Statens insatser mot invasiva främmande arter
Sammanfattning
Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och kan orsaka stora skador i naturen och på viktiga verksamheter i samhället. Riksrevisionen har granskat om de statliga insatserna mot invasiva främmande arter är effektiva. Granskningen har omfattat regeringens styrning och uppföljning samt Naturvårdsverkets, Havs- och vattenmyndighetens och länsstyrelsernas insatser mot invasiva främmande arter.
Den övergripande slutsatsen är att de statliga insatserna mot invasiva främmande arter inte är effektiva. De statliga insatserna har intensifierats de senaste åren, men det saknas fortfarande väsentliga delar för att arbetet ska kunna fungera effektivt. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har inte genomfört alla de insatser som krävs för att det samlade arbetet ska kunna vara effektivt. Detta påverkar till stor del länsstyrelsernas möjligheter att genomföra de mest angelägna insatserna mot invasiva främmande arter. Regeringen har heller inte genom sin styrning och uppföljning sett till att arbetet har fungerat på ett effektivt sätt.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har inte genomfört alla de insatser som krävs för att arbetet med invasiva främmande arter ska kunna fungera på ett effektivt sätt. Myndigheterna har tagit fram ett system för övervakning som snabbt kan uppmärksamma nya fynd av invasiva främmande arter, men information om utbredning och om genomförda åtgärder mot invasiva främmande arter är ännu begränsad. Vidare har myndigheterna inte, för tre av fyra EU‑listade arter med konstaterad stor spridning, fastställt hanteringsåtgärder som anger hur dessa arter ska bekämpas. Myndigheterna har heller inte prioriterat arbetet med att ta fram förslag till nationell förteckning som anger vilka ytterligare arter i Sverige, utöver EU‑listade arter, som orsakar problem och därmed ska bekämpas. Sammantaget har detta skapat osäkerhet hos länsstyrelser, fastighetsägare och andra berörda aktörer om vilka arter som i första hand ska bekämpas och hur bekämpningen ska genomföras.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har prioriterat att arbeta med information till allmänheten medan konkret vägledning till vissa berörda aktörer, till exempel fastighetsägare och gräv- och schaktföretag, varit mer begränsad. Myndigheternas informationssatsningar har nått ut till många och har ökat allmänhetens kännedom om invasiva främmande arter. Däremot förefaller inte allmänhetens kunskap om hur arterna ska hanteras ännu ha ökat lika mycket.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har gett viss vägledning och visst stöd men vägledningen om till exempel bekämpningsmetoder och om hur avfall som innehåller invasiva främmande arter ska hanteras har varit begränsad. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har även gett begränsat stöd till länsstyrelserna när det gäller bekämpningsåtgärder på privatägd mark, vilket kan leda till att angelägna åtgärder på privatägd mark fördröjs.
Länsstyrelsernas möjligheter att arbeta effektivt med invasiva främmande arter påverkas av att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten inte tagit fram underlag som tydliggör vilka arter och vilka bekämpningsåtgärder som länsstyrelserna bör prioritera. Detta riskerar både att fördröja bekämpningsåtgärder och att de åtgärder som genomförs inte är de mest angelägna. Länsstyrelserna ska även genom tillsyn se till att andra aktörer genomför bekämpningsåtgärder. Tillsyn tar lång tid och det kan därför vara svårt för länsstyrelserna att genom tillsyn få fastighetsägare att tillräckligt snabbt vidta bekämpningsåtgärder mot invasiva främmande arter.
Regeringen har inte sett till att myndigheternas ansvar och uppgifter är tillräckligt tydliga i lagstiftningen. Regeringen dröjde med att peka ut en tydlig ansvarsfördelning och det är fortfarande otydligt vilket ansvar statliga myndigheter och kommuner har för att kartlägga och rapportera in förekomster och utbredning av invasiva främmande arter. Otydligheten gäller även inrapportering av genomförda bekämpningsåtgärder. Det finns också viss otydlighet gällande vilken myndighet som ansvarar för att utreda och ta beslut i enskilda fall om hur arter med stor spridning ska bekämpas, vilket fördröjt fastställandet av hanteringsåtgärder för landlevande arter.
Regeringens uppföljning av berörda myndigheters arbete har varit otillräcklig. Regeringen har inte följt upp vilka konsekvenser Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens prioritering av insatser fått för det samlade arbetet mot invasiva främmande arter. Det gäller exempelvis konsekvenserna av att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ännu inte föreslagit vilka arter som i första hand ska bekämpas och heller inte fastställt hur bekämpningen ska genomföras.
Rekommendationer
Till regeringen
- Förtydliga vilken myndighet som ska utreda och fatta beslut om hanteringsåtgärder för EU‑listade arter med konstaterad stor spridning i Sverige.
- Förtydliga vilket ansvar statliga myndigheter och kommuner har för att kartlägga och rapportera in förekomster och utbredning av invasiva främmande arter samt rapportera in genomförda åtgärder.
- Utveckla uppföljningen av myndigheternas arbete med invasiva främmande arter för att kunna bedöma om de samlade insatserna ger önskat resultat.
Till Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten
- Fortsätt utveckla övervakningssystemet för invasiva främmande arter så att informationen om utbredning och genomförda bekämpningsåtgärder förbättras.
- Färdigställ arbetet med att ta fram ett förslag till nationell förteckning över invasiva främmande arter.
- Utveckla det vägledande stödet till länsstyrelserna om genomförande av bekämpningsåtgärder på privatägd mark.
- Fortsätt utveckla riktad information och vägledning till fler målgrupper än idag.