Uppföljning

Granskningens bidrag till resultatet

Den ökade uppmärksamhet som isöb‑brotten fick under och strax efter granskningen – till följd av att granskningen satte fokus på problem, som ledde till återrapporteringskrav och ett ökat offentligt intresse – har nu avtagit, vilket riksdagen uppmärksammade med ett tillkännagivande i december 2025.

Under granskningen och ett par år efter den arbetade Polismyndigheten mer med frågorna. En del it-stöd och utbildningar kom på plats i samband med granskningen, men utan explicita krav är det lätt att andra frågor prioriteras.

Åklagarmyndigheten har tagit fram rättsliga vägledningar och rekommendationer till operativa åklagare och menar att de hade nytta av granskningen i det arbetet. Men det saknas en ämnesspecialist för isöb-brott och statistiken gör det omöjligt att veta vilka sexualbrott mot barn som är internetrelaterade, vilket gör uppföljning svår enligt uppgifter från Åklagarmyndigheten.

Först den 24 juli 2025 uppdrog regeringen åt Brottsoffermyndigheten att i samverkan med flera andra myndigheter ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheterna i Sverige. Uppdraget ska redovisas 2028.

Uppföljning av granskningen

Uppföljningen avser perioden från riksrevisors beslut att inleda granskningen i juli 2020 till och med januari 2026, då uppföljningen avslutades.

Underlaget för uppföljningen består av skrivelser och betänkanden kopplade till granskningen av internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, regleringsbrev och årsredovisningar för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten 2021–2024 samt justitieutskottets betänkanden. Därtill ingår skriftliga svar från samtliga granskningsobjekt.[1]

Riksrevisionens granskning från 2021 i korthet

Riksrevisionen granskade polis och åklagares arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn (isöb). Främst var Polismyndighetens arbete i fokus, men även Åklagarmyndighetens arbete granskades. Motiven till granskningen var att internet, sociala medier och andra plattformar har gett förövare tillgång till barn att utsätta för övergrepp i en helt ny skala. Mörkertalen är dessutom stora och många barn känner djup skam över övergreppen. Samtidigt ökar antalet anmälningar av övergreppsmaterial, eftersom det finns organisationer som sammanställer rapporter över detta.

Våra viktigaste iakttagelser handlade om att polisens arbete med isöb har stora brister. Nationella riktlinjer från Nationella operativa avdelningen dröjde i flera år, vilket ledde till otydlighet och varierande arbetssätt i landet. Utredningarna var ofta resurskrävande, tog lång tid och höll ojämn kvalitet. It- och isöb-grupper saknade ofta personal, metodstöd och utbildning, vilket påverkade effektiviteten negativt.

Polisen prioriterade sällan arbete mot sexuellt utnyttjande av barn genom sexköp, delvis på grund av otydlig organisatorisk ansvarsfördelning och stort inflöde av andra ärenden. Fokus låg ofta på att minska ärendebalanser snarare än att hålla hög kvalitet i utredningar eller arbeta förebyggande.

Åklagarkamrarna var också sårbara för stora isöb-ärenden och saknade etablerade rutiner för att hantera dem. Metodstöd och utbildning från Åklagarmyndigheten fungerade i stort, men personalen efterfrågade mer kollegialt lärande.

Samarbetet mellan polis och åklagare fungerade överlag bra, särskilt när det fanns tydliga kontaktpersoner och gemensam prioritering. Dock fanns oenigheter kring vissa utredningsmetoder, som hur mycket övergreppsmaterial som behövde granskas. Slutligen behövde samarbetet med socialtjänsten förbättras. Existerande resurser som barnahus och regionkoordinatorer utnyttjades inte tillräckligt.

Slutsatserna var att polisens arbete med isöb var ineffektivt och varierade stort mellan regionerna. Få ärenden utreddes av specialiserade grupper, vilket ledde till långsam handläggning och ojämn kvalitet. De barn som utnyttjades vid köp av sexuell handling uppmärksammades knappt.

Nationella riktlinjer tog lång tid att införa och polisen saknade fungerande sätt att sprida effektiva metoder. Det fanns också stora brister i it-stöd och utbildning. Ärenden innehåller ofta stora mängder övergreppsmaterial som är tidskrävande att granska, men tekniska hjälpmedel och utbildade resurser saknades. Samverkan mellan polis och åklagare fungerade oftast bra, men samarbetet med socialtjänsten var otillräckligt och varierade i landet.

Åklagarmyndigheten hade svårt att hantera omfattande ärenden, och åklagare upplevde hög arbetsbelastning. Det fanns behov av särskilda stödresurser och bättre möjligheter till kompetensutbyte.

Polisens förebyggande arbete var begränsat. Vissa insatser hade gjorts, men det krävdes mer utbildning, samarbete och internetnärvaro för att nå barn och potentiella förövare. Brist på resurser och riktlinjer bidrog till att förebyggande åtgärder inte genomfördes i tillräcklig omfattning.

Riksrevisionen lämnade följande rekommendationer till Polismyndigheten:

• Säkerställ tillgång till de it-stöd och de utbildningar som krävs för att isöb-arbetet ska kunna bedrivas effektivt och rättssäkert.
• Kvalitetssäkra polisregionernas metoder samt utveckla uppföljning och utvärdering av verksamheten och dess organisering.
• Ge högre prioritet åt det förebyggande arbetet mot isöb-brott.

Riksrevisionen lämnade följande rekommendationer till Åklagarmyndigheten:

• Effektivisera utredningsarbetet i samverkan med Polismyndigheten.
• Stärk stödet till åklagarkamrarna.

Riksrevisionen lämnade följande rekommendation till regeringen:

• Barnahusen bör bli mer enhetliga, hålla hög kvalitet och vara tillgängliga för alla utsatta barn och unga.

Revisionens iakttagelser och rekommendationer är delvis hanterade

I samband med regeringens skrivelse lämnade utskottet fyra tillkännagivanden till regeringen som rörde följande frågor: 1) polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn; 2) barnahus; 3) barnförhörsledare; samt 4) översyn av sekretesslagstiftningen.[2]

Regeringen menade i budgetpropositionen för 2025 att tillkännagivandena från 2021 var åtgärdade[3], men riksdagen lämnade ett nytt tillkännagivande i december 2025 som bland annat hänvisade till Riksrevisionens granskning. Riksdagen anser inte att de åtgärder som regeringen och myndigheterna har vidtagit är tillräckliga.[4]

Frågan om internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn fick mer uppmärksamhet i samband med att granskningen genomfördes och efter publicering. Arbete påbörjades exempelvis inom Polismyndigheten under granskningens gång.[5]

Straffskärpningar på området hade redan genomförts innan granskningen inleddes, men två utredningar tillsattes under granskningens gång: utredningen om skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi samt utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar.[6] Den senare har resulterat i lagskärpningar som trädde i kraft den 1 juli 2025. Bland annat utvidgas det straffbara området till att även omfatta handlingar på distans, dvs. utan fysisk kontakt, vilket efterfrågades av polis och åklagare under granskningen.[7]

Mellan 2021 och 2023 hade både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten specifika återrapporteringskrav i regleringsbreven gällande internetrelaterade sexualbrott mot barn. I regleringsbreven för 2023 fick både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att redovisa vad de hade gjort med anledning av Riksrevisionens rapport (RiR 2021:25).

Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten kom 2021 överens om att inleda ett långsiktigt samarbete kring frågor som rör internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, i syfte att effektivisera utredningarna. Ett erfarenhetsseminarium för åklagare som handlägger brott i parrelation, sexualbrott och brott mot barn genomfördes under 2021.[8] Liknande erfarenhetsseminarier har genomförts varje år under de följande åren.[9]

Åklagarmyndigheten påbörjade framtagandet av ett metodstöd 2021. En rättslig vägledning om sexualbrott där en del är särskilt inriktad på sexualbrott mot barn blev färdig i april 2023.[10] Den rättsliga vägledningen togs fram tillsammans med Polismyndigheten och har enligt Åklagarmyndigheten stärkt den operativa förmågan: antalet lagförda personer har ökat, liksom antalet brottsmisstankar som lett till lagföring.[11]

Rekommendation till Polismyndigheten att säkerställa tillräckligt IT‑stöd och utbildning för isöb‑arbetet

Riksrevisionen konstaterar att Polismyndigheten till viss del hanterat rekommendationen. Dock krävs ett fortsatt arbete. It-stöd och it-utbildningar saknas fortfarande.[12] Det behövs ett kontinuerligt arbete.

Rekommendation till Polismyndigheten att säkerställa att arbetssätten håller god kvalitet och följ upp och utvärdera verksamheten regelbundet

Riksrevisionen konstaterar att Polismyndigheten till viss del hanterat rekommendationen. Samtidigt kvarstår problem med uppföljning och utvärdering. Det behövs mer djuplodande kvalitativa bedömningar av isöb-verksamheten så att kvantitativa mått inte tränger bort mer komplexa utredningar eller viktigt förebyggande arbete. Det gäller också att Polismyndigheten lyckas säkra god arbetsmiljö och fulltaliga, stabila arbetsgrupper på alla nivåer och i alla regioner.[13]

Rekommendation till Polismyndigheten att prioritera det förebyggande arbetet mot isöb‑brott

Riksrevisionen konstaterar att det förebyggande arbetet fortfarande inte prioriteras. Det saknas en samsyn på hur brott mot barn, sexualbrott och brottsförebyggande arbete ska hanteras, i synnerhet när det gäller brott som sker helt eller delvis i digital miljö. Det hänger delvis ihop med hur utvecklingsarbetet inom myndigheten organiseras. Det finns ingen självklar hemvist för isöb-frågorna, vilket gör det svårt att säkerställa att det finns goda möjligheter att satsa på förebyggande arbete.[14]

Rekommendation till Åklagarmyndigheten att effektivisera utredningsarbetet

Åklagarmyndigheten har enligt uppgift samverkat med Polismyndigheten i samband med att de tog fram rättsliga vägledningar om handläggning av barnpornografi samt sexuella övergrepp mot barn. Endast riksåklagaren kan ge åklagare vägledning, vilket medför att de inte kan samproducera vägledningarna med Polismyndigheten. Men oftast är åklagarnas vägledningar tillgängliga på Polismyndighetens intranät. I annat fall kan de hämtas på Åklagarmyndighetens externa webbplats. Det har inte skett någon samverkan när det gäller prioriteringsfrågor. Åklagarmyndigheten har även tagit fram rekommendationer till operativa åklagare avseende ärenden där granskning av omfattande övergreppsmaterial är aktuellt.[15]

Rekommendation till Åklagarmyndigheten att stärka stödet till åklagarkamrarna

Myndigheten har genomfört en viss organisationsförändring. Riksåklagaren beslutade den 30 oktober 2023 att inrätta områdesteam. Dessa team kan, vid behov, handlägga särskilt omfattande utredningar avseende isöb. Några områdesteam har sådan kompetens inom teamet, medan andra saknar det. Det finns inte någon ämnesspecialist på området isöb. Riksrevisionens granskning har använts som arbetsmaterial och underlag i samband med framtagandet av de rättsliga vägledningarna. Åklagarmyndigheten lyfter framför allt två rättsliga vägledningar: Barnpornografibrott – ett metodstöd, samt Sexualbrott mot barn (del 3). Sedan granskningen har Åklagarmyndigheten infört utbildningspass under grundutbildningen och vidareutbildningen avseende isöb (utbildningspass avseende barnpornografi fanns sen tidigare på grundutbildningen).[16]

Rekommendation till regeringen att säkerställa barnahus av god kvalitet för alla barn och unga som behöver stöd

Ett nytt barnahus har tillkommit sen granskningen, men det saknas fortfarande både enhetlighet och tillgänglighet i barnahusverksamheten. Riksrevisionen kan inte uttala sig om kvaliteten på verksamheten. Brottsoffermyndigheten är ansvariga för att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheterna i Sverige. Uppdraget ska slutredovisas först den 28 januari 2028.[17] Riksrevisionen vill dock påpeka att frågan om barnahusverksamheten har varit aktuell i över ett decennium utan att den har lösts. Riksdagen har vid flera tillfällen lyft frågan både före och efter Riksrevisionens rekommendation.[18]

Referenslista

Bet. 2021/22:JuU16, Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, rskr. 2021/22:244.

Bet. 2025/26:26, Polisens arbete mot sexuella övergrepp i digitala miljöer, rskr. 2025/26:125.

Polismyndigheten, skriftligt svar 2025-12-15; Polismyndigheten, skriftligt svar 2025-12-19; Polismyndigheten, skriftligt svar 2025-01-14; Polismyndigheten, skriftligt svar 2025-01-20.

Polismyndigheten, Årsredovisning 2023, 2024.

Prop. 2024/25:1, Budgetpropositionen för 2025.

Prop. 2024/25:124, Skärpt syn på sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv, bet. 2024/25:JuU30, rskr. 2024/25:209.

Regeringsbeslut S2025/01366, Uppdrag till Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för barnahus samt ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan avseende våldsutsatta barn.

Regeringskansliet, skriftligt svar 2025-12-02.

Riksrevisionen, Polisreformen 2015 – intentionerna ännu inte nådda, RiR 2025:26, 2025.

SOU 2022:70, En uppväxt fri från våld – En nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn.

SOU 2023:80, Ett starkare straffrättsligt skydd – mot sexuella kränkningar, bedrägerier i vissa fall och brott med hatmotiv avseende kön.

SOU 2023:98, Sexuellt utnyttjande i pornografiska syften – våldsutsatthet som behöver synliggöras.

Skr. 2021/22:105, Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, bet. 2021/22:JuU16, rskr. 2021/22:244.

Åklagarmyndigheten, Barnpornografibrott - ett metodstöd, 2023:5, 2023.

Åklagarmyndigheten, Brott mot barn, Rättslig vägledning 2023:9, 2023.

Åklagarmyndigheten, Sexualbrott mot barn (del 3), 2024:11, 2024.

Åklagarmyndigheten, skriftligt svar 2025-12-10.

Åklagarmyndigheten, Åklagarmyndigheten årsredovisning 2023, 2024.