2. Statens institutionsstyrelse och de särskilda ungdomshemmen

2.1 Om SiS och de särskilda ungdomshemmen

2.1.1 Myndighetens bildande

Ungdomshemmen drivs av en särskilt inrättad myndighet, Statens institutionsstyrelse (SiS), som bildades 1993 för att centralisera driften av ungdomshemmen.[32] När riksdagen i maj 1991 tog ett principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skulle överföras till staten, ställdes två huvudsakliga krav på verksamheten. För det första att alla ungdomar som behöver tvångsvård ska kunna beredas sådan. För det andra att det ska finnas ett väl differentierat utbud av vård inom ungdomshemmens verksamhet. Dåvarande organisation ansågs medföra en otillräcklig differentiering och specialisering, delvis beroende på den länsvisa placeringen av vården. Få hem var specialiserade och den vård som gavs var snarare anpassad efter medelklienten. De mest svårbehandlade ungdomarna och de med särskilda vårdbehov togs antingen inte in eller gavs en inadekvat vård. En tydlig ambition med reformen var att vården framöver skulle differentieras utifrån de placerades förutsättningar och med utgångspunkt i deras personlighetsutveckling.[33] Socialutskottet föreslog att kammaren skulle ta beslut i enlighet med propositionen, vilket också skedde.[34]

2.1.2 Lagrum och ansvar vid placering enligt LVU

De särskilda ungdomshemmen hade under år 2023 totalt 628 vårdplatser där drygt 1 000 ungdomar placerats och vårdats för individuellt anpassad tvångsvård med stöd av LVU. Ungdomar kan också placeras på de särskilda ungdomshemmen frivilligt med stöd av SoL, men det är sällsynt och brukar enbart röra sig om några enstaka ungdomar per år, ibland inga alls.[35] På några av ungdomshemmen verkställer SiS även placeringar av ungdomar enligt lagen (1998:603) om verkställighet om sluten ungdomsvård (LSU). Utöver ungdomsvård bedriver SiS även tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Varken LSU eller LVM är inkluderade i de 628 platserna. Antalet platser kan fluktuera över åren av olika anledningar, till exempel ombyggnationer, platsreducering på grund av skadegörelse eller särskilt vårdkrävande ungdomar.

Beslut om tvångsomhändertaganden enligt LVU fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnd. En ungdom får omhändertas med stöd av LVU av två skäl – för att hen behöver skydd på grund av brister i hemmiljön (2 § LVU) eller för att hen behöver skydd från sig själv (3 § LVU).[36]

Enligt 3 § LVU kan den unge omhändertas på grund av att hen utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende.[37] Annat socialt nedbrytande beteende används i de fall den unge har ett beteende som avviker från samhällets grundläggande normer. Det krävs att beteendet innebär en påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling.[38] Exempel på sådant beteende kan enligt SiS inskrivningsintervju vara till exempel psykiatrisk problematik, problem i skolan, relationsproblem, att ungdomen i fråga vistas i olämpliga miljöer eller har begått enstaka allvarliga brott.[39] Ungdomar får inte placeras på SiS på grund av någon form av funktionsnedsättning eller diagnos. I en dom från regeringsrätten 2010 fastslogs att för ”att ett visst beteende ska karakteriseras som ett socialt nedbrytande beteende i LVU:s mening bör krävas att det inte framstår som ett uttryck för den psykiska störningen utan i princip lika väl kan iakttas hos någon utan ett sådant funktionshinder.”[40] Det finns inte heller något lagstöd för att placera ungdomar på SiS som en form av samhällsskydd eller skydd för den unges familj.[41] Det vill säga, den huvudsakliga orsaken till placeringen på SiS måste alltid vara behovet av vård och behandling för den unge.

Det är socialtjänsten[42] som utreder vilken form av tvångsvård som ska ges, och de vanligast förekommande formerna är familjehem, hem för vård och boende (HVB‑hem) i kommunal eller privat regi, eller särskilda ungdomshem.[43] När särskilt ungdomshem bedöms vara den bästa formen sker placeringen med stöd av 11–12 §§ i LVU.[44] SiS ska, efter ansökan från socialnämnden, anvisa plats vid ett ungdomshem som är lämpligt med hänsyn till den enskildes behov. SiS måste ta emot de ungdomar som socialtjänsten anmäler, de har inga möjligheter att neka en ungdom plats, och vid akuta ärenden ska plats tillhandahållas omedelbart. Många ungdomar anvisas plats med stöd av 6 § LVU om akut placering, så kallat omedelbart omhändertagande. Det innebär att placeringen kan göras direkt, det vill säga innan en förvaltningsrätt hunnit fatta ett beslut.[45] Gällande beslut om 3 § LVU ska socialnämnden ompröva beslutet minst var sjätte månad.[46]

Noterbart är att placeringen vid ett särskilt ungdomshem inte enligt lag innebär att ungdomen placeras i låst vård. Som anges i avsnitt 2.1.3 nedan är låsbarheten en särskild befogenhet. Vård vid låsbar enhet får pågå som längst två månader i följd, men kan förlängas om särskilda behandlingsskäl finns, och den unge samtidigt får möjlighet att vistas i öppnare former eller utanför ungdomshemmet.[47] När ändamålet med vården är uppfyllt ska socialnämnden besluta att avsluta vården.[48]

Det är socialnämnden som har det yttersta ansvaret över ungdomen, även under tiden hen är inskriven vid ett ungdomshem. Socialtjänsten behöver följa att vården bedrivs under trygga och säkra former för att barnets bästa ska tillvaratas i genomförandet av vården.[49] Såväl LVU som SoL säger att socialtjänsten noga ska följa vården genom regelbundna besök och samtal.[50]

Socialtjänsten ska också verka för att placerade barn och unga får sina behov av hälso- och sjukvård tillgodosedda, men det är regionerna som har ansvar att tillhandahålla hälso- och sjukvården.[51] Sedan 2017 finns också en lag som innebär att varje region på socialtjänstens initiativ ska utföra hälsoundersökning av barn och unga i samband med att vård utanför det egna hemmet inleds.[52] Sådana hälsoundersökningar är inte alltid genomförda inför placering, och ska då genomföras under placeringen.[53]

SiS har inte något lagstadgat ansvar för hälso- och sjukvård utöver ansvaret för elevhälsan[54] och inte heller något ansvar för tandvård.[55] Enligt socialtjänstförordningen (2001:937) ska SiS ungdomshem dock ha tillgång till läkare som bör ha specialistkompetens inom barn- och ungdomspsykiatri eller allmän psykiatri. Hemmen bör också ha tillgång till psykologisk expertis.[56] Hur tillgången ska ordnas, vad läkare och psykologer ska göra vid ungdomshemmen och hur hälso-och sjukvården som genomförs på hemmen förhåller sig till regionens ansvar för hälso- och sjukvård framgår inte av lagar, andra regler eller förarbeten.[57]

2.1.3 SiS särskilda befogenheter

Placering på SiS är en ingripande åtgärd, bland annat eftersom SiS har särskilda befogenheter som inga andra placeringsalternativ för ungdomar har. SiS har bland annat möjlighet att begränsa ungdomarnas rörelsefrihet och kontakt med andra. SiS kan även besluta att ungdomarna ska vårdas i enskildhet, eller hållas i avskildhet under kortare tidsperioder.

Lagstiftningen reglerar att ungdomar får hållas avskilda, i max fyra timmar i följd, om det är särskilt påkallat på grund av att de uppträder våldsamt eller är så påverkade av berusningsmedel att de inte kan hållas till ordningen. De ska då hållas under uppsikt av personalen och kunna tillkalla personal.[59] Avskiljningsrummen är kala rum med en inplastad madrass och tung ståldörr med en liten lucka i dörren för kommunikation med personal. I realiteten kan det ofta vara själva avskiljandet i sig som är det mest allvarliga, eftersom personal kan ingripa fysiskt med såväl fasthållningar som att bära ungdomen till avskiljningsrummet.

En ungdom kan även, om det krävs med hänsyn till hens speciella behov, hindras från att träffa andra som vårdas på hemmet – vård i enskildhet. Det innebär att hen inte delar några utrymmen med övriga ungdomar på avdelningen, det vill säga hen träffar enbart personal och inga jämnåriga förutom eventuellt i skolan. Beslut om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom sju dagar från senaste prövning.[60]

2.1.4 Organiseringen vid SiS huvudkontor och på ungdomshemmen

Sedan den 1 januari 2023 består SiS organisation av en nationell nivå och en lokal nivå.[61] Den nationella nivån utgörs av huvudkontoret som är placerat i Storstockholm.[62]

Huvudkontoret består av nio avdelningar där två av dem utgör kärnverksamheten: ungdomsvårdsavdelningen och missbruksvårdsavdelningen. Resterande sju avdelningar ska fungera som stöd för kärnverksamheten. Stödavdelningarna utgörs av forsknings- och utvecklingsavdelningen, ekonomi- och planeringsavdelningen, HR-avdelningen, rättsavdelningen, säkerhetsavdelningen, it- och digitaliseringsavdelningen och kommunikationsavdelningen. SiS ledning och de olika avdelningarna vid huvudkontoret beslutar om hur verksamheten ska utföras på den lokala nivån – det vill säga normerar verksamheten på ungdomshemmen. Normeringen sker genom beslut av riktlinjer och instruktioner, vilket är de två typerna av reglerande interna styrdokument som myndigheten använder sig av.[63]

Den lokala nivån består av institutionerna, det vill säga ungdomshemmen och LVM‑hemmen som är utspridda över landet. Det finns för närvarande 21 särskilda ungdomshem.[64] Ungdomshemmen tar emot alla kön och såväl skolpliktiga som icke skolpliktiga ungdomar. Några hem tar emot både pojkar och flickor men har då separata avdelningar baserat på kön.[65] Historiskt har avdelningarna på SiS huvudsakligen varit organiserade utifrån tre spår: akut-, utrednings- och behandlingsavdelningar. Till akutavdelningarna kom ungdomarna när det var nödvändigt med ett omedelbart ingripande för att avbryta kriminalitet, missbruk och annat socialt nedbrytande beteende. Till utredningsavdelningarna kom ungdomar för att få en bedömning av vilka fortsatta behandlingsinsatser som bedömdes vara mest lämpade. På behandlingsavdelningarna ges vård och behandling för att stärka ungdomarnas förutsättningar för ett socialt fungerande liv.

År 2020 togs beslut om att i stället införa så kallade MBB-avdelningar (mottagning och behovsbedömning) som ersatte både akut- och utredningsavdelningarna.[66] Beslutet om den nya avdelningsformen kom från ett utvecklingsarbete i syfte att öka differentieringen av vården.[67] Ambitionen med MBB är att effektivisera, individualisera och skapa mer flexibla bedömningar av ungdomarnas vårdbehov.[68] Tanken är att ungdomarna inte ska vara längre än åtta veckor på en MBB-avdelning. Förändringen genomfördes successivt och sedan september 2023 finns inga akut- eller utredningsavdelningar kvar. Det varierar i vilken omfattning hemmens avdelningar är MBB eller behandlingsavdelningar. Under en MBB-placering är fokus att avbryta kriminalitet, missbruk eller annat normbrytande beteende och samtidigt bedöma behov och rekommendera insatser till nästa steg i vårdkedjan. Omsorg och stabilisering tillsammans med en systematisk risk- och behovsbedömning, screening av fysisk och psykisk ohälsa samt bedömning av behov kopplade till skolgång är centrala delar i MBB-avdelningarnas uppdrag.[69]

Figur 1 Tjänstetyper vid SiS ungdomshem

Källa: Riksrevisionen.

Sedan 2022 finns en ytterligare inriktning på de befintliga behandlingsavdelningarna. Fyra ungdomshem har särskilt förstärkta avdelningar, så kallade SFA. Syftet med SFA är att ge anpassad vård för ungdomar med omfattande psykiatrisk och neuropsykiatrisk problematik.[70] Totalt fanns det 15 SFA-platser år 2023.[71] Vården vid SFA ska innehålla stabiliserande och habiliterande behandlingsinsatser med lågaffektivt bemötande, tydliggörande pedagogik, traumamedveten omsorg (TMO) och individanpassat förhållningssätt. Placering ska även föregås av en screening.[72]

Vid 19 av 21 ungdomshem finns öppna behandlingsavdelningar som oftast används som ett sätt att slussa ut ungdomar från de låsta behandlingsavdelningarna.[73] År 2023 fanns det totalt 85 platser vid öppna behandlingsavdelningar. Två hem har ytterligare utslussnings- eller eftervårdsverksamheter – Stigby och Hässleholm. På Stigby finns det utslussningslägenheter och på Hässleholm finns programmet TFCO (Treatment Foster Care Oregon) som är en speciell reglerad form av behandlingsfamiljer. Det är dock ett litet antal ungdomar som får tillgång till TFCO, ungefär tre per år.[74]

2.1.5 Tillsynen av och kunskapsstöd för SiS verksamhet

Ett flertal statliga aktörer har till uppgift att kontrollera den verksamhet som bedrivs på SiS särskilda ungdomshem.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utövar tillsyn över verksamheten vid ungdomshemmen och har särskilt fokus på ungdomarnas trygghet och säkerhet. I tillsynen ingår också hälso- och sjukvårdsverksamheten på ungdomshemmen.[75] SiS verksamhet omfattas även av både lex Sarah[76] och lex Maria[77]. Riksdagens ombudsmän (JO) har till uppgift att på riksdagens vägnar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Tillsynen omfattar såväl domstolar och andra myndigheter som de anställda befattningshavarna. JO har även ett särskilt uppdrag att regelbundet inspektera platser där människor hålls frihetsberövade. JO granskar SiS utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv och fokuserar på de särskilda befogenheterna.[78] Skolinspektionen ansvarar för tillsynen av den skolverksamhet som SiS är huvudman för.[79]

Utöver denna kontrollverksamhet har Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys den mer övergripande uppgiften att följa upp och utvärdera de verksamheter som bedrivs med stöd av LVU.[80] Även Folkhälsomyndigheten har följt upp hälsan bland unga och unga vuxna inom statlig institutionsvård. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har i uppdrag att göra oberoende utvärderingar av metoder och insatser inom bland annat socialtjänsten. Socialstyrelsen är även ansvarig kunskapsmyndighet för vård och omsorg och ska stödja och utveckla hälso- och sjukvården och socialtjänsten baserat på tillgänglig kunskap. Det gör myndigheten bland annat genom att ta fram kunskapsstöd och statistik samt genomföra uppföljningar och utvärderingar. Socialstyrelsen ansvarar också för föreskrifter och allmänna råd inom sitt verksamhetsområde.[81]

Slutligen kan även Barnombudsmannen (BO) nämnas i sammanhanget. BO bevakar hur barnkonventionen efterlevs i samhället och ska uppmärksamma brister i tillämpningen av barnkonventionen och föreslå förändringar i lagar och förordningar.[82]

2.2 Beskrivande statistik över placerade barn och ungdomar

Kommunernas socialtjänster är skyldiga att i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver.[83] Vid behov kan barn och ungdomar placeras i en heldygnsinsats, det vill säga de får hjälp under hela dygnet, antingen frivilligt med stöd av SoL eller genom tvångsvård enligt LVU.[84] I avsnitten nedan beskrivs hur de olika grupperna av ungdomar som tvångsvårdas ser ut och hur det går för dem efter tvångsvården.

2.2.1 Placeringar på familjehem, HVB och SiS

Under 2022 fick drygt 26 000 barn och ungdomar någon form av heldygnsinsats, och av dem gjordes drygt 10 000 placeringar med stöd av LVU.[85] Familjehem är den vanligaste placeringsformen, såväl gällande SoL som LVU, därefter kommer HVB. När det gäller heldygnsinsatser med stöd av LVU är placering vid ett särskilt ungdomshem den tredje vanligaste placeringsformen. Under 2022 vårdades ca 7 700 unga på familjehem med stöd av LVU, drygt 2 200 på HVB och ca 1 100 på särskilda ungdomshem.[86] Vad gäller könsfördelning så har fördelningen legat stabilt under de senaste åren med ca två tredjedelar pojkar och en tredjedel flickor.

Tabell 1 Placeringar på SiS åren 2018–2022

Källa: SiS i Korthet 2018 – 2022.

2.2.2 Ungdomar som placeras på SiS ungdomshem har generellt omfattande och komplexa vårdbehov

Ungdomar kan som tidigare beskrivits (se avsnitt 2.1.1) placeras på SiS på grund av det egna beteendet som delas in i tre kategorier eller placeringsorsaker: kriminalitet, drogmissbruk eller annat socialt nedbrytande beteende.[87] Av de 347 flickor som placerades på SiS under 2022 skrevs flest in på grund av missbruk och annat socialt nedbrytande beteende (40 procent). Nästan lika många (37 procent) av flickorna skrevs in med enbart annat socialt nedbrytande beteende som placeringsorsak och 9 procent hade alla tre placeringsorsakerna. Av de 707 pojkar som placerades under 2022 skrevs flest in på grund av alla tre placeringsorsakerna (29 procent), 15 procent skrevs in på grund av kombinationen kriminalitet och missbruk, och 13 procent på grund av kombinationen missbruk och annat socialt nedbrytande beteende.[88]

Vi har inom granskningen samlat in information om de placerade ungdomarna och deras familjesituationer fördelat på fyra olika jämförelsegrupper som i vissa fall även jämförs med riket.[89] I figur 2 nedan illustreras antalet ungdomar per grupp och överlapp mellan dem under åren 2018–2022.

Figur 2 Överlapp mellan jämförelsegrupperna HVB, SiS (LVU)-HVB, SiS (LVU) och SiS (LSU) för placeringar under åren 2018–2022

Källa: Riksrevisionens beräkningar baserade på data från SiS och Socialstyrelsen.

Grupperna kallas följande: HVB – de ungdomar som varit placerade på HVB med stöd av LVU men inte haft någon SiS-placering, SiS (LVU)-HVB – de ungdomar som varit placerade både på SiS och HVB med stöd av LVU, SiS (LVU) – de ungdomar som enbart varit placerade på SiS (det vill säga placeringen har inte föregåtts av en HVB‑placering) med stöd av LVU samt LSU – de ungdomar som varit placerade på LSU.[90] Med HVB menar vi i detta sammanhang HVB-hem i kommunal eller privat regi, och inkluderar alltså inte SiS ungdomshem, som ju även de är en form av HVB‑hem.

I tabell 2 nedan framgår att alla våra jämförelsegrupper har svårare socio-ekonomiska förutsättningar än riket. Skillnaderna mellan de olika placerade grupperna är dock förhållandevis små. När det gäller till exempel förvärvsinkomst är skillnaden mellan grupperna SiS (LVU)-HVB och SiS (LVU) statistiskt signifikant, men inte skillnaden mellan de andra grupperna.

Tabell 2 Deskriptiv statistik för placerade ungdomar och deras familjesituation, 2021

Källa: Riksrevisionens beräkningar baserade på data från SiS, Socialstyrelsen och SCB.
Anm.:* Vi har enbart med ungdomar som placerats på HVB med stöd av LVU. De som placeras med stöd av SoL ingår alltså inte i statistiken.
** Åldern avser den första inskrivningen på HVB- alternativt SiS – med stöd av LVU.
*** Siffror framtagna för föräldrar till HVB-placerade ungdomar i samma ålder som ungdomarna på SiS. Detsamma gäller för riket.

Barn och ungdomar som placeras på SiS kännetecknas ofta av en kombination av utåtagerande beteende, missbruk, kriminalitet, hälsoproblem samt erfarenheter av trauma och svåra familjeförhållanden.[91] I tabell 3 nedan ges siffror för de tre vanligaste diagnoserna, de tre vanligaste läkemedel ungdomarna haft utskrivna samt andel som förekommer i Brottsförebyggande rådets (Brå) register om misstanke om och lagföring av brott. Vad gäller diagnoser och förskrivna läkemedel förefaller gruppen med ungdomar som varit placerade på både HVB och SiS ha såväl tyngre vårdbehov som sämre utfall (se senare tabeller i avsnitt 2.2.3) i flertalet avseenden än gruppen som enbart varit på SiS, medan gruppen som varit placerad enligt LSU faller ut bättre.

Tabell 3 Andel ungdomar med de vanligaste diagnoserna och läkemedel samt misstanke om och lagföring av brott för placerade 2018–2022

Källa: Riksrevisionens beräkningar baserade på data från SiS, Socialstyrelsen, SCB och Brå.
Anm.: Data gäller kohorterna 2018–2022 men utfallsdata täcker perioden 2010–2022 för data över diagnoser och läkemedel och perioden 2010–2022 för data från Brå om kriminalitet. Vad gäller HVB-gruppen och för riket har vi avgränsat den åldersmässigt till 10 – 20 år för att bättre matcha SiS-gruppen.

Barn och ungdomar med socialt nedbrytande beteenden och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) eller intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en sårbar grupp som också har en förhöjd risk för en ogynnsam utveckling. Det blir tydligt om man jämför förekomsten av diagnoser hos placerade på SiS med förekomsten av dessa diagnoser på befolkningsnivå. Enligt en undersökning som genomfördes av SiS i maj 2022 var det 21 procent av ungdomarna som då var placerade med stöd av LVU som inte hade någon fastställd diagnos. Mer än 50 procent hade två eller fler fastställda diagnoser. När även de som uppvisar kliniska symptom utan att ha en fastställd diagnos inkluderas är det 81 procent av ungdomarna som har diagnosen ADHD och 24 procent som har diagnosen autism. Bland barn på befolkningsnivå är förekomsten 5–7 procent för ADHD och 1–2 procent för autism respektive IF.[92]

I en tidigare undersökning från Socialstyrelsen var andelen med diagnoser lägre bland de placerade under 2018, med undantag för substansbruk. Till exempel var det totalt 44 procent som hade fastställda ADHD-diagnoser 2018, att jämföra med 60 procent 2022 (exklusive de med kliniska symptom men ej fastställd diagnos). Det var totalt 4 procent som hade fastställd intellektuell funktionsnedsättning 2018, att jämföra med 7 procent 2022.[93] I tabell 4 visas siffror för diagnostiserade ungdomar inklusive de som uppvisar kliniska symptom.

Tabell 4 Andel av placerade ungdomar med psykiatrisk diagnos (inklusive de som uppvisar kliniska symptom utan att vara diagnostiserade) den 2 maj 2022

Källa: SiS, Beskrivning och analys av SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet, 2023.

Noterbart i tabellen är att flickorna har högre siffror på samtliga diagnoser utom en, uppförandesyndrom.[94]

Många ungdomar på SiS har även somatiska hälsoproblem. En majoritet av flickorna och en tredjedel av pojkarna äter medicin för något somatiskt hälsoproblem. Det är också vanligt att ungdomarna har behov av tandvård när de kommer till ungdomshemmet.[95]

2.2.3 Fortsatt tufft för ungdomarna som tvångsvårdats

HVB är det vanligaste steget i vårdkedjan efter en SiS-placering. Bland de ungdomar som skrevs ut från SiS under 2022 flyttade 68 procent till HVB eller familjehem, och 18 procent hem till sina vårdnadshavare. Övriga 14 procent fördelar sig på en mängd olika boendeformer.[96] Enligt information tillgänglig från intervjuerna som genomförs vid utskrivning (ADAD) är HVB dubbelt så vanligt som familjehem, medan familjehem är ungefär lika vanligt som att flytta hem till sina vårdnadshavare.[97]

I tabell 5 och 6 visar vi data över hur det gått senare i livet för ungdomarna som varit på SiS. Vi jämför samma grupper som vi beskrivit i avsnittet ovan. I varje cell anges hur många individer andelen är beräknad på.[98]

Som väntat går det relativt sett sämre för ungdomarna som varit tvångsvårdade inom HVB eller SiS (eller både och). En liten andel (runt eller under 20 procent) av ungdomarna är behöriga till ett nationellt yrkesprogram efter grundskolan. Många av ungdomarna har dock inte betyg från årskurs nio vilket framgår av kvoten av urvalet i rad två och urvalet i rad ett (mellan 43 och 58 procent av ungdomarna återfanns i betygsregistret för årskurs nio).[99]

När det gäller gymnasiestudier visar vi hur stor andel som har 2 250 godkända poäng. För att få en gymnasieexamen krävs att ungdomen läst 2 500 poäng varav 2 250 poäng ska vara godkända. Här ser vi att inte ens 20 procent i någon grupp (förutom riket) har tillräckligt många godkända poäng för att kunna få en gymnasieexamen. Bland de som har några betyg alls på gymnasiet är det dock förhållandevis många som fullföljer gymnasieskolan – mellan 61 och 82 procent att jämföra med rikets 96 procent. En majoritet av ungdomarna har alltså troligen inte börjat gymnasiet och några kan ha börjat men inte tagit några poäng. Sysselsättningen är ungefär hälften så hög som för jämförbar åldersgrupp i riket, och förvärvsinkomsten betydligt lägre än för riket.

Tabell 5 Hur har det gått i skolan och på arbetsmarknaden?

Källa: Riksrevisionens beräkningar baserade på data från SiS, Socialstyrelsen, SCB.
Anm.: Data gäller kohorterna 2010, 2013 och 2016, men utfallsdata täcker perioden 2010–2021.

Genomgående presterar våra jämförelsegrupper sämre än riket, vilket var väntat. Gruppen med ungdomar som varit placerade på både HVB och SiS ser ut att i de flesta fall prestera sämre än dem som bara varit på HVB och dem som bara varit på SiS. En förklaring kan vara att den gruppen haft en längre och svårare problematik än dem för vilka HVB räcker, eller dem som direkt blivit placerade på SiS. Vi har dock inte haft möjlighet att gå djupare i denna fråga inom ramen för denna granskning. Skillnaden mellan gruppen som varit på både HVB och SiS och de som varit på bara HVB alternativt bara SiS är signifikanta, med undantag för dem som gått gymnasium och uppnått 2 250 poäng (det vill säga rad 4).

I tabell 6 visar vi ytterligare statistik på hur det gått för ungdomarna. Även här faller gruppen som varit på både HVB och SiS sämre ut än de övriga jämförelsegrupperna, ibland med undantag för LSU-gruppen (som dock är liten). De flesta skillnader är signifikanta med undantag för rad 5 och 6 – eventuella LSS-insatser och om individen är vid liv.[100]

Tabell 6 Hur utsatta är ungdomarna fortsatt?

Källa: Riksrevisionens beräkningar baserade på data från SiS, Socialstyrelsen, SCB och Brå.
Anm.: Data gäller kohorterna 2010, 2013 och 2016, men utfallsdata täcker perioden 2010–2022.

2.3 Sammanfattning av jämförelse över tvångsvård av barn och ungdomar i Norge, Danmark och Storbritannien[101]

I bilaga 2 finns en jämförelse över hur tvångsvård av barn och unga är organiserad i Norge, Danmark och Storbritannien. I detta avsnitt sammanfattar vi enbart de aspekter som vi finner relevanta för granskningens slutsatser.

Bland våra nordiska grannländer är det bara Danmark som har permanent låsta institutioner. Sverige har låsta avdelningar, och på många av ungdomshemmen är samtliga avdelningar låsta (låsbara) men som nämnts i kap. 2.1.1 är låsbarheten en särskild befogenhet som egentligen inte är en förutsättning för vård enligt 12 § LVU. Norge har inga permanent låsta institutioner, men har tillgång till de flesta av de särskilda befogenheter som de svenska ungdomshemmen har om det behövs. Med andra ord är det möjligt att bedriva låst tvångsvård av ungdomar även i Norge, men de har inte institutioner som enbart bedriver låst tvångsvård. Danmark har låsta institutioner, men också en strikt tidsbegränsning för hur länge en ungdom får vara placerad vid en sådan. Det första beslutet tas för tre månader, med möjlighet till en tre månaders förlängning. Därefter kan ytterligare sex månader beviljas men då måste hela beslutsprocessen göras om. I Storbritannien finns tre vårdformer för unga utsatta och den som är mest lik Sveriges särskilda ungdomshem är secure children’s homes. Även där finns en strikt tidsbegränsning. Det första beslutet tas för tre månader, därefter är det möjligt med en förlängning om sex månader.

En väsentlig skillnad mellan tvångsvården i dessa tre länder och Sverige är att i de andra länderna är alltid experter inom barnvård/barnpsykologi involverade i beslutet om tvångsvård. I Danmark är det till exempel en nämnd (Børn og unge-udvalget) som fattar själva beslutet. Nämnden består av två lekmän utsedda av kommunfullmäktige, en domare, och två specialister inom pedagogik/psykiatri för barn. I Norge är det en barnomsorgs- och hälsonämnd som beslutar om en ungdom ska tvångsvårdas. Det finns en sådan nämnd per fylke (motsvarande svenska län), och de lyder under Barne- og familiedepartementet, som även utser nämndens medlemmar. Nämnden består av en nämndledare, som ska vara domare, samt ett antal experter inom barnomsorg, missbruksvård samt vård för psykiskt utvecklingshämmade och även några allmänt utvalda representanter. I Storbritannien ska en s.k. secure accommodation review (SAR) göras inför beslutet. Detta sker vid ett möte där följande deltar: ungdomen i fråga, ungdomens socialsekreterare, personal från hemmet där ungdomen bor, föräldrar/vårdnadshavare, och andra professioner vid behov. På mötet deltar även en panel bestående av tre personer varav en måste vara en oberoende person från RRC (ett konsortium bestående av oberoende professionella inom socialtjänstområdet), de två andra från den lokala myndigheten. I Sverige är det förvaltningsrätten som tar beslutet om placering med stöd av LVU, och socialnämnden som beslutar om ungdomen ska till ett SiS-hem eller någon annan placeringsform. Inget av dessa beslutsorgan har med nödvändighet med någon expertis inom barn- och ungdomsvård.