Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

Iakttagelser inom årlig revision

De viktigaste iakttagelserna inom årlig revision

Riksrevisionens årliga revision inriktas mot risken för väsentliga fel i årsredovisningarna för de myndigheter och övriga organisationer som Riksrevisionen granskar. För räkenskapsåret 2020 granskade Riksrevisionen 226 årsredovisningar och lämnade tio modifierade revisionsberättelser, vilket är samma antal som för 2019. Merparten av modifieringarna handlar om att myndigheterna har brustit i sin efterlevnad av förordningar som styr anslag och inkomster. Två modifieringar gäller fel i resultatredovisningen.

De viktigaste iakttagelserna handlar om brister i myndigheternas interna styrning och kontroll där bemyndiganderedovisningar är ett fortsatt problemområde. Bemyndiganden för att göra åtaganden för framtida utbetalningar av anslag uppgår till betydande belopp för staten. En riktig och fullständig information i årsredovisningarna för myndigheterna är viktig för att riksdagen och regeringen ska kunna bedöma framtida budgetutrymme. Riksrevisionen bedömer att det finns ett antal orsaker till att bemyndiganden fortsätter att skapa problem i myndigheternas redovisning:

  • brister i myndigheternas interna styrning och kontroll
  • brister i regelverket för vad som är ett åtagande
  • brister i regeringens styrning av myndigheter.

Andra iakttagelser visar på brister i affärsmässighet vid försäljning av verksamhet, otillräcklig kontroll av utbetalade organisationsbidrag och ackumulerade underskott i avgiftsbelagda verksamheter. Liksom tidigare visar årets granskning att det finns risker med delat ansvar mellan myndigheter.

I bilaga 2 finns en förteckning över vilka myndigheter eller övriga organisationer som har fått en revisionsberättelse med ett modifierat uttalande eller med en upplysning. I den följande texten utvecklar vi flera av modifieringarna, tillsammans med viktiga iakttagelser från våra revisionsrapporter.

Styrning, uppföljning och rapportering

Flera av årets iakttagelser knyter an till bristande kvalitet i bemyndiganderedovisningar; det handlar om brister i myndigheternas interna styrning och kontroll, i regelverk och i regeringens styrning av myndigheter. Exempel på det är att flera myndigheter har överskridit bemyndiganderamarna genom att de har ingått åtaganden för perioder efter det slutår för beställningsbemyndigandet som regeringen angett i respektive myndighets regleringsbrev. Det är inte heller tillräckligt tydligt i anslagsförordningen och tillhörande föreskrifter vad som utgör ett åtagande som kräver bemyndigande.

Riksrevisionen konstaterar att det finns behov av flera olika åtgärder för att kvaliteten i redovisningen av bemyndiganden ska kunna förbättras. Sådana åtgärder bör omfatta

  • att definitionen av vad som utgör ett åtagande som myndigheterna ska redovisa mot en bemyndiganderam blir tydligare
  • att det blir tydligare hur myndigheter ska redovisa inomstatliga åtaganden
  • att regeringen stärker kraven på myndigheternas interna styrning och kontroll för bemyndiganderedovisning
  • att Regeringskansliet förbättrar kvalitetssäkringen av regleringsbreven
  • att det skapas en redovisningsmässig normering för långfristiga åtaganden mellan svenska staten och internationella organisationer.

En annan iakttagelse rör en försäljning som inte uppfyller kraven på affärsmässighet som finns i staten. Därmed går det inte att bedöma om försäljningen har gjorts till underpris.

Trots kraven på full kostnadstäckning har flera myndigheter ackumulerade underskott som är väsentliga i avgiftsbelagda verksamheter, visar vår granskning. Tre myndigheter har fått modifierade revisionsberättelser på grund av detta. Riksrevisionen bedömer att det är viktigt att myndigheterna följer kraven på full kostnadstäckning, eller att regeringen beslutar om annan finansiering av verksamheterna, så att det inte uppstår ofinansierade underskott i den statliga verksamheten.

Iakttagelser visar också att myndigheter brister i kontroll av beviljade bidrag till organisationer i civilsamhället, och kontroll av tillgångar inom försvarsindustrin.

Brister i myndigheternas interna styrning och kontroll av beställningsbemyndiganden

Riksrevisionen har under ett antal år påtalat att myndigheterna bör stärka den interna styrningen och kontrollen av beställningsbemyndiganden. Iakttagelser i årets revision visar att det fortfarande finns brister i kontrollen hos flera myndigheter. Redovisningen är viktig eftersom den visar hur stora åtaganden som regeringens myndigheter har gjort utifrån de ramar som riksdagen har beslutat. Den 31 december 2020 uppgick totala utestående åtaganden till 437,4 miljarder kronor och den totala bemyndiganderamen var 520,3 miljarder kronor.

Samtliga fem myndigheter som har fått en modifierad revisionsberättelse för 2020 för överskridna bemyndiganderamar har ingått åtaganden för perioder efter slutåret för beställningsbemyndigandet som regeringen har angett i regleringsbrevet. Myndigheterna är Centrala studiemedelsnämnden (CSN), Statens geotekniska institut, Boverket, Svenska institutet och Länsstyrelsen i Blekinge län, se bilaga 2.

För en sjätte myndighet, Trafikverket, upptäckte Riksrevisionen liksom föregående år väsentliga fel i bemyndiganderedovisningen när vi granskade ett utkast till årsredovisningen. Myndigheten hann rätta felen innan den beslutade om årsredovisningen, men Riksrevisionen konstaterar åter att Trafikverket måste vidta åtgärder för att stärka den interna styrningen och kontrollen och kvalitetssäkringen av årsredovisningen. Trafikverket har en väsentlig andel av statens totala utestående åtaganden, och fel i beräkningen av dessa kan få stora effekter på årsredovisningen för staten.

En orsak till att myndigheterna har problem med att skapa en god intern styrning och kontroll för bemyndiganden är att de ofta saknar it-system som stöder hanteringen av dem. För flera myndigheter finns det stora inslag av manuella moment i hanteringen, vilket ökar risken för fel. Användningen av systemstöd kan ge bättre kontroll. En annan orsak är att det ofta är olika delar av verksamheterna som ansvarar för beslut och utbetalningar respektive redovisningen av åtaganden. Kunskapen hos de verksamheter som hanterar åtaganden behöver förbättras liksom uppföljningen mot bemyndiganderamarna. Delat ansvar mellan två eller flera myndigheter bidrar också till svårigheter att få en god kontroll av gjorda åtaganden.

Otydliga regler för vad som är ett åtagande som kräver bemyndigande från regeringen

Reglerna för vad som utgör ett åtagande som kräver bemyndigande från regeringen är inte tillräckligt tydliga. I föreskrifter till anslagsförordningen framgår att ett åtagande är ett avtal eller en utfästelse som är bindande och som leder till framtida utgifter som ska finansieras med anslag. En utfästelse om ett bidrag är bindande om en handling blivit överlämnad till mottagaren eller om andra omständigheter visar att utfästelsen är avsedd att vara känd. Det saknas en närmare beskrivning av vad sådana omständigheter skulle kunna vara, vilket innebär att det är otydligt när ett åtagande uppstår. Det i sin tur innebär svårigheter för myndigheterna att redovisa åtaganden på ett korrekt sätt.

En annan iakttagelse som Riksrevisionen har gjort är att det är otydligt om Trafikverkets inomstatliga åtaganden ska ingå i bemyndiganderedovisningen. Trafikverket finansierar vissa infrastrukturtillgångar med lån i Riksgälden och disponerar anslag för att betala räntor och amorteringar på lånen. För anslag Trängselskatt Stockholm har Trafikverket ändrat redovisningsprincip under 2020. De redovisar inte längre lånen i Riksgälden som utestående åtaganden i bemyndiganderedovisningen. Inte heller för anslag Trängselskatt Göteborg tar Trafikverket upp lånen som utestående åtaganden. Åtaganden för räntor på lånen finns dock fortfarande med i bemyndiganderedovisningen. För två andra anslag, Räntor och återbetalning av lån för vägar och Räntor och återbetalning av lån för järnvägar, redovisar Trafikverket fortfarande utestående åtaganden för både lån och räntor.

Regeringen har inte i regleringsbrevet eller i något annat beslut tydliggjort om lånen ska ingå i Trafikverkets bemyndiganderedovisning. Om Trafikverket hade redovisat utestående åtaganden för lån på trängselskatteanslagen skulle Trafikverket ha överskridit regleringsbrevets bemyndiganderamar för båda anslagen. Otydliga regler har gett Trafikverket utrymme att både förändra sina redovisningsprinciper och att tillämpa olika principer för olika anslag.

Ekonomistyrningsverket (ESV) har bedömt att Trafikverkets redovisning av utestående åtaganden för lån och räntor går utöver budgetlagens bestämmelser. ESV bedömer dock att det finns goda skäl för att inkludera åtagandena i bemyndiganderedovisningen eftersom Trafikverket kommer att behöva finansiera amorteringar och räntor med framtida anslag. Samtidigt konstaterar ESV att det kan vara lämpligt med särredovisning för att tydliggöra hur stor del av utestående åtaganden i bemyndiganderamen som avser inomstatliga åtaganden.

Riksrevisionen bedömer att regeringens styrning är otydlig och att det behövs tydligare regler kring inomstatliga åtaganden och om de ska ingå i bemyndiganderedovisningen. Otydliga regler ger myndigheter utrymme att anpassa redovisningsprinciper för att kunna hålla sig inom bemyndiganderamar. Det kan leda till att myndigheterna intecknar mer framtida anslag än vad riksdagens intentioner är.

Slutligen kan vi konstatera att det fortfarande saknas tydliga regler för hanteringen av Sveriges åtaganden inom multilaterala skuldavskrivningsinitiativ. Sida redovisar dessa åtaganden i sin årsredovisning på uppdrag av regeringen. De är långfristiga och delas in i bindande och icke bindande åtaganden. Sverige och de internationella organisationerna anpassar sina överenskomna betalplaner med jämna mellanrum så att den bindande delen av åtagandet alltid ryms inom beställningsbemyndigandet för det aktuella anslaget. Det är svårt att tillämpa anslagsförordningens bestämmelser på de åtaganden som skuldavskrivningsinitiativet innebär eftersom anslagsförordningen reglerar hur myndigheter får binda upp anslag, inte regeringen. Riksrevisionen konstaterar att finansieringen av skuldavskrivningarna sannolikt inte är den typ av åtaganden som anslagsförordningen är avsedd att reglera.

Motsägelsefull myndighetsstyrning försvårar bemyndiganderedovisning

Regeringen är ibland otydlig i sin styrning. Riksrevisionen har noterat att det finns avvikelser mellan styrningen i regleringsbrev å ena sidan, och i de förordningar som styr myndigheternas utbetalningar av stöd å andra sidan. Det gäller till exempel stödet till energieffektivisering och renovering av flerbostadshus där ansvaret är delat mellan Boverket och länsstyrelserna. Länsstyrelserna fattar beslut om bidrag enligt förordningen (2016:837) om stöd för renovering och energieffektivisering i vissa bostadsområden. Enligt förordningen finns möjlighet för länsstyrelserna att ta beslut som går utöver slutåret för Boverkets bemyndiganderam enligt regleringsbrevet.

Ett annat exempel gäller Centrala studiestödsnämnden (CSN) som beviljar körkortslån enligt förordningen (2018:1118) om körkortslån. Förordningen ger CSN utrymme att förlänga giltighetstiden för lånen utöver det slutår som finns för anslagets bemyndiganderam i CSN:s regleringsbrev.

Riksrevisionen har också iakttagit att formuleringar i regeringsbeslut ibland är formulerade så att det inte är tydligt att det finns ett åtagande med krav på bemyndiganderedovisning. Ett exempel gäller ett åtagande som staten har till Business Sweden på 122 miljoner kronor. Genom att enbart ge Kammarkollegiet i uppdrag att betala 22 miljoner kronor under 2020 har regeringen ansett att ett beställningsbemyndigande inte behövs för anslaget. Riksrevisionen delar inte den uppfattningen, utan anser att det finns ett åtagande för staten på ytterligare 20 miljoner kronor per år för de kommande fem åren.

Ekonomistyrningsverket har på fråga från Kammarkollegiet svarat att de anser att staten har ett åtagande, men att det i beslutet inte framgår att det är Kammarkollegiet som har utbetalningsansvaret för 2021–2025. Åtagandet redovisas därför inte i någon myndighets årsredovisning.

Brister i affärsmässighet vid försäljning av verksamhet

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har under 2020 avvecklat och sålt den internationella delen av sitt affärsområde Sjöfart. Försäljningen uppfyller inte kraven på affärsmässighet i 7 § förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom. Vad affärsmässighet innebär vid försäljning av statens egendom framgår bland annat av förarbetena till budgetlagen (2011:203). Myndigheter ska se till att

  • priset blir så fördelaktigt som möjligt för staten
  • försäljning till underpris inte kommer till stånd
  • ovidkommande hänsyn inte tas.

Regeringen ska se till att försäljning av statens egendom görs enligt budgetlagen. Regeringen har därför beslutat förordningen om överlåtelse av statens lösa egendom som gäller för myndigheter under regeringen.

SMHI har inte gjort en extern värdering av tillgångarna inom affärsområdet och har inte heller bjudit ut affärsområdet till allmän försäljning. SMHI har dessutom tillåtit köparen, som är den före detta chefen för affärsområdet, att kontakta kunderna innan försäljningen var genomförd. Sammantaget innebär detta att det inte går att bedöma om försäljningen har gjorts till underpris. SMHI har inte kunnat visa att affären har varit fördelaktig för staten.

Underskott i avgiftsbelagda verksamheter

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Nationalmuseum och Riksarkivet har fått modifierade revisionsberättelser. Skälen är att de har väsentliga ackumulerade underskott i avgiftsbelagda verksamheter utan möjlighet att på egen hand komma till rätta med underskotten under en överskådlig tid.

För MSB och Nationalmuseum har coronapandemin bidragit till att öka underskotten under 2020, och det är första året de får modifieringar på grund av underskotten. Riksarkivet fick motsvarande modifiering även 2019.

Avgiftsbelagd verksamhet
Många myndigheter finansierar delar av sin verksamhet med avgifter. Avgifterna ska beräknas så att de täcker verksamhetens kostnader, enligt 5 § avgiftsförordningen (1992:191). Det innebär att avgifterna ska beräknas så att intäkterna på ett eller några års sikt täcker verksamhetens kostnader. Det är alltså tillåtet att avgiftsbelagda verksamheter går med underskott under en begränsad tid. Det är myndigheterna som har till uppgift att beräkna avgifterna så att de täcker verksamhetens kostnader. Myndigheterna har inte möjlighet att täcka underskotten med till exempel anslagsmedel, utan medgivande från regeringen.

MSB har under flera år ackumulerat ett underskott i sin verksamhet med uppdragsutbildningar. Orsakerna till underskottet är flera, bland annat en för låg beläggning vid MSB:s internatverksamhet i förhållande till verksamhetens dimensionering och fasta kostnader. Under 2020 var internatverksamheten stängd under stora delar av våren till följd av coronapandemin, och underskottet har ökat kraftigt. MSB har lämnat en formell begäran till regeringen om att få täcka det ackumulerade underskottet med anslag samtidigt som de planerar att höja avgifterna från och med 2022 för att få ekonomin i balans. Enligt regleringsbrevet för 2021 är det fortsatt full kostnadstäckning som gäller och MSB har inte fått anslag för att täcka det ackumulerade underskottet.

Nationalmuseum får ta ut avgifter för försäljning av varor i museets butiker. Det finns ett ackumulerat underskott i verksamheten sedan flera år som bland annat beror på att museet var stängt för renovering 2013–2018. Under 2020 har coronapandemin bidragit till att underskottet ökat eftersom museet har varit stängt under stora delar av året. Nationalmuseum har minskat butikernas kostnader genom att redovisa deras verksamhet på ett annat sätt i årsredovisningen 2020. Bland annat har kostnader för lokaler och anställda redovisats i den anslagsfinansierade delen av verksamheten.

Åtgärderna som Nationalmuseum har vidtagit är inte i linje med avgiftsförordningen som anger att myndigheter ska samråda med ESV om myndigheten avser att väsentligen förändra en avgift. Enligt ESV:s föreskrifter och allmänna råd innebär väsentliga förändringar till exempel förändringar i beräkningen av kostnader som ska täckas av avgifter. Dessutom har Nationalmuseum inte dokumenterat åtgärderna på ett sådant sätt att vi kan avgöra om butiksverksamhetens kostnader blir mer rättvisande. Riksrevisionens bedömning är att åtgärderna inte är i enlighet med kravet på full kostnadstäckning och att Nationalmuseum till viss del redovisar för låga kostnader för butiksverksamheten 2020. Nationalmuseum har lämnat en formell begäran till regeringen och bett att få finansiera hälften av det ackumulerade underskottet med anslagsmedel. Regeringen har beviljat begäran den 24 mars 2021.

Riksarkivet har ett underskott i verksamheten Digitaliseringstjänster. Myndigheten fick en modifierad revisionsberättelse för motsvarande underskott även 2019. I slutet av 2020 lämnade Riksarkivet en begäran till Kulturdepartementet om att få anslagsmedel för att täcka underskottet, eller att få skjuta fram hanteringen av underskottet på obestämd tid. Riksarkivet har inte vidtagit några andra åtgärder eller upprättat någon plan för att minska det ackumulerade underskottet.

Riksarkivet behöver stärka sin ekonomiska uppföljning

2020 är andra året i rad som Riksarkivet får två modifieringar i sin revisionsberättelse. Båda modifieringarna är en konsekvens av brister i myndighetens avgiftsverksamheter. En av modifieringarna beskrivs ovan och beror på ett väsentligt ackumulerat underskott i en avgiftsbelagd verksamhet som Riksarkivet inte kan komma till rätta med. Den andra modifieringen handlar om avgiftsfinansierade verksamheter som inte har krav på full kostnadstäckning. Riksarkivet saknar rutiner för löpande uppföljning av dessa verksamheter, vilket har medfört att Riksarkivet under 2020 haft en osäkerhet i

  • hur stor del av verksamheternas kostnader som avgifterna kommer att täcka
  • hur mycket anslag som myndigheten behöver använda för att täcka underskottet i de avgiftsfinansierade verksamheterna
  • prognoserna för myndighetens anslagsförbrukning för 2020.

Efter årsskiftet framkom att avgifterna från verksamheterna täckte en mindre del av verksamheternas kostnader än vad Riksarkivet bedömt under 2020. På grund av detta har Riksarkivet behövt använda mer anslagsmedel för att täcka underskottet i dessa verksamheter än vad myndighetens prognoser för 2020 visat. Detta har lett till att Riksarkivet har överskridit anslagskrediten för ett anslag.

Det är ovanligt att myndigheter får två modifieringar i revisionsberättelsen två år efter varandra. Det är viktigt att Riksarkivet vidtar åtgärder för att förbättra den ekonomiska uppföljningen och komma till rätta med det ackumulerade underskottet.

Brister i handläggning och kontroll av organisationsbidrag

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har under 2016–2020 betalat ut cirka 1 miljard kronor i organisationsbidrag, varav 290 miljoner kronor är utbetalade under 2020. Riksrevisionen bedömer att MUCF har flera brister i handläggningen och uppföljningen av bidragen. MUCF bör därför stärka kontrollerna för organisationsbidrag för att motverka att för höga bidrag betalas ut eller att organisationer som inte uppfyller villkoren i stödförordningarna får bidrag.

Organisationsbidragens storlek beror på antal medlemmar och antal medlemsföreningar som organisationerna anger i sina bidragsansökningar. En del av underlaget som MUCF använder i bedömningen av bidragsansökningarna är uppgifter i revisorsrapporter från organisationernas revisorer, där bland annat antalet medlemmar ska framgå. Men antalet medlemmar som organisationernas revisorer anger i revisorsrapporten behöver inte vara bidragsgrundande. Därför kan antalet medlemmar skilja sig åt mellan vad revisorn anger i revisorsrapporten och vad organisationen anger i ansökan.

Ofta är organisationernas revisorer lekmannarevisorer. MUCF ställer inga krav på lekmannarevisorernas oberoende, vilket kan innebära att revisorn kan ha ett egenintresse i organisationen och organisationsbidragets storlek. MUCF anger inte heller några kunskapskrav för lekmannarevisorerna, vilket kan medföra att revisorn inte har tillräckliga kunskaper inom ekonomi, redovisning och revision.

Riksrevisionen bedömer sammantaget att revisorsrapporterna ger en begränsad säkerhet och att MUCF borde göra ytterligare kontroller av antalet bidragsgrundande medlemmar och medlemsföreningar.

Riksrevisionen har också iakttagit att MUCF inte lever upp till en acceptabel kontrollnivå av bidragen i ett antal ärenden. För en ansökan har till exempel MUCF valt att begära in ytterligare material för 8 av 863 medlemsföreningar som ingår i organisationen. Ingen av de 8 medlemsföreningarna uppfyllde villkoren för bidrag. Trots detta genomförde inte MUCF några kontroller av övriga medlemsföreningar utan betalade ut ett organisationsbidrag på 9,4 miljoner kronor baserat på att det fanns 855 bidragsgrundande medlemsföreningar.

MUCF uppger att de har möjlighet att ta del av ytterligare underlag från organisationerna och göra kompletterande kontroller för att verifiera uppgifter som organisationerna lämnar, utöver de kontroller MUCF redan gör. MUCF gör dock inga sådana kompletterande kontroller. Riksrevisionen bedömer att kompletterande kontroller skulle ge en förebyggande effekt mot bidragsfusk och en ökad säkerhet att de bidragsmottagande organisationerna och dess medlemsföreningar uppfyller villkoren i stödförordningarna.

Otillräcklig kontroll av statens tillgångar vid försvarsindustrin

Genom Försvarets materielverk (FMV) och Försvarsmakten äger och finansierar staten produktionsanläggningar som finns hos försvarsindustrin. Dessa kallas Försvarets ägande vid industrin (FÄVI) och uppgår till väsentliga belopp. FÄVI uppstår när försvarsindustrin behöver olika typer av anläggningar för att kunna tillverka materiel som staten beställer genom FMV och som FMV levererar till Försvarsmakten. Riksrevisionen bedömer att det finns en osäkerhet i värdet på anläggningarna. De redovisas inte heller som egna anläggningar i anläggningsregistret.

Riksrevisionen anser att det är viktigt att staten har kontroll över sina tillgångar och hur industrin nyttjar dem. Riksrevisionen anser vidare att FÄVI bör särredovisas i FMV:s anläggningsregister och omfattas av samma rutiner för inventering och kontroll som övriga tillgångar. Regelbunden inventering av en myndighets anläggningar är viktigt för att säkerställa existensen och anläggningarnas skick.

Organisering, ansvar och samordning

Den årliga revisionen har tidigare fört fram att det finns risker med delat ansvar mellan myndigheter. Som framgår i kapitel 2 har effektivitetsrevisionen granskat statliga stöd där en myndighet fattar beslut om att bevilja stödet medan en eller flera andra myndigheter sköter själva utbetalningarna. En av årets modifierade revisionsberättelser är en följd av en annan typ av delat ansvar mellan myndigheter.

Delat ansvar med oklar arbets- och ansvarsfördelning har lett till en modifierad revisionsberättelse

Finansinspektionen har fått en modifierad revisionsberättelse eftersom Krigsförsäkringsnämnden har överskridit ett anslag som Finansinspektionen disponerar.

Finansinspektionen ska utföra administrativa och handläggande uppgifter åt Krigsförsäkringsnämnden, enligt 11 § förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Det saknas dock närmare bestämmelser eller instruktioner om arbetsfördelningen myndigheterna emellan. I och med att Krigsförsäkringsnämnden lyder under myndighetsförordningen är det Krigsförsäkringsnämndens ledning som har ansvaret för att efterleva kraven i 3 § myndighetsförordningen. Det innebär att ledningen ansvarar inför regeringen att bedriva verksamheten effektivt och enligt gällande rätt och att redovisa den på ett tillförlitligt och rättvisande sätt. Samtidigt som Krigsförsäkringsnämnden är ansvarig för att redovisningen är tillförlitlig och följer gällande rätt så är Finansinspektionen ansvarig för att efterleva anslagsförordningen, eftersom de disponerar anslaget. Av den modifierade revisionsberättelsen framgår att Finansinspektionen har överskridit anslaget, men att det är Krigsförsäkringsnämnden som har det fulla ansvaret för sin verksamhet.

Beloppet för anslagsöverskridandet är litet – 24 000 kronor. Riksrevisionen anser dock att iakttagelsen som sådan är principiellt viktig eftersom den belyser problem som kan uppstå när regeringen väljer att dela ansvar mellan myndigheter, utan att närmare reglera arbetsfördelningen. Det finns minst 16 andra myndigheter som på samma sätt som Krigsförsäkringsnämnden är självständiga myndigheter med ansvar enligt myndighetsförordningen och som finansieras med anslag, men som är undantagna från att upprätta årsredovisningar.

Riksrevisionen har förståelse för ambitionen att minska administrationen genom att tilldela en annan myndighet anslaget för dessa mindre men självständiga myndigheter. Vi bedömer dock att det finns skäl att se över möjligheterna att reglera arbets- och ansvarsfördelningen så att det blir tydligt vilket ansvar respektive myndighet har enligt myndighetsförordningen.

Uppdaterad: 04 juni 2021

Kontakta OSS

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?