Uppföljning

Granskningens bidrag till resultatet

Regeringen hänvisade till vissa av Riksrevisionens iakttagelser i direktiven till en utredning om att bland annat utreda alternativ till systemet med strukturfondspartnerskap. Rapporten utgjorde också en del i regeringens bedömning att ansvarsfördelningen mellan aktörerna i systemet behövde förtydligas genom en förordning avseende den pågående programperioden 2021–2027.

Uppföljning av granskningen

Uppföljningen avser perioden från riksrevisorns beslut att inleda granskningen i juni 2019 till och med januari 2025, då uppföljningen avslutades.

Information har samlats in genom intervju med Regeringskansliet och dokumentstudier.

Riksrevisionens granskning från 2020 i korthet

Riksrevisionen har granskat om systemet med regionala strukturfondspartnerskap ger förutsättningar för ett effektivt genomförande av strukturfondsprogram i Sverige.

Granskningen motiverades av att det handlade om fördelning av EU-medel på mer än 12 miljarder kronor under perioden 2014–2020. Utöver EU-medlen var partnerskapens beslut ofta styrande för nationella medel. Utvärderingar hade visat att det var otydligt vilken roll som partnerskapen var tänkta att ha i genomförandet av programmen och att många ansökningar om stöd saknade tydliga beskrivningar av vad projekten skulle uppnå och hur detta skulle åstadkommas. Inga större utvärderingar hade gjorts av hur väl systemet i dess helhet hade fungerat.

Granskningen visade att strukturfondspartnerskapens roll i systemet hade varit begränsad. De hade inte haft någon betydande del i det inledande arbetet med att mobilisera sökande och genomföra utlysningar. De saknade också formellt ansvar och ekonomiska resurser för sådana uppgifter. Deras betydelse för den regionala förankringen i användningen av EU-medel var därför begränsad. Däremot hade regionerna redan en central roll i arbetet med EU-medlen genom att de ansvarade för det regionala tillväxtarbetet och medfinansierade insatser i en stor omfattning.

Granskningen visade också på otydliga prioriteringar och frånvaro av strategier hos partnerskapen. Det var svårt för utomstående att få en uppfattning om skälen till partnerskapens prioriteringar av ansökningar. Få partnerskap hade riktlinjer eller strategier för urvalet av stödmottagare. De flesta partnerskap angav inte heller några tydliga motiv, i vissa fall inga alls, till vilka projekt de prioriterade eller inte.

Granskningen visade även att det var svårt för partnerskapen att ha en oberoende roll. Många ledamöter i partnerskapen hade en nära koppling till de projekt och aktörer som sökte de medel som partnerskapen ansvarade för att prioritera. Det fanns flera brister i hur partnerskapen hanterade frågor om jäv, i fråga om såväl jävsbedömningar som hanteringen av jäviga ledamöter. Med tanke på det stora antalet ledamöter som hade kopplingar till projekten var det svårt för partnerskapen att genomföra sin uppgift och samtidigt följa bestämmelserna om jäv.

Vidare visade granskningen att regeringen behövde styra partnerskapen tydligare. Ansvarsfördelningen mellan partnerskapen, regionerna och de förvaltande myndigheterna Tillväxtverket och Svenska ESF-rådet var otydlig. Den var i flera fall en bidragande orsak till problem som uppmärksammades i granskningen. Regeringen hade endast i begränsad omfattning styrt partnerskapens arbete och behövde bli tydligare i sin styrning av partnerskapen.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att ta initiativ till att utreda alternativ till systemet med regionala strukturfondspartnerskap. I detta borde ingå att utreda om ansvaret för handläggning och urval av ansökningar om strukturfondsmedlen i fortsättningen ska vara uppdelat mellan myndigheter och andra aktörer. Regeringen rekommenderades också att förtydliga vilket ansvar partnerskapen ska ha i förhållande till regionerna. Vidare borde regeringen ställa krav på att partnerskapen fastställer grunder för prioritering, att de uppdaterar dessa vid behov och att deras motiveringar av sina yttranden är klargörande. Regeringen borde också säkerställa att partnerskapen i sin handläggning tillämpar gällande bestämmelser om jäv och se över grunderna för att utse strukturfondspartnerskapens ledamöter.

Revisionens iakttagelser och rekommendationer är delvis hanterade

I det här avsnittet redovisar vi information från uppföljningen. Fokus ligger på rekommendationerna och de slutsatser som är kopplade till dessa och om de granskade har vidtagit åtgärder.

Regeringen har tagit initiativ till att utreda alternativ till systemet och om ansvaret för handläggning och urval ska vara uppdelat

Regeringen bedömde att flera av rekommendationerna omhändertogs av det dåvarande regelverket. Sammantaget bedömde regeringen dock att Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer pekade på att det fanns skäl att göra en bredare översyn av systemet med regionala strukturfondspartnerskap. Detta för att säkerställa en struktur som ger förutsättningar för ett effektivt genomförande av programmen.[1]

Riksdagen tillkännagav för regeringen att den borde se över och förtydliga ansvarsfördelningen mellan de förvaltande myndigheterna, regionerna och strukturfondspartnerskapen till den kommande programperioden. Vidare tillkännagav riksdagen att regeringen omgående borde tillsätta en utredning i syfte att göra en bredare översyn av systemet med regionala strukturfondspartnerskap.[2]

Regeringen gav i slutet av 2021 en utredare i uppdrag att utreda hanteringen av EU-medel i Sverige. I direktiven hänvisade regeringen i fråga om systemet med regionala strukturfondspartnerskap till vissa av Riksrevisionens iakttagelser. I uppdraget ingick bland annat att utreda alternativ till det systemet.[3]

Utredningen om hantering av EU-medel föreslog i sitt betänkande bland annat att förvaltande myndighet och inte strukturfondspartnerskapen ska ansvara för prioritering av ansökningar om EU-medel. Därmed skulle förvaltande myndighet ansvara för hela processen med beredning, prioritering och beslutsfattande över ansökningar om EU-medel. Utredningen hänvisade bland annat till att EU-kommissionen i rapporter hade fört fram att det inte är förenligt med EU:s regelverk att den förvaltande myndigheten är bunden av partnerskapens prioriteringar. Utredningen ansåg också att det även i övrigt fanns skäl att ifrågasätta systemet med regionala strukturfondspartnerskap och att den nuvarande konstruktionen inte framstod som lämplig.[4]

Regeringskansliet uppger att beredningen av utredningens betänkande pågår, men att avsikten är att gå vidare med förändringar av strukturfondspartnerskapen innan nästa programperiod inleds. Det bedöms som nödvändigt mot bakgrund av betänkandet och revisionsrapporterna från EU-kommissionen. Regeringskansliet uppger vidare att det hade nytta av Riksrevisionens rapport när den publicerades, bland annat som en grund för att ta fram kommittédirektiven till utredningen om hantering av EU-medel. Regeringskansliet använder också rapporten i beredningen av utredningens förslag tillsammans med EU-kommissionens revisionsrapporter.[5]

Regeringen beslutade i början av programperioden vissa bestämmelser om ansvarsfördelning mellan aktörerna i systemet för strukturfondspartnerskap

Regeringen utfärdade 2022 en förordning med bland annat vissa kompletterande bestämmelser om partnerskapens prioriteringsarbete samt om ansvarsfördelningen mellan partnerskapen och de förvaltande myndigheterna. Förordningen reglerar programperioden 2021–2027.[6]

Utredningen om hantering av EU-medel förde fram att den beslutade förordningen innebar vissa förtydligande bestämmelser om partnerskapen. Enligt utredningen har vidare flera strukturfondspartnerskap vidtagit åtgärder som en följd av Riksrevisionens rapport, men de förvaltande myndigheterna Tillväxtverket och Svenska ESF-rådet upplever att de åtgärderna har varit otillräckliga. Problemen med jäv och intressekonflikter inom strukturfondspartnerskapen uppges fortfarande vara omfattande.[7]

Regeringskansliet uppger att Riksrevisionens rapport utgjorde en del i regeringens bedömning att ansvarsfördelningen behövde förtydligas, men att det är svårt att bedöma hur stor del. När det handlar om resultat av de aktuella bestämmelserna, bedömer Regeringskansliet att situationen har förbättrats men att ytterligare åtgärder behöver vidtas.[8]

Vi bedömer att regeringen har vidtagit åtgärder för att hantera vissa av Riksrevisionens övriga rekommendationer. Regleringen i förordningen om förvaltning av program för vissa EU-fonder anknyter till rekommendationen liksom riksdagens tillkännagivande om att se över ansvarsfördelningen för den nuvarande programperioden. Vidare anknyter förordningens reglering om motivering av partnerskapens yttranden till rekommendationen om att ställa krav på att partnerskapens motiveringar ska vara klargörande. Av såväl utredningen om hanteringen av EU-medel som intervju med Regeringskansliet framgår dock att förordningens reglering inte har varit tillräcklig för att åtgärda problemen. Övriga rekommendationer är inte hanterade idag. Givet regeringens avsikt att förändra strukturfondspartnerskapen och deras uppgifter innan nästa programperiod inleds, kommer de rekommendationerna inte längre vara aktuella.

Referenslista

Bet. 2020/21:NU12, Riksrevisionens rapport om regionala strukturfondspartnerskap.

Dir. 2021:109, En ändamålsenlig och effektiv hantering av EU-medel.

Prop. 2022/23:1 UO 19, Budgetpropositionen för 2023 Utgiftsområde 19 Regional utveckling.

Skr. 2020/21:25, Riksrevisionens rapport om regionala strukturfondspartnerskap.

SOU 2024:22, En ny organisation för förvaltning av EU-medel Betänkande av utredningen om hantering av EU-medel, 2024.