Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

5. Myndigheternas insatser för att säkra tillgången på skyddsutrustning

I detta kapitel besvaras den tredje granskningsfrågan: Bidrog myndigheternas insatser under pandemin till att säkra tillgången på skyddsutrustning på ett effektivt sätt?

Sammanfattningsvis visar granskningen att statens samlade insatser har bidragit till att säkra skyddsutrustning till regioner och kommuner. Vissa insatser påbörjades sent, vilket påverkar mervärdet av dem. I den globala bristen på skyddsutrustning som uppstod mars–april 2020 lyckades Socialstyrelsen delvis komplettera regionernas och kommunernas akuta behov när deras egna inköp inte räckte till. Stora mängder icke CE-märkta produkter har sedan slutet av april tillgängliggjorts genom Arbetsmiljöverkets snabbspår. Många företag kunde genom snabbspåret komma ut med stora mängder skyddsutrustning på marknaden. De sex miljarder kronor i statsbidrag som fördelats till regionerna och kommunerna för att täcka deras inköp av personlig skyddsutrustning visar att huvudmännen har köpt stora mängder under pandemin. Andra åtgärder som regeringen har beslutat om har inte genomförts. Det handlar exempelvis om Socialstyrelsens omställning för inhemsk produktion av skyddsutrustning och EU‑gemensam upphandling.

Myndigheterna har ställts inför en rad utmaningar som på olika sätt resulterat i tidsfördröjning. I några fall handlar det om att myndigheterna har behövt hantera otillräckliga förutsättningar för att utföra sina uppdrag och att på kort tid hantera brister som varit kända sedan flera år tillbaka. Det har till exempel inneburit att myndigheterna snabbt behövt upprätta myndighetssamverkan, rapporteringsvägar och rutiner för resursfördelning som inte funnits tidigare, och att regeringen varit tvungen att återkomma med beslut om förtydliganden om myndigheternas ansvar och mandat.

Socialstyrelsens uppdrag att säkra tillgången på skyddsutrustning

När Socialstyrelsen fick uppdraget den 16 mars, att säkerställa tillgången på skyddsutrustning i regioner och kommuner, hade myndigheten ingen erfarenhet av eller inköpsfunktion för att snabbt kunna köpa stora mängder skyddsutrustning. Socialstyrelsen etablerade samverkan med FMV som började köpa skyddsutrustning samma vecka som uppdraget kom. Andra delar av regeringsuppdraget kunde Socialstyrelsen inte utföra, exempelvis att bedöma erbjudanden från näringslivet och att ställa om till inhemsk produktion av skyddsutrustning.

Upphandling genom EU bidrog inte till ökad tillgång

Socialstyrelsen har inte köpt skyddsutrustning via den EU-gemensamma upphandlingen eftersom samarbetet på EU-nivå kom i gång sent. Socialstyrelsen kunde i stället tillhandahålla skyddsutrustning genom egna inköp.

En försvårande faktor med den gemensamma EU-upphandlingen är enligt Socialstyrelsen att myndigheten stod långt ifrån leverantörsledet eftersom kontakter med företagen hölls på EU-nivå. Det fanns också oklarheter om skyddsutrustningens kvalitet via EU-upphandlingen. Socialstyrelsen fick de första köperbjudandena i början av april. Socialstyrelsen hade då möjlighet att bland annat köpa 54 000 andningsskydd FFP2 men fick ställa in köpet eftersom det visade sig att andningsskydden inte uppfyllde kvalitetskraven. Socialstyrelsen slutade bevaka erbjudanden om skyddsutrustning via EU-upphandlingen efter sommaren 2020 eftersom Socialstyrelsen inte hade behov av att komplettera de egna inköpen.[209]

Socialstyrelsen köpte skyddsutrustning före regeringsuppdraget

Socialstyrelsen saknar kompetens och kapacitet för att kunna genomföra stora inköp. Före pandemin hade Socialstyrelsen en inköps- och upphandlingsenhet som bestod av fyra årsarbetskrafter och som utförde sedvanliga myndighetsupphandlingar.[210] I februari 2020 fick Socialstyrelsen signaler från regionerna om att det var svårt att köpa skyddsutrustning via ordinarie inköpskanaler. Mot denna bakgrund började Socialstyrelsen köpa mindre mängder skyddsutrustning. Första inköpet genomfördes den 28 februari då Socialstyrelsen köpte 50 000 andningsskydd. Enligt Socialstyrelsen var det svårt att köpa och få leveranser av större mängder skyddsutrustning under första halvan av mars. Socialstyrelsen gav därför den 5 mars uppdrag till ett företag att eftersöka och föreslå inköp av skyddsutrustning till myndigheten. Köpen före den 16 mars gjordes på Socialstyrelsens eget initiativ eftersom Socialstyrelsen bedömde att det fanns ett behov av att öka beredskapen och vid behov ge stöd till regioner och kommuner. Socialstyrelsen informerade Regeringskansliet om inköpen.[211]

Socialstyrelsen fick stöd av FMV för att köpa skyddsutrustning

Dagen efter att Socialstyrelsen hade fått regeringens uppdrag att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning inleddes kontakter med FMV och Försvarsmakten om stöd för inköp.[212] Socialstyrelsen bedömde att det var mer effektivt att använda FMV:s och Försvarsmaktens etablerade inköpsfunktioner i stället för att bygga upp en omfattande egen inköpsorganisation. FMV har också erfarenhet av upphandling inom hälso- och sjukvård och etablerade kontakter med leverantörer av personlig skyddsutrustning och medicintekniska produkter.[213] Att samarbetet kom igång snabbt förklaras av att det fanns upparbetade relationer mellan myndigheterna eftersom FMV tidigare har bistått Socialstyrelsen med upphandling.[214] Den 6 april tillsattes en inköpschef på Socialstyrelsen med uppgift att samordna inköp och kontakter med regeringen, näringslivet och andra aktörer.[215]

Socialstyrelsen och FMV etablerade en process för inköp där FMV har genomfört inköpen för Socialstyrelsens räkning. Socialstyrelsen har, med kompetens inom vård och omsorg, inhämtat och bedömt behovsbilder från regioner och kommuner och meddelat FMV vilka mängder skyddsutrustning som de skulle köpa in. FMV har i sin tur tagit kontakt med leverantörer på marknaden och förhandlat pris och villkor, men det är Socialstyrelsen som har beslutat och tecknat avtalet med leverantören. Inköpt skyddsutrustning har levererats direkt till Socialstyrelsens lager runt om i Sverige.

FMV har även tagit emot och bedömt inkommande erbjudanden om skyddsutrustning och vid behov tagit fram avtal som är relaterade till inhemsk produktion. FMV har dessutom bedömt om leverantören var seriös och hade ett marknadsmässigt erbjudande samt kontrollerat medföljande teknisk dokumentation före inköp i syfte att bedöma om skyddsutrustningen håller den kvalitet som krävs. Försvarsmakten har huvudsakligen stöttat Socialstyrelsen med bemanning och organisering av inköpsorganisationen och upprättandet av krisledning. Försvarsmakten har även bistått med inköp av skyddsutrustning men i mindre omfattning.[216]

Regionernas och kommunernas tillgång på och behov av skyddsutrustning har styrt vilka mängder som Socialstyrelsen skulle köpa. Socialstyrelsen delade en behovs- och prioriteringslista som FMV utgick ifrån vid inköpen av skyddsutrustning. Listan var baserad på förbrukning av skyddsutrustning inom sjukvården och innehöll kortsiktigt behov av skyddsutrustning (upp till tre månader) och långsiktigt (tre månader eller mer). Enligt FMV utgick Socialstyrelsen från det egna lagret och de mängder skyddsutrustning som regionerna fick in via egna köp när de kommunicerade det kortsiktiga behovet till FMV.[217]

Statliga inköp kom i gång snabbt men stora leveranser dröjde

FMV började köpa skyddsutrustning kort efter att Socialstyrelsen fick uppdraget. Men leveranser av större mängder dröjde eftersom det inte fanns så mycket skyddsutrustning på marknaden. Det första avtalet om ett större köp av skyddsutrustning tecknades den 19 mars och leveransen kom i början av april 2020.[218] En viktig förklaring är att FMV redan hade en etablerad inköpsorganisation och ramavtal med leverantörer.

Tiden var mycket knapp för att fatta beslut om köp på de erbjudanden som fanns. FMV placerade därför en person från sin inköpsavdelning på Socialstyrelsen för att minska tidsfördröjningar vid beslut av inköp.[219] Socialstyrelsen och FMV prioriterade inköp från leverantörer som FMV hade ramavtal med, vilka också stod för merparten av inköpen som gjordes.[220] Det gjorde det möjligt att kräva återbetalning om produkterna visade sig vara undermåliga. Socialstyrelsen avstod i vissa fall från att köpa mycket stora mängder av skyddsutrustning eftersom deras uppdrag var att komplettera regionernas och kommunernas egna inköp.[221] I vissa fall avstod också Socialstyrelsen från att köpa skyddsutrustning eftersom FMV bedömde att det var oklart vilken kvalitet skyddsutrustningen höll eller för att priset var betydligt högre jämfört med före pandemin. Exempelvis kostade andningsskydd cirka 50 kronor våren 2020, och i normalfallet kostar de några kronor.[222] Höga fraktkostnader under våren bidrog också till högre priser på skyddsutrustning.[223] Socialstyrelsens bild är att de betalade ungefär samma höga inköpspriser för skyddsutrustning som andra aktörer våren 2020.[224]

Det fanns vid den här tiden ett stort antal oseriösa företag på marknaden med utrustning av tveksam kvalitet och höga priser.[225] För att undvika köp av undermålig skyddsutrustning kontrollerade FMV:s medicintekniker produkternas certifikatmärkningar, dokumentation och CE-märkning före inköp. I vissa fall valde FMV att inte köpa skyddsutrustning eftersom det var svårt att bedöma dokumentationen som indikerade kvaliteten på produkterna.[226]

Svårt att undvika konkurrenssituationer

Det var svårt att undvika konkurrens under våren eftersom statens, regionernas och kommunernas inköp inte var samordnade. Alla hade samma behov men olika mål för inköp, samtidigt som de köpte på samma marknad med begränsad tillgång på skyddsutrustning. Socialstyrelsen och FMV kunde inte veta om leverantörerna som de köpte från först hade erbjudit skyddsutrustning till regioner och kommuner.

SKR har framfört att Socialstyrelsen vid flera tillfällen konkurrerade med regioner om inköp av skyddsutrustning. Konkurrensen uppstod enligt SKR eftersom Socialstyrelsen lade stora köporder på skyddsutrustning från samma leverantörer som regionerna och kommunerna köpte från. Enligt SKR försvårade detta regionernas och kommunernas egna inköp. FMV:s bedömning är dock att de stora volymer som anskaffades innebar att Socialstyrelsens inköp prioriterades av leverantörerna. Kommuner hade sannolikt haft svårt att säkra motsvarande volymer från leverantörerna som var intresserade av att sälja större volymer.[227] För att undvika konkurrens och öka medvetenheten om de olika aktörernas inköp bjöd SKR in bland annat Socialstyrelsen, FMV och kommunernas gemensamma inköpsorganisation Adda till samverkansmöten med regioner.[228] Enligt FMV ville alla aktörer undvika konkurrens, men samverkansmötena ledde inte till konkreta lösningar eftersom ingen enskild aktör var utpekad för att samordna inköpen. För att undvika konkurrens har FMV sedan maj 2020 informerat leverantörer om att de ska vända sig till regioner och kommuner med samma erbjudande om de inte får svar från FMV.[229]

Socialstyrelsen började köpa större mängder skyddsutrustning först efter att tre regioner hade bett regeringen om hjälp med att säkra tillgång på skyddsutrustning genom nationella inköp. Socialstyrelsen uppger att myndigheten inte sett eller tagit del av konkreta fall av konkurrenssituationer där Socialstyrelsen stängt ute regioner eller kommuner från att köpa på eget hand.[230] FMV har framfört att det i viss mån fanns konkurrenssituationer eftersom stora leverantörer hellre ville sälja stora mängder skyddsutrustning till en statlig aktör för att säkra den egna produktionen.[231]

Marknaden under våren 2020 kännetecknades av låg tillgång på skyddsutrustning och stor global efterfrågan. Det resulterade i stor global konkurrens om den begränsade mängd skyddsutrustning som fanns tillgänglig[232] och priserna på skyddsutrustning ökade kraftigt.[233] Alla aktörer hade svårt att köpa på den globala marknaden. Skyddsutrustning som regioner och kommuner hade beställt från leverantörerna kunde snabbt omdirigeras till andra aktörer och länder som betalade ett högre pris.[234] I en sådan marknadssituation är det svårt för en aktör att undvika konkurrens med andra om befintlig skyddsutrustning.

Socialstyrelsens uppdrag uppfattades initialt som otydligt

SKR menar att ansvarsprincipen har utmanats under pandemin genom uppdraget till Socialstyrelsen att säkra tillgången på skyddsutrustning. Enligt SKR var det inledningsvis otydligt om Socialstyrelsen skulle komplettera inköpen i regioner och kommuner eller helt ta över inköpen. SKR pekar bland annat på det pressmeddelande som regeringen skickade ut den 14 mars som kunde tolkas som att Socialstyrelsen skulle ta över inköpen. SKR kritiserade också regeringen för bristande samråd med SKR och dess medlemmar i frågan.[235]

Både Socialdepartementet och Socialstyrelsen framhåller att uppdraget tydligt innebar att staten skulle komplettera regionernas och kommunernas egna inköp av skyddsutrustning vid akuta bristsituationer.[236] Våra intervjuer med sex kommuner visar att de har uppfattat Socialstyrelsens uppdrag som att myndigheten skulle komplettera kommunernas egna inköp. De tre intervjuade regionerna anser däremot att Socialstyrelsens uppdrag skapade en otydlighet i ansvarsfördelningen när det gäller inköp av skyddsutrustning och att regeringen borde ha gett uppdraget tidigare. Vi kan här konstatera att skrivelsen där tre regioner bad om stöd från regeringen kom den 13 mars. SKR var inte involverad i regionernas skrivelse.

Enligt företrädare för Socialdepartementet var uppdraget till Socialstyrelsen att komplettera regionernas och kommunernas inköp, vilket ligger i linje med uppgiften som beredskapsansvarig myndighet för hälso- och sjukvården. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att det var ändamålsenligt att ge uppdraget till Socialstyrelsen.[237]

Socialstyrelsen har inte utfört delar av uppdraget

Socialstyrelsen hade initialt svårt att bedöma spontant inkomna erbjudanden om skyddsutrustning och saknade resurser och kompetens för att ställa om till inhemsk produktion av skyddsutrustning. Socialstyrelsen omfördelade heller inte befintlig skyddsutrustning mellan huvudmän.

Socialstyrelsen valde inköp framför inhemsk produktion

Socialstyrelsen meddelade Socialdepartementet den 20 april att de inte kunde medverka till att ställa om inhemsk produktion. Efter ett möte med företrädare för näringslivet i april 2020 bedömde Socialstyrelsen att det skulle dröja till hösten innan produktion kunde komma i gång, och man valde att fortsättningsvis prioritera inköp framför omställning till inhemsk produktion. Eftersom uppdraget var att bistå regioner och kommuner i den akuta bristsituationen som uppstod under våren bedömde Socialstyrelsen att inköp från befintliga leverantörer var en effektiv kanal för att säkra skyddsutrustning. Socialstyrelsen ansåg sig heller inte ha kompetens eller förutsättningar för produktion av skyddsutrustning. Andra skäl var att regeringen inte hade tillfört medel till denna del av uppdraget samt oklara juridiska förutsättningar gällande statsstöd i förhållande till om Socialstyrelsen får köpa produkter enbart från svenska producenter.[238]

Socialstyrelsen hade svårt att bedöma erbjudanden från näringslivet

Socialstyrelsen hade inte resurser eller kompetens att bedöma erbjudanden om skyddsutrustning från företag. Efter den 16 mars fick myndigheten dagligen hundratals erbjudanden om inköp från befintliga och nybildade företag. Enligt Socialstyrelsen var de flesta erbjudanden inte konkreta och man saknade kompetens för att värdera alla förslag. Socialstyrelsen skapade en funktionsbrevlåda för att systematiskt gå igenom förfrågningarna och man vände sig till FMV för att få stöd i hanteringen av dessa erbjudanden.[239] Eftersom Socialstyrelsen inte hade kapacitet att hantera alla erbjudanden i början av pandemin drabbade det även vissa etablerade företag som erbjöd stöd med produktion och leveranser av skyddsutrustning.

Socialstyrelsen har inte omfördelat befintlig skyddsutrustning

Socialstyrelsen har inte omfördelat befintlig personlig skyddsutrustning mellan regioner och kommuner. I flera inventeringar februari–juni av tillgången på skyddsutrustning hos regioner och kommuner konstaterade Socialstyrelsen att det inte fanns något överskott av skyddsutrustning att omfördela. Ingen region eller kommun hade rapporterat överskott av skyddsutrustning.[240] Av samma skäl har inte heller länsstyrelserna, som vi har intervjuat, omfördelat befintlig skyddsutrustning mellan kommunerna.[241]

Det saknades struktur för informationsinhämtning av huvudmännens behov

Före pandemin fanns inga inarbetade rutiner på nationell nivå för att återkommande och strukturerat samla in information om tillgången på skyddsutrustning i regioner och kommuner.[242] För att kunna bedöma och prioritera behoven i regioner och kommuner vid akuta bristsituationer behövde Socialstyrelsen hämta in lägesbilder från huvudmännen. Socialstyrelsen etablerade tidigt en struktur för informationsinhämtning av regionernas behov men det dröjde innan Socialstyrelsen hade en god bild av kommunernas behov.

Socialstyrelsen inhämtade tidigt regionernas behov

Under februari och mars inhämtade Socialstyrelsen information om regionernas behov av skyddsutrustning. Den 27 januari skickade Socialstyrelsen en enkät till landets akutsjukhus som visade att det saknades buffertlager av skyddsutrustning i regionerna.[243] Därefter inhämtade Socialstyrelsen regionernas behov av skyddsutrustning muntligt via veckovisa samverkanskonferenser med regionerna, Folkhälsomyndigheten, MSB och SKR. Under 2020 träffade regionernas inköpschefer företrädare för Socialstyrelsen och MSB två gånger i veckan.[244]

Efter den 16 mars inhämtade Socialstyrelsen regionernas behov av skyddsutrustning via krypterade enkäter. För att kunna hantera informationen strukturerat och på ett säkert sätt tog Socialstyrelsen fram ett nytt rapporteringsverktyg, som kunde användas från den 16 april. Men för att undvika ökad arbetsbelastning i regionerna kom Socialstyrelsen och regionerna överens om att de fortsatt skulle rapportera behovsbilder via krypterade enkäter. Regionerna rapporterade för första gången via det nya rapporteringsverktyget den 8 juni 2020.[245]

Förutsättningarna för Socialstyrelsen att inhämta information från regionerna var bättre jämfört med kommunerna. Det beror delvis på att Socialstyrelsen före pandemin hade upparbetade samverkanskanaler med regionernas krisberedskapsenheter.[246] Materielkrisen i fem regioner hösten 2019 hade också motiverat flera kontakter mellan Socialstyrelsen och regionerna i frågan om försörjning av personlig skyddsutrustning.[247]

Bilden av kommunernas behov dröjde till slutet av april

Det dröjde till slutet av april innan det fanns en tydlig nationell bild av enskilda kommuners behov av skyddsutrustning. Socialstyrelsen hade inga rapporteringskanaler till kommunerna före pandemin för att kunna inhämta information om deras behov av skyddsutrustning. Kommunerna rapporterar i normalfallet inte till Socialstyrelsen, utan till länsstyrelserna som i sin tur rapporterar till MSB. Socialstyrelsen hade heller inte motsvarande samverkansstrukturer med kommunerna som myndigheten har med regionerna. Dessutom finns inget krav på kommunerna att lämna lägesbilder till Socialstyrelsen i en kris. Socialstyrelsen behövde därför bygga upp rapporteringskanaler till kommunerna under krisen. Först efter den 16 april kunde kommunerna börja rapportera sina behov till Socialstyrelsen i det framtagna rapporteringsverktyget. Dessförinnan hade Socialstyrelsen fått kommunernas lägesbilder från vissa länsstyrelser. Socialstyrelsen fick också begäran från kommuner via länsstyrelsen i de län som tidigt drabbades av hög smittspridning. Socialstyrelsen fick i mitten av mars viss information om kommunernas behov genom en enkät som skickades ut i mars. Enkätsvaren visade att kommunernas beredskap och lager av skyddsutrustning var låg till måttlig.[248] Vissa länsstyrelser fick avvakta med rapportering till dess att Socialstyrelsens rapporteringsverktyg hade kommit i gång i mitten på april.[249]

Eftersom informationen från kommunerna är sekretessbelagd var Socialstyrelsen noga med att kommunernas rapportering endast skulle ske genom rapporteringsverktyget. Som en konsekvens fick länsstyrelserna avvakta med rapportering till dess att rapporteringsverktyget var satt i drift den 16 april.[250] Fram till den 16 april fördelade Socialstyrelsen skyddsutrustning till vissa kommuner via regionerna i de fall det fanns en hög smittspridning i länet. Det blev möjligt genom att regionerna inkluderade kommunernas behov i regionens egen begäran om stöd till Socialstyrelsen. Vissa kommuner fick skyddsutrustning eftersom några länsstyrelser på eget initiativ hade begärt skyddsutrustning från Socialstyrelsen redan i mars och i början av april.[251]

Länsstyrelserna skulle bistå Socialstyrelsen men tvekade om sitt mandat

På grund av osäkerhet om egna mandatet hemställde länsstyrelserna till regeringen om ett särskilt uppdrag att bistå Socialstyrelsen med att samordna kommunernas lägesbilder och behov av skyddsutrustning.

När Socialstyrelsen fick uppdraget att köpa och fördela skyddsutrustning tydliggjordes behovet av kommunikation med länsstyrelserna för informationsinhämtning från kommuner. Socialstyrelsen hemställde därför den 17 mars till MSB om hjälp med informationsinhämtning eftersom MSB tar emot lägesrapportering från länsstyrelser, som i sin tur tar emot kommunernas lägesrapportering. MSB hänvisade Socialstyrelsen till länsstyrelsernas nationella samordningskansli.[252] MSB bjöd in länsstyrelserna och Socialstyrelsen till en konferens den 24 mars. En samordningsprocess påbörjades och landade i ett förfarande där länsstyrelserna löpande skulle samla in behovsbilder från kommuner, bedöma kommunernas behov och mäkla resurser inom länet. Länsstyrelserna ansåg inte att de hade mandat att bistå Socialstyrelsen med inhämtning av lägesbilder och bedömning av behoven. Länsstyrelserna framförde en oro över kommunernas eventuella ovilja att rapportera sina behov[253] och ansåg sig behöva ett tydligt mandat från regeringen för att inhämta den informationen. Länsstyrelserna ansåg sig också behöva medicinsk kompetens för att göra korrekta bedömningar av kommunernas behov av skyddsutrustning.[254] I efterhand har dock länsstyrelsernas samordningskansli bedömt att informationsinhämtningen från kommunerna har fungerat bra under pandemin.[255]

De länsstyrelser som Riksrevisionen intervjuat uppfattar att de redan hade i uppdrag att inhämta lägesbilder om skyddsutrustning och såg inte behov av att regeringen förtydligade deras uppdrag.[256] Dessa länsstyrelser agerade också tidigt för att säkra skyddsutrustning till kommunerna. Exempelvis fördelade Länsstyrelsen i Stockholms län 400 Skyddsmask 90 till kommunerna från det egna lagret i mars och inhämtade lägesbilder.

Socialdepartementet och MSB har framfört att de också uppfattade att länsstyrelserna hade delade meningar om huruvida det egna mandatet gav tillräckliga förutsättningarna för den överenskomna samordningsprocessen. MSB ansåg att länsstyrelsernas uppdrag inom den överenskomna samordningsprocessen redan omfattades av länsstyrelsens geografiska områdesansvar.[257]

I en utvärdering av krishanteringen i ett län från 2020 konstateras att det var otydligt för länsstyrelsen vad de hade i mandat att göra i hanteringen av pandemin. Det hade i sin tur påverkat hur länsstyrelsen har agerat och inom vilken tidsram. Utvärderingen visar att länsstyrelsen inväntade regeringens beslut vilket innebar att kommunerna i hög utsträckning fick hantera den akuta bristen på skyddsutrustning på egen hand. Länsstyrelsens avvaktande hållning försvårade samarbetet mellan länsstyrelsen och kommunerna påtagligt.[258]

Länsstyrelserna hemställde till regeringen den 30 mars om att få uppdrag för att kunna bistå Socialstyrelsen.[259] Länsstyrelserna fick uppdraget den 3 april.[260] Regeringen bedömde att möjligheten för länsstyrelserna att vidta åtgärder när det gäller specifikt sjukvårdsmateriel och skyddsutrustning till kommunerna behövde förtydligas. Regeringen gjorde därför en ändring i förordningen (2020:126) om fördelning av sjukvårdsmateriel till följd av spridningen av sjukdomen covid-19. Ändringen innebar att även en länsstyrelse får begära in uppgifter från kommuner om den personliga skyddsutrustning och det provtagningsmateriel som respektive kommun har tillgång till och att en länsstyrelse inom sitt geografiska område får verka för samordning av den aktuella utrustningen.[261]

Socialstyrelsens fördelning av skyddsutrustning

Socialstyrelsen fördelade nästan all skyddsutrustning mellan mars och juli 2020. Under mars och april, när huvudmännens behov var som störst, fördelade Socialstyrelsen skyddsutrustning till framför allt regioner och kommuner i län med den högsta smittspridningen. I de tre län som hade högst smittspridning tidigt i pandemin fördelade Socialstyrelsen mindre än hälften av den skyddsutrustning som huvudmännen hade begärt. Sedan slutet av april kom allt fler produkter ut på marknaden, vilket gjorde det möjligt för huvudmännen att köpa på egen hand och öka sina lager.

Bristen på skyddsutrustning var störst under mars och april

Under mars och april var den rapporterade bristen på skyddsutrustning som störst. Regionerna märkte redan i februari att det blev svårare att få leveranser av skyddsutrustning från ordinarie leverantörer och upplevde brist i mitten av mars.[262] De flesta länsstyrelser uppgav att kommunerna upplevde brist på skyddsutrustning i april. En tredjedel av länsstyrelserna uppgav att vissa kommuner upplevde brist på skyddsutrustning redan i mars.[263]

Från och med maj kunde regionerna och i viss utsträckning kommunerna få leveranser av skyddsutrustning i större mängder och öka sina lager. Det dröjde till juli innan tillgången på skyddsutrustning stabiliserades för kommunerna som kunde börja öka sina lager.[264] Coronakommissionens granskning visar att regionernas inköpscentral Adda inte kunde erbjuda skyddsutrustning till kommunerna förrän i slutet av maj 2020.[265]

Riksrevisionens enkät till kommuner i tre län som tidigt drabbades av hög smittspridning visar att vissa kommuner hade helt slut på andningsskydd, visir och skyddskläder när bristen var som störst. Som en konsekvens arbetade vård- och omsorgspersonal i flera kommuner i de tre länen utan adekvat personlig skyddsutrustning vid flera tillfällen (se bilaga 1). Socialstyrelsens lägesbild från den 1 april visar att kommunerna bedömde beredskapen när det gäller nödvändig materiel och utrustning som låg till måttlig. Vidare framgår att kommuner i storstadsområdena bedömde beredskapen vad gäller nödvändig materiel och utrustning som något sämre än övriga kommuner. Beredskapen för nödvändig materiel och utrustning bedömdes som minst god inom LSS-boenden[266] i storstadsområdena.[267]

Socialstyrelsen fördelade merparten av skyddsutrustning när behovet var som störst

Socialstyrelsen fördelade skyddsutrustning till regioner och kommuner under 13 månader (mars 2020–mars 2021), men nästan all fördelning gjordes mellan mars och juli 2020. Den första begäran om stöd med skyddsutrustning inkom till Socialstyrelsen i mitten av mars.[268] Det var framför allt regionerna som begärde stöd i mars 2020[269] medan kommunerna, via länsstyrelserna, inkom med begäran först i början av april.[270]

Diagram 1 Totalt fördelad skyddsutrustning till regioner och kommuner,
mars–juli 2020

Anm.: Kategorin andningsskydd omfattar även Skyddsmask 90 och filter till Skyddsmask 90/P3. Kategori skyddskläder omfattar engångsförkläden. Ansiktsmask IIR är kategoriserad som medicinteknisk utrustning men har använts som personlig skyddsutrustning under pandemin. Under samma period fördelade Socialstyrelsen även handdesinfektions- och ytdesinfektionsmedel som inte omfattas av diagrammet.

Källa: Socialstyrelsen, Riksrevisionens bearbetning.[271]

Av diagrammet ovan framgår att Socialstyrelsen fördelade mest skyddsutrustning under mars, april och maj, när behovet hos regioner och kommuner var som störst. Under denna period fördelade Socialstyrelsen cirka 5,9 miljoner skyddshandskar, cirka 930 000 andningsskydd, cirka 538 000 ansiktsmasker, cirka 720 000 skyddskläder och cirka 66 000 visir och skyddsglasögon. Efterfrågan från regioner och kommuner på dessa produkttyper var mycket hög, framför allt från vissa regioner. Under mars och april begärde Region Stockholm sammanlagt cirka 450 000 andningsskydd (tilldelats cirka 165 000), cirka 540 000 ansiktsmasker (tilldelats cirka 25 000) och cirka 240 000 visir och skyddsglasögon (tilldelats cirka 9 600).

I maj kunde regionerna och i viss utsträckning kommunerna på egen hand köpa och få leveranser i större mängder eftersom allt fler produkter började komma ut på marknaden. Mellan juni och juli minskade Socialstyrelsens fördelning av skyddsutrustning, med undantag för skyddshandskar som fortsatt var en global bristvara. Samtidigt fortsatte Socialstyrelsen att köpa skyddsutrustning för att stärka de egna lagren för framtida eventuella bristsituationer.[272]

Socialstyrelsen bedömde i september 2020 att det nationella behovet av personlig skyddsutrustning var säkerställt för att möta eventuellt ökande behov som kunde uppstå under hösten 2020.[273] Mellan augusti 2020 och mars 2021 fördelade Socialstyrelsen endast begränsade kvantiteter med skyddsutrustning.

Socialstyrelsen köpte personlig skyddsutrustning för cirka 500 miljoner kronor mellan mars 2020 och mars 2021.[274] Under samma period fakturerade Socialstyrelsen regioner och kommuner cirka 77 miljoner kronor för tilldelad skyddsutrustning. Det kan jämföras med utbetalningarna av statsbidraget till regioner och kommuner för att täcka merkostnader för skyddsutrustning som 2020 uppgick till drygt 6 miljarder kronor (se avsnittet Regioner och kommuner fick sex miljarder i statsbidrag för egna inköp). Den skyddsutrustning som Socialstyrelsen inte fördelade fanns i januari 2022 kvar i Socialstyrelsens lager (se avsnittet Värdet på Socialstyrelsens lager av skyddsutrustning har nästan halverats).

Vi har gått igenom uppgifter om Socialstyrelsens fördelning av skyddsutrustning till samtliga regioner och kommuner som begärde stöd under 2020. Under våren 2020 fördelade Socialstyrelsen i huvudsak skyddsutrustning till regioner och kommuner med högst smittspridning. Vi kan även konstatera att regioner i län som inte hade hög smittspridning fick en mindre tilldelning vid flera tillfällen. I vissa fall resulterade regionernas och kommunernas förfrågningar inte i någon tilldelning från Socialstyrelsen eftersom de inte ansågs vara prioriterade.[275] Nedan följer en närmare genomgång av Socialstyrelsens tilldelning till 3 av 21 län.

I tre län fick regioner och kommuner mindre än hälften av begärda stödet från Socialstyrelsen

Vi har gått igenom hur mycket skyddsutrustning som tilldelades regioner och kommuner i de tre län som tidigt drabbades av hög smittspridning.[276] Sammantaget delade Socialstyrelsen i genomsnitt ut mindre än hälften av de begärda mängderna skyddsutrustning till regionerna och kommunerna i de tre länen under mars och april 2020.[277] Vid några enstaka tillfällen fördelade Socialstyrelsen hela den begärda mängden skyddsutrustning. Det var dock mer vanligt att regioner och kommuner fick omkring en tredjedel av vad de hade begärt. Det var också vanligt att de fick en annan produkttyp än den begärda, ofta i mindre mängder. Det handlade främst om skyddskläder. Vid några tillfällen levererades bara vissa produkttyper i en begäran eller inga produkttyper alls. Exempelvis fick Region Stockholm endast mindre mängder av den begärda skyddsutrustningen, framför allt under mars. En förklaring till att regionen fick små mängder skyddsutrustning är att Socialstyrelsen inte lyckades köpa tillräckligt med skyddsutrustning under mars–april för att kunna tillgodose begäran från alla huvudmän samtidigt.[278]

Det är svårt att bedöma om de enskilda tilldelningsbesluten som Socialstyrelsen fattat är i linje med myndighetens fördelningsprincip, det vill säga tilldelning till huvudmän med de mest akuta behoven. Socialstyrelsens dokumentation av besluten innehåller knapphändig information av de avväganden som gjordes vid beslutstillfället, och hur myndighetens lagersaldo såg ut vid tillfället finns det inte heller information om. Det framgår exempelvis inte om Socialstyrelsen har ansett att den begärda mängden skyddsutrustning var att betrakta som ett akut behov som Socialstyrelsen skulle tillgodose före ett annat. Även länsstyrelsernas dokumentation av besluten om fördelning är knapphändig, vilket begränsar vår uppföljning. Vi kan konstatera att varje enskilt beslut om fördelning på Socialstyrelsen har föredragits under ett möte där ansvarig chef och medarbetare har utgått från myndighetens fördelningsprincip och information från till exempel regional lägesbild, nationell och regional fördelningsnyckel och lagerstatus.[279]

Socialstyrelsen hade i vissa fall nekat stöd när de bedömt att regionen eller kommunen hade begärt oproportionerligt mycket skyddsutrustning i förhållande till smittotalen. Socialstyrelsen har lyft att de i ett tidigt skede i pandemin prioriterade tilldelning av andningsskydd till regionerna eftersom Socialstyrelsen bedömde att andningsskydden gjorde störst nytta på sjukhusen där patienter med konstaterad smitta vårdades. Socialstyrelsen påpekar dock att även kommuner fick mindre mängder av andningsskydd under samma period och att kommuner prioriterades vad gäller handdesinfektion.[280]

I de tre undersökta länen hade varannan kommun nytta av Socialstyrelsens tilldelning när bristen var som störst

Drygt hälften av kommunerna i de tre län som Riksrevisionen undersökt anser att Socialstyrelsens tilldelning av skyddsutrustning har hjälpt dem att klara den mest akuta bristen på skyddsutrustning under våren 2020. En fjärdedel av kommunerna ansåg inte att de fick stöd från Socialstyrelsen när bristen var som störst och en fjärdedel hade inte begärt stöd.[281] En länsstyrelse pekar på att kommunerna i länet troligtvis har svårt att bedöma nyttan av Socialstyrelsens tilldelning eftersom allt materiel, inklusive skyddsutrustning som kommunerna gemensamt köpt in, samlades på en lastningscentral i en större stad innan kommunerna fick hämta skyddsutrustningen.[282] En klar majoritet av kommunerna anser att egna inköp hade störst betydelse för att säkra tillgången på skyddsutrustning under våren och sommaren.[283] Flera kommuner anser att Socialstyrelsen prioriterade regionerna i början av pandemin vilket ledde till att de, trots behov, inte fick någon skyddsutrustning.[284]

Enbart en av de tre intervjuade regionerna anser att de vid några tillfällen fått betydelsefulla leveranser av skyddsutrustning från Socialstyrelsen.[285] De två andra regionerna anser att den tilldelade mängden skyddsutrustning från Socialstyrelsen var liten i förhållande till deras behov när bristen var som störst.[286]

Socialstyrelsens princip för fördelning av skyddsutrustning

Socialstyrelsens princip för fördelning av personlig skyddsutrustning utgår från att de verksamheter som har störst behov av skyddsutrustning ska prioriteras i tilldelningen.[287] Under mars och april, när bristen var som störst, fördelade Socialstyrelsen skyddsutrustning till regioner och kommuner med akut behov utifrån bekräftade eller misstänkt antal smittade i vården och äldreomsorgen. I slutet av april, när rapporteringsverktyget för kommunerna upprättats, fördelade Socialstyrelsen skyddsutrustning utifrån mer utvecklade och fasta principer för prioritering.[288] I uppdraget att bistå Socialstyrelsen prioriterade och fördelade länsstyrelsen i respektive län skyddsutrustningen från Socialstyrelsen till kommunerna efter egen bedömning.

Vid beslut om vilka regioner eller kommuner som ska tilldelas skyddsutrustning, och i vilken omfattning, gör Socialstyrelsen en bedömning av hur pandemin har påverkat regionen eller kommunen. Sådan bedömning baseras på belastning inom vården, påverkan på förbrukning av skyddsutrustning och ytterligare parametrar.[289] Socialstyrelsen har också definierat att akut behov innebär att befintligt lager i regionen eller kommunen inte överskrider en förbrukning på 48 timmar. Underlaget för bedömningen bygger till stor del på de lägesbilder som regioner och kommuner har skickat in till Socialstyrelsen och som bland annat beskriver smittspridning och bristen i respektive region eller kommun. Enligt Socialstyrelsen räcker det inte enbart med enskilda parametrar, såsom befolkningsstorlek, vid prioritering. En kommun eller region kan ha en stor befolkning men samtidigt inte vara påverkad av pandemin, eller kan ha hittat nya arbetssätt för att minska smittan. Därför tog Socialstyrelsen fram flera parametrar för att bedöma behovet för att kunna prioritera i sin tilldelning.[290]

Socialstyrelsen försåg inte länsstyrelserna med några riktlinjer om hur de skulle fördela skyddsutrustning till kommunerna under våren. Efter att det visat sig att länsstyrelser och kommuner beräknade förbrukning av skyddsutrustning på olika sätt tog Socialstyrelsen hösten 2020 fram ett stöd för länsstyrelsernas och kommunernas beräkningar. Socialstyrelsen har inte följt upp länsstyrelsernas fördelning till kommunerna.[291]

Länsstyrelsernas fördelning till kommunerna bygger på olika prioriteringsprinciper

Länsstyrelserna har använt olika principer för fördelning av skyddsutrustning i de tre länen som Riksrevisionen undersökt. Länsstyrelserna tog under våren 2020 fram principer för fördelning på egen hand. Ingen av de tre länsstyrelserna har dokumenterat de enskilda prioriterings- och fördelningsbesluten till kommunerna.

I början av pandemin fördelade länsstyrelsen i Stockholm skyddsutrustning till kommuner efter befolkningsmängd i kommunerna. Kommunen med störst befolkningsmängd fick mest skyddsutrustning och kommunen med minst befolkningsmängd fick minst skyddsutrustning. Länsstyrelsen tog också hänsyn till tillgång på skyddsutrustning i kommunen och om kommunen säkerställt behoven genom inköp eller egen tillverkning.[292] Efter den 14 april började länsstyrelsen i stället fördela skyddsutrustning baserat på principer om information om antal bekräftade fall och misstänkt smittade i kommunerna. Denna fördelningsprincip bygger på en beräkningsmodell för förbrukning av skyddsutrustning per dygn för varje bekräftat fall eller misstänkt smittad patient. Fördelningsnyckeln togs fram i samråd med Region Stockholm.[293]

Länsstyrelsen i Östergötland har utgått från antal smittade fall vid fördelning av skyddsutrustning. Länsstyrelsen tog i april fram en egen fördelningsnyckel baserad på Region Östergötlands beräkningsmodell av förbrukningstakten för skyddsutrustning. Grundprincipen i länsstyrelsens fördelningsnyckel är antalet bekräftade och misstänkt smittade samt förbrukningskvantiteter per dygn. I tilldelningen sätts respektive kommuns lagersaldo av skyddsutrustning mot kommunens behov under de närmsta sju dagarna. Enligt länsstyrelsen visar fördelningsnyckeln på ett reellt behov under de närmsta sju dagarna. I länet upprättade kommunerna ett gemensamt lager med placering i Linköping. Från lagret fördelades all skyddsutrustning som kom från Socialstyrelsen, regionen och kommunernas gemensamma inköp.[294]

Länsstyrelsen i Södermanland har gjort kvalitativa bedömningar av kommunernas behov genom att jämföra antalet smittade i förhållande till kommunens uppskattade kapacitet. Länsstyrelsen har inte använt sig av någon beräkningsmodell för förbrukning av skyddsutrustning. I stället har de tagit hänsyn till om kommunen tillverkade egen skyddsutrustning eller genomförde egna inköp och om intern omfördelning i länet kunde göras. Bedömningarna skedde i huvudsak genom dialog mellan länsstyrelsen och kommunerna.[295]

Värdet på Socialstyrelsens lager av skyddsutrustning har nästan halverats

Socialstyrelsen hade i september 2021 ett betydligt större lager av personlig skyddsutrustning jämfört med våren 2020.[296] Regioner och kommuner har efter våren 2020 ökat sina lager av skyddsutrustning och kan via egna inköpskanaler tillgodose behoven. Socialstyrelsen vill minska det egna lagret eftersom det är en stor kostnad för myndigheten. Exempelvis har myndigheten köpt in olika batcher av olika produkter som behöver testas för att successivt kunna skjuta fram bästföredatum.[297] Av Socialstyrelsens årsredovisning 2020 framgår att lagervärdet för skyddsmateriel[298] minskade med cirka 134 miljoner kronor under 2020, motsvarande en fjärdedel av anskaffningsvärdet under samma period. Under 2021 minskade lagervärdet för skyddsmateriel med ytterligare cirka 160 miljoner kronor.[299] Som skäl för nedskrivning av värdet anger myndigheten att en del av inköpen har gjorts på en marknad med begränsad tillgång, vilket inneburit höga inköpspriser.[300] I juli 2020 fick Socialstyrelsen i uppdrag att sälja eventuellt överskott av skyddsutrustning till andra länder.[301] Efter att Socialstyrelsen hade konstaterat att det fanns ett överskott i Sverige sålde Socialstyrelsen 100 000 andningsskydd till Norge till full kostnadstäckning.[302] För att undvika att användbar skyddsutrustning kasseras fick Socialstyrelsen i mars 2022 i uppdrag att skänka överskott av skyddsutrustning till andra stater.[303]

Arbetsmiljöverkets snabbspår tillgängliggjorde stora mängder skyddsutrustning

Intentionen med Arbetsmiljöverkets snabbspår var att minska bristen på skyddsutrustning genom att göra det möjligt för aktörer att producera eller sälja befintlig skyddsutrustning som inte är CE-märkt men som bedömts som säker. Men innan Arbetsmiljöverket kunde börja ta emot ansökningar för godkännande behövde myndigheten utreda både de juridiska och de organisatoriska förutsättningarna.

Det dröjde flera veckor innan snabbspåret kom i gång

Den 13 mars 2020 fattade Europeiska kommissionen beslut som gjorde det möjligt för marknadskontrollmyndigheter att godkänna icke CE-märkt skyddsutrustning för användning inom vård och omsorg. Samma dag hölls ett möte på Arbetsmarknadsdepartementet med Arbetsmiljöverket.[304] Arbetsmiljöverket saknade organisation och bemanning för uppgifterna och behövde därför utreda de juridiska förutsättningarna och organisera sig för att kunna handlägga förfrågningar från företag och fatta beslut.[305] Arbetsmiljöverkets utredning visade att myndigheten behövde få regeringsuppdrag med mandat för att kunna utfärda tillstånd att tillhandahålla icke CE-märkt skyddsutrustning.[306] Enligt Arbetsmiljöverket hade man den 18 mars en organisation och de föreskrifter som gjorde det möjligt att godkänna personlig skyddsutrustning som inte var CE‑märkt.[307] Arbetsmiljöverket behövde dessutom invänta regeringsuppdrag och att RISE[308] fick ackreditering från Swedac för att testa och bedöma skyddsutrustning. Det dröjde till den 7 april innan regeringen gav Arbetsmiljöverket uppdraget.[309]

För att kunna fatta beslut enligt uppdraget gjorde Arbetsmiljöverket en omorganisation som innebar personalförflyttningar till en regelavdelning där handläggare, jurister och experter dagligen gick igenom ansökningar och löpande fattade beslut. Besluten baserades på en utvärdering av huruvida tillverkarens tekniska dokumentation av produkterna kunde medge undantag från CE‑märkning. I de fall testning var nödvändig utfördes den av RISE vars bedömning utgjorde underlag för Arbetsmiljöverkets beslut.[310] I takt med att beslut om tillfälliga tillstånd fattades offentliggjordes informationen på Arbetsmiljöverkets webbplats. Möjligheten att söka tillfälliga tillstånd för att tillhandahålla icke CE‑märkta produkter upphörde den 1 september 2021.[311]

Stora kvantiteter produkter tillgängliggjordes senare under våren

Arbetsmiljöverkets handläggning kom i gång snabbt efter att regeringsuppdraget överlämnades den 7 april. Totalt fattades 232 beslut, vilket resulterade i att totalt 259,6 miljoner produkter tillgängliggjordes genom tillfälliga tillstånd.[312] Skyddsförkläden, andningsskydd och visir är de produkter som tillgängliggjordes i störst utsträckning, vilket också är några av de produkter som kommunerna upplevt störst brist på.[313]

Merparten av ansökningarna till Arbetsmiljöverket om tillfälliga tillstånd lämnades in under 2020. Drygt hälften (131 stycken) av samtliga ansökningar inkom under april–juli 2020. Under året beslutades om 220 ansökningar, varav 109 fick medgivande om tillfälligt tillstånd. Endast 12 ansökningar beslutades under 2021.[314]

Diagram 2 Totalt antal produkter som tillgängliggjordes genom beslut i snabbspåret, april–augusti 2020

Källa: Arbetsmiljöverket, Riksrevisionens bearbetning.[315]

Diagrammet ovan visar antalet produkter som tillgängliggjordes under de fem första månaderna genom Arbetsmiljöverkets beslut. Det första beslutet om medgivande fattades den 17 april 2020. Följande två veckor gavs flera medgivanden med relativt korta handläggningstider som innebar att 55,5 miljoner andningsskydd och 1,6 miljoner visir tillgängliggjordes genom tillfälliga tillstånd. I juni och juli tog myndigheten beslut som innebar att sammanlagt närmare 112 miljoner skyddsförkläden kunde tillgängliggöras till vården och omsorgen. Inga ärenden inom snabbspåret gällde skyddshandskar, vilket kan förklaras av att nitrilhandskar fortsatt var en bristvara. Eftersom det endast fanns ett par tillverkare var nitrilhandskar en bristvara även under hösten.[316]

Enligt Arbetsmiljöverket saknade många företag tidigare erfarenhet av personlig skyddsutrustning och de säkerhetskrav som ställs på produkterna.[317] Arbetsmiljöverket uppger att de därför fick lägga mycket tid på att guida de som ansökt, främst vad gäller vilken dokumentation som krävdes för att få ett tillfälligt tillstånd.[318] Under perioden som helhet varierade handläggningstiderna stort, men i de ärenden som resulterade i medgivande var handläggningstiden oftast jämförelsevis kort. Av de totalt 115 besluten som resulterade i ett medgivande hade 68 en handläggningstid som var under 15 dagar.[319]

En majoritet av kommunerna i Riksrevisionens enkätundersökning bedömer att Arbetsmiljöverkets snabbspår hade stor eller mycket stor betydelse för kommunens möjligheter att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning under pandemin.[320] Enligt Coronakommissionen var snabbspåret helt avgörande för flera av de företag som valt att ställa om sin produktion till skyddsutrustning.[321] Av kommunernas kommentarer i Riksrevisionens enkät framgår att många kommuner fick tillgång till större kvantiteter av personlig skyddsutrustning. Några kommuner menar dock att arbetet med de tillfälliga tillstånden kom i gång för sent och att de redan hade börjat få leveranser av godkända produkter när Arbetsmiljöverket inledde sitt arbete.

Regioner och kommuner fick sex miljarder i statsbidrag för egna inköp

På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen i tre olika omgångar fördelat cirka 6 miljarder kronor till regioner och kommuner för deras sammanlagda inköp av skyddsutrustning under 2020.[322] Det kan jämföras med Socialstyrelsens inköp av skyddsutrustning för cirka 500 miljoner kronor under motsvarande period.[323] Kommunerna och regionerna anser att statsbidraget har varit ett viktigt ekonomiskt stöd.[324]

Tabell 1 Ansökta belopp för merkostnader för skyddsutrustning, i miljoner kronor


Omgång 1 – ansökt belopp

Omgång 2 – ansökt belopp

Omgång 3 – ansökt belopp

Totalt

Kommuner

1 339

889

512

2 740

Regioner

1 388

1 744

221

3 353

Summa

2 727

2 633

733

6 093

Anm.: Samtliga godkända kostnader för personlig skyddsutrustning för ansökningsomgång 1 och 2 blev beviljade och 87,69 procent av de godkända kostnaderna för ansökningsomgång 3 (p.g.a. att anslaget för omgång 3 var lägre än de godkända kostnaderna). Detta gäller för samtliga kostnadsområden. Det återstår cirka 345,3 miljoner kronor i godkända kostnader för samtliga kostnadsområden från den tredje ansökningsomgången som inte kunnat beviljas.[325]

För att få bidrag från Socialstyrelsen för inköpt personlig skyddsutrustning under 2020 behövde kommunerna och regionerna vid flera tillfällen ansöka om bidrag. Det fanns inga begränsningar för huvudmännens inköp.

I första ansökningsomgången var ansökt belopp[326] för personlig skyddsutrustning cirka 2,7 miljarder kronor, varav regioner ansökte om cirka 1,4 miljarder kronor och kommuner ansökte om cirka 1,3 miljarder kronor.

I andra ansökningsomgången[327] var ansökt belopp för personlig skyddsutrustning cirka 2,6 miljarder kronor, varav regioner ansökte om cirka 1,7 miljarder kronor och kommuner ansökte om cirka 900 miljoner kronor.

I tredje ansökningsomgången[328] var ansökt belopp för personlig skyddsutrustning cirka 700 miljoner kronor, varav regioner ansökte om cirka 200 miljoner kronor och kommuner ansökte om cirka 500 miljoner kronor.

Socialstyrelsen har granskat, bedömt och godkänt ansökningar om merkostnader genom inkomna återrapporteringar från regioner och kommuner. Enligt Socialstyrelsen ger de ansökta beloppen för skyddsutrustning en relativt god bild över utbetalad ersättning eftersom de icke godkända beloppen var begränsade.[329]

Av Socialstyrelsens redovisning[330] framgår att flera regioner och kommuner har haft stora merkostnader för nedskrivning av lagervärdet för personlig skyddsutrustning. Skälet är att de köpte skyddsutrustningen till mycket höga priser, framför allt under våren 2020.[331] En region köpte skyddsmateriel, däribland personlig skyddsutrustning, för cirka 900 miljoner kronor under 2020, till väsentligt högre priser jämfört med före pandemin. I december 2021 var lagret värt cirka 90 miljoner kronor trots att förbrukningen har varit marginell under pandemin. Nedskrivningen beror på att mycket av skyddsutrustningen inte kommer att hinna förbrukas innan hållbarhetstiden går ut.[332]

Vidare framgår av Socialstyrelsens redovisning att de flesta regioner och kommuner anser att fördelningen av statsbidraget har fungerat tillfredsställande, men att regioner och kommuner har haft synpunkter på ansökningsförfarandet. Det gäller bland annat att sista ansökningsdatum enligt förordningen borde ha varit vid ett senare tillfälle så att samtliga kostnader hade hunnit bokföras före sista ansökningsdatum. Många kommuner har även uttryckt att de hellre hade sett ett schablonbidrag än ett statsbidrag med ansökningsförfarande.[333]

MSB kunde inte erbjuda snabbare flygtransporter

Några regioner begärde stöd från MSB med flygleveranser av skyddsutrustning som av olika anledningar satt fast i Kina. MSB kunde inte hjälpa till med snabbare hemtransport eftersom myndigheten hade samma problem med transportlösningar som regionerna.

Ett annat skäl är att regionernas ingångna avtal med leverantörerna redan inkluderade logistik och transporter. Eftersom transportproblemet endast kunde lösas till en orimligt hög kostnad valde regioner att fortsätta att genomföra upphandling med sina ordinarie lösningar, trots stora risker för förseningar. MSB lyfter att de hade behövt komma in i ett mycket närmare och tidigare samarbete med Försvarsmakten och FMV för att kunna samordna inköp och transporter.[334]

Otydlig information från staten kan innebära risk för ökad förbrukning av skyddsutrustning

Det saknades ett samstämmigt budskap om användningen av personlig skyddsutrustning under våren 2020. Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten hade svårt att förmedla ett samstämmigt budskap till arbetsgivare och personal inom vård och omsorg. En förklaring är att myndigheternas respektive uppdrag i vissa avseenden är svåra att förena. Kunskap om smittskydd och användning av personlig skyddsutrustning är viktig för att skydda personalen från smitta. Denna kunskap är också viktig för att minska risken för att förbrukningen av skyddsutrustning ska vara högre än nödvändigt, vilket kan påverka tillgången på skyddsutrustning.[335]

Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket har överlappande uppdrag

Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket ansvarar för olika delar av smittskyddet men överlappar i frågor som gäller att skydda arbetstagare från smitta. Kraven på användning av personlig skyddsutrustning preciseras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Folkhälsomyndigheten ger ut generella rekommendationer om vilken skyddsutrustning som bör användas för att skydda både personalen och patienterna.[336] Detta ställer höga krav på samverkan med Arbetsmiljöverket eftersom Arbetsmiljöverkets utgångspunkt enbart är skyddet av arbetstagare. Arbetsmiljöverket bedriver tillsyn av enskilda arbetsplatser och fattar beslut utifrån föreskrifter om smittskydd.[337] Arbetsmiljöverkets utgångspunkt är att varje risk för att smitta som kan drabba arbetstagaren ska förebyggas. Arbetsmiljöverket har inte utfärdat några riktlinjer eller rekommendationer under pandemin utan har huvudsakligen hänvisat till Folkhälsomyndighetens rekommendationer och Socialstyrelsens föreskrifter.

Skillnaden mellan Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av skyddsutrustning och Folkhälsomyndighetens rekommendationer är att Folkhälsomyndigheten löpande tar fram rekommendationerna utifrån kunskapsläget om smittan på befolkningsnivå. Arbetsmiljöverket baserar sina bedömningar av smittskyddet på enskilda arbetsplatser och arbetsmoment på kunskapsläge och ett riskförebyggande förhållningssätt.[338] Det innebär att Arbetsmiljöverket kan ställa höga krav på smittskyddet på en arbetsplats. En annan skillnad är att Folkhälsomyndigheten beaktar både personalens och patienternas säkerhet i sina rekommendationer medan Arbetsmiljöverket enbart ser till arbetstagarens säkerhet.[339]

Arbetsmiljöverket har med anledning av pandemin publicerat information på sin webbplats om arbetsgivarens ansvar och betonat att arbetsgivaren löpande ska ta reda på vilka risker som olika arbetsmoment medför och besluta om vilka förebyggande åtgärder som behövs för att skydda arbetstagare från smitta.[340] Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vilken skyddsutrustning som ska användas utgör underlag för de regionala vårdhygieniska enheterna som i sin tur utfärdar regionala riktlinjer för smittskyddet.[341]

Osäkerhet i inledningen av pandemin om vilka krav som ställdes på användningen av skyddsutrustning

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om användning av skyddsutrustning inom vård och omsorg uppfattades inte som samstämmiga med Arbetsmiljöverkets bedömningar vid enskilda tillsynsärenden under pandemin. Våra intervjuer med kommuner och länsstyrelser visar att det rådde en stor osäkerhet i början av pandemin om vilken typ och mängd av skyddsutrustning som skulle användas vid vård av smittade patienter eller omsorgstagare. Arbetsgivare och personal inom vård och omsorg uppfattade att det var Folkhälsomyndighetens rekommendationer om skyddsutrustning, via regionala vårdhygieniska enheter, som skulle följas. Men Arbetsmiljöverkets tillsynsbeslut under pandemin bedömdes ställa högre krav på skyddsutrustning jämfört med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det skapade en osäkerhet om huruvida det var Arbetsmiljöverkets beslut och dess krav på skyddsåtgärder som gällde eller om det var Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

I början av april 2020 resulterade ett skyddsstopp på en arbetsplats i att Arbetsmiljöverket inledde en tillsyn, som resulterade i arbetsplatsen stängdes. Arbetsmiljöverket hade bedömt att personal inte hade adekvat personlig skyddsutrustning i arbetet. Enligt Coronakommissionen uppfattades Arbetsmiljöverkets beslut om att stänga arbetsplatsen av många arbetstagare, regioner och kommuner som ett ställningstagande om att visir alltid skulle kombineras med munskydd, och man uppfattade att Arbetsmiljöverket därigenom ställde högre krav jämfört med de gällande rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten.[342]

Enligt Arbetsmiljöverket finns det inte någon möjlighet att vid en inspektion i fredstida kris göra avsteg från arbetsmiljölagen.[343] Det är därför inte möjligt för Arbetsmiljöverket att godkänna bristfällig skyddsutrustning, återanvändning av engångsartiklar eller användning av egentillverkad eller icke godkänd personlig skyddsutrustning.[344]

Myndigheternas olika uppdrag försvårar en effektiv samverkan

Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket uppger till Riksrevisionen att deras respektive bedömningar och riktlinjer om användning av skyddsutrustning var förenliga. Enligt myndigheterna handlar svårigheten om att samordna budskapet snarare om att deras respektive uppdrag skiljer sig åt.

Våren 2020 skedde en omfattande korrespondens mellan Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten gällande rekommendationer om personlig skyddsutrustning. Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket har under pandemin haft regelbundna möten och varit i dialog med varandra. Men det bidrog inte till att myndigheterna gemensamt kunde samordna informationen under pandemin.[345] En förklaring till detta är att myndigheterna har olika uppdrag och att de riktar sig till olika nivåer i samhället. Det är därför svårt att samordna informationen. Men det fanns även meningsskillnader mellan myndigheterna när det gäller Folkhälsomyndighetens rekommendationer om skyddsutrustning, vilket Coronakommissionen rapporterat om.[346] Företrädare för Arbetsmiljöverket uppger att de fick lite tid att lämna synpunkter på utkast på Folkhälsomyndighetens rekommendationer och att Folkhälsomyndigheten inte beaktade deras synpunkter i alla lägen.[347]

Under hösten 2020 bjöd MSB utifrån sitt operativa uppdrag in Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen till samverkan för att gemensamt enas om ett budskap om användning av skyddshandskar. Bakgrunden var att det hade uppstått global brist på nitrilhandskar. Syftet med samverkan var att enas om en gemensam information om att det finns alternativa produkter i annat material än nitril som kan användas för att hantera smittade patienter. Samverkan ledde dock inte till något gemensam information eftersom några av myndigheterna valde att hantera frågan om skyddshandskar separat.[348]

Den 8 december 2020 fick Arbetsmiljöverket i uppdrag av regeringen att i samråd med Folkhälsomyndigheten skyndsamt ta fram en vägledning till Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hur de förhåller sig till Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd för att förhindra spridning av covid-19.[349]

  • [209] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-11-16. Se även Socialstyrelsen, Skriftliga svar på Coronakommissionens frågor till Socialstyrelsen, 2021, s. 10.
  • [210] Socialstyrelsen, Skriftliga svar på Coronakommissionens frågor till Socialstyrelsen, 2021.
  • [211] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2022-01-24.
  • [212] FMV köpte även medicinteknisk utrustning på uppdrag av Socialstyrelsen.
  • [213] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19, Socialstyrelsen, Skriftliga svar på Coronakommissionens frågor till Socialstyrelsen, 2021 och Socialstyrelsen, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19, 2020.
  • [214] Intervju med företrädare för Försvarets materielverk, 2021-10-25.
  • [215] Inköpen före 16 mars skedde inom ramen för myndighetens instruktionsenliga roll inom krisberedskapssystemet. Se intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16.
  • [216] Socialstyrelsen, Överenskommelse om inköpsstöd, 2020 och intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19.
  • [217] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25.
  • [218] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25 och med Socialstyrelsen, 2021-08-19.
  • [219] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25 och 2021-10-27.
  • [220] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25 och med Socialstyrelsen, 2021-08-19
  • [221] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19 och 2021-11-18.
  • [222] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25.
  • [223] Mejl från företrädare för FMV, 2021-11-25.
  • [224] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2022-01-19.
  • [225] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25 och region 1, 2021-10-12 och region 3, 2021-10-08.
  • [226] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25.
  • [227] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2022-04-04.
  • [228] Intervju med företrädare för SKR, 2021-06-10. Se även SKR, Konstitutionsutskottet, ”KU-utfrågning med Sveriges kommuner och regioner”, hämtad 2021-12-07.
  • [229] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16 och FMV, 2021-10-27.
  • [230] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19 och FMV, 2021-10-27.
  • [231] Intervju med företrädare för FMV, 2021-10-25.
  • [232] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16 och med företrädare för FMV, 2021‑10‑27.
  • [233] SOU 2021:89, s. 301.
  • [234] Konstitutionsutskottet, ”KU-utfrågning med Sveriges kommuner och regioner”, hämtad 2021-12-07 och intervju med företrädare för Region Stockholm, 2021-10-13.
  • [235] Konstitutionsutskottet, ”KU-utfrågning med Sveriges kommuner och regioner”, hämtad 2021-12-07 och intervju med företrädare för SKR, 2021-06-10.
  • [236] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19.
  • [237] Intervju med företrädare för Socialdepartementet, 2021-09-17.
  • [238] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19 och 2021-11-18. Se även Socialstyrelsen 2020, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19.
  • [239] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19 och Socialstyrelsen 2020, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19.
  • [240] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19 och 2021-11-18.
  • [241] Intervju med företrädare för Länsstyrelsen i Stockholms län, 2021-08-26, Länsstyrelsen i Södermanlands län, 2021-11-18 och Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2021-09-01.
  • [242] Socialstyrelsen 2020, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19.
  • [243] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16 och Socialstyrelsen 2020, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19.
  • [244] Mejl från företrädare för SKR, 2022-04-04.
  • [245] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16.
  • [246] Socialstyrelsen 2020, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19.
  • [247] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16.
  • [248] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19 och Socialstyrelsen 2020, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19.
  • [249] Mejl från företrädare för länsstyrelsernas samordningskansli, 2022-04-04.
  • [250] Länsstyrelsen Hallands län, Länsstyrelsen i Hallands läns svar på frågor från Coronakommissionen, 2021.
  • [251] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16.
  • [252] Intervju med företrädare för MSB, 2021-06-22.
  • [253] Enligt länsstyrelsernas samordningskansli finns det en utbredd uppfattning hos vissa kommuner att de själva ska fatta beslut om det är en extraordinär händelse och att de därför inte har en skyldighet att rapportera om de inte själva har fattat beslut om att det är en extraordinär händelse. Se mejl från företrädare för länsstyrelsernas samordningskansli för hantering av covid-19, 2022-04-04.
  • [254] Länsstyrelserna, Begäran om bemyndigande att mäkla resurser, 2020-03-30. Se även Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Hallands läns svar på frågor från Coronakommissionen, 2021, s. 20.
  • [255] Länsstyrelsen Hallands län, Länsstyrelsen i Hallands läns svar på frågor från Coronakommissionen, 2021, s. 20.
  • [256] Intervju med företrädare för Länsstyrelsen i Stockholms län, 2021-08-26, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2021-09-01 och Länsstyrelsen i Södermanlands län, 2021-08-23.
  • [257] Intervju med företrädare för MSB, 2021-06-22 och med Socialdepartementet, 2021-09-17.
  • [258] Johansson, Norling och Tideman, Utvärdering – Länsstyrelsen i Västmanlands läns hantering av Covid-19 under våren 2020, 2021, s. 47, 80–83, 98, 100, 101.
  • [259] Länsstyrelserna, Begäran om bemyndigande att mäkla resurser, 2020-03-30.
  • [260] Regeringsbeslut S2020/02676/SOF.
  • [261] Länsstyrelserna, Begäran om bemyndigande att mäkla resurser, 2020. Se även Regeringsbeslut S2020/02676/SOF.
  • [262] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16.
  • [263] Länsstyrelsernas svar på Riksrevisionens frågor, fråga 5: Vilken eller vilka veckor våren 2020 blev den faktiska bristen på skyddsutrustning akut för kommuner och regioner?
  • [264] Intervjuer med sex kommuner i Stockholms, Östergötlands och Södermanlands län.
  • [265] SOU 2021:89, s. 33.
  • [266] Bostäder med särskild service för vuxna enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
  • [267] Intervjuer med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19.
  • [268] Underlag från Socialstyrelsen om inkomna begäran och tilldelad skyddsutrustning. Se mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-09-15 och 2021-10-13.
  • [269] De flesta regionerna begärde under mars stöd från Socialstyrelsen vid totalt 35 tillfällen. Socialstyrelsen nekade vid 9 tillfällen tilldelning till de regioner som inte hade hög smittspridning.
  • [270] Med undantag för Länsstyrelsen i Stockholms län som begärde en ospecificerad mängd skyddsutrustning till kommunerna som tilldelades en mindre mängd skyddsutrustning. Även länsstyrelserna i Skåne och Halland inkom i mars med begäran men fick inte tilldelning.
  • [271] Socialstyrelsen, ”Lägesrapporter, samordning och övriga uppdrag med anledning av covid‑19”, hämtad 2021-11-15.
  • [272] Intervju med Socialstyrelsen, 2021-06-16.
  • [273] Socialstyrelsen, Socialstyrelsens plan inför eventuella nya utbrott av covid-19, 2020, s. 17.
  • [274] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-12-22.
  • [275] Vår genomgång baseras på uppgifter om Socialstyrelsens tilldelning av skyddsutrustning till samtliga regioner och kommuner. Se mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-09-15 och 2021-10-13.
  • [276] Uppgifter om Socialstyrelsens tilldelning av skyddsutrustning till regioner och kommuner i Stockholms län, Östergötlands län och Södermanlands län i förhållande till deras begäran vid olika tillfällen under 2020. En klar majoritet av alla inkomna begäran och tilldelningar skedde under mars och april. Informationen om tilldelade mängder skyddsutrustning till kommunerna i dessa tre län har inhämtats från länsstyrelserna. Informationen från länsstyrelserna är dock bristfällig. Se mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-09-15 och 2021-10-13.
  • [277] Nästan alla begäran om stöd under 2020 inkom till Socialstyrelsen under mars och april.
  • [278] Intervju med Socialstyrelsen, 2021-11-18.
  • [279] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16 och 2021-11-18.
  • [280] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16 och 2021-08-19.
  • [281] Enkätfråga 4: Har tilldelning från Socialstyrelsen inneburit att kommunen klarat den mest akuta bristen på personlig skyddsutrustning våren/sommaren 2020? Av 39 kommuner svarade 5 ”Ja”, 19 ”Delvis”, 9 ”Nej”, 4 ”Har inte begärt stöd från Socialstyrelsen/Länsstyrelsen” och 2 ”Vet ej”.
  • [282] Intervju med företrädare för Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2021-11-04.
  • [283] Enkätfråga 5: Vilka alternativ hade betydelse för hur kommunen kunde säkra sin tillgång på skyddsutrustning våren/sommaren 2020?
  • [284] Intervju med företrädare för kommun 1, kommun 3 och kommun 6.
  • [285] Intervju med företrädare för region 3, 2021-10-08.
  • [286] Intervju med företrädare för region 1, 2021-10-12 och region 2, 2021-10-07.
  • [287] Socialstyrelsen gör denna prioritering med hänvisning till hälso- och sjukvårdslagen. Se Socialstyrelsen, Underlag för beslut om fördelningsprinciper av skyddsutrustning, förbrukningsmateriel och medicinteknisk utrustning i samband med covid-19, 2020.
  • [288] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-11-18.
  • [289] Aktuell och prognosticerad dygnsförbrukningsberäkning av skyddsutrustning, aktuellt läge och prognos av läge i lager hos både Socialstyrelsen och regionen eller länet, leveranstider för skyddsmateriel, tidsaspekter av behovet inom 72 timmar och 48 timmar, resursmäkling inom regionen eller länet, volym av begärd skyddsutrustning, leveranstider och tidpunkt för senaste begäran.
  • [290] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-16, Socialstyrelsen, Underlag för beslut om fördelningsprinciper av skyddsutrustning, förbrukningsmateriel och medicinteknisk utrustning i samband med covid-19, 2020 och Socialstyrelsen, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19, 2020, s. 2 + 5–7.
  • [291] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-11-18, mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2022-01-24, Länsstyrelsen Stockholms län, 2021-08-26 och Länsstyrelsen Södermanlands län, 2021-08-23, Länsstyrelsen Östergötlands län, 2021-09-01.
  • [292] Mejl från företrädare för Länsstyrelsen i Stockholms län, 2021-11-18.
  • [293] Mejl från företrädare för Länsstyrelsen i Stockholms län, 2021-11-30.
  • [294] Länsstyrelsen i Östergötlands län, Underlag för Fördelningsnyckel, 2020, intervju med företrädare för Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2021-09-01 och mejl från företrädare för Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2021-12-01.
  • [295] Mejl från företrädare för Länsstyrelsen i Södermanlands län, 2021-11-15.
  • [296] Uppgifter om Socialstyrelsens lagersaldo skyddsutrustning, 2021-11-09.
  • [297] Intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-08-19.
  • [298] Skyddsmateriel omfattar personlig skyddsutrustning men även andra produkter.
  • [299] Socialstyrelsen, Årsredovisning 2021, 2022, s. 169.
  • [300] Socialstyrelsen, Årsredovisning 2020, 2021, s. 20.
  • [301] Regeringsbeslut S2020/05931/FS.
  • [302] Socialstyrelsen, Samlad delredovisning av uppdrag gällande skyddsutrustning och annat material med anledning av utbrottet av covid-19, 2020, s. 9.
  • [303] Regeringsbeslut S2022/01262.
  • [304] Statsrådsberedningen, SB2020/01410.
  • [305] Mejl från företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet, 2021-11-29.
  • [306] Arbetsmiljöverket, Utredning av Arbetsmiljöverkets handlingsutrymme gällande förfrågningar om möjlighet att leverera egentillverkad personlig skyddsutrustning (PPE) till hälso- och sjukvården med anledning av covid-19, 2020.
  • [307] Mejl från företrädare för Arbetsmiljöverket, 2022-04-04. Se även AFS 2020:2.
  • [308] Research Institutes of Sweden AB.
  • [309] Intervju med företrädare för Arbetsmiljöverket, 2021-09-27 och mejl från företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet 2021-11-29, Regeringsbeslut A2020/00783/ARM.
  • [310] Intervju med företrädare för Arbetsmiljöverket, 2021-09-27.
  • [311] Arbetsmiljöverket, Avstämning – tillfälligt tillhandahållande av personlig skyddsutrustning, 2020, Regeringsbeslut A2020/01979/ARM, Regeringsbeslut A2021/01297/ARM.
  • [312] Totalt lämnades tillstånd för 149,8 miljoner skyddsförkläden, 62 miljoner andningsskydd (ej munskydd), 43,9 miljoner visir, 3,2 miljoner skyddsrockar, 870 000 ansiktsskydd. Arbetsmiljöverket, Samtliga beslut i tillståndsprocessen, 2021.
  • [313] Riksrevisionens enkätfråga 1: Uppstod det någon gång en brist på följande CE-märkta och tillfälligt godkända produkter våren/sommaren 2020? Fråga 2: Då bristen på skyddsutrustning var som störst våren/sommaren 2020, hur många dygn räckte förbrukningen av CE-märkta eller tillfälligt godkända produkter?
  • [314] Av de totalt 233 ansökningar som inkommit beviljades 115 medan 23 avslogs och 25 avskrevs då sökande återtagit ansökan. I 68 fall avvisades ansökan främst pga. att ansökan inte omfattade tillräcklig information för att det skulle vara möjligt för Arbetsmiljöverket att göra en bedömning. Arbetsmiljöverket, Samtliga beslut i tillståndsprocessen, 2021.
  • [315] Arbetsmiljöverket, Samtliga beslut i tillståndsprocessen, 2021.
  • [316] Intervju med företrädare för Arbetsmiljöverket, 2021-09-27.
  • [317] De som ansökte om tillfälliga tillstånd kategoriserades främst som tillverkare och är i första hand svenska företag inom plast- eller textilindustrin. 118 ansökningar kom från tillverkare och resterande var från antingen distributörer eller importör. Bland de sökande finns även 7 kommuner, 2 regioner och Socialstyrelsen.
  • [318] Intervju med företrädare för Arbetsmiljöverket, 2021-09-27.
  • [319] Medianhandläggningstiden är 11 dagar. Arbetsmiljöverket, Samtliga beslut i tillståndsprocessen, 2021.
  • [320] Riksrevisionens enkätfråga 6: Vilken betydelse har Arbetsmiljöverkets tillfälliga tillstånd haft för kommunen att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning? Svar: 11 och 15 kommuner svarade mycket stor betydelse respektive stor betydelse, och 6 och 4 svarade liten respektive mycket liten betydelse.
  • [321] SOU 2021:89, s. 362.
  • [322] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-11-25 och 2021-12-03.
  • [323] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2022-01-19.
  • [324] Socialstyrelsen 2021, Redovisning av 2020 års statsbidrag till regioner och kommuner för att ekonomiskt stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård respektive socialtjänst till följd av sjukdomen covid-19.
  • [325] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-11-26.
  • [326] Socialstyrelsen har beviljat en total summa av ansökt belopp (i vissa fall med delvis avslag). Myndigheten har inte delat upp beviljat belopp per kostnadspost, såsom skyddsutrustning. Samtliga regioner och nästan alla kommuner hade ansökt. Se mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-11-25.
  • [327] Sista ansökningsdag var den 30 november 2020, beslut fattades den 15 februari 2021. Samtliga regioner och kommuner hade ansökt.
  • [328] Sista ansökningsdag var den 30 april 2021, beslut fattades den 23 juni 2021.
  • [329] Mejl från företrädare för Socialstyrelsen, 2021-12-03.
  • [330] Socialstyrelsen, Redovisning av 2020 års statsbidrag till regioner och kommuner för att ekonomiskt stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård respektive socialtjänst till följd av sjukdomen covid-19.
  • [331] Kommunerna och regionerna har i sina ansökningar om statsbidrag inkluderat desinfektionsmedel och handsprit och fått godkänt av Socialstyrelsen. Desinfektionsmedel och handsprit är inte personlig skyddsutrustning men har varit viktiga för att verksamheterna inom sjukvården och äldreomsorgen under pandemin ska bedriva god vård och omsorg.
  • [332] KPMG, Granskning av varulager, 2021, s. 10.
  • [333] Socialstyrelsen, Redovisning av 2020 års statsbidrag till regioner och kommuner för att ekonomiskt stödja verksamheter inom hälso- och sjukvård respektive socialtjänst till följd av sjukdomen covid-19, 2021.
  • [334] MSB, Redovisning av regeringsuppdrag att bistå med transporter och logistik avseende skyddsutrustning och annan materiel till följd av covid-19, 2020-12-28 och intervju med företrädare för MSB, 2021-06-22.
  • [335] Jfr. intervju med företrädare för Socialstyrelsen, 2021-06-21, Folkhälsomyndigheten, 2021-06-30, Arbetsmiljöverket, 2021-10-22.
  • [336] 4 § förordningen (2021:248) med instruktion för Folkhälsomyndigheten.
  • [337] Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker (AFS 2018:4).
  • [338] Med undantag för preciserade allmänna regler i bland annat AFS 2018:4, 2007:5 och 2012:3.
  • [339] Intervju med företrädare för Folkhälsomyndigheten, 2021-06-30 och Arbetsmiljöverket, 2021‑10‑22b.
  • [340] Arbetsmiljöverket, ”Coronaviruset och arbetsmiljön”, hämtad 2022-02-03.
  • [341] Folkhälsomyndigheten, ”Rekommendationer för handläggning och val av skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg”, hämtad 2022-02-18.
  • [342] SOU 2021:89, s. 317.
  • [343] Arbetsmiljöverket, Svar på frågor från Coronakommissionen, 2021, s. 38.
  • [344] Under pandemin agerade Arbetsmiljöverket på information från Socialstyrelsen om tillgången på skyddsutrustning hos kommunerna på de arbetsplatser där man genomförde tillsyn. Informationen möjliggjorde att inspektörerna kunde bestrida verksamheternas påstående om att det saknades CE-märkt skyddsutrustning, om kommunerna samtidigt hade fått leveranser från Socialstyrelsen. Se intervju med företrädare för Arbetsmiljöverket, 2021‑10‑22a och 2021-10-22b.
  • [345] Arbetsmiljöverket, Svar på frågor från Coronakommissionen, 2021, bilagor.
  • [346] Coronakommissionen konstaterar att myndigheterna inte var eniga om Folkhälsomyndighetens rekommendationer som gällde 30 mars–25 juni 2020. Se SOU 2021:89, s. 313.
  • [347] Intervju med företrädare för Arbetsmiljöverket, 2021-10-22b.
  • [348] Intervju med företrädare för MSB, 2022-03-18 och 2022-02-23 och mejlkorrespondens mellan myndigheterna i bilagor i mejl från företrädare för MSB, 2022-03-04.
  • [349] Regeringsbeslut A2020/02548.

Uppdaterad: 17 maj 2022

Kontakta OSS

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?