Uppföljning

Granskningens bidrag till resultatet

Myndigheterna uppger att de har haft nytta av granskningen, främst då den bekräftat att deras arbete fungerar väl. Granskningen bedöms ha haft stark påverkan på att länsstyrelserna nu motiverar sina beslut om kommuntal. Frågan om att beakta barnets bästa vid anvisning, exempelvis vid familjeåterförening, har tagits upp i både direktivet och utredningen om ett nytt system för bosättning med hänvisning till Riksrevisionens rapport. Inga konkreta förslag har ännu genomförts, och granskningen bedöms delvis ha påverkat utfallet. Regeringens utredningsdirektiv innehåller även uppdrag om att förtydliga kommunernas bosättningsansvar och analysera om man vid beslut om anvisning bör ta hänsyn till var kvotflyktingar har goda möjligheter till sysselsättning. Uppdragen ligger i linje med Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Däremot nämns granskningen inte som bakgrund i direktivet, vilket gör påverkan svår att bedöma. I betänkandet till utredningen om ett nytt system för bosättning, som i april 2025 presenterade förslag om att ersätta bosättningslagen med etableringsboendelagen, görs flera hänvisningar till Riksrevisionens iakttagelser. Detta visar att granskningen har bidragit med kunskap om bosättningslagens effekter.

Uppföljning av granskningen

Uppföljningen avser perioden från riksrevisors beslut att inleda granskningen i april 2020 till och med januari 2026, då uppföljningen avslutades.

Information har samlats in genom skriftliga frågor till de granskade myndigheterna och Regeringskansliet. Vi har även gått igenom relevanta dokument.

Riksrevisionens granskning från 2021 i korthet

Riksrevisionen granskade om reformen av anvisningssystemet för vissa nyanländas bosättning hade levt upp till riksdagens intentioner. Granskningen omfattade Migrationsverket, länsstyrelserna och regeringen.

Granskningen motiverades av att det, sedan bosättningslagens införande 2016, hade saknats en samlad utvärdering av om reformen uppnått riksdagens intentioner om ett snabbare och jämnare fördelat mottagande mellan kommuner samt en bättre etablering av nyanlända på arbetsmarknaden. Reformen innebar att kommuner blev skyldiga att ta emot nyanlända efter anvisning från Migrationsverket, vilket var en förändring från tidigare frivillighet.

Riksrevisionens huvudsakliga slutsats var att intentionerna med reformen hade uppnåtts. Lagen hade lett till kortare väntetider från uppehållstillstånd till bosättning i en kommun, samt ett mer jämnt fördelat mottagande mellan kommuner. Fler nyanlända hade placerats i kommuner med lägre arbetslöshet, vilket har haft en positiv effekt på arbetsmarknadsetableringen.

Granskningen visade även att Migrationsverkets och länsstyrelsernas arbete i huvudsak fungerade väl och främjade bosättningslagens intentioner. I granskningen iakttog vi bland annat att Migrationsverkets arbete med att ta fram förslag på antalet nyanlända som ska anvisas samt fördelningen mellan länen var i enlighet med kriterierna i bosättningslagen, och främjade ett jämnare mottagande mellan kommunerna. Det fanns även en etablerad samverkan och samsyn mellan Migrationsverket, länsstyrelserna och SKR gällande fördelningsmodellen. Ett utvecklingsområde som identifierades i granskningen var att länsstyrelsernas beslut om kommuntal ofta saknade motiveringar, vilket försvårade extern uppföljning.

Granskningen visade vidare att Migrationsverket gav kommunerna goda förutsättningar att ta emot anvisade nyanlända, men att de inte alltid kunde tillgodose kommunernas önskemål om information om de nyanlända som de anvisats att ta emot. Granskningen visade även att Migrationsverket bättre kan ta tillvara nyanländas arbetslivskompetenser i anvisningsarbetet för att främja en snabbare etablering. I granskningen framkom även att Migrationsverket i vissa fall var hindrade från att beakta barnets bästa i anvisningsförfarandet. Därtill iakttog vi att en oönskad konsekvens av att kommunernas bosättningsansvar inte är tydligt reglerat var att vissa kommuner aktivt utförde påtryckningar för att få nyanlända att flytta vidare till andra kommuner. Detta har tidigare även uppmärksammats av andra aktörer.

Granskningen resulterade i fyra huvudsakliga iakttagelser:

• Nyanlända tas snabbare emot av kommunerna efter bosättningslagens införande.
• Mottagandet är jämnare fördelat vad gäller kommunernas arbetslöshet, befolkningsstorlek och asylmottagande efter bosättningslagens införande.
• Bosättningslagens införande har haft en positiv påverkan på arbetsmarknadsetableringen för anvisade nyanlända. Nyanlända som anvisats till kommuner med lägre arbetslöshet har i genomsnitt högre inkomster och sysselsättning tre år efter mottagandet i kommunen jämfört med dem som anvisats till kommuner med högre arbetslöshet.
• Myndigheternas arbete fungerar i huvudsak väl och främjar intentionerna med bosättningslagen, men Migrationsverket kan bättre ta tillvara nyanländas arbetslivskompetenser i anvisningsarbetet.

Riksrevisionen lämnade två rekommendationer i granskningen:

Till regeringen:

• Möjliggör för Migrationsverket att utifrån en bedömning av barnets bästa anvisa kommuner att ta emot nyanlända som omfattas av anvisning enligt bosättningslagen, utöver kommuntalen.

Till Migrationsverket:

• Samla systematiskt in uppgifter om nyanländas yrkes- och utbildningsbakgrund så att uppgifterna, inom ramen för kommuntalen, kan användas vid bedömning och beslut om anvisningskommun.

Revisionens iakttagelser och rekommendationer är delvis hanterade

I det här avsnittet redovisar vi information från uppföljningen. Fokus ligger på de iakttagelser och rekommendationer som lämnades i granskningsrapporten, och om de granskade har vidtagit åtgärder. Vi redovisar också bedömningar av om granskningen påverkade att åtgärder vidtogs.

Regeringen har låtit utreda ett nytt system för bosättning där frågan om barnets bästa vid anvisning inkluderades

Regeringen tillsatte i februari 2024 en utredning om ett nytt system för bosättning, mot bakgrund av ett kraftigt minskat mottagande av nyanlända och med syftet att öka kommunernas inflytande. Ett av uppdragen i regeringens direktiv var att analysera om det finns möjligheter att frångå den fastställda fördelningen mellan kommuner för att säkerställa att barnets bästa beaktas vid beslut om anvisning, exempelvis vid familjeåterföreningar. I direktivet hänvisar regeringen bland annat till de iakttagelser Riksrevisionen presenterade i granskningen. Utredningen, som i april 2025 presenterade sitt betänkande om en ny lag – etableringsboendelagen – föreslog att kommuntalen ska få överskridas om det är nödvändigt för att kunna beakta barnets bästa. Även utredningen hänvisade till Riksrevisionens iakttagelser. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition under 2026.[1]

Att både regeringen och utredningen hänvisar till Riksrevisionens iakttagelser talar för att granskningen haft betydelse. Eftersom förslaget ännu inte är genomfört är det dock för tidigt att bedöma den faktiska effekten. Att frågan dessutom har lyfts av Migrationsverket gör att den sammantagna bedömningen är att granskningen haft delad påverkan.

Regeringen har låtit utreda kommunernas bosättningsansvar i syfte att skapa ett mer likvärdigt mottagande

Ett motiv som regeringen angav till utredningen om ett nytt system för bosättning var att kommunerna gjorde olika tolkningar av sitt bosättningsansvar enligt bosättningslagen, vilket hindrade ett likvärdigt mottagande. Regeringen angav vidare att kommunernas bosättningsansvar bör vara tidsbegränsat till tre år. Utredningen föreslog att nyanlända ska ha rätt till etableringsboende i 36 månader och att kommuner inte ska kunna fullgöra sin skyldighet genom att ordna boende i annan kommun. De iakttagelser som Riksrevisionen lyfte i granskningen gällande kommunernas olika tolkningar av bosättningsansvaret nämns i utredningen men inte i regeringens direktiv.[2] Eftersom problematiken tidigare har lyfts av exempelvis länsstyrelserna och Statskontoret är det svårt att bedöma om Riksrevisionen påverkat i den aktuella frågan.

Migrationsverket har inte vidtagit åtgärder för att bättre ta tillvara nyanländas arbetslivskompetens vid beslut om anvisning

Migrationsverket har inte följt Riksrevisionens rekommendation att samla in uppgifter om nyanländas yrkes- och utbildningsbakgrund. Dessa uppgifter är heller inte längre ett av myndighetens kriterier vid beslut om anvisningskommun. Däremot beaktas fortfarande om den nyanlända har ett arbetserbjudande eller har påbörjat studier.[3]

Utredningen om ett nytt system för bosättning fick i uppdrag att analysera om det vid beslut om anvisning av kvotflyktingar bör tas hänsyn till var personen kan ha goda möjligheter att komma i sysselsättning. Utredningen föreslog att Arbetsförmedlingen ska kartlägga kvotflyktingar innan anvisning, och i vissa fall föreslå lämpliga anvisningskommuner i syfte att tillvarata kompetens och förbättra förutsättningarna för etablering på arbetsmarknaden. Riksrevisionens rekommendation om att samla in och ta hänsyn till nyanländas yrkes- och utbildningsbakgrund i anvisningsförfarandet nämns i utredningen men inte i regeringens direktiv. Sammantaget är det svårt att bedöma om Riksrevisionens granskning haft påverkan.[4]

Migrationsverkets uppgiftsskyldighet har delvis tydliggjorts men vissa utmaningar gällande kommunernas informationsbehov kvarstår

Migrationsverkets rättsavdelning har bedömt att uppgiftsskyldigheten är begränsad till det initiala mottagandet, men vilka uppgifter som ska lämnas är ännu inte tydligt preciserat. Migrationsverket uppger att det ofta tillmötesgår kommunernas önskemål om information, men att det fortsatt har utmaningar med att tillgodose behovet av medicinska uppgifter för kvotflyktingar – på grund av omständigheter som är svåra att påverka. Granskningens påverkan på utfallet är svårt att bedöma eftersom arbetet var pågående under granskningens genomförande.[5]

Utredningen om ett nytt system för bosättning lyfte Riksrevisionens iakttagelser om att Migrationsverkets uppgiftsskyldighet var oprecis, och föreslog att uppgiftsskyldigheten bör införas i förordning. Förslaget innebär vidare att Migrationsverket ska lämna de uppgifter som behövs för att kommunen ska kunna förbereda sitt mottagande av den nyanlända. Sammantaget bedöms granskningen ha haft delad påverkan.[6]

Länsstyrelserna har utvecklat sina beslut om kommuntal

Granskningen visade att länsstyrelsernas beslut om kommuntal ofta saknade motiveringar, vilket försvårade en uppföljning av beslutsgrunderna. Efter granskningen har länsstyrelserna utvecklat sina beslutsmallar, och samtliga länsstyrelser skriver nu tydliga motiveringar i besluten om kommuntal. Införandet av dessa motiveringar bedöms vara en direkt effekt av Riksrevisionens iakttagelser och granskningen bedöms ha haft stark påverkan.[7]

Referenslista

Dir. 2024:22, Ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända.

Länsstyrelsen Värmland, Beredskap och kapacitet i mottagandet av nyanlända. Länsstyrelsens återrapportering av uppdrag 23 enligt regleringsbrevet för 2021, 2022.

SOU 2025:35, Etableringsboendelagen - ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända.