Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

3. Hur utredningsverksamheten hanterar mängdbrotten

Detta kapitel behandlar den första delfrågan om utredningspersonalen arbetar efter fastställda metoder och arbetssätt som effektiviserar hanteringen av mängdbrott.

Riksrevisionen bedömer att utredningspersonalen arbetar efter fastställda metoder och arbetssätt som effektiviserar utredningen om:

  • Polismyndighetens nationella utredningsmetodik (PNU) är känd bland utredningspersonalen
  • utredningspersonalen följer arbetsmetodiken i PNU, exempelvis vad gäller tidig bevissäkring, korrekta beslut om att inleda eller inte inleda förundersökning, beslut om förundersökningsbegränsning och ärendesamordning.

Avsnitt

3.1 Sammanfattande iakttagelser

  • En absolut majoritet av förundersökningsledarna vid alla tre organisatoriska nivåer känner till och arbetar delvis efter Polismyndighetens nationella utredningsmetodik (PNU).
  • Alla tre organisatoriska nivåer anger att tid- och resursbrist leder till att de inte kan följa PNU i alla delar eller göra alla nödvändiga utredningsåtgärder.
  • Det finns brister i de initiala utredningsåtgärder som Polisens kontaktcenter (PKC) gör. Det beror bland annat på hög arbetsbelastning, bristande kompetens och att PKC inte råder över den personal som utför brottsplatsundersökningarna. De e-anmälningar som anmälaren själv gör behöver ofta kompletteras av PKC, vilket även det blir en tidsödande uppgift.
  • Det finns brister i de beslut som fattas om att inte inleda förundersökning, så kallad direktavskrivning. Det konstaterar polisen själv.
  • Inrapporteringen av poliser i yttre tjänst måste ofta kompletteras, vilket tar tid från utredningen. En anledning är att en stor andel poliser är nya och därför behöver mycket handledning av förundersökningsledaren.
  • Förundersökningsbegränsning ska ske så tidigt som möjligt i utredningen, men förundersökningsledare vid PKC och jourutredning känner sig osäkra på hur de ska tillämpa förundersökningsbegränsning. Vissa förundersökningsledare uppger att de inte ens har befogenhet att förundersökningsbegränsa.
  • Lokalpolisområdena måste kontinuerligt nedprioritera utredning av mängdbrott för att i stället utreda den grova brottsligheten. Detta får i sin tur konsekvenser för lokalpolisområdet med ett ökat antal öppna ärenden som kan leda till att ärenden läggs ned eftersom de blivit för gamla för att kunna utredas. Utredningarna försvåras även av att tillgången till lokalt forensiskt stöd minskar, samtidigt som utredningspersonal uppger att de saknar kompetens för att kunna beställa IT-forensiska undersökningar.
  • På grund av hög arbetsbelastning i utredningsverksamheten nekas ibland ärendesamordning eftersom den utredningsenhet som ska ta över ärendet har för mycket att göra.
  • Det går inte att avgöra i vilken omfattning brottssamordning görs, eftersom regionerna får organisera den olika, funktionerna ibland är vakanta och inriktningen på den varierar.

3.2 Kännedom om utredningsmetodiken – PNU

Utredning av mängdbrott leds främst av förundersökningsledare på Polisens kontaktcenter (PKC), jourutredningssektioner på polisområdena[59] och utredningsgrupper på lokalpolisområdena. Enligt Polismyndighetens nationella utredningsmetodik (PNU) ska förundersökningsledaren prioritera och bedöma vad som ska utredas. Förundersökningsledaren ska även följa upp, kvalitetssäkra och återkoppla på arbete och resultat.[60]

När det gäller hanteringen av mängdbrott är Polismyndighetens utredningsstrategi och PNU viktiga eftersom de tar sikte på att skapa en så effektiv utredningsverksamhet som möjligt. En absolut majoritet av de förundersökningsledare som besvarat vår enkät har kännedom om PNU. Det gäller för alla tre organisatoriska nivåer.

Tabell 1 Känner du till innehållet i PNU? (andelar i procent)

Förundersökningsledarens placering

Ja

Delvis

Nej

Polisens kontaktcenter

61

36

3

Jourutredning

51

41

9

Lokalpolisområde

73

24

4

Anm.: Skillnader mellan kategorier av förundersökningsledare.
Källa: Riksrevisionens enkätundersökning 2022.

Utöver PNU finns det ett antal styrdokument och informationskällor för hur polisen ska arbeta med mängdbrott. Till exempel finns det en riktlinje från 2016[61] om bland annat upptagande av anmälan som är riktad specifikt till PKC. Dessutom ska en handbok för PKC snart beslutas inom myndigheten.[62] Därtill finns ett eget styrdokument gällande förundersökningsbegränsning.[63] Det finns även andra handböcker och metodstöd som sammantaget är tänkta att ge medarbetarna goda förutsättningar att hantera brottsutredningar framgångsrikt, gällande såväl mängdbrott som grövre brott.[64] Dessa kan exempelvis vara lokala och regionala handböcker eller checklistor och riktlinjer.

Samtidigt menar många av de förundersökningsledare vi har talat med att utredning ofta handlar om att göra korrekta och väl avvägda bedömningar för varje enskilt ärende. De bedömningarna är dock svåra att göra generella för hela myndigheten.[65] Ungefär hälften av förundersökningsledarna uppger att de även använder andra metoder och rutiner i sitt arbete.[66] Förundersökningsledarna uppger en rad olika styrdokument och informationskällor som de använder för att kunna leda utredningen. En jourhavande förundersökningsledare uppger i en av våra intervjuer att de gjort egna handböcker lokalt för hur polisen ska hantera och utreda olika brott, men problemet är att dessa är väldigt personberoende och sällan blir uppdaterade. Samtidigt uppger förundersökningsledarna att de saknar tid för att hinna sätta sig in i ny lagstiftning eller ta till sig den information som kommer ut på Polismyndighetens intranät (Intrapolis).[67]

3.3 Svårt att följa PNU i alla delar

Majoriteten av förundersökningsledarna i vår enkätundersökning anser att de arbetar efter de regler som finns i PNU. Många av de som svarat att de bara delvis eller inte alls följer PNU uppger i fritextsvaren att det beror på resurs- och tidsbrist.

Tabell 2 Anser du att du arbetar efter de riktlinjer som finns i PNU? (andelar i procent)

Förundersökningsledarens placering

Ja

Delvis

Nej

Polisens kontaktcenter

64

34

2

Jourutredning

73

26

2

Lokalpolisområde

74

25

2

Anm.: Skillnader mellan kategorier av förundersökningsledare.
Källa: Riksrevisionens enkätundersökning 2022.

Förundersökningsledare vid PKC beskriver att de inte hinner eller kan göra alla steg i PNU, eftersom de då skulle bygga upp stora balanser redan tidigt i utredningsprocessen.[68] Det beror på att PKC hanterar ett stort inflöde av ärenden och att deras uppdrag endast är att göra initiala utredningsåtgärder innan ärendet skickas vidare. De enda riktlinjer som finns är från 2016[69]. En handbok för PKC ska också snart beslutas inom myndigheten.[70] Men en förundersökningsledare menar att eftersom metodstöden för PKC varierar mellan regionerna finns det inte någon nationell samsyn.[71]

De jourhavande förundersökningsledare som uppger att de delvis eller inte arbetar enligt PNU beskriver att det inte alltid är möjligt att följa alla steg i en jourmiljö. Anledningarna till det uppges vara brist på resurser, utbildning och tid.[72] Även i lokalpolisområdena uppger förundersökningsledare att för lite tillgängliga resurser är en anledning till att de inte kan följa riktlinjerna i PNU.[73]

En förundersökningsledare beskriver följande:

”Mängden inkomma ärenden i relation till tilldelad utredningsresurs gör att de åtgärder man skulle behöva vidta tidigt inte hinns med. Ärenden läggs obearbetade i balans.”[74]

3.4 Omfattande inflöde av brottsanmälningar

I Sverige tar polisen emot alla brottsanmälningar, även de som uppenbart inte avser brott. Den tjänsteman som tar emot anmälan måste upprätta den på ett korrekt sätt, även om händelsen inte är ett brott. Förundersökningsledaren måste sedan granska ärendet innan den kan besluta att inte inleda förundersökning (direktavskrivning). Det är framför allt PKC som får ta emot sådana anmälningar. Ungefär 8 procent av ärendemängden för mängdbrott avser sådant som inte är brott[75], enligt uppgifter som vi har hämtat från polisens utredningssystem Durtvå.[76] Det kan till exempel röra sig om att anmälaren har tappat bort egendom, eller att människor till följd av psykisk ohälsa anmäler företeelser som uppenbart inte har skett i verkligheten, ofta nattetid. En stickprovskontroll som gjordes av Polismyndigheten av en veckas nattverksamhet visade att 80–85 procent av inkommande samtal avsåg icke-polisära ärenden.[77]

En anledning till det omfattande inflödet beror på vad polisen kallar brottsaktiva individer. Det är personer med minst nio öppna brottsmisstankar i minst två ärenden. Ett exempel är stöld i butik. Polis kallas till butiken och griper den misstänkte, håller förhör och tar upp anmälan. Ärendet går vidare i utredningsprocessen, och avslutas antingen med att det redovisas till åklagare eller läggs ned efter förundersökningsbegränsning. Ofta stannar påföljderna vid böter, men dessa betalas sällan. Böterna går nämligen inte att driva in eftersom personen oftast saknar utmätningsbara tillgångar. Personen fortsätter att begå brott, som ytterligare ökar inflödet av ärenden till polisen och dessutom skadar tredje man. En stor del av de mängdbrott som begås av brottsaktiva kan hanteras inom ramen för snabbare lagföring (se nedan). Det är inte ovanligt att brottsaktiva har en beroendesjukdom som gör att de begår brott för att finansiera sitt missbruk. De utsätts också i hög grad för brott.[78] En välfungerande missbrukarvård skulle sannolikt minska inflödet av brottsanmälningar.

En annan anledning till inflödet av brottsanmälningar handlar om den mängd- och seriebrottslighet som internationella brottsnätverk står för. Under pandemin var det lugnare, men förekomsten av stöldligor som reser genom landet ger upphov till stor belastning för polisen. Här skulle mer behöva göras för att stödja lokalpolisområdena genom brottssamordning på ett mer effektivt sätt.[79]

3.5 Polisens kontaktcenter – både service och utredning

PKC hanterar över hälften av myndighetens inkommande anmälningar om brott, vilket innebar omkring 370 000 e-anmälningar och cirka 1,2 miljoner samtal under 2021.[80] Anmälningarna rör främst mängdbrott som allmänheten själv anmäler, exempelvis stöld, inbrott, bedrägeri, etc. Men PKC ska kunna hantera alla sorters brott även om de inte gör initiala utredningsåtgärder för samtliga brott. [81] Eftersom PKC är den första anhalten för en rad brottsanmälningar så behövs god kompetens och kunskap hos förundersökningsledarna på PKC. Genom att PKC på ett tidigt stadium för vidare endast de ärenden som bedöms ha förutsättningar att utredas vidare förväntas det leda till effektivitetsvinster inom utredningsverksamheten i övriga delar av myndigheten.

Målkonflikt mellan korta svarstider och effektiv utredning

Det finns en eller flera PKC-sektioner vid operativa enheten i varje polisregion.[82] Polisregion Stockholm har dessutom nationellt verksamhetsansvar för PKC nattetid.[83] PKC hade före 2015 endast i uppdrag att ge service till medborgarna. Det innebär att aktivt arbeta mot tillgänglighets- och servicemålen genom att exempelvis ha korta svarstider. Det finns fortfarande inga nationella mål för utredningsverksamheten på PKC.[84] År 2016 fick PKC ett utökat uppdrag att även utreda de anmälningar som de tog emot, vilket gör att PKC:s uppdrag nu är tudelat: ge service och utreda initialt.[85] Det innebar dock inte att PKC fick utredare, utan endast förundersökningsledare tilldelade. Operatörerna ska i stället ha två roller: dels ge service, dels göra vissa initiala utredningsåtgärder utifrån direktiv från förundersökningsledaren. Operatörerna på PKC är de första polisanställda som personer som ringer in får tala med. Många operatörer har ofta sin första anställning inom polisen och personalrörligheten är till delar hög inom denna funktion. Samtidigt är bilden inte entydig: den genomsnittliga anställningstiden för PKC-operatörer är sex år inom myndigheten.[86] Eftersom operatörerna är uteslutande civilanställd personal omfattas de inte av reglerna om primärutredning enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken. [87] Det innebär att operatörerna inte får hålla förhör eller genomföra andra utredningsåtgärder innan en förundersökning har inletts.[88]

En av Polismyndighetens tillsynsgranskningar av PKC:s verksamhet 2020 visade att operatörerna på PKC upplevde en målkonflikt mellan att ha korta svarstider och att vidta initiala utredningsåtgärder inom ramen för det utökade utredningsuppdraget. Uppdragen uppfattas som motstridiga där svarstider ibland prioriteras på bekostnad av utredningsåtgärder och tvärtom. Det har inte lämnats någon nationell vägledning om hur prioriteringen ska göras utan det är i stället upp till varje region att hitta en rimlig balans.[89] Prioriteringen mellan uppdragen skedde år 2020 därför på olika sätt i polisregionerna med bland annat olika långa svarstider som följd.[90]

Långa telefonköer till PKC

Alla mängdbrott går inte att e-anmäla, behöver man ringa till polisen på 114 14 för att anmäla vissa brott. Det är PKC som tar emot dessa telefonanmälningar. På grund av personalbrist har PKC haft längre svarstider 2022 i jämförelse med föregående år. Bristen på främst operatörer beror på att polisen under en period bromsande nyrekryteringen av civila samtidigt som verksamheten hade en relativt hög personalomsättning.[91] Svarstiderna varierar stort mellan polisregioner och brottskategorier. Under sommaren 2022 uppgavs köerna på PKC i olika delar av landet ha ökat så pass mycket att det varit flera timmars väntetid för att få anmäla ett brott.[92] Detta eftersom det ansträngda personalläget förvärrades ytterligare då många var på semester kombinerat med att PKC hade blivit beordrat att avsätta personal för att i stället sköta exempelvis passhantering.[93] I juli 2022 var kötiden för att anmäla ett bedrägeri i genomsnitt 17 gånger längre till PKC i region Stockholm än det var till PKC i region Bergslagen.[94]

E-anmälningarna behöver ofta kompletteras

Allmänheten kan anmäla brott digitalt genom en så kallad e-anmälan. E‑anmälningar är både ett sätt för polisen att möta medborgarnas efterfrågan på service, samtidigt som det syftar till att effektivisera anmälningsprocessen. Detta genom att anmälaren själv anger mycket av den information som en operatör annars hade behövt skriva ned.[95] Men enligt flera förundersökningsledare behöver de lägga mycket tid och resurser på att redigera och komplettera e-anmälningarna.[96] Två tredjedelar av de förundersökningsledare på PKC som besvarat vår enkät uppger att de inte anser att e-anmälningarna är så kompletta att de på goda grunder kan besluta om en förundersökning ska inledas eller inte. Endast 2 procent anser att e‑anmälningarna är kompletta. [97] E-anmälningarna har också tidigare blivit kritiserade av polisens internrevision år 2020. Där framkom att bristerna i e‑anmälningarna vad gällde bedrägeri var så stora att Polismyndigheten borde överväga att antingen genomföra förändringar för att öka kvaliteten i dessa anmälningar, eller helt enkelt upphöra med att tillhandahålla tjänsten för bedrägerier.[98]

Samtidigt ökar antalet e-anmälningar. Under perioden januari–september 2022 ökade antalet e-anmälningar med 15 procent jämfört med samma period 2021. Detta beror till viss del på att Polismyndigheten styr mer mot att göra e-anmälan av enklare ärendetyper. PKC erbjuder till exempel SMS-länk i de ärenden som går att anmäla på webben. Polismyndigheten menar att ökningen också beror på att PKC har haft längre svarstider på telefon under 2022 i jämförelse med föregående år, vilket lett till att fler medborgare väljer att anmäla digitalt.[99]

Enligt Polismyndigheten är fritextfältet en viktig del för att kunna säkerställa vad anmälaren har blivit utsatt för.[100] Men det verkar som att det är särskilt svårt att få anmälaren att ange nödvändig information i fritextsvaren. Flera förundersökningsledare menar att det tar mycket tid och resurser att redigera och komplettera e-anmälningar.[101] Polismyndigheten anser att antalet kompletteringar till viss del förklaras av att det saknas nationell samsyn om vilken information som behövs för en viss anmälan. Det leder till att det sker olika bedömningar om komplettering behövs utifrån vilket PKC som förundersökningsledaren tillhör.[102]

Brister i de initiala utredningsåtgärderna

De ärenden som överlämnas av PKC ska vara genomarbetade och hålla en hög kvalitet och därför är det viktigt att ärenden initialt bearbetas i hög grad. Men Riksrevisionen kan konstatera att polisen själv har identifierat brister i de initiala åtgärderna hos PKC. En granskning som Noa gjorde år 2020 visar att PKC endast i 56 procent av de överlämnade ärendena utfört initiala åtgärder där behov fanns. Det förekom även inledda förundersökningar där PKC genomfört förhör, men missat att göra ny bedömning. I 46 procent av fallen hade ärenden överlämnats utan några som helst initiala utredningsåtgärder.[103] Givet detta konstaterade Noa att det fanns brister i processen och att den borde kunna effektiviseras.[104]

Tidig bevissäkring anges vara en viktig faktor för att korta utredningstiderna, för att säkerställa god kvalitet i utredningen och för en effektivare hantering. Riksrevisionen har sett att PKC:s organisatoriska placering leder till att de inte har förutsättningar att kunna säkerställa en tidig bevissäkring. Eftersom PKC inte äger egna resurser som kan göra brottsplatsundersökningar är man beroende av att regionledningscentralen kan beordra ut personal för att undersöka brottsplatser. Vissa utredningsåtgärder som yttre personal behöver genomföra åt PKC görs helt enkelt inte eftersom PKC:s önskade åtgärder konkurrerar med all annan verksamhet som den yttre personalen behöver hantera. Polisens interna granskning visade exempelvis att bilder och övervakningsfilmer inte hade säkrats i 44 procent av de undersökta fallen.[105]

Brister i beslut om att inte inleda förundersökning

De fall där förundersökning inte inleds brukar benämnas direktavskrivning. Det förekommer kritik mot att PKC ofta beslutar att inte inleda förundersökning trots att det finns utredningsmöjligheter.[106] För drygt 80 procent av inkomna anmälningar till PKC inleds ingen förundersökning efter genomförda initiala åtgärder. Andelen ärenden som blir direktavskrivna varierar mellan olika brottskategorier.[107] En granskning som polisen gjorde av PKC:s direktavskrivningar av anmälningar om stöld, hot och våld mot enskild samt misshandel visade att 14 procent av de direktavskrivna ärendena hade bristfällig kvalitet. Flera ärenden hade direktavskrivits trots att det funnits en utpekad misstänkt person, där misstänkt funnits på film och där det uppenbart funnits vittnen.[108]

Även Polisens internrevision har gjort två granskningar av direktavskrivna anmälningar av bedrägerier. Internrevisionen kom i granskningarna fram till att det fanns brister i samtliga delar av utredningsprocessen. Bristerna var så allvarliga och omfattande att internrevisionen ansåg att Polismyndigheten inte följer rättegångsbalken vid beslut om direktavskrivning av bedrägeriärenden. Granskningen visade att ärenden regelmässigt direktavskrevs utifrån bedömningen att brottet inte gick att utreda, trots att anmälningarna var så bristfälliga att det inte fanns möjlighet att göra en sådan bedömning.[109] Internrevisionen såg inte heller att det vidtogs några åtgärder för att komplettera beslutsunderlagen. Som regel vidtogs inga eller få utredningsåtgärder innan ärendena direktavskrevs. De nedläggningsgrunder som användes var ofta felaktiga och gav missvisande information till målsäganden. Handläggningstiderna i de granskade ärendena uppgavs vara så korta att internrevisionen ansåg att detta tydde på att förundersökningsledarna direktavskrev utan att ha gjort en bedömning av det enskilda ärendet.[110]

3.6 Jouren hanterar alla slags brott

En jourförundersökningsledare behöver kunna fatta beslut för en rad olika brott, både mängdbrott och grova brott. När en polisman i tjänst, oftast en polispatrull i yttre tjänst, upprättar en anmälan inkommer den oftast till en jourförundersökningsledare som tjänstgör i polisområdet dygnet runt. I de polisområden där Snabbare lagföring har införts är jourutredningssektionen även ansvarig för de ärendena. Jourförundersökningsledare kan också ta emot ärenden från PKC. Förundersökningsledarens uppgift är att ge direktiv om initiala utredningsåtgärder för att kunna fatta beslut om att inleda eller att inte inleda förundersökning. Ärendet vidareförs sedan till ett lokalpolisområde eller en utredningssektion för slutgiltig utredning. Nästan alla jourförundersökningsledare som besvarat vår enkät (95 procent) uppger att det är enkelt eller ganska enkelt att prioritera och bedöma vilka ärenden som enligt bestämmelserna i rättegångsbalken ska utredas eller inte. Samtidigt menar ett flertal jourförundersökningsledare som besvarat enkäten och som vi har talat med, att det är utmanande att kunna göra korrekta beslut för det breda spannet av brott som jourutredningssektionerna hanterar. De efterfrågar mer tid för att kunna utveckla sin kunskap och gå utbildningar, men detta hinns helt enkelt inte med.[111]

Brist på jourförundersökningsledare skapar problem i Snabbare lagföring

Genom att bedriva vissa utredningar snabbare kan polisen frigöra utredningsresurser på främst lokalpolisområdesnivå, eftersom dessa utredningar inleds och avslutas av jourförundersökningsledare på polisområdesnivå. I de lokalpolisområden som infört snabbare lagföring anser 40 procent av lokalpolisområdescheferna att det frigjort resurser till annat utredningsarbete. 60 procent anser att det delvis eller inte frigjort resurser.[112]

Polismyndighetens internrevision genomförde i början av 2022 en granskning om avrapportering för patruller i yttre tjänst. Patrullerna är generellt positiva till Snabbare lagföring även om arbetssättet medför att fler utredningsåtgärder görs på plats. I rapporten framkommer dock flera problem som har att göra med arbetet i yttre tjänst generellt. Exempelvis saknar de flesta patrullerna stöd av jourutredningsresurser. 55 procent av patrullerna uppger också att de saknar administrativt stöd vid avrapportering av brott. I de fall där försök har gjorts med inre administrativt stöd har avrapporteringstiderna minskat med upp till 30 minuter, menar Polismyndighetens internrevision. Bristen på jourförundersökningsledare gör att patrullerna ofta saknar förundersökningsledare när det finns anledning att inleda förundersökning, trots att detta är ett krav i PNU. Det innebär att den direkta återkopplingen till patrullerna från förundersökningsledare uteblir och att förundersökningsledare först senare tar över och bedömer ärendet. Dessutom gör olika jourförundersökningsledare ofta varierande bedömningar av vad och hur mycket som behöver göras, vilket medför merarbete för patrullerna.[113]

3.7 Patruller i yttre tjänst hinner inte alltid skriva kompletta anmälningar

Det finns en risk för brister i förstahandsåtgärderna, eftersom jourförundersökningsledaren inte bestämmer över hur resurserna för ingripanden fördelas. Regionledningscentralen (RLC) som styr över resurserna kan till exempel prioritera att den patrull som utför förstahandsåtgärderna i stället ska åka på ett annat uppdrag, innan åtgärderna är klara.

Majoriteten (70 procent) av jourförundersökningsledarna anser att det stämmer ganska eller mycket bra att de anmälningar som kommer in från poliser i yttre tjänst är så kompletta att de kan användas för att besluta om en förundersökning ska inledas eller inte. 11 procent tyckte att det inte alls stämmer. Ett flertal av de svarande förtydligade att det oftast krävs kompletteringar och att jourförundersökningsledare behöver instruera poliser i yttre tjänst med att ha med nödvändig information såsom brottsrekvisit, brottsbeskrivning, etc.[114] I intervjuer framkommer att det finns vissa polisområden som har många juniora poliser i yttre tjänst och som därför behöver få tydliga instruktioner för att säkra bevis på en brottsplats.[115] En jourförundersökningsledare som besvarade enkäten menar också att kvalitetsbristen i avrapporteringen beror på brist på erfarenhet både hos polisaspiranter och deras handledare.[116] Den stora mängden nya aspiranter är ett återkommande problem som lyfts av lokalpolisområdena. De ger ny energi men behöver också skolas in. Då blir bristen på jourförundersökningsledare särskilt svår.[117]

Problemen finns även inom Snabbare lagföring där en jourförundersökningsledare uppskattar att de i 90 procent av de inrapporterade ärendena, trots att instruktioner är givna, ändå behöver ringa upp patrullen och begära att de kompletterar anmälan eftersom det blivit fel. Detta beror ofta på att polisen har glömt att gå igenom anmälan så att den är korrekt och innehåller alla delar som den ska. Vid Riksrevisionens verksamhetsbesök på lokalpolisområden har det framkommit att dessa brister delvis kan förklaras av att patrullerna inte kan avrapportera förrän de återkommer till polisstationen.[118] Denna bild bekräftas i en granskning från Polisens internrevision som ser tydliga risker med att nya aspiranter skolas in av relativt juniora poliser. Stationsbefäl kan till viss del stödja den yttre personalen men internrevisionen konstaterar samtidigt att poliser i yttre tjänst saknar stöd av inre utredningspersonal samt jourförundersökningsledare i den utsträckning som vore önskvärd.[119] Dessutom har det framkommit vid våra verksamhetsbesök att det inte heller alltid finns stationsbefäl tillgängliga när det behövs.[120]

3.8 Utredning av grov brottslighet tränger undan utredningen av mängdbrott

Enligt den nationella brottskatalogen ska lokalpolisområdena utreda de flesta mängdbrott, men vi har funnit att det görs kontinuerliga avsteg från brottskatalogen i samtliga regioner (se även 4.8). Det innebär att lokalpolisområdena ofta får utreda annan grövre brottslighet som enligt brottskatalogen egentligen ska utredas på andra nivåer inom polismyndigheten. Detta eftersom de grova brottssektioner som finns på polisområdesnivå behöver avlastning. Det har uttryckts i vissa lokalpolisområden att de får ta över utredningen av all slags grov brottslighet från utrednings­sektionerna på polisområdet, exempelvis brott i nära relationer och mordförsök.[121]

Bilden bekräftas i Riksrevisionens intervjuer. Det som ska vara tillfälliga undantag från den nationella brottskatalogens principer tenderar att bli serietillfälligheter: tillfällighet efter tillfällighet följer varandra tills undantagen har blivit regel.[122] Detta har pågått under flera år, och ett lokalpolisområde beskriver det som att alla rån exempelvis numera automatiskt hamnar hos dem, fast de egentligen ska utredas på regional nivå eller polisområdesnivå och att undantagen från brottskatalogen därmed de facto är permanenta. Detta får i sin tur konsekvenser för lokalpolisområdets balanser, och ökar antalet äldre öppna ärenden. Ett av lokalpolisområdena har ärenden som är cirka två år gamla och som man ännu inte har hunnit börja arbeta aktivt med. Ju äldre ett ärende är, desto mindre sannolikt att nå framgång i utredningen och att kunna redovisa ärendet till åklagare.[123]

3.9 Kompetensbrist vid beställning av forensiska undersökningar

Dagens utredningar, även av mängdbrott, innebär ofta behov av forensiska undersökningar[124]. Det kan exempelvis handla om att säkra spår genom att genomföra en brottsplatsundersökning eller att extrahera digital information från en dator eller en mobiltelefon. Beroende på vilken typ av forensisk undersökning som behövs, kommer den att utföras av olika forensiker på olika organisatoriska nivåer.[125] Tillgången till lokalt stöd har förändrats de senaste åren. På grund av omorganisering inom vissa regioner ska numera det lokala tekniska utredningsstödet tillhöra regionnivån, vilket gör att lokalpolisområdet i sina ärenden behöver ställa sig i samma kö som grova brott, som av förklarliga skäl prioriteras.[126] Samtidigt har antalet lokala brottsplatsundersökare, som exempelvis hanterar undersökningar vid inbrott, minskat i samtliga polisregioner, konstaterar Brottsförebyggande rådet.[127]

Vad gäller it-forensik uppger samtidigt endast två av tio förundersökningsledare att de fått den kompetensutveckling de behöver för att kunna utföra sitt arbete, framkommer det i en rapport av Brottsförebyggande rådet.[128] Det har även framkommit i våra intervjuer i lokalpolisområdena att både utredare och förundersökningsledare önskar att de hade bättre kunskap om hur de ska göra en it-forensisk beställning. Att tömma en mobiltelefon på information för att säkra bevis är svårt eftersom den numera kan innehålla en stor mängd uppgifter som är viktiga att få åtkomst till för att säkra bevis. För att inte spilla onödigt med tid för varje undersökning behöver samtidigt beställningarna vara så konkreta och korrekta som möjligt. Kraven på hur telefontömningar ska göras på ett likformigt sätt eller hur bevisvärderingen ska gå till är däremot inte självklart för alla förundersökningsledare eller utredare på lokalpolisområdena.[129]

De långa köerna och bristen på framför allt IT-forensiker är kända sedan länge, men även andra typer av forensiska analyser tar lång tid för NFC att leverera. Polismyndigheten är också medveten om situationen och initierade en särskild händelse för att omhänderta frågan under 2021.[130]

3.10 Svårare att tillämpa förundersökningsbegränsning på PKC och i jourmiljö

Förundersökningsledarna på PKC, lokalpolisområdena och jourförundersökningsledare skiljer sig åt vad gäller hur enkelt de tycker att det är att tillämpa reglerna för förundersökningsbegränsning.

Tabell 3 Det är enkelt för mig att tillämpa reglerna om förundersökningsbegränsning (andelar i procent)

Förundersökningsledarens placering

Stämmer mycket bra

Stämmer ganska bra

Stämmer inte alls

Polisens kontaktcenter

8

47

41

Jourutredning

22

56

14

Lokalpolisområde

30

57

6

Anm.: Skillnader mellan kategorier av förundersökningsledare i upplevd förmåga att tillämpa förundersökningsbegränsning.
Källa: Riksrevisionens enkätundersökning hösten 2022.

Av förundersökningsledarna på lokalpolisområdena uppger majoriteten att det är ganska eller mycket enkelt att tillämpa reglerna om förundersökningsbegränsning. För förundersökningsledare vid PKC verkar det vara motsatt förhållande. Majoriteten av dem uppger att det är ganska eller inte alls enkelt att tillämpa reglerna. Som framgår av tabell 4 uppgav även majoriteten av förundersöknings-ledare vid PKC att de inte alltid prövar förundersökningsbegränsning.

Tabell 4 Jag prövar alltid om det finns skäl att förundersökningsbegränsa brottsmisstankar i de ärenden jag leder (andelar i procent)

Förundersökningsledarens placering

Stämmer mycket bra

Stämmer ganska bra

Stämmer inte alls

Polisens kontaktcenter

18

35

39

Jourutredning

30

53

12

Lokalpolisområde

52

37

4

Anm.: Skillnader i kategorier av förundersökningsledare i frekvens av utförd förundersökningsbegränsning.
Källa: Riksrevisionens enkätundersökning hösten 2022.

Eftersom det finns en eftersläpning i utbildning av förundersökningsledare har Polismyndigheten särskilda utbildningsinsatser för just förundersökningsbefogenheten. [131] Svaren från jourförundersökningsledarna tyder enligt Riksrevisionen på att insatserna inte fått utslag i verksamheten än. Flertalet jourförundersökningsledare uppgav i sina enkätsvar att de inte har behörighet att förundersökningsbegränsa, vilket tyder på att de inte fått utbildning och därmed saknar förordnande för att kunna fatta dessa beslut.[132]

Samtidigt ser förundersökningsledare vid lokalpolisområdet att de ärenden de tar över borde ha kunnat förundersökningsbegränsats redan av jourförundersökningsledare eller av förundersökningsledare vid ärendesamordningssektionen på polisområdet. Andra exempel på skäl till att jourförundersökningsledare och förundersökningsledare vid PKC menar att de inte förundersökningsbegränsar är att de befinner sig för tidigt i utredningsprocessen och därmed inte har tillräcklig översikt för att kunna fatta ett sådant beslut. En förundersökningsledare vid PKC har fått instruktioner om att vara försiktig med förundersökningsbegränsning och gör det därför bara i solklara fall. En annan uppger att det inte finns tid nog på PKC för att hinna sätta sig in i reglerna för förundersökningsbegränsning. Även förundersökningsledare i lokalpolisområdet uppger att det ibland är enkelt och ibland svårt att bedöma om förundersökningsbegränsning ska ske och efterfrågar därför mer information och fortbildning kring hur det ska tillämpas.[133]

En åklagare som är specialiserad på mängdbrott menar att det kan vara mycket svårt för poliser att göra korrekta bedömningar av vad som bör förundersökningsbegränsas. Att göra en prognos av åtalsfrågan är inte bara en teoretisk kunskap utan även ett praktiskt hantverk; det är viktigt att förstå hur domstolarna resonerar.[134] Riksrevisionen ser att problemet för förundersökningsledare vid PKC och jourförundersökningsledare är att de sällan får den kunskapen eftersom de arbetar så tidigt i utredningsprocessen. Ett önskemål vore att Åklagarmyndigheten hade större möjligheter att ge konkret feedback till både polisiära förundersökningsledare och utredare. Från ett lokalpolisområde uppges att de hade ett liknande initiativ på gång där utredare skulle få sitta med vid domstolsförhandlingar för att bättre förstå tingsrätternas arbete och hur de själva kan göra bättre utredningar.[135]

3.11 Svårt att använda ärendesamordningen för att effektivisera

Syftet med ärendesamordning är att i möjligaste mån, och i ett sammanhang, utreda och redovisa de samlade brottsmisstankarna mot en och samma person. Enligt PNU ska ärendesamordning ske löpande under ett ärendes gång. Samordning ska ske så att nya misstankar kan överlämnas till den som handlägger ett ärende i följande ordning: 1) där den misstänkte är häktad, 2) där misstankar med det högst stadgade minimistraffet handläggs samt 3) där de äldsta misstankarna handläggs.[136] Vid ärendesamordningen behöver polisen kontrollera om det finns andra öppna brottsmisstankar, nyligen avkunnade domar eller utfärdade strafförelägganden. För många brottsaktiva personer är detta vanligt förekommande. Om det redan finns öppna misstankar ska ärendet samordnas med de andra brottsmisstankarna. Samtidigt ska förundersökningsledaren utifrån aktuella brottsmisstankar, strafförelägganden eller domar bedöma om det finns skäl till förundersökningsbegränsning. Reglerna för ärendesamordning och förundersökningsbegränsning är dock svårtillämpade för många förundersökningsledare. Alla förundersökningsledare prövar inte heller alltid om det finns skäl att förundersökningsbegränsa eftersom de inte har tillräcklig överblick eller kompetens, vilket föregående avsnitt också visat. I den initiala ärendesamordningen ingår också att fördela ärendet till relevant utredningsenhet.

Hög arbetsbelastning försvårar ärendesamordning

Förundersökningsledaren ska dokumentera förutsättningarna för ärendesamordning i polisens ärendehanteringssystem Durtvå[137] och kontakta mottagande enhet om ärendet ska lämnas vidare. Men innan överlämning kan ske ska den som lämnar över ett ärende ”ha vidtagit de lokala utredningsåtgärder som rimligtvis bör genomföras lokalt”. Denna formulering lämnar utrymme för visst godtycke och är källa till konflikt mellan olika pressade förundersökningsledare. Riktlinjerna specificerar hur konflikter ska lösas mellan lokalpolisområden, polisområden, regioner och nationella avdelningar där det ska finnas funktioner på varje nivå som har ansvar för ärendesamordningen på sin nivå.[138]

Majoriteten[139] av förundersökningsledarna i lokalpolisområdena uppger att de tidigt och fortlöpande prövar om det finns skäl att samordna de ärenden de leder. Majoriteten[140] uppger också att ärendesamordningen bidrar till att effektivisera utredningsprocessen. Samtidigt anser 40 procent av dem att det inte alls är lätt att tillämpa reglerna om ärendesamordning, medan 41 procent uppger att det är ganska lätt. Reglerna för ärendesamordning upplevs som krångliga och tolkas olika från person till person. [141]

På grund av hög arbetsbelastning och resursbrist i utredningsverksamheten som i sin tur leder till höga ärendebalanser, menar ett tiotal förundersökningsledare att ärendesamordningen i stället leder till att man vill bli av med ärenden genom samordning.[142]

En förundersökningsledare uppgav:

”Vid ärendesamordning uppstår inte sällan konversationer som handlar om att slå ifrån sig ärendet snarare än att jobba för ärendets bästa. Ger försämrat resultat, ineffektiviteten ökar och arbetsglädjen får sig en törn.”[143]

Förundersökningsledare vid lokalpolisområden som besvarade enkäten har kommenterat att ärendesamordningen ofta leder till att den organisatoriska enhet som enligt riktlinjerna borde ta emot ärendet nekar samordning med hänvisning till att de har för mycket att göra.[144] Det verkar fungera bättre inom samma polisområde eller region, men sämre mellan olika regioner.[145]

3.12 Brottssamordningen sker i olika omfattning

Polismyndigheten definierar brottssamordning som ”systematiska analyser av brottsligheten för att identifiera brottsmönster, tillvägagångssätt och jämföra spår från brottsplatser i syfte att undersöka om det finns gemensamma faktorer som kan tyda på seriebrottslighet”.[146] Till skillnad från ärendesamordning är brottsamordningen inte en uppgift för den enskilde förundersökningsledaren utan ”alla medarbetare ska verka för en väl fungerande brottssamordning”.[147] Samtidigt beskrivs brottssamordningen i Polismyndigheten som att det på varje lokalpolisområde ska finnas ”en förmåga med ansvar för brottsamordning utifrån den lokala problembilden”[148]. En funktion för brottssamordning ska även finnas på polisområdesnivå, på regional nivå samt på nationella operativa avdelningen.[149] Brottsamordningen är alltså både en funktion och en arbetsmetod, samtidigt som Riksrevisionen ser att innebörden av ”förmåga” kan tolkas olika.

Brottssamordningen är beroende av hur den är organiserad och bemannad inom regionen och hur väl den regionala nivån, polisområdesnivån och lokalpolisområdesnivån kommunicerar med varandra.[150] I och med att polisregionerna har organiserat brottsamordningen på olika sätt ser Riksrevisionen att förutsättningarna varierar i landet. När dessa funktioner inte är tillräckligt bemannade så sker heller inte brottssamordning i den utsträckning som vore möjligt.[151] I vissa lokalpolisområden där brottsamordningsfunktionen är vakant, har vi hört exempel på där förundersökningsledare eller kommun- och områdespoliser tar sig an att själva försöka se mönster utifrån inkomna ärenden.[152] Det skiljer sig även åt vilken inriktning brottssamordningen har; i vissa lokalpolisområden samordnas endast seriebrottslighet (stölder och åldringsbrott) och organiserad brottslighet.[153] Då missas anmälningar som skadegörelse och andra brott där det kan finnas mönster av seriekaraktär, som för lokalsamhället kan vara ett stort problem.[154]

Därutöver saknar polisen möjligheter att åstadkomma realtidsuppdatering av lokala lägesbilder med underlag från anmälda brott. Exempelvis har inte PKC, som hanterar det största inflödet av anmälningar, digitala medel eller ett uppdrag att se mönster i inkomna ärenden.[155] Om fler snarlika brott identifierades med hjälp av brottssamordning skulle det kunna bidra till att fler brott klarades upp. Bättre kunskap skulle även kunna ge möjlighet för polisen att vidta brottsförebyggande åtgärder. Detta i sin tur skulle kunna leda till ett mindre inflöde till utredningsverksamheten, vilket skulle frigöra resurser.

  • [59] En jourförundersökningsledare kan även finnas vid utredningssektioner.
  • [60] Polisen, Polismyndighetens handbok för PNU, 2022.
  • [61] Polisen, Polismyndighetens riktlinjer för Polismyndighetens kontaktcenter, 2017.
  • [62] Intervju Polismyndigheten 2022-12-08.
  • [63] Se exempelvis Polisen, Polismyndighetens handbok för PNU, 2022; Polisen, Polismyndighetens strategi för utredningsverksamheten, 2021; Polisen, Polismyndighetens riktlinjer för ledning av förundersökning av brottmål, 2019; Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens riktlinjer Förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse, 2021.
  • [64] Se Polisen, Polismyndighetens handbok för PNU, 2022; Polisen, Polismyndighetens strategi för utredningsverksamheten, 2021, vilka kompletteras exempelvis av metodstöd Trygga trappan, Båtsamverkan och Trygg i butik för mängdbrott och PUG, Polisens metodstöd för grova våldsbrott.
  • [65] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [66] 55 procent av jourförundersökningsledare, 54 procent av förundersökningsledare på PKC och 46 procent av förundersökningsledarna i lokalpolisområdena. Riksrevisionens enkät 2022.
  • [67] Verksamhetsbesök polisområde.
  • [68] Fritextsvar Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [69] Polisen, Polismyndighetens riktlinjer för Polismyndighetens kontaktcenter, 2017.
  • [70] Intervju Polismyndigheten 2022-12-08.
  • [71] Fritextsvar Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [72] Fritextsvar Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [73] Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [74] Fritextsvar Riksrevisionens enkätundersökning 2022. Liknande signaler har Riksrevisionen fått vid sina verksamhetsbesök. Se även Liljegren et al., ”The police and ‘the balance’ – managing the workload within Swedish investigation units”, 2021.
  • [75] Ärenden som har beslutsmotiveringen ”gärningen ej brott”.
  • [76] Riksrevisionen begärde endast ut data för mängdbrott från Polismyndigheten.
  • [77] Polisen, Målbild framtidens PKC, 2022.
  • [78] Verksamhetsbesök lokalpolisområden. Se även Amerdal, ”Ärendesamordning för brottsaktiva”, publicerad 2021-03-31.
  • [79] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [80] Samtalen kan även vara tips om brott. Polisen, Polismyndigheten årsredovisning 2021, s. 118.
  • [81] Exempelvis håller inte PKC förhör med barn.
  • [82] Mer om processägarsansvar och verksamhetsansvar för PKC kommer i kapitel 4.
  • [83] Polisen, Polismyndighetens arbetsordning, 2022.
  • [84] Mejl Polismyndigheten, 2022-11-25.
  • [85] Polisen, Beslut om ett enhetligt arbetssätt i utredningsåtgärder vid Polismyndighetens kontaktcenter (PKC), 2016.
  • [86] Skriftligt svar från Polismyndigheten på faktagranskning, 2023-01-23.
  • [87] Eftersom operatörerna är uteslutande civilanställd personal omfattas de inte av reglerna om primärutredning enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken. Det innebär att operatörerna inte får hålla förhör eller genomföra andra utredningsåtgärder innan en förundersökning har inletts.
  • [88] Endast poliser har denna befogenhet enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken (primärutredning).
  • [89] Mejl Polismyndigheten, 2022-11-25.
  • [90] Polisen, Polisens kontaktcenter, 2020, s. 14.
  • [91] Mejl Polismyndigheten, 2022-11-25.
  • [92] Sveriges Radio, ”Förskräckligt att ingen svarar”, publicerat 2022-07-01 och Sveriges Radio, ”Polisen: Därför är kötiderna i telefon så långa”, publicerat 2022-07-01. Statistik från Polismyndigheten, 2022-12-09.
  • [93] Verksamhetsbesök PKC-sektion.
  • [94] Statistik från Polismyndigheten, 2022-12-09.
  • [95] Skriftligt svar från Polismyndigheten på faktagranskning, 2023-01-23.
  • [96] Fritextsvar Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [97] Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [98] Polisen, Internrevisionens uppföljande granskning av polisregionernas handläggning av bedrägeriärenden, 2021.
  • [99] Mejl Polismyndigheten, 2022-11-25.
  • [100] Skriftligt svar från Polismyndigheten på faktagranskning, 2023-01-23.
  • [101] Fritextsvar Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [102] Skriftligt svar från Polismyndigheten på faktagranskning, 2023-01-23.
  • [103] Polisen, PKC-kvalitetsgranskning, 2020.
  • [104] Polisen, PKC-kvalitetsgranskning, 2020.
  • [105] Polisen, PKC-kvalitetsgranskning, 2020.
  • [106] Verksamhetsbesök lokalpolisområden. Regionintervju.
  • [107] Exempelvis direktavskrev Polismyndigheten år 2021 cirka 50 % av bedrägeriärenden, cirka 70 % av inbrottsärenden och cirka 15 % av ärenden om misshandel. Statistiken för direktavskrivning omfattar handlagda brott där beslut har fattats gällande brottet, utan att en brottsutredning har bedrivits. (Källa: Brottsförebyggande rådet, Handlagda brott efter om utredning har bedrivits eller ej och typ av beslut år 2021.)
  • [108] Polisen, PKC-kvalitetsgranskning, 2020.
  • [109] Polisen, Granskning av polisregionernas handläggning av bedrägeriärenden, 2017.
  • [110] Polisen, Internrevisionens uppföljande granskning av polisregionernas handläggning av bedrägeriärenden, 2021.
  • [111] Fritextsvar i Riksrevisionen enkät 2022 och verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [112] Riksrevisionens enkät 2022.
  • [113] Polisen, Granskning av avrapporteringsprocessen för poliser i yttre tjänst, 2022, s. 5–6.
  • [114] Fritextsvar av jourförundersökningsledare i Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [115] Verksamhetsbesök lokalpolisområden och polisområde.
  • [116] Fritextsvar av jourförundersökningsledare i Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [117] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [118] Verksamhetsbesök med jourförundersökningsledare på polisområde.
  • [119] Polisen, Granskning av avrapporteringsprocessen för poliser i yttre tjänst, 2022, s. 7 f.
  • [120] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [121] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [122] Verksamhetsbesök polisregion.
  • [123] Verksamhetsbesök lokalpolisområden. Se även Liljegren et al., ”The police and ‘the balance’ – managing the workload within Swedish investigation units”, 2021, 8, s. 70–85.
  • [124] Säkring, undersökning och analys av spår från brottsplatser eller analys av digitala spår från datorer, mobiltelefoner och liknande media.
  • [125] Det finns lokala brottsplatsundersökare (lokus), kriminaltekniker, IT-forensiker och laborativa forensiker.
  • [126] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [127] Brottsförebyggande rådet uppger att denna funktion är olika organiserad i de olika regioner, ibland är det en specifik tjänst för mängdbrott och ibland kombinerad med andra uppgifter. Brottsförebyggande rådet, Polisens forensiska verksamhet, 2023, s. 31.
  • [128] Brottsförebyggande rådet, Polisens forensiska verksamhet, 2023, s. 64.
  • [129] Verksamhetsbesök i lokalpolisområden. Detta bekräftas i Brottsförebyggande rådet, Polisens forensiska verksamhet, 2023.
  • [130] Polisen, Operationsorder NFC Insats Vilgot, 2021; Polisen, Plan för överföring av erfarenheter och lärdomar från Insats Vilgot till ordinarie verksamhet, 2021. Se även Riksrevisionen, Från spår till bevis, 2017.
  • [131] Skriftligt svar från Polismyndigheten på faktagranskning, 2023-01-23.
  • [132] Polisen, Polismyndighetens handbok för förordnande av förundersökningsledare, PM 2021:37. För att förordnas som förundersökningsledare i Polismyndighetens inre utredningsverksamhet (t.ex. vid jourutrednings-, PKC- och utredningsgrupper) krävs förordnande för nivån Fördjupad. Kraven för förordnande för nivån Fördjupad är att personen bedöms som lämplig, innehar kompetens och erfarenhet samt har fullgjort förundersökningsledarutbildningarna Grund och Fördjupad.
  • [133] Svar från förundersökningsledare på PKC och i lokalpolisområde samt jourförundersökningsledare i Riksrevisionens enkätundersökning.
  • [134] Intervju åklagare, 2022-03-16.
  • [135] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [136] Polisen, Polismyndighetens riktlinjer för ärendesamordning, 2019.
  • [137] Det finns naturligtvis riktlinjer för hur detta ska genomföras: Polisen, Polismyndighetens riktlinjer för överlämning av ärenden i Durtvå mellan polisregioner och nationella operativa avdelningen, 2019.
  • [138] Polisen, Polismyndighetens riktlinjer för ärendesamordning, 2019.
  • [139] 41 procent stämmer mycket bra, 49 procent stämmer ganska bra.
  • [140] 35 procent stämmer mycket bra, 39 procent stämmer ganska bra.
  • [141] Fritextsvar från förundersökningsledare i lokalpolisområde i Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [142] Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [143] Fritextsvar från förundersökningsledare i lokalpolisområde i Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [144] Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [145] Riksrevisionens enkätundersökning 2022.
  • [146] Polisen, Polismyndighetens ärende- och brottssamordning, 2018, s. 10.
  • [147] Polisen, Polismyndighetens handbok för PNU, 2022.
  • [148] Polisen, Polismyndighetens arbetsordning, 2022, 3 kap. 23 §.
  • [149] Polisen, Polismyndighetens arbetsordning, 2022, 3 kap. 27, 31 och 35 §§.
  • [150] Platsannons LPO Norra Västmanland, 2020-08-12; Platsannons PO Storgöteborg 2022-10-31; Platsannons PO Storgöteborg 2022-10-31.
  • [151] Verksamhetsbesök PKC och lokalpolisområden.
  • [152] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [153] Verksamhetsbesök lokalpolisområden och PKC.
  • [154] Verksamhetsbesök lokalpolisområden.
  • [155] Intervju Polismyndigheten 2022-12-08.

Uppdaterad: 28 februari 2023

Kontakta oss

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?