Den regionala utvecklingspolitiken – svaga förutsättningar för ett effektivt samlat statligt agerande
Sammanfattning
Riksrevisionen har granskat regeringens organisering, styrning och uppföljning av den regionala utvecklingspolitiken. Granskningens övergripande slutsats är att regeringens hantering av statens insatser inom den regionala utvecklingspolitiken gett svaga förutsättningar för ett effektivt samlat statligt agerande för att nå politikens mål. Det handlar på övergripande nivå om bristande tydlighet, långsiktighet och helhetsperspektiv i regeringens styrning och organisering av statens insatser. Det får konsekvenser för bland annat samverkan mellan sektorer och förvaltningsnivåer, utvärdering av politikens samlade effekter och regionernas förutsättningar för att hantera det regionala utvecklingsansvaret. Det påverkar också genomförandet av regeringens nationella strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030.
Många aktörer är viktiga i den regionala utvecklingspolitiken. Regionerna har det regionala utvecklingsansvaret men är beroende av statens insatser inom många olika politikområden, och därmed av flera statliga myndigheter och departement. Därför är samordning mellan sektorer och förvaltningsnivåer centralt i det regionala utvecklingsarbetet. Förutsättningarna för samordning och samverkan brister på både nationell och regional nivå. Ett grundläggande problem är att det regionala utvecklingsansvaret inte är tydligt avgränsat. Det försvårar för samarbete mellan regioner och myndigheter och har kommit till uttryck inom flera områden som är viktiga i det regionala utvecklingsarbetet, såsom bredband, landsbygdsutveckling, hållbarhet, energi, arbetsmarknad och kompetensförsörjning.
Regeringens uppdrag till myndigheter, erbjudanden till regioner och utlysningar till regioner via myndigheter är ofta kortvariga och ges ibland med kort framförhållning. Finansieringen av det regionala utvecklingsarbetet sker till stor del med projektmedel över några år. Resultatet blir en kortsiktighet och ryckighet som passar dåligt med samverkan över sektorer och nivåer, regioners interna planering och processer och möjligheterna till långsiktigt lärande.
Regionerna har olika kapacitet att hantera det regionala utvecklingsansvaret och är ofta beroende av samverkan med statliga myndigheter. Myndigheternas samverkan med regioner beror i sin tur i hög utsträckning på att det finns tydliga uppdrag, men regeringen är ofta otydlig med sina förväntningar på myndigheterna och deras samverkan med regioner. Länsstyrelsernas roll i det regionala utvecklingsarbetet är också otydlig och länsstyrelserna kan därför ha svårt att använda sin breda verksamhet för att stärka regionernas arbete på länsnivå. Samtidigt har regeringens styrning av den regionala utvecklingspolitiken utvecklats, och förbättringar kan skönjas i de genomförande aktörernas samverkan och samordning. Regeringens pågående arbete med handlingsplan för Nationell strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030 kan ytterligare tydliggöra myndigheternas roller och skapa bättre förutsättningar för sektorsövergripande samverkan.
Det är svårt att utvärdera statens insatser för regional utveckling. Insatserna som finansieras inom utgiftsområde 19 Regional utveckling är små i förhållande till det övergripande målet och insatserna inom andra politikområden med relevans för regional utveckling är svåra att överblicka. Det går inte på en övergripande nivå att få en bild av politikens måluppfyllelse. Svårigheterna med att veta vad politiken leder till ligger delvis inom regeringens ansvar. Den regionala utvecklingspolitiken har inte utvärderats på över 20 år. Det finns heller ingen interventionslogik som kopplar ihop politikens mål, resurser, insatser och aktörer, samtidigt som effektutvärderingar är sällsynta. Regeringen har dock tagit initiativ för att förbättra förutsättningarna för att ta fram fler effektutvärderingar men utfallet går ännu inte att bedöma. Regeringen har bland annat utvecklat inhämtningen och rapporteringen av resultat från regionerna, som blivit tydligare och enhetligare. Regeringen har också utvecklat resultatredovisningen till riksdagen genom att insatser och resultatindikatorer i större utsträckning redovisas i ett sammanhang.
Politikens inriktning i regeringens nya nationella strategi för regional utveckling för perioden 2021–2030 har breddats mot hållbarhet, breda samhällsutmaningar och Agenda 2030. Genomslaget av detta återstår att se. Politikens innehåll sett till utgiftsområde 19 Regional utveckling har förändrats marginellt över tid. Den nya strategin är lik den tidigare nationella strategin för perioden 2015–2020, med breda samhällsutmaningar och liknande nationella prioriteringar. Utmaningarna med otydliga roller och ansvar, regionernas varierande förutsättningar, svårigheter att samordna resurser mellan olika sektorer och brister i statliga myndigheters medverkan har varit kända sedan länge. Inga avgörande förändringar har skett i dessa avseenden. På nationell nivå är det svårt att få överblick över den samlade regionala utvecklingspolitikens omfattning och finansiering, samt hur olika insatser hänger ihop. Det gör det svårt att samordna och utvärdera den förda politiken och att i den nationella styrningen ge regionerna förutsättningar för att hantera det regionala utvecklingsansvaret.
Rekommendationer
Riksrevisionens granskning visar att regeringen kan ge statens insatser för regional utveckling bättre förutsättningar för att nå politikens mål.
Riksrevisionen ger regeringen följande rekommendationer
- Utred den regionala utvecklingspolitiken. Utredningen kan omfatta
– politikområdets omfattning och avgränsning
– sätt att utforma en interventionslogik som länkar samman politikens mål och insatser i olika delar av statens verksamhet
– behovet av en myndighet med helhetsansvar för regional utveckling i statsförvaltningen
– konsekvenserna av att regionerna tagit över det regionala utvecklingsansvaret
– frågor och områden som regioner ska hantera. - I regleringsbrev och andra uppdrag avseende regional utveckling säkerställa tydliga syften, krav och förväntningar på statliga myndigheters samverkan med varandra och med regioner. För myndigheter som regeringen bedömer vara särskilt viktiga för det regionala utvecklingsarbetet bör uppgifter ingå i instruktionen.
- Ge Tillväxtverket i uppdrag att följa upp genomförandet av Nationell strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030.
Riksrevisionen ger Regeringskansliet följande rekommendation
- Ta fram riktlinjer för utformning av erbjudanden och myndighetsuppdrag med regioner som målgrupp. Riktlinjerna kan omfatta
– framförhållning och tidsbehov för genomförande
– möjligheter till gemensamma uppdrag
– möjligheter till samordning av finansiering.