Uppföljning

Granskningens bidrag till resultatet

Riksrevisionens rapport har haft delvis påverkan på det statliga suicidpreventiva arbetet. Flera iakttagelser och rekommendationer hanteras inom ramen för pågående regeringsuppdrag och beredning av förslag i Regeringskansliet.

Uppföljning av granskningen

Uppföljningen avser perioden från riksrevisors beslut att inleda granskningen i februari 2020 till och med januari 2026, då uppföljningen avslutades. Uppföljningen baseras på regeringens skrivelse och socialutskottets betänkande med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport samt en genomgång av regeringsbeslut, övriga skrivelser och underlag från myndigheter som avser statens suicidpreventiva arbete. Därutöver har Regeringskansliet (Socialdepartementet) lämnat skriftliga svar på kompletterande frågor som använts i uppföljningen.

Riksrevisionens granskning från 2021 i korthet

Riksrevisionen granskade om statens insatser är effektiva när det gäller att stärka det suicidpreventiva arbetet. Granskningen omfattade regeringen samt Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Flera andra myndigheter berördes på en övergripande nivå, däribland Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Trafikverket.

Motiven för Riksrevisionens granskning var att cirka 1 500 personer begår självmord varje år, och att självmord är ett stort folkhälsoproblem. Förutom lidandet som ett självmord vållar efterlevande, kostar självmord samhället åtskilliga miljarder kronor.

Riksrevisionens övergripande slutsats var att statens suicidpreventiva arbete inte har varit tillräckligt effektivt. Regeringen tog först under 2020 flera initiativ för att stärka arbetet trots att riksdagen fattade beslut om en övergripande vision för det suicidpreventiva arbetet och ett nationellt handlingsprogram redan 2008. Vidare visade granskningen att det fanns problem med den statliga kunskapsstyrningen när den ska leda till konkreta åtgärder. Fler statliga myndigheter behövde involveras i att utveckla det nationella suicidpreventiva arbetet.

Riksrevisionen lämnade tre rekommendationer till regeringen. En rekommendation var att ta initiativ till en nationell enhetlig hantering av inkommande samtal som rör hot om suicid via 112, för att underlätta för blåljusverksamheter att fatta beslut vid utryckning. Vidare rekommenderades regeringen att se till att MSB medverkade i det nationella suicidpreventiva arbetet, både i det kommande strategiarbetet och som stödjande myndighet till de kommunala räddningstjänsterna. Slutligen rekommenderades regeringen att se till att Trafikverket följer upp och utvärderar insatser som myndigheten hade vidtagit för att uppnå halveringsmålet för antalet omkomna på statliga järnvägar, för att ta reda på varför insatserna inte har haft effekt samt öka graden av systematik i de åtgärder som vidtas.

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen rekommenderades att se till att strategin inom psykisk hälsa och suicidprevention skulle tas fram så att den blir styrande och relevant för arbetet genom att inkludera och utveckla områden som har bäring på det suicidpreventiva arbetet, exempelvis missbruks- och beroendefrågor och stöd till anhöriga. Myndigheterna skulle också se till att strategins områden omfattar insatser som går att följa upp med relevanta indikatorer så att ett systematiskt lärande utvecklas på området. Vidare skulle myndigheterna utveckla en vägledning för prioriteringar av insatser inom suicidprevention baserat på den underbyggda kunskap som fanns. Det var särskilt angeläget när ett tjugotal myndigheter gemensamt skulle samarbeta för en ny strategi.

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen rekommenderades också att förbättra stödet för implementering av kunskap inom suicidprevention. Ett sätt att bidra till bättre stöd för implementering var att se till att kunskapsstöden är konkreta, användbara och tillgängliga för verksamheter som arbetar med suicidprevention.

Ivo rekommenderades att följa upp suicidhändelser i vårdverksamheter på en aggregerad nivå för att bidra till vårdens patientsäkerhetsarbete och därmed öka lärandet, särskilt mot bakgrund av risken för ökad psykisk ohälsa efter covid-19-pandemin.

Flera iakttagelser och rekommendationer är delvis hanterade

Riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen att initiera en nationell enhetlig hantering av inkommande samtal till nödnumret 112 vid hot om suicid

Granskningen visade att det saknas en enhetlig nationell hantering av samtal till 112 som rör hot om suicid. En enhetlig hantering, som behöver bygga på aktuell kunskap och beprövad erfarenhet, kan påverka utgången av ett ärende. Regeringen rekommenderades därför att ta initiativ till en nationell enhetlig hantering av inkommande samtal som rör hot om suicid via 112, för att underlätta för blåljusverksamheter att fatta beslut vid utryckning.

Socialutskottet ansåg att rekommendationen om en nationell enhetlig hantering av inkommande samtal via 112 som rör hot om suicid var mycket viktig. Enligt utskottet kunde en enhetlig hantering som bygger på aktuell kunskap och beprövad erfarenhet ha avgörande betydelse för hur dessa ärenden slutar. Riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen att ta initiativ till en nationell enhetlig hantering av inkommande samtal till nödnumret 112 som rör hot om suicid.[1]

Socialstyrelsen föreslog i en återrapportering 2023 av ett uppdrag om den prehospitala vården[2] att statliga myndigheter med ansvar för hälso- och sjukvård, statlig och kommunal räddningstjänst och polis borde ges ett samlat uppdrag att utreda legala, tekniska och praktiska hinder för en effektiv samordning av insatser för att rädda liv. Uppdraget föreslogs genomföras i samråd med SOS Alarm som ansvarig för nödnumret 112. Bakgrunden var identifierade brister i samordningen mellan blåljusaktörer vid till exempel suicidlarm och omhändertagande av personer med allvarliga psykiatriska tillstånd.[3]

Regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag i januari 2026 att genomföra nationella utvecklingsinsatser för att stödja regioner i arbetet med att stärka den specialiserade psykiatriska vården för vuxna.[4] En del av insatserna avser att stärka och utveckla samordningen av och samverkan mellan blåljusorganisationer vid hantering av bland annat nödsamtal via 112. Insatserna avser att ta fram kunskapsstöd eller rekommendationer för införande, förvaltning och uppföljning av gemensamma arbetssätt.[5]

Rekommendationen bedöms delvis ha påverkat regeringens agerande.

Regeringen gav MSB i uppdrag att medverka i arbetet med den nationella strategin inom psykisk hälsa och suicidprevention

Granskningen visade att MSB inte arbetade med suicidpreventionsfrågor och inte deltog i arbetet med att ta fram underlag till den nationella strategin inom psykisk hälsa och suicidprevention. MSB ansvarar för att samordna och stödja landets räddningstjänster som ofta har en operativ roll vid suicidhändelser. Riksrevisionen rekommenderade därför regeringen att se till att MSB medverkar i det nationella suicidpreventiva arbetet, både i strategiarbetet och som stödjande myndighet till de kommunala räddningstjänsterna. Regeringen gav MSB i uppdrag att i nära samverkan med övriga 27 myndigheter medverka i arbetet med strategin.[6] Rekommendationen hade därmed en direkt påverkan på regeringens agerande.

Enligt regeringen fanns inget hinder för MSB att ge stöd till kommunala räddningstjänsters suicidpreventiva arbete, vilket kunde göras inom myndighetens ansvarsområde.[7] Uppföljningen visar att MSB i samverkan med andra aktörer 2025 tog fram en vägledning för att öka kunskapen inom området suicidprevention samt att ge stöd och förtydligande till kommunala räddningstjänstorganisationer.[8] Vägledningen kopplas på en övergripande nivå till ett delmål i strategin (ett stärkt suicidpreventivt arbete).[9]

Regeringen har inte sett till att Trafikverket följer upp sina insatser för att minska suicid på statliga järnvägar på ett systematiskt sätt

Granskningen visade att antalet suicid på statliga järnvägar var oförändrat högt trots regeringens halveringsmål för 2030: högst 36 omkomna i suicid på de statliga järnvägarna. Det framkom också att Trafikverket inte följde upp halveringsmålets effekter. Regeringen rekommenderades därför att se till att Trafikverket följer upp och utvärderar insatser som myndigheten hade vidtagit för att uppnå halveringsmålet för omkomna på statliga järnvägar, för att ta reda på varför insatserna inte har haft effekt samt öka graden av systematik i de åtgärder som vidtas.

Uppföljningen visar att regeringen inte har gett Trafikverket ett uppföljningsuppdrag enligt rekommendationen. Regeringen avsåg i skrivelsen att fortsatt följa Trafikverkets arbete genom årliga myndighetsdialoger.[10] Vidare framgår att Trafikanalys årligen redovisar utfall av målen, och att Transportstyrelsen redovisar utvecklingen i förhållande till målen.[11] Aktuell statistik från dessa myndigheter visar att antalet omkomna i suicid i bantrafiken är fortsatt högt. Enligt Trafikanalys omkom 87 personer i suicid i bantrafiken[12] 2024, vilket är långt ifrån etappmålet för 2030. Trafikanalys konstaterar att det är helt avgörande att minska självmorden för att nå halveringsmålet.[13] Transportstyrelsen konstaterar att antalet omkomna personer i självmord på statliga järnvägar är högre 2024 jämfört med genomsnittet för de senaste tio åren.[14]

Uppföljningen visar också att Trafikverket inte prioriterar suicidförebyggande arbete. Enligt Trafikverket är utfallet av antalet omkomna på grund av suicid för högt, och inte i linje med nödvändig utveckling för att nå halveringsmålet.[15] Samtidigt framgår att Trafikverket rangordnar suicid sist när de bedömer prioriteringar av förebyggande åtgärder på statliga järnvägar. Suicid utgör mellan 80 och 90 procent av samtliga omkomna på järnvägar i snitt varje år. Trafikverket konstaterar att utfallet är oacceptabelt, men bedömer att myndigheten inte har lika stor möjlighet att påverka resultatet.[16] De insatser som Trafikverket har genomfört för att förhindra att obehöriga befinner sig på spåret genom fysiska barriärer såsom stängsling eller larmande kameror, bedöms vara svåra att se effekter av, eftersom det finns faktorer som till viss del ligger utanför järnvägssystemet vilka kan påverka människors riskmönster.[17] Samtidigt drar Trafikverket slutsatsen utifrån en extern statistisk studie att förebyggande arbete med fysiska åtgärder inom järnvägstrafik har viss suicidförebyggande effekt.[18]

Regeringen tillsatte en utredning för att stärka det förebyggande arbetet och öka lärandet från suicidhändelser vilket är i linje med rekommendationen

Granskningen visade att Ivo inte har följt upp suicidhändelser i vården på ett samlat sätt och att vårdens uppföljningar av suicidhändelser har blivit färre. Genomförda uppföljningar visade flera brister. Ivo rekommenderades därför att följa upp suicidhändelser i vårdverksamheter på en aggregerad nivå för att bidra till vårdverksamheters patientsäkerhetsarbete och därmed öka lärandet.

Regeringen har tagit initiativ för att öka lärandet i linje med rekommendationen. Det går dock inte att bedöma resultatet, eftersom förslagen nyligen har beslutats av regeringen eller bereds i Regeringskansliet. Det förstnämnda gäller en nationell utredningsfunktion för suicidanalyser. Bakgrunden är att regeringen beslutade 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över vissa frågor inom det suicidpreventiva området, för att stärka det suicidförebyggande arbetet genom ett ökat lärande och stärkt samverkan mellan berörda aktörer.[19] I slutbetänkandet föreslogs bland annat en nationell utredningsfunktion vid Folkhälsomyndigheten för att utreda och analysera suicid ur ett systemperspektiv med syftet att systematiskt bygga upp kunskap som ska bidra till att öka förståelsen för vad som kan göras för att förebygga och förhindra suicid. Vidare föreslogs två uppdrag för att förbättra förutsättningarna för lex Maria- och lex Sarah-utredningar. Socialstyrelsen och Ivo föreslogs höja kunskapen för att möjliggöra bättre informationsutbyte, och Ivo föreslogs genomföra en riktad tillsynsinsats för att förbättra lärandet efter suicid och suicidförsök.[20]

Regeringen gav Folkhälsomyndigheten i uppdrag 2025 att genomföra insatser för att förbereda inför införandet av en reglering om en nationell utredningsfunktion för suicidanalyser. I det ingår att ta fram kunskapsstöd för hur lokala suicidpreventiva analyser i samverkan kan genomföras,[21] vilket också föreslogs i slutbetänkandet.

Förslaget om reglering av en nationell utredningsfunktion vid Folkhälsomyndigheten har nyligen behandlats i en lagrådsremiss. Regeringen föreslår en ny lag som ska möjliggöra breda utredningar efter suicid, vilken föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.[22] Ärendet bereds i riksdagen.[23] Övriga förslag från slutbetänkandet bereds i Regeringskansliet.[24], [25]

Regeringen avser utveckla det suicidpreventiva arbetet utifrån prioriterade områden och uppbyggd resultatuppföljning

Riksrevisionens övergripande slutsats var att statens suicidpreventiva arbete inte har varit tillräckligt effektivt. Den nationella styrningen uppfattades som otydlig och regeringen har inte varit aktiv i fråga om suicidprevention. En bidragande orsak till slutsatsen var att det nationella suicidpreventiva handlingsprogrammet som beslutades 2008 inte innehöll operationaliserade och mätbara mål och indikatorer, vilket bidrog till att suicidpreventiva insatser inte har gått att följa upp eller har kunnat utvecklas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen rekommenderades att se till att den kommande strategin blir styrande och relevant genom att inkludera och utveckla områden som har bäring på det suicidpreventiva arbetet, exempelvis missbruks- och beroendefrågor och stöd till anhöriga. Myndigheterna skulle se till att strategin omfattar insatser som går att följa upp med relevanta indikatorer så att ett systematiskt lärande utvecklas på området. Vidare skulle de utveckla en vägledning för prioriteringar av suicidpreventiva insatser baserat på den underbyggda kunskap som fanns, vilket är särskilt angeläget när ett tjugotal myndigheter gemensamt ska samarbeta.

Uppföljningen visar att regeringen avser utveckla det suicidpreventiva arbetet utifrån prioriterade områden och en uppbyggd resultatuppföljning. Detta är tänkt att ske i myndigheternas fortsatta arbete med den beslutade nationella strategin inom psykisk hälsa och suicidprevention, den tillhörande handlingsplanen samt ett flerårigt regeringsuppdrag till berörda myndigheter. Den nationella strategin presenterades i en skrivelse 2024 och avser perioden 2025–2034[26] och bygger på en slutredovisning 2023[27]. Handlingsplanen beskriver genomförandet av den nationella strategin för 2025–2026.[28] Syftet är att konkretisera regeringens prioriteringar inom de olika målen och delmålen för berörda samhällsaktörer. Strategin innehåller fyra övergripande mål, sju delmål och ett antal prioriteringar som syftar till att utveckla det suicidpreventiva arbetet. I strategin framgår vilka områden som är särskilt prioriterade inom varje delmål. Ett prioriterat område inom ett delmål om att stärka suicidpreventivt arbete är att utveckla stödet till anhöriga och andra närstående vid suicidförsök och till efterlevande efter suicid.[29] Stöd till anhöriga angavs som ett exempel på prioriterat område i rekommendationen.

Det nationella handlingsprogrammet för suicidprevention från 2008 har ersatts av de mål och delmål som framgår av den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention.[30] Enligt regeringen har prioriteringarna i strategin utvecklats och anpassats efter dagens kunskapsläge, slutsatser från tidigare rapporter och utredningar inom området samt utifrån behovet av tydliga och mätbara mål för uppföljning av suicidpreventivt arbete. Handlingsprogrammet har inte fullt ut uppnått sitt syfte och det är därför angeläget att både utveckla det suicidpreventiva arbetet med konkreta insatser och resultatuppföljning och att intensifiera arbetet för att förebygga suicid. Det suicidpreventiva arbetet har utvecklats på flera sätt sedan 2008, vilket föranleder nya angreppssätt och ytterligare krafttag i samhällets arbete för att förebygga suicid.[31]

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har inte tagit fram specifika vägledningar för prioriteringar av åtgärder utöver det underlag som togs fram till den nationella strategin 2023. Myndigheterna har ett flerårigt regeringsuppdrag som ska slutredovisas 2028, och som bland annat omfattar att utforma insatser utifrån prioriteringar för att uppnå satta mål och delmål. Vidare ska Folkhälsomyndigheten bygga upp ett uppföljningssystem, eventuellt med ytterligare indikatorer.[32] Det går därför inte att i dagsläget bedöma resultat av insatser inom den nationella strategin.

Det går inte att bedöma om Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens kunskapsstöd har förbättrats

Riksrevisionen rekommenderade Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen att förbättra stödet för implementering av kunskap inom suicidprevention, däribland att se till att kunskapsstöden är konkreta, användbara och tillgängliga för verksamheter som arbetar med suicidprevention. Regeringen avsåg att noga följa myndigheterna med anledning av rekommendationerna.[33]

Uppföljningen visar att Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har tagit fram kunskapsstöd som är delvis anpassade till olika målgrupper och nivåer på verksamheter som arbetar med suicidprevention.[34], [35] Men det går inte att bedöma om stöden har blivit mer användbara och tillgängliga för mottagare. För att kunna dra välunderbyggda slutsatser behövs en mer omfattande informationsinsamling och analys. Vidare pågår ett regeringsuppdrag som sträcker sig till 2028 och innebär att Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska samordna, stödja och följa upp genomförandet av den nationella strategin, tillsammans med ett tjugotal myndigheter.[36] Syftet är bland annat att stödja berörda aktörer i arbetet med strategins mål, delmål och prioriterade områden.[37] Under hösten 2025 har myndigheterna genomfört stödjande aktiviteter inom ramen för strategin på lokal och regional nivå. Syftet är att utveckla stöd till aktörer på lokal och regional nivå, samt nå näringslivet, arbetsmarknadens parter och forskarsamhället.[38]

Referenslista

Dir. 2023:3, Översyn av vissa frågor inom det suicidpreventiva området.

Folkhälsomyndigheten, ”Kunskapsstöd inom området suicidprevention”, https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/publikationer/kunskapsstod-inom-omradet-suicidprevention/, hämtad 2025-11-27.

Folkhälsomyndigheten, ”Stöd till genomförande på lokal och regional nivå”, https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/nationell-strategi-for-psykisk-halsa-och-suicidprevention/stod-till-genomforande-pa-lokal-och-regional-niva/, hämtad 2025-11-25.

Folkhälsomyndigheten, ”Suicidprevention”, https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/suicidprevention/, hämtad 2025-11-26.

Lagrådsremiss, En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid, 2025.

MSB, Vägledning. Suicidprevention för kommunal räddningstjänst, 2025.

Prop. 2025/26:1, Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, bet. 2025/26:SoU1, rskr. 2025/26:114.

Regeringsbeslut Ju2022/00420, Uppdrag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att medverka i framtagandet av en kommande nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention.

Regeringsbeslut S2021/02144, Uppdrag att kartlägga den prehospitala vården samt att följa upp och utvärdera regeringens satsningar på ambulanssjukvården 2021–2023.

Regeringsbeslut S2024/00816, En nationell samordnare för ett samlat suicidpreventivt arbete.

Regeringsbeslut S2025/00016 (delvis), Uppdrag att samordna, stödja och följa upp genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention.

Regeringsbeslut S2025/00790, Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Folkhälsomyndigheten.

Regeringsbeslut S2026/00095 (delvis), Uppdrag till Socialstyrelsen att genomföra nationella utvecklingsinsatser för att stärka den specialiserade psykiatriska vården för vuxna med särskilt fokus på ökad vårdkapacitet.

Skr. 2021/22:107, Riksrevisionens rapport om statens suicidpreventiva arbete, bet. 2021/22:SoU23, rskr. 2021/22:242.

Skr. 2024/25:75, Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2024, bet. 2024/25:KU21, rskr. 2024/25:274.

Skr. 2024/25:77, Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention, bet. 2024/25 SoU7, rskr. 2024/25:283.

Socialdepartementet, Psykisk hälsa och suicidprevention. Regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention för perioden 2025–2026, 2025.

Socialstyrelsen, ”Suicid och suicidprevention”, https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/psykisk-ohalsa/suicid-och-suicidprevention/, hämtad 2025-11-26.

Socialstyrelsen, Sveriges prehospitala akutsjukvård – nulägesbild, bedömning och utvecklingsförslag, 2023.

Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, Underlag till nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Slutredovisning av regeringsuppdrag 2023, 2023.

SOU 2024:66, Livsviktigt lärande – fler vägar till kunskap för att förebygga suicid.

Trafikanalys, Uppföljning av de transportpolitiska målen 2025. Rapport: 2025:2, 2025.

Trafikverket, Rapport trafiksäkerhet järnväg 2023. El- och trafiksäkerhet järnväg, extern, 2024.

Trafikverket, Trafikverkets årsredovisning 2024, 2025.

Transportstyrelsen, Säkerhetsrapport järnväg. Transportstyrelsens årsrapport för 2024, TSG 2025–4351, 2025.