Riksrevisionen logotype, länk till startsidan.

Vad blev det av de misstänkta bidragsbrotten?

(RiR 2011:20)

Myndigheterna bör effektivisera sitt arbete med bidragsbrott. Utredningarna tar idag för lång tid och många läggs ned – det blir helt enkelt inte så mycket kvar av misstankarna om bidragsbrott. Det finns risk för att problemen motverkar den preventiva effekt som regeringen ville uppnå med bidragsbrottslagen.

Sammanfattning

Riksrevisionen har granskat statens insatser mot bidragsbrott efter införandet av bidragsbrottslagen 2007.

Granskningen visar att det finns effektivitetsbrister överallt i den kedja av myndigheter som hanterar bidragsbrott. Bidragsbrottsärenden blir liggande vid myndigheterna och genomströmningstiderna är långa. Många ärenden läggs ned i olika delar av utredningskedjan och många bidragsbrott klaras inte upp.

Riksrevisionen bedömer att det straffrättsliga systemet för bidragsbrott inte är effektivt, vilket kan minska den förebyggande effekt som var regeringens huvudsakliga motiv till kriminaliseringen.

Arbetet med bidragsbrott är inte heller lönsamt på alla myndigheter, och myndigheterna har fått olika förutsättningar att tillämpa lagen och uppfylla kraven på kostnadseffektivitet.

För att öka effektiviteten i den kedja av myndigheter som hanterar bidragsbrott behövs ett lärande mellan myndigheterna. Vidare anser Riksrevisionen att regeringen behöver se över hur bidragsbrottslagen fungerar för de olika myndigheterna.