I det här kapitlet besvarar vi frågan om regeringens lokaliseringsbeslut har bidragit till en stärkt statlig närvaro utanför Stockholm och en positiv regional utveckling för de regioner där myndigheter har placerats. Vår bedömning är att regeringens lokaliseringsbeslut inte har varit tillräckliga för att stärka den statliga närvaron utanför Stockholm. Däremot har regeringens lokaliseringsbeslut medfört ett litet positivt bidrag till regional utveckling för de regioner där myndigheter har placerats.
Våra huvudsakliga iakttagelser är följande:
- Regeringens lokaliseringsbeslut mellan 2004 och 2020 har inte varit tillräckligt för att öka andelen statliga jobb utanför Stockholm. Det beror på att regeringens övriga politik och andra faktorer har haft en större påverkan på fördelningen av statliga jobb mellan Stockholm och andra delar av landet.
- Regeringens lokaliseringsbeslut verkar fungera som ett riktmärke för hur myndigheternas verksamhet organiseras även på lång sikt. I de flesta fall har myndigheternas arbetstillfällen bibehållits eller utökats på de orter där regeringen har placerat dem. Det är bara i enstaka undantagsfall som antalet jobb har blivit färre, men vi kan inte avgöra vad det beror på.
- Regeringen har säkrat en liten men viktig mängd jobb i en del av regionerna som har berörts av lokaliseringsbesluten. Myndighetsjobben har i viss mån bidragit till att stärka, diversifiera och komplettera berörda arbetsmarknadsregioner. Jobben erbjuder särskilt möjlighet till kvalificerat arbete för högskoleutbildade som vill bo och arbeta i dessa regioner. Men i de flesta regioner handlar det om relativt få jobb. Därför är bidraget till bättre fungerande arbetsmarknader och mer attraktiva bostadsorter litet.
- Ett fåtal myndigheter har en hög andel anställda som bor i storstäderna och långpendlar till sina arbetsplatser. Dessa myndigheter bidrar i relativt låg utsträckning till regional utveckling.
- De 4 000 jobb som regeringens lokaliseringsbeslut har tillfört utanför Stockholm har inte lett till några mätbara effekter på berörda kommuners skatteintäkter. Myndigheterna har också begränsade möjligheter att bidra till den lokala ekonomin genom sin konsumtion.
Avsnitt
- 4.1 Lokaliseringsbesluten har inte varit tillräckliga för att nå en jämnare fördelning av statliga jobb
- 4.2 Regeringen har säkrat en liten men viktig mängd jobb i en del av regionerna som berörts av politiken
- 4.3 Myndigheterna bidrar i viss mån till att bredda och komplettera de regionala arbetsmarknaderna
- 4.4 Myndigheterna bidrar i viss mån till förbättrade möjligheter att bo utanför Stockholm
- 4.5 De tillförda jobben har inte lett till några mätbara effekter på kommunernas skatteintäkter
- 4.6 Myndigheterna har små möjligheter att köpa varor och tjänster lokalt
- 4.7 Fallstudiemyndigheternas synlighet och delaktighet i lokalsamhällena är begränsad men kan vara värdefull
4.1 Lokaliseringsbesluten har inte varit tillräckliga för att nå en jämnare fördelning av statliga jobb
Vi kan konstatera att regeringens lokaliseringsbeslut inte har varit tillräckligt omfattande för att uppnå en jämnare fördelning av statliga arbetstillfällen mellan Stockholm och andra delar av landet. Regeringens, myndigheternas och de statliga bolagens olika beslut påverkar på olika sätt var statliga arbetsställen placeras och hur stora dessa arbetsställen ska vara. Det kan till exempel handla om att myndigheter organiserar om sin verksamhet eller att regeringens övriga politik förändrar myndigheters uppdrag och anslag på ett sätt som leder till att antalet anställda utanför Stockholm minskar, eller att antalet anställda i Stockholm ökar. Alla dessa beslut har tillsammans lett till en sjunkande andel statliga jobb utanför Stockholm. Regeringens lokaliseringsbeslut har inte lyckats kompensera för detta fullt ut, men de har saktat ner den negativa utvecklingen något.
De statliga myndigheterna hade år 2020 ungefär 258 000 anställda, varav 162 000 (63 procent) jobbar på arbetsställen utanför Stockholms arbetsmarknadsregion.[57] Sedan år 2004 har totalt 28 000 myndighetsjobb tillkommit utanför Stockholm. Regeringens lokaliseringsbeslut har bidragit till utvecklingen genom att tillföra 4 000 av dessa jobb. Regeringen har också bidragit genom att bevara 6 000 myndighetsjobb som redan fanns utanför Stockholm. Den totala ökningen står dock inte i proportion till hur mycket antalet myndighetsjobb har ökat i Stockholmsregionen under samma period. Andelen myndighetsjobb utanför Stockholm i förhållande till alla myndighetsjobb i landet har minskat med ungefär 0,5 procentenheter sedan 2004. Alltså har koncentrationen av myndighetsjobb i Stockholm ökat något. Utvecklingen ser ungefär likadan ut när man också räknar in de statliga jobben som finns på statligt ägda bolag (se diagram 1).[58]
Diagram 1 Utveckling av andel statliga jobb utanför Stockholm mellan 2004 och 2020
Källa: Statistiska centralbyrån (Longitudinell Integrationsdatabas för Sjukförsäkrings- och Arbetsmarknadsstudier, LISA).
4.1.1 Regeringens lokaliseringsbeslut har bidragit till en stor del av den statliga sektorn i några avgränsade delar av landet
Regeringen har inte lyckats skapa en jämnare fördelning av statliga arbetstillfällen mellan Stockholm och andra delar av landet. Däremot har regeringen gjort större satsningar i några få regioner och därmed bidragit relativt mycket till den statliga sektorns storlek i dessa regioner. Diagram 2 visar hur stor del av den statliga sektorn som regeringens lokaliseringsbeslut har säkrat i varje region (det röda fältet) och hur utvecklingen har sett ut över tid. I Arvidsjaur, Falun-Borlänge, Gotland och Östersund utgör jobben som regeringen har säkrat så mycket som
20–45 procent av alla statliga jobb som finns i dessa regioner i dag. Men de flesta regioners statliga sektor har knappt påverkats av regeringens lokaliseringsbeslut, eftersom regeringen har säkrat relativt få jobb i dessa regioner.
Diagram 2 Antal statliga jobb i varje arbetsmarknadsregion som har berörts av regeringens lokaliseringsbeslut 2004–2020
Kommentar: Med statliga jobb avses anställda på myndigheter, affärsverk och statligt ägda bolag.
Källa: Statistiska centralbyrån (Arbetsställen, LISA).
4.1.2 Regeringens lokaliseringsbeslut verkar fungera som ett riktmärke även på lång sikt
I riksdags- och samhällsdebatter lyfts ibland en oro för att myndigheter som regeringen helt eller delvis har placerat utanför Stockholm väljer att flytta tillbaka delar av sin verksamhet till Stockholm.[59] Vår granskning tyder på att det är relativt ovanligt. Därför kan vi utesluta att det skulle vara en betydelsefull orsak till att regeringens lokaliseringsbeslut har varit otillräckliga för att jämna ut fördelningen av statliga jobb.
Det är ovanligt att antalet anställda minskar över tid på myndigheterna som regeringen placerat utanför Stockholm. Under perioden 2004–2020 har nästan alla myndigheter antingen fått fler anställda på de berörda arbetsställena eller haft ett stabilt antal anställda. Det är naturligt att antalet anställda varierar lite över tid, men i tre fall har antalet anställda tydligt minskat: Specialpedagogiska skolmyndigheten i Härnösand, Sida på Gotland och Tillväxtanalys i Östersund. Dessa arbetsställen har 20–50 procent färre anställda år 2020 än vad de hade när myndigheterna etablerades på dessa orter.[60] Vi kan inte säga vad det beror på utifrån vårt underlag. Antalet arbetstillfällen som myndigheter erbjuder utanför Stockholm kan både påverkas av regeringens beslut och myndigheternas egna beslut.
I debatten uttrycks ibland en särskild oro för att myndigheterna flyttar sina ledningsfunktioner till Stockholm. Vi kan inte uttala oss om hur vanligt det är utifrån vårt material. Vi har endast undersökt frågan i våra fallstudier och där ser vi inte några sådana tecken. Våra intervjuer med myndighetsledningen på Elsäkerhetsverket och Naturvårdsverket visar att regeringens beslut fortfarande styr hur de placerar sin personal. Båda myndigheterna behåller ett visst antal tjänster i Kristinehamn respektive Östersund, med utgångspunkt i de lokaliseringsbeslut som regeringen fattade för 15 år sedan.[61]
4.2 Regeringen har säkrat en liten men viktig mängd jobb i en del av regionerna som berörts av politiken
Regeringen har tillfört och bevarat relativt få arbetstillfällen i de flesta arbetsmarknadsregioner som har berörts av regeringens lokaliseringsbeslut under 2004–2020. Dessa jobb spelar alltså en relativt liten roll för människors möjligheter till att få ett arbete i dessa delar av landet. Men regeringen förfogar över en ganska liten del av arbetsmarknaden. Den statliga sektorn utgör endast 8 procent av Sveriges totala arbetsmarknad.[62] Därför bedömer vi att lokaliseringsbeslutens bidrag med arbetstillfällen är betydelsefullt, åtminstone i en del av de berörda regionerna.
I 10 av 22 arbetsmarknadsregioner utgör de arbetstillfällen som regeringen har placerat där mellan 0,5 och 6,2 procent av alla jobb som finns i regionen. I resterande 12 regioner utgör de arbetstillfällen som regeringen har placerat där nära 0 procent av alla jobb (se diagram 3).
Diagram 3 Andel av alla sysselsatta i berörda arbetsmarknadsregioner som arbetar på ett arbetsställe som regeringen har placerat där, år 2020
Källa: Statistiska centralbyrån (LISA).
De regioner där regeringens lokaliseringsbeslut gjort störst skillnad är Arvidsjaur, Östersund och Gotland. De utgör tre av de fyra regioner som regeringen strävade efter att kompensera för försvarsnedläggningarna 2004.[63] I dessa regioner utgör myndighetsjobben som regeringen har säkrat ungefär 3 till 6 procent av alla jobb. Det handlar nästan uteslutande om tillförda jobb.
I Sundsvalls och Falun-Borlänges arbetsmarknadsregioner har regeringen också säkrat ett relativt stort antal jobb, motsvarande cirka 1 till 2 procent av arbetsmarknaden. Dessa jobb består framför allt av jobb som regeringen har bevarat på Bolagsverket och Trafikverket i samband med att tidigare myndigheter har lagts ned eller organiserats om på samma orter.
4.2.1 I de flesta regioner är tillskottet av jobb för litet för att effekter på sysselsättningsgraden ska kunna beräknas
Regeringens lokaliseringsbeslut skulle också kunna bidra till att förbättra arbetsmarknaden genom att förse en större del av regionens invånare med en sysselsättning. För att kunna mäta effekterna av regeringens lokaliseringsbeslut på regionernas sysselsättningsgrad har vi valt att fokusera på de arbetsmarknadsregioner som fått ett relativt stort tillskott av statliga arbetstillfällen.[64] Därför har vi endast försökt beräkna effekten av lokaliseringsbesluten på Arvidsjaur, Gotland, Östersund, Karlstad och Kiruna där de tillförda jobben har varit relativt många i förhållande till arbetsmarknadsregionens storlek.
Vi har inte kunnat hitta någon signifikant effekt på sysselsättningsgraden i de flesta av dessa regioner.[65] Däremot har tillskottet av arbetstillfällen haft en positiv effekt på sysselsättningsgraden i Arvidsjaurs arbetsmarknadsregion. Under de första åren efter omlokaliseringarna, 2006–2012, låg sysselsättningsgraden i Arvidsjaur ungefär 2 procentenheter högre än vad den skulle ha gjort om regeringen inte hade beslutat om några insatser alls. Effektberäkningen är gjord med hjälp av en syntetisk kontrollgrupp.[66] Skillnaden är statistiskt signifikant för dessa år, men efter 2012 faller effekten ner mot noll och blir icke-signifikant (se diagram 4).
Diagram 4 Skattad effekt på sysselsättningsgraden av lokaliseringsbesluten i Arvidsjaurs arbetsmarknadsregion
Källa: Statistiska centralbyrån (LISA) och beräkningar av Riksrevisionen.
Kommentar: 2005 var året innan regeringens första lokaliseringsbeslut trädde ikraft. Arvidsjaur fick två myndighetslokaliseringar 2006 och en 2007. Det är den samlade effekten av dessa lokaliseringar som vi försöker mäta över tid.
4.3 Myndigheterna bidrar i viss mån till att bredda och komplettera de regionala arbetsmarknaderna
Vår granskning tyder på att arbetsställena som regeringen har placerat utanför Stockholm bidrar till att bredda och komplettera de berörda arbetsmarknadsregionerna. Myndigheterna har ökat invånarnas valmöjligheter på arbetsmarknaden och deras närvaro kan göra det lättare för andra arbetsgivare att hitta lämplig personal. I likhet med tidigare granskningar ser vi att regionerna har fått ett tillskott av statliga verksamheter som har en relativt hög andel högskoleutbildade och en hög andel kvinnor bland de anställda, jämfört med genomsnittet för den regionala arbetsmarknaden.[67] Det tyder på att myndigheternas arbetsställen i många fall erbjuder möjligheter för högskoleutbildade personer att kombinera att bo utanför Stockholm med ett arbete som matchar deras kvalifikationer. I våra fallstudier har vi också sett att jobben kan ha stor betydelse för de individer som får tjänsterna. Men i de flesta regioner är myndigheternas bidrag till att bredda och komplettera arbetsmarknaden ganska litet, eftersom det handlar om så få jobb.
4.3.1 Myndigheterna bidrar framför allt med arbetstillfällen för högskoleutbildade och kvinnor
Regeringen har uttryckt att lokaliseringsbesluten särskilt ska bidra med arbetstillfällen för akademiker i fler delar av landet.[68] Tidigare kartläggningar visar att även om den statliga sektorn är en relativt liten del av arbetsmarknaden, står den för en stor del av arbetstillfällena för högskoleutbildade i vissa delar av landet. Till exempel var cirka 20–25 procent av de högskoleutbildade i Uppsala, Gotlands och Västerbottens län statligt anställda år 2014.[69]
Våra data visar att ungefär 60 procent av de arbetstillfällen som regeringens lokaliseringsbeslut säkrat utanför Stockholm bemannas av personer med högskoleutbildning (se diagram 5).
Diagram 5 Utbildningsnivå bland de 10 385 anställda på arbetsställena som regeringen har placerat utanför Stockholm
Källa: Statistiska centralbyrån (LISA).
Kommentar: 5 individer har exkluderats på grund av okänd utbildningsnivå. Eftergymnasial (lång) avser en eftergymnasial utbildning på 3 år eller längre.
Vi kan konstatera att utbildningsnivån är högre bland de anställda på de ny- och omlokaliserade myndigheterna än genomsnittet för förvärvsarbetande i de berörda regionerna.[70] Det indikerar att regeringens lokaliseringsbeslut har bidragit till att bredda arbetsmarknadsregionerna och förbättra möjligheterna för högskoleutbildade personer att kombinera ett boende utanför Stockholm med ett arbete som matchar deras kvalifikationer. Bidraget är dock litet, eftersom jobben utgör mindre än 1 procent av arbetsmarknaden i de flesta regioner. I några få regioner är bidraget ändå betydelsefullt för de som har högskoleutbildning. I Arvidsjaur, Gotland, Falun-Borlänge och Östersund är 5–10 procent av de förvärvsarbetande invånarna med högskoleutbildning anställda på myndigheterna som ligger där på grund av regeringens lokaliseringsbeslut sedan 2004.[71]
Regeringens lokaliseringsbeslut har också lett till fler jobb för kvinnor än för män. Av alla de tjänster som lokaliseringsbesluten har säkrat utanför Stockholm innehar kvinnor 60 procent och män 40 procent. Majoriteten av arbetsställena är kvinnodominerade.[72] Dessa resultat är inte oväntade med tanke på att många myndigheter generellt sett är kvinnodominerade.[73]
4.3.2 Regeringens lokaliseringsbeslut har bidragit särskilt mycket till att bredda vissa arbetsmarknadsregioner
I våra tre fallstudier har vi sett hur myndigheter som regeringen har förlagt utanför Stockholm konkret har bidragit till att öka arbetsmarknadsregionernas bredd och variation. Arvidsjaurs och Kristinehamns kommunföreträdare beskriver hur myndigheterna bidrar till att skapa en större offentlig tjänstesektor med kvalificerade arbetstillfällen för högskoleutbildade för deras kommuner. De menar att det är särskilt viktigt för dem eftersom de är industriorter i behov av omställning av arbetsmarknaden.[74] I Östersund beskriver kommunens näringslivsutvecklare på liknande sätt hur myndigheterna som regeringen placerat där berikar arbetsmarknaden genom att förse individen med fler valmöjligheter.[75]
Arvidsjaurs kommunföreträdare beskriver att myndigheterna, särskilt Arbetsförmedlingen, också bidragit till att motverka utflyttning av framför allt högskoleutbildade kvinnor som vill bo i regionen men som tidigare inte kunde få ett jobb som matchar deras utbildning.[76] Det speglas även av att ungefär 40 procent av de anställda på Arbetsförmedlingen har åtminstone en treårig eftergymnasial utbildning, medan genomsnittet för Arvidsjaurs arbetsmarknadsregion är 20 procent. Ungefär 80 procent av de anställda är kvinnor.[77] Det stämmer också överens med de personliga erfarenheter vi fått ta del av i våra intervjuer med chefer och medarbetare på Arbetsförmedlingen.[78]
I våra intervjuer med fallstudiemyndigheternas personal har vi fått många exempel på hur dessa arbetstillfällen kan ha stor betydelse för individen. Flera personer beskriver på olika sätt att myndigheterna har möjliggjort för dem att få ett jobb som ligger i linje med deras preferenser. Det kan antingen handla om en önskan om att tjäna allmänheten genom att jobba inom det offentliga eller en önskan om att jobba med specifika sakfrågor som myndigheten ansvarar för, såsom naturvård eller studie- och yrkesvägledning. På Naturvårdsverket berättar många av dem som vi har intervjuat att de har skaffat sig den utbildning och erfarenhet som krävts för att få ett jobb på myndigheten på andra ställen, typiskt sett i södra Sverige. Att Naturvårdsverket finns i Östersund har i flera fall erbjudit en möjlighet att flytta tillbaka till den ort eller landsdel man har ursprung i, bo nära natur och friluftsliv med mera. En del medarbetare på Arbetsförmedlingen i Arvidsjaur beskriver liknande erfarenheter.[79]
4.3.3 Myndigheterna gör det lättare för andra arbetsgivare att anställa personal i vissa arbetsmarknadsregioner
I våra fallstudier har vi sett att myndigheterna också kompletterar andra arbetsplatser i regionen och gör det lättare för dem att hitta personal. Både Arvidsjaurs och Kristinehamns kommunföreträdare menar att de statliga myndigheterna utgör viktiga komplement till Försvarsmaktens verksamheter, Norrlands dragonregemente (K 4) i Arvidsjaur respektive Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn. Flera av myndigheterna som regeringen placerat i de två kommunerna erbjuder kvalificerade arbetstillfällen för den militära personalens partner. Myndigheternas närvaro stärker Försvarsmaktens möjligheter att rekrytera, behålla personal och expandera verksamheten. Det stärker i sin tur den lokala arbetsmarknaden ytterligare och ökar inflyttningen. På liknande sätt får arbetsgivare i privat och kommunal sektor tillgång till myndighetsanställdas partner, som ofta också är högutbildade, vilket skapar en större grupp att rekrytera från.[80]
I Arvidsjaur och Kristinehamn konkurrerar de statliga myndigheterna delvis med kommunförvaltningarna om samma arbetskraft. Men båda kommunernas representanter beskriver det som ett underordnat problem. Det kan innebära utmaningar på kort sikt, men i ett längre perspektiv är det positivt att det finns fler jobbmöjligheter eftersom det gör det attraktivt för fler att stanna kvar i regionen.[81]
4.4 Myndigheterna bidrar i viss mån till förbättrade möjligheter att bo utanför Stockholm
Vår granskning tyder på att myndigheternas arbetsställen bidrar med kvalificerade jobb för de som vill bo och arbeta på platser utanför Stockholm. Nästan alla anställda på dessa arbetsställen bor i samma region som de arbetar i. Dessutom är ungefär hälften av de anställda födda i det län där arbetsstället ligger.
Däremot finns det några få arbetsställen som har en hög andel långpendlare som bor i Stockholm eller i de andra storstadsregionerna. Dessa arbetsställen bidrar inte på samma sätt till riksdagens mål.
4.4.1 En majoritet av myndigheternas personal bor och arbetar i samma arbetsmarknadsregion
Av alla de som jobbar på de berörda myndigheternas arbetsställen bor 89 procent i arbetsmarknadsregionen där arbetsstället ligger. Det kan jämföras mot rikssnittet på 93 procent.[82] Detta tyder på att myndighetsjobben i många fall erbjuder möjlighet till kvalificerat arbete för människor som vill bo och arbeta i de regioner som regeringens beslut har riktats mot. Diagram 6 visar hur många av de berörda arbetsställena som har en hög respektive låg andel anställda som långpendlar.
Diagram 6 Förekomsten av långpendling bland de 60 arbetsställen som regeringen har placerat utanför Stockholm
Källa: Statistiska centralbyrån (LISA).
Ungefär hälften av myndigheternas anställda som jobbar på dessa arbetsställen är också födda i länet där arbetsstället ligger. Myndigheterna har i genomsnitt något färre födda i det län där arbetsstället ligger än vad andra arbetsställen i regionen har. De mer specialiserade myndigheterna har oftare en högre andel inflyttad personal, detta gäller till exempel Polarforskningssekretariatet. De större myndigheterna som inte har samma behov av specialister, såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Kronofogden, har däremot en relativt hög andel infödd personal.[83]
4.4.2 Några få myndigheter har en hög andel anställda som pendlar från Stockholm och de andra storstadsregionerna
På en stor del av de arbetsställen som placerats i regioner relativt nära ett av Sveriges tre storstadsområden är det relativt vanligt med långpendling. Det gäller särskilt på myndigheter som har behov av specialiserad kompetens. Om personalen på en myndighet i hög utsträckning bor på en annan ort än de arbetar, kommer några av de regionala effekter som är syftet med regeringens lokaliseringsbeslut inte att bli verklighet. De anställda som långpendlar och deras eventuella familjer kommer då inte att betala kommunal skatt där de arbetar, och sannolikt heller inte bidra till den lokala ekonomin genom sin privata konsumtion i samma utsträckning som om de också hade bott i kommunen. De kommer inte heller att bidra till sådant som aktivitet i det offentliga rummet i samma utsträckning, vilket kan vara särskilt värdefullt för en mindre kommun.[84]
De 10 arbetsställen som har störst andel anställda som bor utanför arbetsmarknadsregionen visas i tabell 2. Majoriteten av dessa arbetsställen har placerats i regioner som ligger relativt nära ett av Sveriges tre storstadsområden. Till exempel långpendlar 64 procent av personalen på Myndigheten för arbetsmiljökunskaps kontor i Gävle. De flesta av dessa långpendlare bor i Stockholmsregionen. På SWEDAC i Borås långpendlar 52 procent av personalen, varav majoriteten bor i Göteborgsregionen. På Myndigheten för yrkeshögskolan i Hässleholm långpendlar 50 procent av de anställda, varav nästan alla bor i Malmö-Lundregionen.[85]
De flesta myndigheter som har en stor andel anställda som pendlar från andra arbetsmarknadsregioner påbörjade sin etablering på orterna 2017–2019, det vill säga relativt nyligen. Därför kan den höga andelen långpendlare till exempel bero på tillfälliga distansarbeteslösningar i en del av dessa fall.[86] Bland myndigheterna som har varit etablerade i minst 5 år är det bara tre som har en särskilt hög andel långpendlare: Energimarknadsinspektionen i Eskilstuna, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen i Katrineholm och Myndigheten för yrkeshögskolan i Hässleholm. Alla tre har över 50 procent långpendlare varav majoriteten bor i Stockholmsregionen respektive Malmö-Lundregionen.[87]
Tabell 2 De tio myndighetsarbetsställen som hade flest långpendlare 2020 (fallande ordning)
Arbetsmarknadsregion | Myndighet | Etableringsår | Andel långpendlare |
|---|---|---|---|
Eskilstuna | Strålsäkerhetsmyndigheten | 2017 | 71% |
Gävle | Myndigheten för arbetsmiljökunskap | 2018 | 64% |
Eskilstuna | Energimarknadsinspektionen | 2008 | 56% |
Borås | SWEDAC | 2018 | 52% |
Kristianstad–Hässleholm | Myndigheten för yrkeshögskolan | 2009 | 50% |
Eskilstuna | Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen | 2004 | 50% |
Växjö | MUCF | 2017 | 45% |
Luleå | Polarforskningssekretariatet | 2017 | 35% |
Gävle | Svenska ESF-rådet | 2017 | 31% |
Göteborg | Arbetsmiljöverket | 2018 | 25% |
Kommentar: Etableringsår syftar på året då regeringen planerade att myndigheten skulle ha påbörjat sin etablering på orten.
Källa: Statistiska centralbyrån (LISA).
4.5 De tillförda jobben har inte lett till några mätbara effekter på kommunernas skatteintäkter
Med hjälp av syntetiska kontrollgrupper har vi undersökt om de jobb som regeringens lokaliseringsbeslut har tillfört har haft någon effekt på kommunernas skatteintäkter. För att kunna mäta effekterna av regeringens lokaliseringsbeslut på kommunernas skatteintäkter har vi valt att fokusera på de fem arbetsmarknadsregioner som fått ett relativt stort tillskott av statliga arbetstillfällen (se avsnitt 4.2.1). Vi har dock inte kunnat hitta några signifikanta effekter på skatteintäkterna av tillskottet som dessa regioner har fått.[88]
Det betyder inte att regeringens lokaliseringsbeslut och myndighetsjobben har varit obetydliga ur detta perspektiv. Till exempel har regeringen bevarat nästan 1 500 jobb på Trafikverket i Borlänge. Hälften av myndighetens anställda bor i kommunen och betalar därför skatt där.[89] Om alternativet vore att alla dessa jobb försvann från kommunen hade kommunens egna skatteintäkter troligtvis minskat i någon utsträckning, vilket hade ökat kommunens behov av medel från det kommunala utjämningssystemet.[90] Detta går inte att mäta med de metoder som vi har valt. Men det är inte heller självklart att alla jobb som vi räknar som bevarade hade försvunnit från dessa kommuner om det inte vore för regeringens beslut. Vi kan i alla fall konstatera att regeringens beslut har tillfört och bevarat så pass få jobb i de flesta regioner att det sannolikt inte har någon stor betydelse för de flesta av de berörda kommunernas skatteintäkter.
4.6 Myndigheterna har små möjligheter att köpa varor och tjänster lokalt
Genom våra fallstudier har vi undersökt myndigheternas möjlighet att bidra till den lokala ekonomin via sin konsumtion. De tre fallstudiemyndigheterna köper relativt få varor och tjänster lokalt. Det är troligt att de flesta myndigheters bidrag till den lokala ekonomin genom sin konsumtion är litet, eftersom myndigheter generellt sett har små möjligheter att köpa varor och tjänster lokalt. Det beror delvis på upphandlingslagstiftningen som innebär att myndigheter inte får spendera några större belopp på direktupphandlingar. Därtill pågår ett arbete i staten med att samla poster av mindre inköp under större upphandlade ramavtal.[91] Den bakomliggande idén med detta är att säkerställa att offentliga inköp öppnas upp för konkurrens och att offentliga medel används så effektivt som möjligt.[92]
Myndigheter kan också bidra till den lokala ekonomin om de betalar hyra för sina fastigheter till en aktör som är baserad i regionen. Men det är ganska vanligt att fastighetsägare är baserade i andra regioner, ofta storstadsregioner, eller utomlands. Däremot är fastighetsrelaterade tjänster såsom lokalvård, vaktmästeri och reception en typ av tjänsteköp som med största sannolikhet skapar några arbetstillfällen i regionen där myndigheten är placerad. Det gäller även om företaget som säljer tjänsten är baserat någon annanstans.
4.6.1 Elsäkerhetsverket bidrar med drygt 4 miljoner kronor per år i Värmland
Elsäkerhetsverket i Kristinehamn direktupphandlade varor och tjänster för 2,7 miljoner kronor i Värmlands län under 2021. Myndigheten hyr också sina lokaler av ett lokalt baserat aktiebolag i Kristinehamn för cirka 1,3 miljoner kronor per år. De betalar också cirka 250 000 kronor per år för sina fastighetsrelaterade tjänster i Kristinehamn.[93] Totalt bidrar Elsäkerhetsverket uppskattningsvis med cirka 4,3 miljoner kronor per år till den lokala ekonomin genom sin konsumtion.
4.6.2 Arbetsförmedlingen bidrar med cirka 170 000 kronor per år i Arvidsjaur
Arbetsförmedlingens kontor för Personligt distansmöte i Arvidsjaur har i genomsnitt direktupphandlat varor och tjänster från lokala företag för ungefär 12 000 kronor per år under 2019–2022. Deras lokalvård sköts av en lokal underleverantör till det företag som Arbetsförmedlingen har ett centralt avtal med, och kostnaderna uppgår till drygt 160 000 kronor per år. Myndigheten har länge hyrt sina lokaler av den statliga myndigheten Fortifikationsverket vars säte ligger på en annan ort.[94] Dessa pengar kommer alltså inte den lokala ekonomin till del, enligt vår bedömning. Däremot söker Arbetsförmedlingen nya lokaler i Arvidsjaur, så det kan förändras i framtiden. Totalt bidrar Arbetsförmedlingen med cirka 170 000 kronor per år till den lokala ekonomin.
4.6.3 Naturvårdsverket bidrar med drygt 5 miljoner kronor per år i Östersund
Naturvårdsverket har ingen möjlighet att på ett enkelt sätt ta fram exakt hur stora belopp de handlar för per år lokalt i Östersund, men de uppskattar att det är lite. Företrädare för myndigheten beskriver att det framför allt handlar om sådant som fikabröd, enstaka restaurangbesök eller inköp på lokala livsmedelsbutiker och ibland hotellrum för inresande personal från andra kontor. Myndigheten hyr sina lokaler i Östersund av ett Stockholmsbaserat fastighetsbolag. Däremot uppskattar myndigheten att de betalar 5,5 miljoner kronor per år för fastighetsrelaterade tjänster som rör Östersundskontoret.[95]
4.7 Fallstudiemyndigheternas synlighet och delaktighet i lokalsamhällena är begränsad men kan vara värdefull
De tre fallstudiemyndigheternas synlighet och delaktighet i sina respektive regioner är begränsad. Fallstudiemyndigheternas kontakter och samarbeten med andra, icke-statliga aktörer som är verksamma i den region där de är placerade är också begränsade. Därför bedömer vi att fallstudiemyndigheternas bidrag till stärkt statlig närvaro utanför Stockholm och regional utveckling troligtvis är begränsat utifrån dessa perspektiv.
De verksamheter som fallstudiemyndigheterna bedriver i Arvidsjaur, Östersund och Kristinehamn har inte fokus på lokala kontakter med medborgare och företagare. De kontakter myndigheterna har med medborgare, företagare och andra aktörer är snarare spridda över landet. Det gäller även de flesta andra myndigheters arbetsställen som ingår i vår granskning. Det innebär att deras kärnverksamheter oftast inte kräver att de är synliga eller delaktiga i lokalsamhället. Om det förekommer, är det något som myndigheterna gör frivilligt.
Fallstudiemyndigheterna bedriver inget särskilt arbete för att göra sig synliga i sina respektive regioner. I Arvidsjaur är det ändå troligt att Arbetsförmedlingens närvaro är välkänd, eftersom det är ett litet samhälle.[96] Naturvårdsverkets synlighet som enskild myndighet i en mellanstor stad som Östersund är troligtvis försumbar, men den samlade statliga närvaron i staden kan vara desto mer påtaglig.
Tidigare utredningar och granskningar har gett exempel på långtgående och ambitiösa samarbeten mellan myndigheter och kommuner med potential att både gynna lokalsamhället och myndigheten.[97] Vi har inte sett några exempel på några djupgående samarbeten mellan myndigheter och kommuner eller andra lokalsamhällesaktörer i våra fallstudier. Generellt sett verkar fallstudiemyndigheterna mest ha kontakt med andra statliga myndigheter i närområdet. Så vitt vi kan bedöma handlar deras samarbeten sällan om frågor som berör lokalsamhället, utan snarare om gemensamma förvaltningsfrågor som myndighetsstyrning eller verksjuridik. Naturvårdsverket avstår i stort sett från att delta i lokalsamhället eftersom myndighetsledningen bedömer att ett större regionalt engagemang i Östersundsregionen skulle gå på tvären med rollen som nationell myndighet.[98] De kommunföreträdare som vi har intervjuat beskriver att de kontakter som de har med de statliga myndigheterna på respektive ort är värdefulla för dem. Samtidigt är det svårt att peka på några konkreta resultat till följd av dessa kontakter.[99]
Resultaten av myndigheternas synlighet och delaktighet i lokalsamhället kan dock vara subtila, och därför svåra att mäta. Det kan exemplifieras av Elsäkerhetsverket som verkar vara mer aktiva i lokalsamhället än de andra fallstudiemyndigheterna, så vitt vi kan bedöma. Generaldirektören uppger att Elsäkerhetsverket har som ambition att bidra lokalt, eftersom man uppfattar att det är en uppgift som hänger samman med placeringen i Kristinehamn. Det kan till exempel handla om att vara närvarande vid evenemang i staden. De har också informella kontakter med kommunen och andra offentliga aktörer i Kristinehamn. Vissa av personerna som vi har intervjuat på Elsäkerhetsverket menar att myndigheten syns en hel del i lokalmedia. Samtidigt uppfattar andra att de flesta invånare nog inte känner till myndigheten eller vad de arbetar med.[100] Kommunens företrädare menar att myndighetsnärvaron ger dem en tyngd i politiska sammanhang. Det kan till exempel handla om tillfällen när kommunen ska agera remissinstans för statliga utredningar. De beskriver också att myndigheternas anställda är viktiga för att hålla stadskärnan levande genom att röra sig i området, småhandla och äta lunch.[101] Alla små bidrag som dessa kan vara värdefulla för de berörda orterna.