Ett välfungerande system för arbetskraftsinvandring?
Cirka 20 000 arbetskraftsinvandrare från länder utanför Europa finns på den svenska arbetsmarknaden där de är verksamma inom områden som dataprogrammering och restaurang. De flesta kommer till yrken där det råder brist på arbetskraft och i många fall handlar det om högkvalificerade arbeten.
Sammanfattning
I december 2008 infördes nya regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES och Schweiz (tredje land). Syftet var att underlätta för arbetsgivare att anställa utomeuropeisk arbetskraft och därigenom motverka arbetskraftsbrist och upprätthålla arbetskraftsutbudet. Goda förutsättningar för arbetskrafts- invandring skulle möjliggöra för Sverige att konkurrera om den internationella arbetskraften.
Riksrevisionen har granskat hur arbetskraftinvandringssystemet har tagits i bruk efter reformen, hur tillståndsprövningen fungerat utifrån arbetsgivarnas behov och om kontrollsystemet har förutsättningar för att komma till rätta med missbruk av systemet. Granskningen visar att arbetskraftsinvandrarna utgör ett betydande inslag i ett mindre antal yrkesgrupper och branscher. Arbetsgivarnas förutsättningar för att kunna rekrytera arbetskraft i tredje land är emellertid inte tillräckligt goda, bland annat eftersom handläggningstiderna för flera ärendetyper är orimligt långa.
De långa handläggningstiderna är delvis ett resultat av att den kontroll som ska förhindra missbruk av systemet har byggts ut. Granskningen ger också skäl att tro att denna kontroll har lett till att systemets villkor i flera avseenden uppfylls i allt högre grad. Samtidigt finns det fortfarande problem, både med arbetserbjudanden som inte är tänkta att leda till ett arbete och löner under det så kallade försörjningskravet. Det gäller särskilt i branscher där lågkvalificerade yrkesgrupper dominerar.