Nyanländas etablering – är statens insatser effektiva?
(RiR 2015:17)
Nyanländas etablering – är statens insatser effektiva?
Statens insatser för nyanländas etablering är inte tillräckligt effektiva. Etableringen på arbetsmarknaden tar för lång tid och skulle sannolikt gå snabbare om fler nyanlända bosatte sig i tillväxtkommunerna. Storstadskommuner tar relativt sett emot allt färre nyanlända, trots att det är där sysselsättningen ökar mest. En starkt begränsande faktor är bristen på bostäder.
Sammanfattning
Kriget i Syrien och andra väpnade konflikter runt om i världen har drivit allt fler människor på flykt. De allra flesta söker skydd i länder nära konflikthärdarna men många hamnar också i Europa och inte minst i Sverige. Den ökande flyktinginvandringen har medfört betydande påfrestningar på systemen för mottagande och etablering. Samtidigt står Sverige inför demografiska utmaningar där allt färre ska försörja allt fler. De nyanlända kan bli ett viktigt tillskott till arbetskraften men det förutsätter att deras etablering på arbetsmarknaden och i samhället fungerar snabbt och effektivt.
Riksrevisionen har granskat om statens insatser för nyanlända är effektiva för att undanröja hinder och skapa förutsättningar för en snabb och ändamålsenlig etablering. Denna slutrapport inom Riksrevisionens strategi Etablering och integration sammanfattar och vidgar analysen från nio granskningar som publicerats 2011–2014.
En övergripande slutsats är att statens insatser inte är tillräckligt effektiva och att det krävs förändringar inom såväl integrationsområdet som angränsande politikområden.
De nyanlända måste tas emot snabbare i kommunerna och bosättningen bör i större utsträckning styras av möjligheterna till sysselsättning. De arbetsförberedande insatserna måste anpassas bättre till nyanländas förutsättningar och arbetsmarknadens behov. Vidare måste stat och kommun samverka bättre för att tillvarata och utveckla de nyanländas kompetens på ett ändamålsenligt sätt.