Uppföljning

Granskningens bidrag till resultatet

Regeringen vidtog åtgärder redan under arbetet med granskningen, och efter att granskningen publicerats agerade de i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer. Granskningen har därmed sannolikt haft stor påverkan på att systemet för den statliga lönegarantin nu görs om.

Uppföljning av granskningen

Uppföljningen avser perioden från riksrevisors beslut att inleda granskningen i april 2021 till och med december 2025, då uppföljningen avslutades. Uppföljningen baseras på regeringens skrivelse, arbetsmarknadsutskottets betänkande, SOU 2025:77 och skriftligt svar från Regeringskansliet[1].

Riksrevisionens granskning från 2022 i korthet

Den statliga lönegarantin träder in när arbetsgivaren har gått i konkurs eller när ett företag genomgår företagsrekonstruktion. Syftet är att ersätta anställda som inte får ut sin lön. De som granskades var regeringen, Domstolsverket, tingsrätterna, Kronofogdemyndigheten, sju utbetalande länsstyrelser och Skatteverket.

Motivet till granskningen var att kostnaderna för att ersätta löner vid konkurser och företagsrekonstruktioner var höga, samtidigt som myndigheterna vittnade om att bedrägerierna ökade. Bristerna i systemet hade varit kända under lång tid, men trots detta hade inga väsentliga förändringar gjorts. Det saknades också aktuella analyser av hur omfattande missbruket var.

I granskningen framkom indikationer på ett relativt omfattande missbruk av lönegarantin. Riksrevisionen bedömde att 6–9 procent av utgifterna för lönegarantin i konkurser kunde kopplas till misstänkt missbruk, vilket motsvarade 100–150 miljoner kronor ett genomsnittligt år.

Riksrevisionen bedömde att myndigheterna väsentligen hade gjort adekvata insatser utifrån sina roller i systemet. Bristerna berodde framför allt på att regeringen inte utformat och styrt lönegarantisystemet på ett bra sätt. Till bristerna hörde att det fanns stora möjligheter att välja konkursförvaltare trots att det är en riskfaktor för bedrägeri. En ytterligare orsak till problemen var att lagstiftningen gav utrymme för att godkänna utbetalning i tveksamma fall, eftersom lönegarantin ska betalas ut skyndsamt samtidigt som den anställda enligt rättspraxis inte ska krävas på omfattande bevis för att visa att hen har rätt till lönegaranti. Konkursförvaltare fattar beslut om lönegaranti, men de hade begränsade möjligheter att få tillgång till uppgifter från myndigheter om de anställdas inkomster. Det gjorde att konkursförvaltarna ofta behövde förlita sig på uppgifter från arbetsgivaren och de anställda om vilka som hade varit anställda och hur mycket de hade jobbat.

Kronofogden hade det huvudsakliga tillsynsansvaret för lönegarantin, men de saknade tillgång till ett register över utbetald lönegaranti för att upptäcka missbruk. Sekretessregler gjorde även att de saknade tillgång till information från andra myndigheter. Länsstyrelserna stod för utbetalningarna av lönegaranti, men de har inte mandat att stoppa utbetalningar om de upptäckte fel i besluten. I stället fick de kontakta konkursförvaltaren. Konkursförvaltaren hade dock begränsade möjligheter att rätta ett felaktigt beslut till nackdel för mottagaren. När ersättning hade betalats ut felaktigt var det svårt att få tillbaka pengarna, eftersom systemet för återkrav var mycket krångligt.

Riksrevisionens övergripande slutsats var att den statliga lönegarantin behövde reformeras. Vi bedömde att tecknen på missbruk, avsaknaden av ett övergripande ansvar och bristen på analys och uppföljning sammantaget gjorde att förändringar var nödvändiga. En slutsats var att beslut, utbetalning och uppföljning bör koncentreras till en myndighet, förslagsvis Skatteverket.

Riksrevisionen bedömde också att analys och uppföljning av systemet behöver förbättras. För att öka kunskapen om systemet i sin helhet behöver en myndighet löpande följa upp kostnadsutvecklingen och indikationer på missbruk av lönegarantin.

Vidare angav Riksrevisionen att bestämmelserna i lönegarantilagen och konkurslagen var alltför vaga för att på ett effektivt sätt kunna motverka missbruk, och att lagstiftningens bestämmelser för när lönegarantianspråk bör avslås borde tydliggöras.

Riksrevisionen bedömde att det vore önskvärt att begränsa möjligheten för den som går i konkurs att få sin önskan om en viss konkursförvaltare tillgodosedd, eftersom det ökar risken för bedrägerier. Som en del i detta angav Riksrevisionen att Domstolsverket bör se över en blankett för ansökan om konkurs så att den som önskar en särskild konkursförvaltare behöver motivera sitt val.

Under granskningens gång gav regeringen Skatteverket i uppdrag att se över delar av systemet. Riksrevisionen bedömde att reformbehovet var större än vad som angavs i direktivet för utredningen, och lämnade därför följande rekommendationer till regeringen:

• Gör en större översyn av den statliga lönegarantin.
• Ge en myndighet i uppdrag att analysera lönegarantin.
• Överväg ändringar av lönegarantilagen eller konkurslagen för att tydliggöra i vilka situationer lönegarantianspråk bör avslås.

Riksrevisionen lämnade även en rekommendation till Domstolsverket:

• Förändra blanketten för ansökan om egen konkurs så att gäldenären behöver motivera eventuellt förslag på konkursförvaltare.

Revisionens iakttagelser och rekommendationer är helt hanterade

I skrivelsen redovisade regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser. Regeringen angav att det finns behov av en översyn och att frågan var högt prioriterad.[2] Arbetsmarknadsutskottet välkomnade granskningen och delade uppfattningen att en översyn behövs och aviserade att man kommer att följa regeringens arbete.[3]

Skatteverket har tagit över utbetalningarna av lönegaranti

Redan under granskningens gång initierade regeringen förändringar i systemet för lönegarantin. Regeringen beslutade i oktober 2021 om ett uppdrag åt Skatteverket att utreda och lämna förslag på åtgärder för att hindra felaktiga utbetalningar i samband med handläggning och kontroll av lönegarantiärenden.[4] I juni 2022 redovisade Skatteverket uppdraget och föreslog att ansvaret för utbetalning av garantibelopp överförs från länsstyrelserna till Skatteverket.[5]

Genom proposition 2024/25:11 Ökad kontroll vid utbetalning från den statliga lönegarantin infördes ändringar i lönegarantilagen och offentlighets- och sekretesslagen.[6] Förändringarna innebär att Skatteverket före varje utbetalning ska göra en skyndsam kontroll mot beslutsunderlag och även få utökad rätt att ta del av uppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas för att säkerställa att allt stämmer. Skatteverket tog över ansvaret för att betala ut lönegaranti i konkurser och rekonstruktioner från länsstyrelserna i februari 2025.

Regeringen har genomfört en större översyn av den statliga lönegarantin

Regeringen angav i sin skrivelse att de såg behov av att göra en större översyn av lönegarantin, och beslutade i december 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå ett nytt, ändamålsenligt och rättssäkert regelverk för den statliga lönegarantin.[7] I juni 2025 publicerades betänkandet En översyn av den statliga lönegarantin (SOU 2025:77). Betänkandet var ute på remiss till januari 2026.

Riksrevisionen angav att många av de problem som framkom i granskningen skulle kunna motverkas i ett reformerat system som ligger i linje med lönegarantisystemen i våra grannländer. I korthet går ett sådant system ut på att individen gör en ansökan om lönegaranti till en myndighet, och konkursförvaltaren bidrar med underlag till individens ansökan, men det är myndigheten som fattar det formella beslutet om utbetalning. Betänkandet innehåller förslag i linje med Riksrevisionens rekommendationer, bland annat:

• ett nytt ansökningsförfarande där individen ansöker hos en myndighet
• att Skatteverket föreslås få huvudansvaret för kontroll, beslut och utbetalning
• förslag om lagändringar för att tydliggöra när anspråk på lönegaranti ska avslås
• möjlighet att stoppa och återkräva felaktiga utbetalningar.

I betänkandet hanteras inte Riksrevisionens rekommendation att ge en myndighet i uppdrag att analysera lönegarantin. Sedan 2025 har dock Skatteverket möjlighet att planera, följa upp och utvärdera lönegarantin.[8] Därmed kan Skatteverket själva ta initiativ till att analysera systemet, och regeringen har även möjlighet att ge Skatteverket ett sådant uppdrag.

Domstolsverket har ändrat blanketten för ansökan om konkurs

Domstolsverket har förändrat blanketten för ansökan om egen konkurs så att gäldenären behöver motivera eventuellt förslag på konkursförvaltare, i enlighet med Riksrevisionens rekommendation.[9]

Referenslista

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2022/23:AU4 Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin.

Dir. 2023:168 En översyn av den statliga lönegarantin.

Fi2021/03377 Uppdrag att lämna förslag för att hindra felaktiga utbetalningar av lönegarantiersättning.

Prop. 2024/25:11 Ökad kontroll vid utbetalning från den statliga lönegarantin, bet. 2024/25:AU4, rskr. 2024/25:108.

Regeringens skrivelse 2021/22:285 Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin.

Skatteverket 2022 Skatteverkets promemoria Lönegaranti (A2022/01136).

Solna tingsrätt, ”Ansökan om egen konkurs (juridisk person)”, https://www.domstol.se/globalassets/filer/gemensamt-innehall/blanketter/konkurs/ansokan-om-egen-konkurs---juridisk-person.pdf, hämtad 2025-12-22.

SOU 2025:77 En översyn av den statliga lönegarantin.