Sidas stöd till utveckling av kapacitet i mottagarländernas statsförvaltning (RiR 2009:15)
Sidas insatser för att utveckla statsförvaltningen i länder som mottar bistånd bygger på otillräckliga beslutsunderlag. Det är därmed svårt att avgöra om Sidas insatser leder till långsiktiga resultat och minskat biståndsberoende.
Sammanfattning
Svaga och outvecklade institutioner i den statliga förvaltningen i utvecklingsländer är ett grundläggande hinder för utveckling och undanröjande av fattigdom. En central uppgift för Sida är därför att stödja utvecklingen av statsförvaltningen i länder som tar emot bistånd från Sverige. Riksrevisionen har granskat hur Sida hanterar stöd till kapacitetsutveckling samt regeringens styrning av stödet. Utgångspunkten för granskningen är Parisdeklarationens mål för ett effektivare bistånd och de internationellt vedertagna principer som OECD/DAC tagit fram för stöd till kapacitetsutveckling.
Riksrevisionen anser att det utifrån Sidas beslutsunderlag inte är möjligt att avgöra om Sidas stöd till kapacitetsutveckling går till rätt projekt eller om insatserna bidrar till att bygga upp statsförvaltningen långsiktigt. Bedömningarna är på flera punkter ofullständiga. Bland annat framgår ofta inte mottagarens efterfrågan på stöd, och insatserna saknar uppföljningsbara mål. Dessutom finns brister i Sidas institutionella lärande.
Riksrevisionen konstaterar även att regeringens samarbetsstrategier och övriga styrdokument inte ger Sida tillräcklig vägledning på flera punkter som är väsentliga för Sidas genomförande av kapacitetsutvecklingsinsatser. Riksrevisionen menar även att det finns en konflikt mellan hur svenska statliga myndigheter engageras i utvecklingssamarbetet och Parisdeklarationens mål om obundet bistånd.