Uppföljning

Svenska myndigheter spelar en viktig roll i genomförandet av Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Genom att samverka med myndigheter i Sidas partnerländer kan de dela med sig av sin sakkunskap och sina erfarenheter för att bidra till utveckling av demokratiska institutioner i partnerländers statsförvaltning. Riksrevisionen granskade den så kallade myndighetssamverkan som Sida finansierar. Granskningen fokuserade på förutsättningar för biståndseffektivitet i myndighetssamverkan samt regelefterlevnad för upphandling och myndigheternas prissättning av sina tjänster. Granskningen omfattade Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) och Sida, samt Sida-finansierade insatser som genomförts av nio myndigheter (härefter kallade sakmyndigheter).

Sverige har i flera internationella överenskommelser förbundit sig att arbeta enligt principer för ökad biståndseffektivitet. Bland annat ska partnern i samarbetslandet ha ett ägarskap i utvecklingsinsatserna och givarna ska anpassa sig efter partnern och samordna sig med varandra. Sammantaget visade granskningen att det fanns relativt goda förutsättningar för den Sida-finansierade myndighetssamverkan att stärka partnermyndigheternas institutionella kapacitet. Men granskningen visade också att det fanns möjligheter att göra stödet mer effektivt.

De myndigheter som deltar i myndighetssamverkan ska beräkna de timpriser som de tar ut av Sida för sitt deltagande så att de når full kostnadstäckning. Granskningen visade stora skillnader i priserna, som inte fullt ut kunde förklaras av skillnader i myndigheternas kostnader. Riksrevisionens bedömning var att det var oklart om Sida och sakmyndigheterna levde upp till budgetlagens krav på god hushållning i statliga verksamheter.

Riksrevisionen gav inga rekommendationer i rapporten, men identifierade ett antal förbättringsmöjligheter:

• Prissättningen kan tillses så att de timpriser som sakmyndigheterna tar ut för sin internationella samverkan präglas av god hushållning. Specifika riktlinjer skulle kunna förenkla sakmyndigheternas prissättning och göra den mer transparent.
• Sida och sakmyndigheterna kan i högre grad försäkra sig om att det är samarbetspartnern som sätter agendan för samarbetet.
• Samordningen mellan svenska sakmyndigheter som är aktiva i ett specifikt partnerland kan stärkas.
• Ett utökat administrativt stöd till sakmyndigheter som har mindre erfarenhet av internationella insatser kan ge dem bättre förutsättningar för korrekt prissättning i förhållande till det ekonomiska målet om full kostnadstäckning.
• Förbättra dokumentationen av insatser, inte minst när det gäller Sidas beslutsunderlag för val av sakmyndigheter som utförare av bistånd.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I sin skrivelse till riksdagen med anledning av granskningsrapporten instämde regeringen i Riksrevisionens bedömning av den Sida-finansierade myndighetssamverkan. Regeringen ansåg att vissa förändringar kunde göras. Av skrivelsen framgick att regeringen gett Sida i uppdrag att ta fram en ny strategi för kapacitetsutveckling inom utvecklingssamarbetet, och att det i Sidas regleringsbrev för 2018 fanns ett mål och ett återrapporteringskrav om att Sida skulle stärka den svenska resursbasens engagemang i genomförandet av utvecklingssamarbetet. Sida skulle därutöver föreslå åtgärder för att ytterligare engagera svenska sakmyndigheter i genomförandet av svenskt utvecklingssamarbete inom ramen för geografiska och tematiska strategier. Regeringen uppgav att Riksrevisionens granskning var slutbehandlad i och med skrivelsen.

Även Sida fick lämna förslag på åtgärder med anledning av granskningsrapporten i regeringens skrivelse. Bland annat uppgav Sida att bedömningar av om insatser utgår från partnerns ägarskap skulle inkluderas i myndighetens insatshanteringssystem från och med våren 2018. Sida instämde i granskningens förbättringsförslag när det gällde att ta fram specifika riktlinjer för timprissättning inom myndighetssamverkan och att hänvisningarna i dokumentationen av insatser kunde förbättras.

Utrikesutskottet höll med regeringen om vikten av att Sida fortsatte arbetet med att involvera svenska förvaltningsmyndigheter i det svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet underströk dock att ansvarsfördelningen mellan sakmyndigheterna, ESV och Sida behövde klargöras när det gällde bedömningen av att prissättningen iakttar kravet på god hushållning. Utskottet föreslog att regeringens skrivelse skulle läggas till handlingarna, vilket riksdagen biföll.

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Regeringen styr det svenska utvecklingssamarbetet främst genom strategier inom olika tematiska och geografiska områden. Under 2018 fattade regeringen beslut om den strategi som nämndes i skrivelsen om Riksrevisionens granskning Strategi för kapacitetsutveckling, partnerskap och metoder som stöder Agenda 2030 för hållbar utveckling, som gäller för åren 2018–2022. Regeringen planerar också att besluta om en ändring i sin instruktion till Sida under 2022, där det bland annat förtydligas att svenska myndigheter finns bland de aktörer som Sida får teckna avtal med, jämte exempelvis andra stater och internationella organisationer.

I sin återrapportering av uppdraget i regleringsbrevet för 2018 uppgav Sida att myndigheten skulle fortsätta att driva förenklings- och utvecklingsarbete för att underlätta sakmyndigheternas deltagande i utvecklingssamarbetet.

I mars 2021 inrättade Sida en ny funktion för myndighetssamarbete, det så kallade Myndighetsnavet. Navet syftar till att underlätta samarbetet mellan Sida och sakmyndigheterna samt stärka sakmydigheternas engagemang och insatser inom utvecklingssamarbetet.

Myndighetsnavets arbete berör samtliga förbättringsmöjligheter som Riksrevisionen identifierade i sin granskning. När det gäller administrativt stöd har Sida exempelvis kommit överens med myndigheterna om en gemensam budgetmodell, som gett en samsyn om vad en budget ska innehålla, hur Sida granskar den och hur den ska återrapporteras.

Sida arbetar fortsatt med frågan om beräkning av prissättning för full kostnadstäckning, som flera myndigheter har framhållit som en utmaning. Arbete sker både internt och i dialog med ESV, som utifrån dagens riktlinjer bär ansvaret för att se till att myndigheterna når full kostnadstäckning, enligt Sida. Riksrevisionens granskning framhöll att det inte ingår i ESV:s uppdrag att titta på myndigheternas timpriser utifrån principer om god hushållning. Sida anser sig inte heller ha vare sig mandat eller expertis att bedöma andra myndigheters kostnader.

Vad gäller förbättrad dokumentation så har Myndighetsnavet tagit fram så kallade centrala beredningar för vissa sakmyndigheter i syfte att spara arbete och ensa Sidas bedömningar. Under 2022 kommer även hjälptexter specifikt för beredning av myndighetssamarbete att införas i Sidas insatshanteringssystem.

Framför allt för nya myndigheter som vill delta i utvecklingssamarbetet finns så kallade designstöd för att göra grundliga projektansökningar. Sida planerar att upphandla helpdesk-stöd som sakmyndigheterna kan vända sig till för biståndskunskap. Sida har även utvecklat en egen utbildning för personal från sakmyndigheterna som ska delta i insatser. Utbildningen berör bland annat frågor kring biståndseffektivitet, som ägarskap och givarsamordning. Sida tittar också på eventuella tätare samarbeten med vissa sakmyndigheter, som i sin tur kan stötta andra.

Som ett led i att öka samordningen ska Myndighetsnavet utveckla och sprida konceptet ”landdagar”. Där träffas svenska myndigheter och andra relevanta aktörer samt ambassaden i ett visst land, för att utbyta erfarenheter och hitta eventuella synergier. Sida planerar även att titta på andra former av klustersamarbeten med myndigheter med liknande verksamheter.

Sida har undersökt möjligheterna till en basfinansiering för vissa myndigheter för att täcka övergripande arbete som rör utvecklingssamarbetet men inte är kopplat till en viss insats. Den frågan har Sida dock fått släppa, då det inte är förenligt med OECD:s regler att låta biståndsbudgeten bekosta sådan verksamhet. I Riksrevisionens granskning framkom att sakmyndigheterna har varierande styrning i sina instruktioner och regleringsbrev vad gäller om eller hur de kan delta i myndighetssamverkan. Sida har tagit upp detta i dialogen med UD, med en önskan om regeringen ska ensa styrningen något.

Avslutande bedömning och kommentarer

Både Sida och UD uppger att de haft nytta av Riksrevisionens granskning och att den har lett till förbättringar, i huvudsak i Sidas arbete med myndighetssamverkan. En konkret åtgärd är Sidas nyinrättade funktion Myndighetsnavet. Sida uppger att den är en konsekvens av Riksrevisionens granskning, tillsammans med en rådande ambition hos regeringen och Sida att öka myndighetssamverkan.

De förbättringsmöjligheter som Riksrevisionen pekade på i granskningen har tagits om hand, eller omfattas av det ovan beskrivna arbetet som fortsätter framöver. Inte minst återstår frågor i det pågående arbetet kring prissättning och ESV:s, Sidas och sakmyndigheternas roller i att säkerställa god hushållning.