Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet
De statliga bidragen för att stärka vården av psykiskt sjuka har endast haft marginell betydelse. Samtidigt finns det brister i läkarutbildningens styrning och organisation som kan förklara den långvariga bristen på psykiatrer.
Sammanfattning
Bristerna i den psykiatriska vården har på senare år fått stor uppmärksamhet i både politik och medier. Vården är främst landstingens ansvar, men staten har vid flera tillfällen gett ekonomiskt stöd. Riksrevisionen har granskat effektiviteten i detta stöd och bakgrunden till läkarbristen inom psykiatrin. Granskningen visar följande
- De statliga bidragen har framställts som stora men varit små jämfört med landstingens egna insatser.
- Bidragen har inte påverkat resursfördelningen i landstingen.
- Resultaten har också varit svåra att spåra.
Riksrevisionen anser att statliga bidrag av de slag som granskats inte kan lösa problemen inom psykiatrin. Regeringen bör i stället stödja psykiatrin med långsiktiga åtgärder som ligger inom det statliga ansvarsområdet och som inte försvagar landstingens ansvar.
Granskningen visar också att psykiatrin har ett begränsat utrymme i läkarutbildningen och att ansvaret för utbildningen av psykiatrer behöver tydliggöras. Med dagens system är det svårt för både staten och landstingen att påverka tillgången på psykiatrer.