Resultat

Det finns regionala skillnader i användningen av förebyggande sjukpenning

Granskningen visar att användningen av förebyggande sjukpenning skiljer sig åt över landet. De regionala skillnaderna kan inte alltid förklaras av skillnader i den demografiska sammansättningen, sysselsättning och sjukpenningtal. Län med stor användning kännetecknas av att antalet dagar med förebyggande sjukpenning per mottagare är stort, något som tyder på långa sammanhållande behandlingar eller att samma individer återkommer med nya ansökningar. Handläggarna tar sig också därför an färre individer, vilket betyder att de behöver sätta sig in i färre personers individuella problematik. Detta kan innebära att Försäkringskassans handläggning här har blivit mer standardiserad. Det kan leda till att handläggningen blir enklare, men också att individer som inte redan är ”inne i systemet” går miste om ersättning.

Ersättningarna används sällan preventivt, trots att regelverket möjliggör det

Riksrevisionen konstaterar att ersättningarna främst används i ett rehabiliterande syfte. Samtidigt möjliggör regelverket att ersättningar används i rent preventivt syfte, det vill säga innan arbetsoförmåga och behov av sjukskrivning är ett faktum. Granskningen visar att en stor andel av de som fått förebyggande sjukpenning och arbetsplatsinriktat stöd tidigare har varit sjukskrivna med sjukpenning. Förebyggande sjukpenning används också i högre grad i län med en stor mängd sjukskrivningar. Förebyggande sjukpenning används med andra ord i högre grad där behoven av att använda ersättningen i ett rehabiliterande syfte är stora. Riksrevisionen bedömer därför att individers möjligheter att få tillgång till preventiva insatser kan variera i landet.

Det är inte lätt att ansöka om ersättningarna

Det finns omständigheter som gör att vissa individer kan få tillgång till de förebyggande ersättningarna i större utsträckning än andra. Riksrevisionens intervjuer med Försäkringskassans handläggare tyder på att primärvårdens kännedom om förebyggande sjukpenning är sämre i jämförelse delar av specialistvården. Det kan innebära risk för bristande enhetlighet om typen av vårdgivare har betydelse för individens möjlighet att få behandling med förebyggande sjukpenning. Granskningen tyder vidare på att det är främst stora arbetsgivare som vänder sig regelbundet till anordnare och söker hjälp med insatser. Det finns vissa indikationer att arbetsgivare avstår från att söka stödet eftersom en ansökan kräver en stor arbetsinsats för ett relativt litet belopp. Granskningen tyder även på att tillgång till företagshälsovård har betydelse för användningen av förebyggande ersättningar.

Det finns brister i arbetet med ersättningarna

Granskningen visar att intervjuade handläggare har en samstämmig uppfattning om vad evidensbasering i samband med förebyggande sjukpenning innebär. De är överens om att det finns behandlingar som oftast inte kan godkännas. Samtidigt visar granskningen att handläggarna av de förebyggande ersättningarna arbetar åtskilda från övrig verksamhet och att den interna styrningen av arbetet med främst förebyggande sjukpenning inte är särskilt omfattande. Riksrevisionen bedömer att bristen på ett systematiserat stöd till handläggare innebär en risk för att försäkrade kan få olika bedömningar av behandlingar och ersättningar, beroende på var i landet som ansökan om förebyggande sjukpenning handläggs.

Försäkringskassan kan arbeta mer effektivt inom ramen för sitt samverkansuppdrag

Målet med Försäkringskassans strukturella samverkan är att verka för att arbetsgivare och hälso- och sjukvården tar sitt ansvar för det förebyggande och det rehabiliterande arbetet. Granskningen visar dock att arbetet med att förebygga sjukskrivningar har fått ett relativt litet utrymme inom samverkansuppdraget. Riksrevisionen bedömer att ett hinder för att Försäkringskassan ska kunna arbeta effektivt med att förebygga sjukskrivningar är att det finns olika uppfattningar bland olika aktörer om vilken roll Försäkringskassan har. Utmaningen ansluter till samverkansuppdraget där Försäkringskassan definierat sin roll i det förebyggande arbetet mot sjukskrivningar. Granskningen visar också att samverkansarbetet som är inriktat på att förebygga sjukskrivningar är olika intensivt i olika delar av landet och att Försäkringskassan kan arbeta mer effektivt inom ramen för sitt samverkansuppdrag.

Försäkringskassans handläggare och lokalt samverkansansvariga anser att de förebyggande ersättningarna inte är särskilt kända bland försäkrade, hos primärvården eller arbetsgivare i allmänhet. Riksrevisionen bedömer därmed att det finns brister i Försäkringskassans information om ersättningarnas preventiva syfte till relevanta aktörer.

Möjligheterna att utvärdera ersättningarna behöver förbättras

Riksrevisionen konstaterar att förebyggande insatser är svåra att utvärdera och att kunskapsläget delvis är oklart. Granskningen visar att det finns bristande möjligheter att utvärdera effekten av förebyggande insatser som kan ges med ersättningarna från Försäkringskassan. Det beror bland annat på att Försäkringskassan inte registrerar uppgifter om insatserna. Det är därför svårt att uttala sig om ersättningarnas betydelse som ett effektivt instrument för att förebygga sjukskrivningar.

Uppdraget att förebygga sjukskrivningar är inte tydligt

Försäkringskassans uppdrag att förebygga sjukskrivningar är inte tydligt. Riksrevisionen konstaterar att uppdraget inte har uttalats explicit i regeringens regleringsbrev sedan 2013.1 Inte heller i Försäkringskassans vägledningar har det genomgående funnits tydliga skrivningar ifall det förebyggande arbetet kan eller ska inkluderas i samverkansuppdraget. Ändå kan Försäkringskassan använda förebyggande ersättningar för insatser som ges i rent preventivt syfte, det vill säga innan arbetsoförmåga och behov av sjukskrivning är ett faktum. Försäkringskassan har haft utrymme att både utvidga och begränsa sin roll i det förebyggande arbetet, både över tid och på lokal nivå. Riksrevisionen bedömer att regeringens otydliga formulering av uppdraget kan leda till att försäkrades möjligheter att ta del av ersättningar för förebyggande insatser varierar över landet.

De utbetalda beloppen för de båda ersättningarna har ökat, men är små i förhållande till sjukpenning och rehabiliteringspenning. Granskningen visar att arbetet med dessa ersättningar är lågt prioriterat internt inom Försäkringskassan. Riksrevisionen bedömer därför att, givet myndighetens nuvarande tillämpning av uppdraget, är Försäkringskassans möjligheter att påverka sjukpenningtal och ohälsotal med dessa ersättningar begränsade.