Antagningen till polisutbildningen

Begåvnings- och personlighetstest

Prövningen inleds i en provsal där den prövande får genomföra ett begåvningstest (UNIQ) och ett personlighetstest. Begåvningstestet testar den prövandes verbala, spatiala och logiska förmåga. Resultatet mäts utifrån en stanineskala[35] mellan 1 och 9. För att bli godkänd behöver den prövande hamna på minst 3.[36] Om den prövande blir godkänd får han eller hon genomföra ett personlighetstest. Personligheten bedöms utifrån fem olika kategorier: neuroticism, extraversion, öppenhet, tillmötesgående och samvetsgrannhet.

Medicinsk undersökning

I nästa del av prövningen träffar den prövande en sjuksköterska som går igenom den prövandes hälsodeklaration och gör en undersökning av allmäntillståndet och eventuella skador. Därefter genomförs synundersökning som mäter synskärpa och färgseende, hörselundersökning, samt mätningar av puls och blodtryck och EKG.[37]

Mätning av muskelstyrka

Det fysiska momentet inkluderar ett styrketest (ISOKAI) som mäter den sammantagna styrkan i de större muskelgrupperna i ben, rygg, armar och skuldergördeln via en speciell mätutrustning. Testet kan liknas vid ett marklyft. Godkänt resultat för män är kapacitet 6 och för kvinnor kapacitet 3, och den prövande får minst två försök på sig. Om den prövande ligger precis under gränsen för godkänt i de fysiska momenten får hen fortsätta sin prövning fram till och med psykologintervjun. Därefter får de prövande göra en ny ansökan för att göra om de fysiska testerna efter en spärrtid på tre månader.[38] I samband med styrketestet genomförs registreringar av längd, vikt och BMI.

Läkarundersökning

I den medicinska prövningen ingår också en läkarbedömning där Plikt- och prövningsverkets läkare går igenom hälsodeklarationen, uppmätta kapacitetsvärden, sjuksköterskans dokumentation av förundersökningen och fysiska tester samt eventuell kompletterande medicinsk information. Utifrån denna information görs en allmän, och vid behov riktad, screeningundersökning i syfte att nå fram till en tjänstbarhetsbedömning. Bedömningen utgår ifrån den medicinska kravprofilen och prövandes förutsättningar att antas till utbildningen och arbeta i polisyrket. Läkaren gör även en bedömning av uppmätt EKG innan den prövande får gå vidare till det fysiska arbetsprovet.

Fysiskt arbetsprov

Nästa del av prövningen är ett fysiskt arbetsprov som utförs på en ergometercykel. Belastningen på cykeln ökar gradvis och syftet är att mäta den prövandes kondition. Godkänt resultat är kapacitet 5.

Psykologintervju

Under prövningen genomförs också en psykologintervju, som syftar till att bedöma den prövandes lämplighet mot polisyrket utifrån gällande kravprofil. Under intervjun får den prövande svara på frågor om bland annat livssituation, bakgrund och erfarenheter samt motivera skälen att vilja bli polis. Psykologintervjun utgår från Polismyndighetens kravprofil som utgår från kognitiva förmågor, samhälls- och människointresse, rättsmedvetenhet och ansvarstagande, social och kommunikativ förmåga, stabilitet och psykisk hälsa samt uthållighet.

Drogtest

De som godkänts i samtliga prövningsmoment får genomföra ett drogtest[39]. Om testet är positivt blir den prövande omedelbart underkänd, oavsett resultat på tidigare moment. Resultatet på drogtestet kommer först efter några veckor, men prövningen fortsätter i väntan på resultatet.

Säkerhetsprövnings- och lämplighetsintervju

De som godkänts i psykologintervjun går vidare till en säkerhets- och lämplighetsprövning som polisen ansvarar för. Detta moment består av en bakgrundskontroll av den prövande och en säkerhetsprövnings- och lämplighetsintervju[40]. Intervjun genomförs av intervjuledare som är poliser, anställda av Polismyndigheten.

Bakgrundskontroll

I samband med säkerhetsprövnings- och lämplighetsintervjun genomförs en bakgrundskontroll av den sökande som bland annat inkluderar en registerkontroll. Resultatet av den registerkontrollen kommer först efter några veckor.

Resultatet av säkerhets- och lämplighetsintervjun, registerkontrollen och drogtestet har ingen giltighetstid och görs alltid om i de fall den prövande gör en ny ansökan.

Avslutande samtal

När samtliga moment är genomförda hålls ett avslutande samtal, där den prövande får ett preliminärt antagningsbesked och får välja mellan tillgängliga utbildnings- och aspirantplatser. När svaren på drogtest och registerkontrollen är klara efter några veckor får den prövande ett slutgiltigt antagningsbesked. Antagning sker enligt först till kvarn-principen vilket innebär att ju tidigare den prövande genomför sin prövning i förhållande till den utbildningsstart som den är intresserad av, desto större chans att det finns platser kvar på vald utbildningsort.[41] Även de prövande som inte har godkänts i något av momenten erbjuds ett avslutande samtal som då ges i form av ett motiverande samtal. Vid detta samtal kan prövande som har blivit underkända i något av de fysiska testerna få träningstips.

2.2.2 Giltighets- och spärrtider

Resultatet för de olika delmomenten utöver säkerhetsintervjun och registerkontrollen har en giltighetstid på 24 månader. Det innebär att om en prövande underkänns i något test och bestämmer sig för att söka igen så behöver personen inte göra om redan klarade tester om resultaten ligger inom giltighetstiden på 24 månader. Det innebär också att den utbildningsstart som den prövande väljer måste rymmas inom giltighetstiden. Resultatet av säkerhetsintervjun och registerkontrollen har ingen giltighetstid och görs alltid om i de fall den prövande gör en ny ansökan.

I antagningsprocessen finns det spärrtider som begränsar hur många gånger det går att söka under en viss tidsperiod. Spärrtiderna har tagits fram i samverkan mellan Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten, undantaget spärrtiden för säkerhetsintervjun och regler för avskiljande från aspirant- och polisutbildningen som Polismyndigheten själva har beslutat om.[42] Längden på spärrtiderna är satta utifrån hur lång tid det förväntas ta att öva upp en färdighet eller nå en personlig mognad. Först när spärrtiden har passerat är det möjligt för den prövande att göra en ny ansökan.[43] Följande gäller för de olika delmomenten:

2.2.3 Kontinuerlig antagning till polisutbildningen

Plikt- och prövningsverket fick 2019 i uppdrag av Polismyndigheten att införa kontinuerlig antagning till polisutbildningen. I uppdraget ingick även att utveckla och implementera ett systemstöd för antagningen till polisutbildningen.[46] Införandet av kontinuerlig antagning var ett sätt för Polismyndigheten att tillmötesgå Plikt- och prövningsverkets begäran om en mer långsiktig kompetensförsörjningsplan, vilket framgår i redovisningen av Polismyndighetens regeringsuppdrag om att öka kapaciteten i antagningsprocessen.[47]

Införandet av den kontinuerliga antagningen innebar därmed både ett uppdaterat systemstöd och en rad förändringar som skulle underlätta för sökande att genomgå antagningsprocessen. Polismyndighetens mål med den nya processen var att det skulle vara en flexibel och hållbar process med individen i fokus. Processen skulle vara anpassad efter individens val av tid för prövning, studieort och aspirantplacering. Processen skulle stå sig över tid och anpassas efter den kapacitet som efterfrågas. Slutligen skulle individen få en snabb process med snabba beslut, samt tydlig och rättvis information.[48]

Före införandet av den kontinuerliga antagningen genomfördes prövning till polisutbildningen två gånger per år, i anslutning till terminsstarterna. Den processen omfattade mycket manuell hantering och långa väntetider för den sökande. I och med införandet av den kontinuerliga antagningen får den sökande själv boka prövningstid i stället för att vänta på en kallelse.[49] Ansökan är öppen året om och den sökande kan välja mellan två utbildningsstarter i stället för en. Godkända kandidater placeras löpande på polisutbildningen i stället för tidigare placering efter meritvärde på betyg.[50] Vidare behöver den sökande inte längre själv validera sin behörighet hos UHR, det hanteras digitalt. Plikt- och prövningsverket införde också en möjlighet till ett avslutande samtal i samband med avslutad prövning. I detta samtal får kandidater som genomfört prövningen en preliminär antagning och får välja bland lediga utbildnings- och aspirantutbildningsplatser. Ansökan i den nya processen öppnade den 2 januari 2020.[51]

2.3 Antalet sökande och inställda till prövning har minskat under senare tid

Trots regeringens ambition om att öka antalet poliser har antalet sökande och personer som inställt sig till prövning minskat något de två senaste åren. Av de sökande är det knappt hälften som uppfyller de grundläggande behörighetskraven, och andelen har legat på samma nivå de senaste åren. Det totala antalet personer som inställt sig till prövning för polisutbildningens olika inriktningar uppgick till 6 088 år 2024. Det är ett något högre antal jämfört med föregående år, men samtidigt betydligt färre jämfört med åren innan. Samtidigt som sökande och inställda till prövning har minskat har antalet antagna ökat, i synnerhet under 2024.

Tabell 1 Antal sökande, prövande och antagna till polisutbildningen. Siffrorna är hämtade från Plikt- och prövningsverkets årsredovisning

Anm.: Siffrorna för 2021–2024 är avrundade i Plikt- och prövningsverkets årsredovisning, medan siffrorna för tidigare år anger exakt antal. Mellan åren 2019–2017 saknas uppgifter om antal personer som bokat prövning. Det beror på att sökande inte själva bokade prövning innan HT19, då blev den sökande i stället kallad till prövning.

Utöver prövningar till grundutbildningen genomför Plikt- och prövningsverket prövningar till den funktionsinriktade polisutbildningen, den verksamhetsinriktade utbildningen samt deltidspolisutbildningen.

Tabell 2 Antal nominerade, prövande och godkända till den funktionsinriktade utbildningen, verksamhetintegrerade polisutbildningen samt deltidspolisutbildningen[52]

Anm.: * Fr.o.m. januari 2022 är det möjligt att söka FPU även för sådana som ej är anställda inom polisen. När det gäller VPU och DPU anmäler de sökande själva sitt intresse för utbildningen.

Under 2024 var det totalt 1 695 personer som påbörjade polisutbildningen, vilket är en minskning jämfört med 2023 där motsvarande antal var 1 839.[53] Enligt Polismyndigheten beror minskningen till stor del på att färre personer påbörjade den funktionsinriktade polisutbildningen.[54]

Polismyndigheten har under lång tid haft svårt att fylla platserna på polisutbildningen. Under vårterminerna 2023 och 2024 uppgick de tomma platserna till ca 20 procent.[55] Andelen tomma platser minskade till 5 procent vårterminen 2025. Enligt företrädare för Plikt- och prövningsverket beror det främst på att Polismyndigheten har fördelat om utbildningsplatserna mellan lärosätena så att fler prövande har kunnat välja sitt förstahandsval.[56] Företrädare för Polismyndigheten uppger att skälet till att utbildningsplatserna börjar fyllas i högre utsträckning tyder på myndigheten, och främst regionerna, har lyckats väl i arbetet med att attrahera sökande som har förutsättningar att bli godkända på prövningen och att klara polisutbildningen.[57]

2.3.1 Fler aspiranter behöver stöd för att klara utbildningen

Andelen studenter som klarar polisutbildningen har över tid varit hög jämfört med andra utbildningar. Genomströmningen uppgick till 88 procent år 2023. Däremot har det skett en ökning av antalet aspiranter som behöver stöd för att klara utbildningen.

Om det finns en risk för att aspiranten inte kommer att uppnå samtliga bedömningskriterier under aspirantutbildningen upprättas en handlingsplan, som ska utgöra ett stöd för aspiranten att arbeta på sina brister samt få stöd av Polismyndigheten. Antalet upprättade handlingsplaner uppgick till 314 under 2023, vilket är en ökning med 25 procent jämfört med föregående år. [58] Det innebär att drygt 20 procent av aspiranterna behövde extra stöd för att klara utbildningen. Om aspiranten inte blir godkänd i samtliga bedömningsområden under ordinarie utbildning kan aspirantutbildningen förlängas 2–6 månader. Det görs om prognosen för godkännande är god, och i sådana fall upprättas ytterligare en handlingsplan. En förlängning kan bara erbjudas en gång. Under 2023 underkändes ca 4,5 procent av aspiranterna, varav ungefär en tredjedel blev underkända efter förlängning. Andelen underkända totalt sett ligger i paritet med resultaten från 2021 och 2022. Antalet underkända utan förlängning är dock något högre 2023 än tidigare år.[59]

3. Det är inte säkerställt att antagningen selekterar ut lämpade kandidater för polisyrket

I detta kapitel besvarar vi delfrågan om huruvida antagningsprocessen är anpassad för att selektera ut lämpade kandidater för polisyrket.

Polismyndigheten har inte tagit fram en heltäckande arbetsanalys som grund för vilka egenskaper och förmågor som krävs för polisyrket. Därmed saknas underlag för att dra slutsatser om utbildningskrav och nödvändiga egenskaper för blivande poliser. Det finns inte heller förutsättningar för att identifiera korrekta gränsvärden för de tester som ingår i antagningsprocessen. Kravprofilen för polis delvis är implementerad i urvalsmetoden, men de fysiska testerna är inte anpassade för polisyrket. Enligt resultatet av vår registeranalys kan det inte uteslutas att styrketestet missgynnar kvinnor, vilket kan bero på att bakgrunden till gränsvärdena är otydlig. Därutöver visar granskningen att fler personer med utländsk bakgrund underkänns i begåvningstestet, vilket huvudsakligen inte kan förklaras av skillnader i betyg eller poäng på högskoleprovet. Dessa test utgör därmed potentiella hinder för att uppnå regeringens målsättning om en ökad mångfald i poliskåren.

Prövningsprocessen utgörs av en falluckeprincip där den prövande måste klara ett moment för att gå vidare till nästa. Denna princip är särskilt problematisk i kombination med otydligt underbyggda gränsvärdena, och innebär en risk att lämpade kandidater faller ur antagningsprocessen tidigt och på oklara grunder. Vidare saknar Polismyndigheten motsvarande kompetens i medicin och psykologi som Plikt- och prövningsverket har, vilket begränsar myndighetens förutsättningar att vara en tydlig beställare. Granskningen visar även att polisurvalet inte följs upp på ett strukturerat sätt, bland annat på grund av sekretess.

3.1 Det saknas en arbetsanalys som grund för vad som krävs i polisyrket

Polismyndigheten har inte tagit fram någon arbetsanalys för polisurvalet, vilket innebär att det saknas underlag för att kunna dra slutsatser om utbildningskrav och nödvändiga egenskaper för blivande poliser. Det innebär också att det finns en risk för att de tester och gränsvärden som för närvarande används i antagningsprocessen inte i tillräcklig grad är relevanta och anpassade för att testa de egenskaper och förmågor som krävs i polisyrket.

En arbetsanalys ska ge vägledning för vad som förväntas av en polisman vid antagning, under utbildningen och senare som yrkesverksam i yttre tjänst.[60] Utan en arbetsanalys blir det svårare att säkerställa att man mäter rätt egenskaper och kompetenser i antagningsprocessen, eftersom man inte har utrett på en mer detaljerad nivå vad som krävs för att klara polisyrket i praktiken.

I Polismyndighetens redovisning av regeringsuppdraget om en ökad polistäthet framgår att myndigheten skyndsamt bör ta fram en genomarbetad arbetsanalys för polisurvalet.[61] I våra intervjuer framgår att det finns en typ av arbetsanalys för delar av momenten, till exempel personlighetstestet, men ingen heltäckande. Våra respondenter uppger att man har gjort försök men att det är en svår och komplex uppgift.[62] Under 2021 genomförde Polismyndigheten en enkätstudie där 570 polisanställda tillfrågades om önskvärda personlighetsdrag hos poliser utifrån femfaktormodellen.[63] Resultatet användes för att begreppsvalidera profilen mot kriterier som används inom psykiatri och forskning om arbetsprestation. Syftet med studien var huvudsakligen att undersöka om det fanns en samstämmighet om vilka personliga egenskaper som behövs för att klara polisutbildningen och sedan lyckas i arbetet som polis. Hur respektive egenskap ska mätas, bedömas eller vägas i urvalsbeslutet ingår inte i studien. Slutsatsen är att den samstämmiga bilden av önskvärda egenskaper hos en polis tyder på att en gemensam polisprofil kan användas i urvalet. Profilen måste dock valideras mot prestation under utbildningen och i arbetet.[64]

Vår nordiska utblick visar att ansvariga för polisutbildningen i Danmark för närvarande arbetar med att uppdatera sin arbetsanalys för polisyrket. I arbetet har man bland annat tagit hjälp av polisdistrikten för att ta reda på vad som krävs i det dagliga arbetet som polis. Även i Finland har man med hjälp av lärare på polisyrkeshögskolan och dialog med polisdistrikten tagit fram en profil för antagningen, som för närvarande genomgår en ny översyn.

Under 2011 genomförde ansvariga för polisutbildningen i Norge en kartläggning där ca 100 personer intervjuades om urvalet till polisutbildningen och polisyrket. I arbetet intervjuades bland annat lärare, chefer, studentrepresentanter, poliser och rekryteringsansvariga. Utifrån intervjuerna sammanställdes texter om vad en bra polis är. Resultatet av texterna bearbetades sedan och utmynnade i tretton kompetensområden. De tretton kompetensområdena reducerades sedan ner till sex områden[65] som implementerades i bedömningen i antagningsprocessen.[66]

3.2 Kravprofilen är delvis implementerad i urvalsmetoden

När det gäller de psykologiska och medicinska kraven är kravprofilen för polis implementerad på så sätt att den har använts som utgångspunkt för bedömningsmanualerna. Arbetet med att implementera kravprofilen för polis i antagningsprocessens delmoment görs i nära samverkan mellan Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten.

Grunden för urvalet till polisutbildningen bygger på Polismyndighetens kravprofil från 2021. I kravprofilen beskrivs de egenskaper som ska bedömas under antagningsprocessen för att utse vilka av de prövande som kan anses vara lämpliga att påbörja utbildningen. Kravprofilen ligger till grund för de egenskaper och förmågor som testas under antagningen och är uppdelad i psykologiska krav, fysiska krav och medicinska krav (se avsnitt 2.2). När det gäller de psykologiska och fysiska kraven är kravprofilen allmänt hållen. Det handlar bland annat om att man ska ha tillräckliga kognitiva förmågor, samhälls- och människointresse, social och kommunikativ förmåga samt psykologisk stabilitet. Den prövande ska även ha god fysisk förmåga.[67]

I den psykologiska bedömningen använder psykologerna en manual som är framtagen med utgångspunkt i Polismyndighetens kravprofil. Manualen ska utgöra ett stöd för deras bedömning och innehåller så kallade bedömningsankare som beskriver hur olika saker eller specifika svar kan värderas.[68] Med utgångspunkt i manualen finns en detaljerad intervjuguide med ett stort antal frågor som ska ställas vid varje psykologintervju.

Även för det medicinska steget finns det manualer som ska användas när den sökande undersöks. För respektive delmoment inom den medicinska bedömningen finns ytterligare lathundar för personalen att använda som stöd. Dessa kan exempelvis beröra vilken nivå på styrketestet man ska uppnå, eller hur man bedömer färgseende. I stöden specificeras också hur lång tid som ska ha gått efter en skada för att en person ska kunna antas till polisutbildningen, eller vilka diagnoser som är godkända.[69]

Polismyndigheten anger i redovisningen av regeringsuppdraget om en ökad polistäthet att grundutbildningen till polis bör utvecklas och bestå i en gemensam grund som därefter erbjuder flera inriktningar: yttre tjänst (brottförebyggande och ingripande), utredning och cyber. Enligt myndigheten skulle detta förslag kunna utöka rekryteringsbasen utan att kraven sänks.[70] Detta förslag började beredas hos Polismyndigheten[71], men beredningen har nu pausats.[72]

3.2.1 Polismyndigheten kan förbättra sin roll som beställare

Polismyndigheten saknar motsvarande kompetens i medicin och psykologi som Plikt- och prövningsverket har. Det begränsar Polismyndighetens möjlighet att vara bra och tydliga beställare, och försvårar myndigheternas dialog om till exempel tester och gränsvärden.

I överenskommelsen mellan Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten anges att Polismyndigheten ska besluta om de krav som gäller för antagningen till polisutbildningen och att de ska använda Plikt- och prövningsverket i antagningsprocessen.[73] Önskemål om förändringar i antagningsprocessen ska inkomma via begäran från Polismyndigheten. I samråd med Plikt- och prövningsverket tar myndigheterna sedan ställning till om förändringen är genomförbar, samt förväntad kostnad i form av resurser och tidsåtgång.[74]

Granskningen visar dock att det är otydligt vad som ligger bakom val av tester och beslutade gränsvärden, samt vilken myndighet som har inflytande över dessa. Plikt- och prövningsverket har expertkunskap när det gäller urval och urvalsmetoder, samtidigt som Polismyndigheten har större kunskap om den egna verksamheten och vilka egenskaper som krävs för att klara arbetet. De gränsvärden som används i antagningsprocessen har tagits fram i samverkan mellan Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten, och det är Polismyndigheten som slutgiltigt har bestämt vad som ska gälla. I våra intervjuer framgår att Polismyndigheten i detta arbete har hämtat inspiration från de gränsvärden som används i mönstringen. Dessa gränsvärden är dock inte alltid anpassade efter Polismyndighetens behov.[75]

I våra intervjuer framgår att Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten anser att samverkan dem emellan fungerar bra, och att ansvarsfördelningen är tydlig. Företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger dock att de saknar en motpart med psykologisk och medicinsk kompetens hos Polismyndigheten.[76] Detta uppges vara en brist som ibland försvårar myndigheternas dialog om frågor som rör medicin och psykologi. I arbetet med att förändra kravprofilen anställde Polismyndigheten konsulter med psykologisk och medicinsk kompetens, men enligt Plikt- och prövningsverket bör det finnas en permanent sådan funktion, i likhet med myndighetens samverkan med Försvarsmakten.[77] Riksrevisionen konstaterar att bristen på medicinsk och psykologisk kompetens hos Polismyndigheten begränsar myndighetens förutsättningar att vara bra och tydliga beställare.

3.2.2 Förändrade krav innebär att fler klarar testerna

Det har under senare år gjorts ett antal förändringar i kravprofilen till polisutbildningen som har medfört att fler prövande klarar testerna. I vissa fall har det handlat om rena kravsänkningar och i andra fall handlar det enligt Polismyndigheten om en anpassning utifrån gruppen som söker till utbildningen. Som tabell 1 i avsnitt 2.3 visar har antalet som antas till grundutbildningen för polis ökat stadigt, trots att antalet prövningar har minskat de senaste åren. Statistiken tyder därmed på att det har blivit lättare att klara antagningen, och Polismyndighetens intentioner med de anpassade och till viss del sänkta kraven har nåtts. De kravförändringar som har genomförts beskrivs i faktarutan nedan.

Utöver ovanstående förändringar beslutade Polismyndigheten om en ny kravprofil under 2021 som skulle börja gälla 2022. Tidigare testades de prövande mot den kompetensprofil som gäller för en färdig polis. Den nya kravprofilen bedömer om den prövande uppfyller de egenskaper som krävs för att påbörja polisutbildningen. Den största skillnaden är att det enligt den nya kravprofilen räcker för den prövande att ha tillräcklig förmåga i vissa delar, som bedöms kunna utvecklas under utbildningen.[83] Enligt Plikt- och prövningsverket ökade andelen godkända i psykologintervjun med 14 procentenheter mellan åren 2022 och 2023, vilket är i linje med förväntningarna.[84] I våra intervjuer framgår dock att den nya kravprofilen inte har förankrats i utbildningen. Inga direkta förändringar eller anpassningar har gjorts med utgångspunkt i den nya kravprofilen för att säkerställa att studenterna uppfyller efterfrågade egenskaper under utbildningens gång.[85]

Vår nordiska utblick visar att den kravprofil som används för urval till polisutbildningen i Sverige liknar de kravprofiler som de nordiska länderna använder. I våra intervjuer framgår att det är svårt att specificera kravprofilen ytterligare, eftersom polisyrket är brett och innehåller många olika arbetsuppgifter. De medicinska kraven är dock mer detaljerade än de övriga delarna i samtliga länder. Danmark är det enda land som har två kravprofiler, en för poliskadett och en för polis. Poliskadettutbildningen är en kortare utbildning med en lägre minimiålder för att ansöka (18 år). Arbetsuppgifterna för poliskadetter innebär avgränsade uppdrag så som till exempel gränskontroll och olika bevakningsuppdrag. Efter utbildningen kan man fortsätta till grundutbildningen till polis. I Norge, Finland och Island är det möjligt att specialisera sig inom olika områden inom polisen efter grundutbildningen.[86]

I vår litteraturöversikt framgår att kravprofiler kan behöva förändras över tid och att det är viktigt att genomföra regelbundna arbetsanalyser för att säkerställa att urvalskriterier stämmer överens med arbetskrav.[87] Riksrevisionen kan konstatera att det faktum att polisyrket är så brett innebär att en och samma kravprofil per definition måste bli allmänt hållen. En arbetsanalys avseende vad som krävs i polisyrket skulle kunna utgöra ett underlag för flera och mer specifika kravprofiler utifrån yrkets olika inriktningar.

3.3 En lägre andel kvinnor och personer med utländsk bakgrund klarar testerna

Vår registeranalys visar att sökandepopulationen till polisutbildningen i vissa avseenden förändras mellan ansökan och antagning. Det är särskilt framträdande när det gäller kvinnor och personer med utländsk bakgrund[88].

Diagram 1 Antagningsprocessen uppdelat på kön, 2017–2024

Andelen behöriga sökande som är kvinnor uppgår till nästan 50 procent åren 2017–2024, medan andelen antagna kvinnor endast är 35 procent. Det innebär att kvinnor klarar testerna i antagningsprocessen i lägre utsträckning än män. Registeranalysen visar också att det är en större andel av de behöriga kvinnorna som väljer att inställa sig till prövning, jämfört med behöriga män. När det gäller ålder sker det dock inga större förändringar i andelarna. Den största gruppen av dem som söker och antas till utbildningen är 18–24 år.

Diagram 2 Antagningsprocessen grupperat på svensk respektive utländsk bakgrund, 2017–2024

Som diagram 2 visar utgörs den största gruppen av dem som söker och antas till polisutbildningen av personer som är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. Av samtliga behöriga sökande är 72 procent inrikes födda med två inrikes födda föräldrar, när det gäller antagna till polisutbildningen har andelen ökat till 82 procent. När det gäller personer som är utrikes födda är andelen behöriga 10,2 procent, av de som sedan antas har andelen minskat till 5 procent. Av de sökande som är inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar sker också en minskning från behörig till antagen, från cirka 8 procent till 4 procent. Registeranalysen visar således att personer som är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar i högre utsträckning klarar sig genom antagningsprocessens moment.

3.4 Störst andel personer faller ur antagningsprocessen i psykologintervjun

Vår registeranalys visar att olika grupper klarar de moment som ingår i prövningen i varierande utsträckning. Som framgår av tabell 3 är psykologintervjun det moment där störst andel personer faller ur antagningsprocessen. Andelen personer med utländsk bakgrund som inte klarar psykologintervjun är högre jämfört med andelen med svensk bakgrund. Vidare visar statistiken att samtliga prövande, med några enstaka undantag, klarar drogtestet. När det gäller styrketestet framgår att nästan samtliga män blir godkända, medan ungefär 20 procent av kvinnorna blir underkända. I gruppen kvinnor med utländsk bakgrund underkändes nästan var tredje person under åren 2020 och 2024.

Tabell 3 Antal samt andel som klarat respektive moment under åren 2020–2024

Anm.: Tabellen visar antal som klarar respektive moment, fördelat på de olika grupperna. Andelen som klarat momentet (inom parentesen) redovisas i relation till det totala antalet som genomfört respektive test. Siffrorna redovisas uppdelat på kön och bakgrund. Exempelvis; av gruppen kvinnor som är utrikes födda och som genomfört begåvningstestet klarade 57 procent testet. Då stegen inte alltid genomförs i samma ordning ska tabellen inte tolkas som ett bortfallsflöde. Eftersom antagningsprocessen inte hanterades genom kontinuerlig antagning 2017–2019 är det inte möjligt att lägga in data för dessa år i samma tabell. Procentandelarna överensstämmer dock i huvudsak med åren 2020–2024.

3.5 Mer än var tredje person med utländsk bakgrund underkänns i begåvningstestet

Det framgår i vår registeranalys att mer än var tredje person med utländsk bakgrund blir underkända på begåvningstestet, jämfört med färre än var femte person med svensk bakgrund. Eftersom begåvningstestet utgör det första momentet i prövningen innebär det att en stor andel personer med utländsk bakgrund tidigt faller ur antagningsprocessen. Vi har intervjuat den person som har tagit fram begåvningstestet UNIQ. Han uppger att en möjlig förklaring till att färre personer med utländsk bakgrund klarar testet är att testet är gammalt och innehåller ett ålderdomligt språk, som till exempel ord som användes på 1960-talet.[89] Vi har jämfört de prövandes gymnasiebetyg och resultat på högskoleprovet med deras poäng på begåvningstestet. Vår registeranalys visar att skillnader mellan dessa parametrar bara till viss del kan förklara varför andelen som klarar begåvningstestet är drygt 20 procentenheter lägre bland dem med utländsk bakgrund. När vi tar hänsyn till resultat på högskoleprovet (bland dem som skrivit det) kvarstår fortfarande en skillnad på runt 15 procentenheter.[90] Skillnader i gymnasiebetyg spelar endast en marginell roll. Tolkningen av detta försvåras dock av att betyg kan vara ett dåligt mått på kunskapsnivå för personer med utländsk bakgrund, om brister i svenska gör att det blir svårare att visa vad man kan.

Diagram 3 Andel godkända på begåvningstest 2017–2024, fördelat på bakgrund

Eftersom begåvningstestet i och med falluckeprincipen innebär att många prövande faller ur antagningsprocessen tidigt, i synnerhet prövande med utländsk bakgrund, är det av stor vikt att såväl testet som gränsvärdena bygger på evidens och har en tydlig koppling till polisyrket. Annars finns det en risk för att lämpliga personer underkänns på felaktiga grunder. Vår litteraturöversikt visar att det råder delade meningar om hur stor vikt begåvningstest bör ges i en urvalsprocess.[91] Riksrevisionen kan konstatera att det i det här fallet får en avgörande roll på grund av falluckeprincipen.

Under 2024 har Plikt- och prövningsverket tagit fram ett nytt begåvningstest för mönstringen. Från och med i maj 2025 planerar Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten att även polisprövande ska göra det nya begåvningstestet. Begåvningstestet utgår från samma normgrupp som mönstrande och är inte anpassat för polisprövande.[92] Enligt Polismyndigheten pågår dock ett arbete med att implementera begåvningstestet och att säkerställa att normgruppen är relevant.[93]

3.6 De fysiska testerna är inte anpassade efter polisyrket

Som framgår av avsnitt 3.1 innebär avsaknaden av en arbetsanalys för polisyrket att det finns en risk för att de tester som används i antagningsprocessen inte är anpassade att testa den förmåga som krävs i polisyrket. När det gäller de fysiska testerna visar granskningen att Plikt- och prövningsverket använder samma tester för polisprövande som för myndighetens övriga uppdrag, till exempel mönstring till värnplikt. Detta trots att Polismyndigheten har framfört önskemål om att andra typer av tester ska användas.

För att mäta kondition använder Plikt- och prövningsverket ett cykeltest som är validerat och har god vetenskaplig grund för att mäta syreupptagningsförmåga [94] Granskningen visar dock att Polismyndigheten i en beställning till Plikt- och prövningsverket år 2021 bad myndigheten att undersöka möjligheten att ersätta cykeltestet med ett löptest. Detta på grund av att löptest är mer anpassat efter polisens faktiska verksamhet. Dessutom har det visat sig att studenter i förekommande fall inte klarar de löptest som ingår i polisutbildningen.[95] Plikt- och prövningsverket uppgav dock i sitt svar på beställningen att ett införande av löptest skulle kräva stora anpassningar vad gäller både lokaler och personalstyrka. Enligt myndigheten skulle löptestet även behöva följas upp och valideras med forskning.[96]

Vår nordiska utblick visar att inget av de övriga nordiska länderna använder cykeltest för att testa de prövandes kondition. Samtliga använder olika former av löptest, både i lite längre distanser om 1 500–2 000 meter och kortare spurter. Företrädare för polisutbildningen i samtliga nordiska länder uppger att löptest är ett viktigt test för att säkerställa att de prövande har förutsättningar att klara polisutbildningen och senare polisyrket. I Finland testas polisers fysiska förmåga återkommande vart tionde år, och inte bara i samband med antagning och under polisutbildningen.[97]

3.6.1 En lägre andel kvinnor klarar styrketestet

När det gäller styrketestet använder Plikt- och prövningsverket ISOKAI; ett test som kan liknas vid ett marklyft av en skivstång mot ett motstånd upp till hakhöjd. I våra intervjuer framgår att det är betydligt svårare för kvinnor att klara testet, trots att gränsen för godkänd är differentierad mellan könen. Skälet till det uppges vara att kvinnor generellt har lägre muskelstyrka i överkroppen, som är en av de muskelgrupper som testet mäter.[98] Vår registeranalys visar tydligt att färre kvinnor än män klarar styrketestet. I diagram 4 framgår att det är det ytterst få män som inte når upp till den godkända kapaciteten 6, medan det för kvinnorna är betydligt mer vanligt att prestera under den godkända kapaciteten 3. Den största gruppen män presterar 9 medan den största gruppen kvinnor precis klarar gränsen för godkänt.

Diagram 4 Fördelning av poäng på styrketest 2017–2024, grupperat på kön

I Polismyndighetens redovisning av regeringsuppdraget att öka kapaciteten i antagningsprocessen finns ett förslag om att myndigheten ska samverka med Försvarsmakten angående hur de mäter ISOKAI på ett rättssäkert sätt och förhindrar könsdiskriminering.[99] Företrädare för Polismyndigheten uppger att de inte har haft något sådant samarbete. De har däremot undersökt möjligheten att ersätta nuvarande medelvärde med maxvärde, men konstaterat att det behövs en arbetsanalys för att gå vidare i frågan.[100] I en vetenskaplig rapport om ISOKAI-testet som urvalstest i Försvarsmaktens nya personalförsörjningssystem framgår att en arbetsanalys är nödvändig för att fastställa adekvata och objektiva muskelkrav. Om arbetskraven inte är identifierade och kopplade till kraven vid urval kommer kvinnor enligt rapporten att missgynnas i förhållande till män då muskelstyrka är ett urvalskriterium.[101]

Vår nordiska utblick visar att de övriga nordiska länderna använder andra typer av styrketest, och till skillnad från Sverige fler än ett test. De övriga nordiska länderna använder bänkpress och kroppshävningar och har liksom Sverige differentierade gränser för godkänt för kvinnor och män. Ett intressant resultat i vår nordiska utblick är dock att de övriga nordiska länderna inte har samma skillnader i andelen godkända i styrketesten mellan män och kvinnor som Sverige, snarare klarar sig kvinnor lika bra som eller bättre än männen.[102]

3.7 Bakgrunden till gränsvärdena är otydlig

Det faktum att det saknas en arbetsanalys som grund för vad som krävs i polisyrket innebär att det finns en risk för att de tester som används i antagningsprocessen inte är anpassade att testa den förmåga som krävs i polisyrket. Därmed finns det heller inte förutsättningar att identifiera gränsvärden som utgår från denna förmåga. Detta blir särskilt problematiskt i antagningen till polisutbildningen där falluckeprincipen innebär att otydligt underbyggda gränsvärden blir direkt avgörande för om den prövande blir diskvalificerad eller inte.

I våra intervjuer framgår att gränsvärdena delvis utgår från beprövad erfarenhet. Det saknas dock i vissa fall dokumentation om vad som ligger bakom besluten om vilka gränsvärden som ska gälla i respektive moment. Som framgår av avsnitt 3.2.1 har Polismyndigheten hämtat inspiration de gränsvärden som används i samband med mönstring till värnplikt. Företrädare för Polismyndigheten uppger att femfaktorsmodellen som ligger till grund för personlighetstestet är en metod som fungerar bra och används i hela världen i samband med rekrytering rent generellt. Det saknas dock dokumentation om bakgrunden till de gränsvärden som gäller för poliser.[103]

I den medicinska delen av prövningen är bakgrunden till kraven tydligare motiverad, till exempel att vissa sjukdomar inte medger för en prövande att klara av att arbeta i yttre tjänst. Vissa delar är det dock mer otydliga, som till exempel kravet på färgseende. Den prövade ska enligt de medicinska ha fullgott färgseende, vilket är ett högt ställt krav jämfört med till exempel Norge och Finland.[104] [105] De prövande i Sverige som inte bedöms ha fullgott färgseende blir diskvalificerade och dessutom spärrade från att söka till polisutbildningen igen. Eftersom Polismyndigheten saknar en arbetsanalys för vad som krävs i polisyrket är det svårt att säga vilket krav på färgseende för blivande poliser som är korrekt, med Riksrevisionen kan konstatera att det inte finns skäl för att kravet på färgseende för poliser ska vara olika mellan de nordiska länderna.

Vidare är det inte tydligt hur de gränsvärden som används i begåvningstestet förhåller sig till polisyrket. Resultat på begåvningstestet har inte validerats mot studenternas resultat på polisutbildningen sedan 2015[106], vilket innebär att det inte är möjligt att veta i vilken utsträckning resultaten på begåvningstestet korrelerar med studieresultat. I våra intervjuer med den person som har utvecklat UNIQ framgår att testet var tänkt att användas som en tillfällig lösning, men som sedan har fortsatt att användas.[107] Det råder dessutom delade meningar om hur stor vikt som ska läggas vid begåvningstest i urval.[108]

3.8 Urvalsmetoden är inte anpassad efter Polismyndighetens behov

Plikt- och prövningsverket använder falluckeprincipen i antagningsprocessen, vilket innebär att prövande måste klara gränsvärdet för respektive delmoment i prövningen för att gå vidare till nästa. Denna metod har kritiserats i en tidigare översyn. Den samlade forskningen ger i stället stöd för att använda en sammanvägningsmodell och rangordning i urval.[109] Den aktuella urvalsmetoden innebär en risk för att lämpade kandidater faller ur antagningsprocessen tidigt och på oklara grunder, i synnerhet eftersom bakgrunden till gränsvärdena är otydlig.

Under 2020 genomförde Polismyndigheten med hjälp av forskare en översyn av antagningen till polisutbildningen. Resultatet visar att urvalsmetoden innehåller stora brister och att en ny urvalsmetod bör införas skyndsamt.[110] Kritiken avsåg främst falluckeprincipen, där högre värden på testerna inte har någon betydelse. Det framgår också att det är möjligt att lämpliga kandidater faller ur antagningsprocessen eftersom det inte går att kompensera ett lägre resultat i ett av momenten mot ett högre i ett annat. I rapporten rekommenderas att en sammanvägningsmodell, i kombination med lägsta gränsvärden, bör ersätta falluckeprincipen. Enligt rapporten är det med en sådan modell bland annat möjligt att uppnå fler antagna till polisutbildningen, med högre och mer diversifierad kompetens.[111] Sammanvägningsmodeller har också starkt stöd i urvalsforskning.[112]

Polismyndigheten skickade under hösten 2022 en förfrågan till Plikt- och prövningsverket avseende en sammanvägningsmodell och uppifrån-och-ner-urval i urvalet till polisutbildningen. Myndigheten valde att pausa denna förfrågan i väntan på eventuella konsekvenser av regeringsuppdraget för att öka polistätheten. Under hösten 2023 återaktiverades och kompletterades beställningen med en bredare frågeställning där Plikt- och prövningsverket ombads upprätta ett förslag på en utvecklad antagningsprocess och urvalsmetod för att möta Polismyndighetens behov av kompetensförsörjning. Särskild vikt ombads läggas vid analyser av vilka konsekvenser en sammanvägningsmodell och/eller uppifrån-och-ner-urval skulle kunna få för den löpande antagningen och de nuvarande kravgränserna.[113]

Plikt- och prövningsverkets rekommendation i sitt svar var att den nuvarande urvalsmetoden inte behöver justeras. Enligt myndigheten är det först när det finns fler godkända sökande än utbildningsplatser som en sammanvägningsmodell fyller en funktion. Genomströmningen av möjliga kandidater att rangordna uppges vara en avgörande förutsättning för att kunna tillämpa en sammanvägningsmodell. Myndigheten uppger även att införandet av en sammanvägningsmodell skulle kräva större justeringar i myndighetens it-system, samt att den kontinuerliga antagningen hade behövt avskaffas.[114]

Polismyndigheten uppger i sin redovisning av regeringsuppdraget om en ökad polistäthet att ett införande av en sammanvägningsmodell förutsätter att det finns en tillräckligt stor grupp som uppnår nivån för godkänt i testerna. Det skulle enligt myndigheten innebära att kraven för godkänt i testerna skulle behöva sänkas, vilket enligt redovisningen inte är rätt väg att gå.[115] Riksrevisionen kan dock konstatera att det faktum att det saknas en arbetsanalys och att bakgrunden till gränsvärdena är otydlig innebär att det i dagsläget inte är möjligt att avgöra om de är satta på en korrekt nivå. Ett första steg inför ett eventuellt införande av en sammanvägningsmodell är därför att ta fram en arbetsanalys. I våra intervjuer framgår att Plikt- och prövningsverket dokumenterar prövandes poäng även i de fall där poängen överstiger gränsen för godkänt. Detta saknar praktisk betydelse i dagsläget när myndigheten använder en falluckeprincip, men Riksrevisionen kan konstatera att systemet därmed delvis är förberett för att införa en sammanvägningsmodell.

3.8.1 De nordiska länderna använder en sammanvägningsmodell i antagningsprocessen

Vår nordiska utblick visar att inget av de andra nordiska länderna tillämpar en motsvarande falluckeprincip som Sverige. Både Finland och Island använder en sammanvägningsmodell där de prövandes totalpoäng i samtliga delmoment summeras. Därefter rangordnas de prövande utifrån de bästa resultaten på testerna vilket sedan utgör underlag för antagning. I båda länderna finns det dock en lägstanivå för respektive delmoment som de prövande måste nå upp till för att få fortsätta prövningen. Även vår litteraturöversikt ger stöd för att använda en sammanvägningsmodell.

Polishögskolan i Norge använder uppifrån-och-ner-urval. Vilka kandidater som ska kallas till de fysiska testerna bestäms utifrån en rangordning av de sökandes konkurrenspoäng baserat på de inledande testerna. Därefter rangordnas de sökande på en lista, där de med högst poäng står först och de med lägst poäng står sist. Urvalet till prövningen görs därefter uppifrån och ner, tills platserna är fyllda. Det första momentet i prövningen utgörs av fysiska tester, och de prövande som inte klarar dem får inte fortsätta prövningen. Norges urvalsmetod utgörs därmed av en sammanvägningsmodell kombinerat med lägsta värden för de fysiska momenten som de prövande måste klara för att antas. Politiskolen i Danmark använder en urvalsmetod som innebär att prövande som ligger nära gränsen för godkänt i de fysiska testerna respektive skrivtestet kan få en ny chans med hjälp av olika former av uppkvalificering. Det är dock inte möjligt att få uppkvalificering på både fysiska testerna och skrivtestet, utan den prövande måste klara minst ett av dessa test för att gå vidare i antagningsprocessen.[116]

Vår litteraturöversikt ger stöd för att information från olika urvalsmetoder kan kombineras för att uppnå en högre prognosförmåga. Att använda ett uppifrån-och-ner-urval där prövande med höga poäng i processens inledning får prioritet i urvalet kan bidra till en ökad validitet. Vidare framgår att urvalsmetoder bör omprövas systematiskt och att urvalsmetoder behöver utvärderas regelbundet.[117]

3.9 Uppföljningen av polisurvalet varierar och begränsas delvis av sekretess

För att kunna utveckla och identifiera eventuella brister i antagningsprocessen skulle det enligt företrädare för Plikt- och prövningsverket vara värdefullt att få mer fördjupad information om studenters resultat under studietiden.[118] I dagsläget sker ingen sådan informationsöverföring på individnivå från vare sig Polismyndigheten eller lärosätena. Lärosätena lämnar löpande viss återkoppling till Polismyndigheten om studenternas resultat under utbildningen, men det handlar främst om antalet som ska påbörja aspirantutbildningen samt antalet studenter som har tagit studieavbrott eller studieuppehåll. Däröver gör lärosätena årliga verksamhetsberättelser som inkluderar viss uppföljning av studenter.[119]

I våra intervjuer framgår att det finns variationer i omfattningen av den återkoppling som lärosätena lämnar till Polismyndigheten. Vissa lärosäten lämnar mer detaljerad information om studenters resultat medan andra enbart återkopplar om huruvida studenten har blivit godkänd på kurserna eller inte.[120] Vidare framgår att det nyligen har startats upp ett arbete för att utreda möjligheten för Polismyndigheten att återföra informationen från lärosätena till Plikt- och prövningsverket. Sådana försök till återföring har gjorts tidigare, men sekretess mellan myndigheter uppges ha utgjort ett hinder.[121] Företrädare för Polismyndigheten uppger dock att myndigheten inte har gjort någon hemställan till regeringen avseende sekretessbrytande bestämmelser.[122]

Företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger att Försvarsmakten lämnar information om antalet individer som avbryter värnplikten och att motsvarande information hade varit intressant att få även gällande polisstudenter. En sådan uppföljning hade också kunnat fungera som underlag vid revideringar av manualer och intervjuguider.[123] Genom att följa upp och analysera identifierade avvikelser skulle det vara möjligt att gå tillbaka till underlagen och undersöka om detta hade kunnat upptäckas redan under antagningsprocessen.[124]

I våra intervjuer framgår att det finns brister i samverkan mellan Polismyndigheten och lärosätena vilket påverkar förutsättningarna för att utveckla och följa upp verksamheten. Företrädare för lärosätena uppger även att de har kompetenser som utgör en onyttjad resurs för Polismyndigheten. Riksrevisionen kan konstatera att det är angeläget att Polismyndigheten och lärosätena förbättrar sin samverkan eftersom det skulle ge bättre förutsättningar för kunskaps- och erfarenhetsåterföring. En god samverkan ger också bättre förutsättningar för att polisutbildningen ska kunna utformas och bedrivas på ett bra sätt.[125]

4. Antagningsprocessen kan bli mer effektiv

I det här kapitlet besvarar vi delfrågan om huruvida antagningsprocessen genomförs på ett effektivt sätt.

Granskningen visar att den sekretess som omgärdar psykologintervjun medför osäkerhet i bedömningsarbetet och försvårar myndigheternas förmåga att upptäcka olämpliga kandidater. Sekretessen innebär också att de prövande som underkänns i psykologintervjun endast får en övergripande motivering till skälet bakom beslutet, vilket kan innebära att prövande återkommer flera gånger trots att det handlar om skäl som gör att de aldrig kommer att bli godkända. Vidare framgår att psykologer och polisens intervjuledare ställer delvis likartade frågor avseende lämplighet, vilket medför en risk för dubbelarbete och överprövningar. Polismyndighetens intervjuledare som arbetar med säkerhetsintervjun uppger att det inte finns tid eller resurser för att göra tillräckliga grundutredningar av de prövande. Det framgår också att prövandes eventuella brister i språk och skriftlig förmåga inte visar sig förrän i samband med säkerhetsintervjun som är det sista delmomentet i antagningsprocessen. Polismyndighetens kontroll av avskilda personer har brister, och i dagsläget är det inte säkerställt att avskilda inte kan söka igen. Granskningen visar också att Plikt- och prövningsverkets it-system begränsar möjligheten att effektivisera antagningsprocessen.

4.1 Kontrollmomenten för att minska risken för att olämpliga personer antas är inte tillräckliga

Tidsaspekten uppges vara en stor brist i arbetet med säkerhetsintervjun. En respondent med övergripande ansvar för polisens säkerhets- och lämplighetsintervjuer uppger att personalen inte hinner göra ordentliga grundutredningar för att verifiera den information som de prövande lämnar under intervjun. Referenser på de sökande tas exempelvis bara i enstaka fall. Säkerhetsintervjun uppges samtidigt ha blivit allt längre under senare år. Företrädare för Polismyndigheten uppger att intervjun vanligen tar 2–3 timmar men att den kan pågå upp emot 4–5 timmar. Ett skäl till detta uppges vara att Polismyndighetens säkerhetsavdelning under 2022–2023 genomförde en revidering av intervjuunderlaget som innebar att det blev betydligt fler frågor.[126]

Säkerhetsintervjun är krävande, både för den intervjuade och för intervjuledaren. För att processen ska bli mer säker är det viktigt att intervjuledaren har tid att lyssna och ta in vad personen säger. Annars ökar risken att olämpliga personer blir antagna och behöver avskiljas i efterhand. Flera av polisens intervjuledare uppger att de upptäcker allt fler personer som inte bör vara poliser i samband med säkerhetsintervjun. Ett skäl till detta är, enligt dem, att fler prövande godkänns i psykologintervjun till följd av den förändrade kravprofilen.[127]

Från och med maj 2024 har intervjuledarna rätt att göra registerslagningar på kandidaterna inför säkerhetsintervjun, vilket uppges vara ett stort stöd i bedömningsarbetet. Prövande som antas till polisutbildningen placeras i säkerhetsklass 3. I våra intervjuer framgår att polisens intervjuledare alltid gör registerslagningar inför säkerhetsintervjuerna. Med hjälp av registerslagningarna behöver intervjuledarna inte enbart förlita sig på vad kandidaten uppger muntligen under intervjun. Utöver detta underlag har intervjuledarna inför intervjun endast tillgång till kandidaternas meritförteckning samt resultat i övriga delmoment i prövningen.[128]

Intervjuledaren kan godkänna en prövande direkt i samband med prövningen. De ärenden där intervjuledaren underkänner den prövande alternativt markerar att det är tveksamt huruvida personen ska godkännas hanteras i särskild ordning. Dessa ärenden föredras efter vidare utredning för Polismyndighetens säkerhets- och HR‑chef som fattar beslut om personen ska godkännas eller inte. Polismyndigheten har dock ingen strukturerad uppföljning av de underkända eller tveksamma fallen vilket gör att det inte är möjligt att följa utvecklingen över tid. Myndigheten har först nyligen börjat följa upp detta och det finns en sammanställning fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 17 september 2024. Under den perioden inkom 408 ärenden som efter säkerhetsintervjun markerats som tveksamma eller underkända. Efter föredragning hos Polismyndighetens säkerhets- och HR-chef underkändes 64 procent (263) av dessa ärenden slutgiltigt medan 36 procent (145) godkändes. Företrädare för Polismyndigheten uppger att omkring hälften av de underkända fallen inte bedömdes kunna vara placerade i säkerhetsklass, medan hälften inte bedömdes vara lämpliga utifrån Polismyndighetens kompetensprofil.[129]

I våra intervjuer framgår att Polismyndigheten har startat både en intern utredning för att åtgärda brister kopplade till säkerhetsintervjun, och en extern granskning som utförs av myndighetens internrevision.[130] Detta ser Riksrevisionen positivt på.

4.2 Sekretess mellan psykolog och polis försvårar bedömningsarbetet

Den sekretess som omgärdar psykologintervjun hindrar psykologer och polisens intervjuledare att dela information om de prövande. Det leder till en osäkerhet i bedömningsarbetet och ökar risken för att olämpliga antas till polisutbildningen. Det råder dock delade meningar om behovet av att dela information om de prövande inom Plikt- och prövningsverket.

I våra intervjuer framgår att samtliga respondenter bland polisens intervjuledare anser att den sekretess som hindrar dem att dela information är ett stort problem.[131] Polisens intervjuledare uppger att de med jämna mellanrum träffar kandidater där det framstår som oklart hur de kunde bli godkända i psykologintervjun. I sådana fall skulle det vara till stor hjälp att kunna diskutera kandidaten och skälen bakom bedömningen med psykologen. Ibland kan intervjuledaren även få en magkänsla av att något inte stämmer utan att ha möjlighet att reda ut vad det handlar om. Vid två av tre prövningskontor uppger även psykologerna att det hade varit värdefullt med större möjligheter att kunna dela information. Psykologerna har inför sin intervju inte tillgång till någon annan information om kandidaten än vad personen har uppgett själv i sin inledande webbansökan, förutom i de fall då den prövande söker för andra gången eller mer. Då har psykologerna tillgång till myndighetens tidigare upprättade journaler.[132]

En företrädare i Plikt- och prövningsverkets ledningsgrupp uppger dock att myndighetens ledning har en annan uppfattning i frågan om att dela information om de prövande. Företrädaren uppger att ledningen inte önskar en sådan möjlighet med hänvisning till värden som likvärdighet, objektivitet och interbedömarreliabilitet. Enligt företrädaren vill ledningen inte att polisens intervjuledare ska påverka psykologernas bedömning med förhandsinformation, och de ser heller inte värdet av att en intervjuledare som gör en annan bedömning än psykologen ska kunna ta reda på varför. Företrädaren uppger även att det finns en risk att psykologerna börjar ta intryck av den sortens återkoppling och ändrar sitt sätt att arbeta. Slutligen framhåller företrädaren att om återkoppling ska ske mellan polisens intervjuledare och psykologernas bör den vara systematisk och övergripande.[133]

Innan Plikt- och prövningsverket tog över ansvaret för antagningsprocessen 2014 och Polismyndigheten (dåvarande Rikspolisstyrelsen) hade ansvaret genomfördes endast läkarbedömningen och psykologintervjun av Plikt- och prövningsverket. Vid den tiden baserades urvalet på en helhetsbedömning av den sökandes tester och intervjuer. Psykologer och polisens intervjuledare genomförde enskilda intervjuer följt av en så kallad kommission där professionerna delade information och gjorde en gemensam bedömning av den prövande. Företrädare för Polismyndigheten uppger att införandet av falluckeprincipen, i samband med att Plikt- och prövningsverket tog över ansvaret medförde att incitamentet att diskutera de prövande uteblev. Delandet av information blev även föremål för sekretess mellan myndigheterna.[134]

Granskningen visar att Plikt- och prövningsverket i dagsläget genomför en liknande kommission som beskrivs ovan i samband med prövande till officersutbildningen. Uppdraget att genomföra prövning till officersutbildningen utgår från en överenskommelse mellan Försvarshögskolan och Plikt- och prövningsverket. Inom ramen för prövningen gör Försvarshögskolan och Plikt- och prövningsverket varsin intervju i syfte att bedöma den prövandes lämplighet. Därefter möts professionerna i en kommission som fattar beslut om huruvida den prövande ska antas eller ej. I överenskommelsen framgår att Plikt- och prövningsverket inhämtar samtycke innan hälso- och sjukvårdsuppgifter från psykolog kan lämnas ut.[135]

Majoriteten av respondenterna som arbetar med säkerhets- och lämplighetsintervjun hänvisar till hur det såg ut när Polismyndigheten hade ansvaret och det var möjligt att diskutera kandidaten inför beslut om antagning. Detta uppges ha underlättat bedömningarna och skapat en större känsla av trygghet i beslutet om att godkänna någon eller inte. Respondenterna önskar att det var möjligt att återgå till denna ordning, men att det inte går på grund av gällande sekretessbestämmelser.[136] Riksrevisionen kan konstatera att en sådan ordning skulle öka transparensen mellan professionerna.

4.3 Sekretessen medför ett ineffektivt nyttjande av resurser

Den sekretess som omgärdar psykologintervjun innebär dessutom att kandidaterna inte får reda på skälet till att han eller hon blev underkänd. Plikt- och prövningsverket hänvisar till sekretess och motiverar detta med att de vill undvika att den som blir underkänd söker igen och anpassar sin historia för att bli godkänd.[137] Det faktum att kandidaten inte känner till skälet till beslutet medför att det förekommer att prövande söker polisutbildningen om och om igen, trots att det i vissa fall finns skäl som innebär att den prövande aldrig kommer att kunna bli godkänd. Utöver spärrtiderna finns det ingen begränsning i hur många gånger en kandidat kan göra om varje delmoment i antagningsprocessen, och psykologerna måste genomföra intervjun enligt rutin oavsett om det är en person som av olika skäl inte kan bli godkänd. Antagningshandläggare vid två av tre prövningskontor uppger att det borde finnas en begränsning i antalet gånger en kandidat kan återkomma, alternativt en möjlighet att informera dem som inte är aktuella att de inte behöver söka igen.[138] Riksrevisionen konstaterar att det faktum att det inte finns några begränsningar avseende antalet gånger en kandidat kan genomföra varje moment är ett effektivitetsproblem som inte enbart kan härledas till sekretesshinder.

Berörda parter har enligt förvaltningslagen normalt rätt att få ta del av alla uppgifter och material som tillförts ett ärende som är av betydelse för beslutet.[139] Riksrevisionen noterar att den information de prövande som underkänns i psykologintervjun får är mycket knapphändig i förhållande till förvaltningslagens krav.

4.4 Lämplighetsbedömning görs i två omgångar

Både psykologerna och polisens intervjuledare genomför en lämplighetsbedömning av den sökande inom ramen för sin prövning.[140] Granskningen visar att frågorna delvis är likartade, vilket innebär att lämplighetsbedömningen i säkerhetsintervjun i praktiken kan bli en form av överprövning av psykologens bedömning. Företrädare för Polismyndigheten uppger att det är nödvändigt att polisens intervjuledare också gör en lämplighetsbedömning, eftersom det förekommer att de prövanden som blir godkända hos psykologen inte blir det av polisen.[141] Som framgår av avsnitt 4.1 var det ungefär hälften av de ärenden som markerats som tveksamma avseende lämplighet som slutligen underkändes. Riksrevisionen konstaterar att det är oklart om det faktum att psykologer och polisens intervjuledare ställer likartade frågor fyller någon funktion eftersom professionerna i dagsläget inte delar information om de prövande. Därmed är det endast den prövande själv som vet hur han eller hon har svarat på olika frågor. Riksrevisionen konstaterar vidare att det finns ett behov av att underlagen för bedömning i psykologintervjun och i säkerhetsintervjun ses över för att undvika risken för dubbelarbete och eventuella överprövningar. Detta är betydelsefullt även mot bakgrund av att säkerhetsintervjun över tid uppges ha blivit allt längre.

I våra intervjuer framgår även att ett skäl till att prövande inte blir godkända i säkerhetsintervjun är att de inte kan skriva tillräckligt bra. Detta visar sig eftersom både den prövande och intervjuledaren manuellt skriver ner svaren på frågorna i intervjumallen. Därmed kan det förekomma att prövande genomgår antagningsprocessens övriga delmoment och sen underkänns i säkerhetsintervjun på grund av brister i språk och skriftlig förmåga. Polismyndigheten avskaffade det tidigare språktestet 2016, med motiveringen att test av den språkliga förmågan omhändertas genom begåvningstestet.[142] Riksrevisionen kan konstatera att så inte verkar vara fallet.

Vår nordiska utblick visar att alla de andra nordiska länderna använder olika former av skrivtest i samband med prövningen. Detta motiveras av att skrivförmåga är viktigt i arbetet som polis. Riksrevisionen kan konstatera att begåvningstestet inte framstår som tillräckligt för att testa de prövandes skriftliga förmåga, och att det inte kan anses vara resurseffektivt att den förmågan testas först i det sista steget av antagningsprocessen.[143]

4.5 Majoriteten av personalen är utbildad och har relevant kompetens

Samtliga sjuksköterskor, läkare och psykologer på Plikt- och prövningsverket är legitimerade.[144] De ska även ha genomfört ett antal prövningar av värnpliktiga och gått en särskild utbildning innan de påbörjar arbetet med polisprövningar. I både den psykologiska och den medicinska bedömningen finns en funktionsansvarig som ansvarar för kvaliteten i bedömningarna. De kan även bistå med stöd vid svårare bedömningar och gör löpande uppföljningar för att säkerställa att det finns en enhetlighet i bedömningarna. En gång per termin genomförs ett polisseminarium som innehåller skattningsövningar[145] och case-diskussioner.[146] Samtliga respondenter uppger att de har god tillgång till kompetensutveckling.[147]

När det gäller Polismyndighetens intervjuledare som genomför säkerhetsintervjun är det ett krav att man ska vara utbildad polis. Därutöver finns det inga särskilda krav på utbildning eller kompetens. Den som är intresserad av att genomföra säkerhetsintervjuer får anmäla sitt intresse och därefter utses kandidater av regionerna. Blivande intervjuledare får gå en tvådagarsutbildning som innehåller allmän historik om säkerhetsskydd, information om intervjuns genomförande samt en genomgång av intervjuguiden. Därefter följer en auskultation på upp till en vecka, där intervjuledaren får sitta med en erfaren kollega. Efter auskultationen får intervjuledaren hålla egna intervjuer.[148]

Företrädare för Polismyndigheten uppger att de inte har någon strukturerad uppföljning för att säkerställa att de polisiära intervjuledarna gör enhetliga bedömningar. Däremot förekommer det att myndighetens HR-avdelning tar del av de polisiära intervjuledarnas bedömningar och att olika typer av fall samt hur dessa ska bedömas diskuteras inom ramen för olika utbildningar.[149] Riksrevisionen kan konstatera att det finns stora skillnader i vilka krav som Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten ställer på den personal som ska hantera polisprövande.

4.6 Personalen använder tillgängliga rutiner, men efterfrågar medicinsk bakgrundsinformation

Plikt- och prövningsverket tillhandahåller manualer för varje delmoment i prövningen, dels i syfte att stödja personalen i deras bedömningar, dels för att dessa bedömningar ska vara enhetliga. Majoriteten av myndighetens personal uppger att manualerna utgör ett bra stöd i deras arbete. Det framgår tydligt att manualerna ska vara styrande för de anställdas bedömningar, samtidigt som det finns utrymme att ställa följdfrågor vid behov.[150] Granskningen visar dock att det finns ett behov hos personalen om att få tillgång till annan typ av information för att underlätta bedömningarna. I den medicinska bedömningen uppger samtliga respondenter att utdrag av de prövandes läkemedelslistor hade utgjort ett extra stöd i bedömningen. Med hjälp av detta skulle läkarna kunna känna en ökad trygghet i att den information som den prövande uppger muntligen under intervjun stämmer.[151]

Läkare vid två av tre prövningskontor uppger också att det hade varit till hjälp att få tillgång till den prövandes journal för att kunna kontrollera att den prövande svarar sanningsenligt. I dagsläget är det bara möjligt för läkarna att få tillgång till den prövandes journal om individen ger sitt samtycke.[152]

När det gäller säkerhetsintervjun har Polismyndighetens säkerhetsavdelning tagit fram och beslutat om en intervjuguide med stöd för bedömning. Denna intervjuguide omfattar ett stort antal frågor och ska användas av samtliga intervjuledare. Sedan i maj 2024 har intervjuledarna även möjlighet att genomföra registerslagningar på polisprövande inför säkerhetsintervjun. Detta uppges ha underlättat bedömningarna i hög grad eftersom det är lättare att avgöra om någon ljuger under intervjun.[153]

4.7 Uppföljningen och kontrollen av avskilda studenter har brister

I de fall olämpliga personer har blivit antagna till polisutbildningen är det viktigt att det finns kontrollmoment under utbildningen. Granskningen visar dock att Polismyndigheten inte har någon strukturerad uppföljning av avskilda studenter, vilket innebär att det finns en risk att de söker till polisutbildningen igen. En stor del av hanteringen av avskiljandeärenden sker också manuellt, vilket innebär risker. Det är dock viktigt att poängtera att antalet studenter som avskils är lågt i förhållande till det totala antalet studenter på polisutbildningen.

Polismyndigheten beslutar om avskiljande utifrån 11 § i förordningen (2014:1105) om utbildning till polisman. Bestämmelsen är brett formulerad och rymmer medicinska aspekter, brottslighet, missbruk samt annan olämplighet. Beslut om avskiljande gäller på livstid, vilket innebär att studenten inte har möjlighet att söka till polisutbildningen igen.[154]

Vi har begärt ut statistik rörande antalet avskilda, men det har inte varit möjligt att få ut överensstämmande siffror från Polismyndigheten. I våra intervjuer framgår att det kan bero på att antalet ärenden ett år kan variera i statistiken beroende på om man tar ut data för det år då ärendet inkom till Polismyndigheten eller det år avskiljandet verkställdes. Statistiken över antalet avskiljanden som lärosätena har, skiljer sig också från den statistik vi fått från Polismyndigheten. Företrädare för Polismyndigheten menar att en möjlig förklaring till det skulle kunna vara att lärosäten registrerar även avstängda studenter som avskilda.[155]

Vi har genomfört en aktgranskning av de avskiljandeärenden som Polismyndigheten har. Åren 2019–2024 har Polismyndigheten enligt den statistik vi fått ta del av fattat beslut om totalt 55 avskiljanden. Vi har tagit del av de flesta akter men några saknades under vår aktgranskning. I samband med detta framgick att det har krävts en manuell hantering[156] för att hitta de avskiljandeärenden som Polismyndigheten har beslutat om.[157]

Polismyndigheten ska rapportera de personer som avskilts till Plikt- och prövningsverket så att de kan lägga in en spärr som hindrar personerna från att söka igen. Riksrevisionen kan konstatera att Polismyndighetens bristande uppföljning innebär en risk att avskilda personer inte rapporteras till Plikt- och prövningsverket. Riksrevisionen har begärt in underlag från Plikt- och prövningsverket avseende antalet personer som har spärrats i systemet på grund av att de har blivit avskilda. I systemet återfanns finns endast 44 spärrmarkeringar för avskilda[158] under åren 2019–2024, jämfört med 55 akter hos Polismyndigheten.[159] Det innebär att det finns avskilda personer inte har spärrats och därmed kan söka till polisutbildningen igen.

4.7.1 Det saknas rutiner för att avskilja olämpliga studenter från polisutbildningen

Lärosätena hanterar en del disciplinärenden[160] själva och skickar vidare de ärenden där de bedömer att en student är olämplig för att studera till polis till Polismyndigheten. Riksrevisionen kan därför konstatera att lärosätena har en viktig roll för att upptäcka eventuella olämpligheter. De 52 beslut om avskiljanden som vi tagit del av i aktgranskningen fördelar sig mellan lärosätena enligt diagrammet nedan:

Diagram 5 Antal beslut om avskiljanden uppdelat per lärosäte, 2019–2024

I våra intervjuer med lärosätena framgår dock att Polismyndigheten inte har tillhandahållit några rutiner avseende hur eller när ärenden ska rapporteras in; det är upp till varje lärosäte.[161] Ett lärosäte har tagit fram egna rutiner för detta.[162] Även i intervjuer med HR-avdelningen på Polismyndigheten framgår att systemet för avskiljanden när det gäller lämplighet skulle kunna bli tydligare, även om processerna över lag uppges fungera bra.[163] Polismyndigheten uppger också att det har genomförts möten med samtliga lärosäten samt getts ut information till polisanställda lärare om avskiljanden. Det har dock funnits utmaningar med att få lärosätena att överlämna information till Polismyndigheten.[164] Som diagram 5 visar skiljer sig antalet avskiljanden åt mellan lärosätena. Skillnaderna kan delvis förklaras av att lärosätena har olika många studenter, men en möjlig förklaring kan också vara bristande rutiner och varierande kunskap mellan lärosätena om vilka ärenden som bör skickas till Polismyndigheten.

4.7.2 Det förekommer att studenter undviker beslut om avskiljande

I våra intervjuer framgår att det förekommer att studenter föregår avskiljanden genom att välja att ta studieavbrott när de bara har ett försök kvar för att klara en examination. Det förekommer även i vissa fall när en student får veta att det har inletts en utredning, till exempel för att personen kan ha uppfattats som olämplig. Juridiska hinder gör att Polismyndigheten inte kan fortsätta sin utredning när en student har tagit studieavbrott. Det innebär att det finns ett mörkertal när det gäller antalet studenter som potentiellt skulle ha blivit avskilda. En respondent uppger att det skulle kunna vara dubbelt så många som de kända fallen. Vid ett studieavbrott kan studenten dessutom söka igen efter tre år, och vid det laget kan den tidigare utredningen vara inaktuell. Den som söker igen behöver dock på nytt bli godkänd i antagningsprocessen.

Statistik från lärosätena visar att det är ca 900 personer som tagit studieavbrott under 2017–2024.[165] Skälen till att ta studieavbrott kan vara flera olika, exempelvis skador eller att studenten insett att polisyrket inte passade dem. I våra intervjuer framgår att en anledning också är att studenten bara har ett försök kvar att klara en examination.[166] Om studenten inte klarar sitt sjätte och sista försök på en examination blir personen avskild på livstid och kan inte söka igen. För studieavbrott gäller sedan 2023 en spärrtid på tre år. Det innebär att studenten efter de tre åren har möjlighet att på nytt ansöka till polisutbildningen och genomgå antagningsprocessen. Före 2023 fanns det ingen spärrtid och studenten kunde söka igen direkt efter studieavbrott.[167]

Polismyndigheten har också möjlighet att återkalla ett antagningsbeslut innan den som antagits påbörjar sin utbildning. Vi har gått igenom akterna för återkallade antagningsbeslut och totalt fanns 39 akter för åren 2020–2024.[168] Antagningsbeslutet kan återkallas av flera olika skäl, men det vanligaste skälet var att personen inte kunde vara placerad i säkerhetsklass. Det förekommer också flera fall där beslutet bestod i att en tidigare arbetsgivare tog kontakt med Polismyndigheten för att informera om sin upplevelse av eller uttrycka oro över en person som har uppgett att han eller hon har blivit antagen till polisutbildningen. Som framgår av avsnitt 4.1 tar polisen referenser på de prövande i samband med säkerhetsintervjun endast i enstaka fall.

4.8 Plikt- och prövningsverkets it-system begränsar möjligheterna att effektivisera antagningsprocessen

I våra intervjuer framgår att det finns hinder för effektivitet som kan härledas till Plikt- och prövningsverket nuvarande it-system. I samband med att myndigheten införde kontinuerlig antagning till polisutbildningen lades polisurvalet in i samma it-system som myndighetens övriga uppdrag. Detta arbete skedde i nära samverkan med Polismyndigheten. Under de senaste åren har olika utvecklingsarbeten genomförts vilket har minskat administration och manuell hantering för personalen, men utveckling av nya funktioner i it-systemet uppges vara tids- och resurskrävande.[169] I dagsläget är it-systemet uppbyggt så att det endast är den prövandes förstahandsval av lärosäte som har en aspirantplats knuten till sig, inte andrahandsvalet. Aspirantplatsen uppges vara styrande för vilket lärosäte den prövande väljer. Ansvariga handläggare uppger att det skulle underlätta om även reservplatsen gick att koppla till en aspirantplats, för att undvika att den prövande tackar nej när personen inte får sitt förstahandsval. En sådan ändring skulle effektivisera planeringen av den prövandes utbildnings- och aspirantplats, men det kräver dock en ombyggnad av it-systemet.[170]

Prövningsadministratörerna på prövningskontoren uppger att det inte är möjligt att lägga in det personlighetstest som prövande gör i samband med begåvningstestet i det befintliga it-systemet[171]. Det innebär att personalen får lägga in prövandes resultat manuellt, vilket kan bli stressigt om flera prövande blir klara samtidigt. Manuell hantering uppges dessutom alltid innebära en risk för misstag på grund av den mänskliga faktorn. Personalen uppger att de har lyft problemet till myndighetens ledning men fått till svar att detta inte är prioriterat.[172]

It-systemet försvårar också uppföljningen av polisurvalet. Delar av den mätdata som finns i systemet är krypterade och det krävs nyutveckling av it-systemet för att kunna få ut dessa uppgifter. Det går inte att på ett enkelt sätt få ut de prövandes absoluta poäng[173] på testerna utan enbart den normerande poängen. Leveransen av data som ingår i vår registeranalys har krävt viss ombyggnation och systemförändringar, samtidigt som viss data inte har gått att leverera alls.[174] Riksrevisionen konstaterar att dessa brister försvårar möjligheten att följa upp och validera antagningsprocessen. Att den absoluta poängen inte finns enkelt tillgänglig i systemet i kombination med att det skett omnormeringar av poängen innebär att det är svårt att följa och utvärdera hur förändringar i antagningsprocessen faller ut.

4.9 Polismyndigheten attraherar rätt målgrupper men många avstår från att boka tid för prövning

Polismyndigheten har sedan 2018 en öronmärkt budget om 25 mnkr avseende aktiviteter för att attrahera sökande till polisutbildningen. Myndighetens HR‑avdelning har tagit fram en nationell strategi som ska vara vägledande för regionernas attraheraarbete, men det sker ingen central styrning av regionernas attraheraarbete. I våra intervjuer framgår att det varierar i vilken utsträckning regionerna genomför insatser inom ramen för attraheraarbetet.[175] Som framgår av diagrammen i avsnitt 3.3 är det ca 55 procent män och 44 procent kvinnor som söker till polisutbildningen, vilket tyder på att Polismyndigheten har lyckats i attraheraarbetet. Andelen sökande med utländsk bakgrund uppgår till drygt 23 procent, vilket utifrån andelen generellt i befolkningen tyder på att Polismyndigheten även i denna del har lyckats i attraheraarbetet.

Som framgår av avsnitt 2.3 är det endast omkring hälften av behöriga sökande till grundutbildningen för polis som bokar tid för prövning. Plikt- och prövningsverket följer i dagsläget inte upp den prövandes upplevelse av antagningsprocessen, men i våra intervjuer framgår att myndigheten för närvarande undersöker möjligheterna för detta. En tidigare utvärdering som genomfördes av PwC på uppdrag av Polismyndigheten visar att skälen till att behöriga inte bokar tid bland annat var oro över att inte klara testerna, andra jobberbjudande eller utbildningar.[176] Polismyndigheten vidtar en rad åtgärder för att motivera behöriga sökande att komma till prövning. Regionerna får till exempel listor med kontaktuppgifter till behöriga sökande som de ringa för att motivera. Andra exempel är digitala informationsträffar och riktade mejlutskick.[177] Riksrevisionen kan konstatera att löpande uppföljning av antagningsprocessen är viktigt för att säkerställa att informationen om antagningsprocessen och dess praktiska genomförande håller tillräckligt hög kvalitet.

5. Antagningsprocessen främjar inte god hushållning

I det här kapitlet besvarar vi delfrågan om huruvida antagningsprocessen är utformad så att den främjar god hushållning med statliga medel.

Plikt- och prövningsverkets prövningskapacitet har sedan 2020 varit överdimensionerad. Möjligheten att boka prövning året om innebär att myndigheten behöver ha en konstant hög bemanning. Plikt- och prövningsverket följer inte upp kostnaden specifikt för polisprövande vilket medför att det inte är möjligt att avgöra hur stor del av kostnaden som används för avsett ändamål. Vidare visar granskningen att de prövningshelger som Plikt- och prövningsverket har genomfört på uppdrag av Polismyndigheten sedan 2021 har genererat stora kostnader, till tveksam nytta. Granskningen visar också att det kan finnas effektivitetsvinster i att delvis förändra den ordning som delmomenten i antagningsprocessen genomförs i, samt att genomföra säkerhetsintervjun i Polismyndigheten lokaler i stället för hos Plikt- och prövningsverket. Slutligen visar granskningen att regeringen inte har följt upp om antagningsprocessen är ändamålsenligt organiserad. Det nuvarande tillväxtmålet om att uppnå en polistäthet motsvarande minst genomsnittet i EU är inte väl underbyggt och har dessutom inte förankrats hos ansvariga departement.

5.1 Prövningskapaciteten är överdimensionerad

Plikt- och prövningsverket ska enligt regleringsbrevet för 2024 ha kapacitet att kunna genomföra upp till 8 800 prövningar för Polismyndighetens behov i syfte att kunna fylla 1 100 utbildningsplatser varje termin. Det gäller platser dels till polisutbildningen, dels till de funktions- respektive verksamhetsintegrerade polisutbildningarna och deltidspolisutbildningen.[178] Antalet 8 800 platser baseras på Plikt- och prövningsverkets beräkningar att det tar ca 4,2 prövningar för att fylla en plats på polisutbildningen.[179] Granskningen visar dock att antalet nyttjade prövningsplatser för polisurvalet sedan 2020 som mest har nått upp till 7 782.

Diagram 6 Antal bokningsbara och nyttjade prövningsplatser i antal och procent, samt antalet antagna till polisutbildningen (grundutbildningen, funktionsinriktade polisutbildningen, verksamhetsintegrerade polisutbildningen och deltidspolisutbildningen)

Diagram 6 visar att prövningskapaciteten över tid har varit överdimensionerad. Skälet till att antalet bokningsbara platser är fler än de 8 800 som anges i regleringsbrevet är enligt företrädare för Plikt- och prövningsverket ett försök att öka antalet som kommer till prövning genom att erbjuda flexibilitet. De faktiska prövningsplatserna utgör 80 procent av de bokningsbara platserna, och är det antal som Plikt- och prövningsverket har haft möjlighet att ta emot. Företrädare för myndigheten uppger att de i sina prognoser alltid har utgått från att 80 procent av de bokningsbara platserna motsvarar antalet som inställer sig till polisprövning.[180] Myndigheten har valt att erbjuda fler faktiska prövningsplatser än vad som ingår i uppdraget för att kunna garantera regeringens efterfrågade kapacitet, bland annat eftersom möjligheten att boka prövning året om i teorin skulle kunna innebära att det kommer ett stort antal prövande vid samma tidpunkt.[181]

Här finns det dock delade meningar inom myndigheten. Företrädare för Plikt- och prövningsverkets ledning uppger att myndigheten aldrig har bemannat för fler än de 8 800 platser som ingår i uppdraget.[182] Om vi utgår från att de bemannade platserna utgörs av de 8 800 som ingår i uppdraget uppgår andelen nyttjade prövningsplatser till knappt 65 procent år 2024. Riksrevisionen kan konstatera att oavsett graden av bemanning så har prövningskapaciteten aldrig nyttjats fullt ut.

Före 2014 tog Plikt- och prövningsverket betalt per prövad i stället för att tillhandahålla en förutbestämd kapacitet. Företrädare för myndigheten uppger att intresset för polisutbildningen låg på en förutsägbar nivå före terrordådet på Drottninggatan i april 2017. Därefter ökade intresset stort vilket medförde att Plikt- och prövningsverket kunde inte ta emot alla som ville komma till prövning det året. Efter det hamnade frågan om finansieringen av antagningsprocessen hos ansvariga departement i Regeringskansliet som beslutade att prövningskapaciteten fortsättningsvis skulle regleras i Plikt- och prövningsverkets regleringsbrev.[183] Riksrevisionen kan konstatera att den nuvarande formen för finansiering av prövningskapaciteten innebär att kostnaden är intakt oavsett hur många som faktiskt kommer till prövning.

5.2 Den kontinuerliga antagningen omöjliggör en behovsanpassad bemanning

Möjligheten att söka och boka prövning till polisutbildningen året om innebär att det inte är möjligt att dimensionera prövningskapaciteten efter det faktiska behovet av platser. Eftersom det inte går att förutsäga hur många som kommer att boka, ankomma, avboka eller låta bli att dyka upp till prövning varje enskild bokningsbar dag behöver Plikt- och prövningsverket ha en konstant hög bemanning.

I våra intervjuer framgår även att prövande till polisutbildningen inte behöver lämna återbud om de får förhinder. Dessutom kan prövande boka om sin prövningstid hur många gånger som helst, fram till kl. 23.59 dagen innan. Flertalet respondenter i granskningen uppger att det är vanligt förekommande att polisprövande inte dyker upp till prövning. Bokningsläget blir därmed endast en ögonblicksbild som ständigt förändras. Vi har efterfrågat statistik om hur vanligt det är att prövande bokar om eller uteblir från sin bokade tid, men företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger att de inte följer upp detta.[184]

Det faktum att polisprövande i vissa fall inte dyker upp till prövning i kombination med att prövningskapaciteten är överdimensionerad skapar luckor i schemat för personalen. Sjuksköterskor, läkare och psykologer uppger att de använder tiden till att hantera mönstrande eller andra prövningar inom myndighetens övriga uppdrag såsom prövning till officersutbildningen, lotsuppdraget etc. Läkarna uppger att de även kan använda tiden till att gå igenom remisser medan psykologerna har olika former av utvecklingsarbete som de kan ta upp löpande.[185] I praktiken är Polismyndigheten därmed till viss del med och delfinansierar Plikt- och prövningsverkets övriga uppdrag utanför polisuppdraget. Företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger att det faktum att polisprövande i vissa fall inte dyker upp minskar myndighetens sårbarhet vid eventuell sjukfrånvaro. Samtidigt uppger några respondenter att det finns en risk för att personalen överarbetar i sina andra uppdrag om det inte finns något annat att göra, och att otillräcklig arbetsbelastning kan leda till stress.[186]

Polismyndighetens intervjuledare som håller i säkerhetsintervjuerna uppger att de i vissa fall har svårare att använda eventuella luckor i schemat till annat arbete. Intervjuledarna väljs ut från hela landet och har ibland rest långt för att hålla säkerhetsintervjuer. Några respondenter uppger att de tar med sin dator och arbetar med sitt ordinarie arbete i de fall det uppstår luckor i schemat. Dock har vi i granskningen även träffat intervjuledare som vanligtvis arbetar i yttre tjänst och som uppger att de inte har möjlighet att använda tiden till skrivbordsarbete.[187]

En annan aspekt som är problematisk i förhållande till att den prövande inte behöver lämna återbud är det faktum att Polismyndigheten sedan 2018 har betalat resa och hotell för vissa prövande till polisutbildningen.[188] Syftet med detta är att motivera behöriga sökande att komma till prövning. Den totala summan för detta åren 2018–2024 uppgår till 37,3 mnkr.[189] [190] Resan bokas genom att den prövande fyller i en resebeställning på Plikt- och prövningsverkets webbplats som skickas till Polismyndighetens resebyrå. I våra intervjuer framgår att det är oklart om prövandes resor går att avboka i de fall som de väljer att inte dyka upp till prövning. En respondent uppger att resebyrån ofta bokar biljetter som inte är avbokningsbara eftersom det i regel är billigare.[191] Vår nordiska utblick visar att Sverige är det enda land som står för denna kostnad. Riksrevisionen kan konstatera att åtgärden inte har varit effektiv eftersom antalet som inställer sig till prövning har minskat de senaste åren.

5.3 Plikt- och prövningsverket följer inte upp kostnaden specifikt för polisprövande

Plikt- och prövningsverkets personal i prövningskedjan tidredovisar enligt en schablon om 75 procent mönstring och 25 procent polisuppdraget oavsett hur många polisprövande de faktiskt hanterar. Därmed är det inte möjligt att avgöra hur stor del av de avgifter som Polismyndigheten årligen betalar för antagningsprocessen som faktiskt används för avsett ändamål.

Kostnaden för antagningsprocessen avseende polisprövningar uppgick till ca 115 192 000 kronor under 2023. Kostnaden per prövad uppgick till 20 114 kronor. I det underlag som vi har tagit del av fördelades kostnaden enligt följande:

Tabell 4 Fördelning av kostnaden för antagningsprocessen 2023

Anm. * OH-kostnaderna avser stödpersonal (IT, ekonomi, HR, juridik, säkerhet, informationsförvaltning och kommunikation), lokaler, avskrivningar samt gemensamma kostnader för IT, ekonomi, HR, informationsförvaltning, kommunikation och säkerhet. Kostnaderna fördelas ut på kärnverksamheten utifrån antal tidrapporterade timmar i respektive verksamhet. Mejl från företrädare för Plikt- och prövningsverket, 2025-04-11.

** Avskrivningarna avser utveckling av ny antagningsprocess för polis med anpassning i it-systemet. Mejl från företrädare för Plikt- och prövningsverket, 2025-04-11.

*** I övriga kostnader ingår kostnad för drogtest, personlighetstest, UHR, ledning och planering, förbrukningsmaterial samt frukt och fika till de prövande. Mejl från företrädare för Plikt- och prövningsverket, 2025-04-11.

Företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger att de inte följer kostnaden för polisprövande specifikt. Vi har dock fått ta del av schabloner som beskriver kostnaden för en normalprövning avseende polisurvalet, som framgår av tabell 5 nedan. Kostnaden inkluderar personalkostnaden för samtliga moment i prövningskedjan och motsvarar inte det reella utfallet (som skulle ta hänsyn till vilka moment i processen som de prövande har genomfört samt hur lång tid momenten i realiteten tar). Schablonkostnaderna i tabell 5 inkluderar inte kostnaden för andra verksamheters personal kopplat till polisprövningen, exempelvis kommunikation, personalärenden och kontaktcenter.[192]

Tabell 5 Schablon för en normalprövning i polisurvalet

Utöver ovanstående schabloner tillkommer även övriga kostnader för drogtest, personlighetstest, UHR, ledning och planering, förbrukningsmaterial samt frukt och fika till de prövande. Under 2023 uppgick de övriga kostnaderna till 1 129 kronor per prövad. Sammantaget skulle kostnaden per prövad som genomgick alla delmoment enligt schablonerna uppgå till 7 029 kronor år 2023.[193]

Det totala antalet prövande för grundutbildningen till polis uppgick 2023 till 5 090. Med hjälp av vår registeranalys och utifrån schablonerna i tabell 5 kan vi konstatera att den direkta personalkostnaden för polisprövade baserat på hur långt de kom i antagningsprocessen uppgick till knappt 18 mnkr.[194] Denna kostnad inkluderar inte kostnaden för andra verksamheters personal kopplat till polisprövningen, exempelvis kommunikation, personalärenden och kontaktcenter. Andelen av personalkostnaden som faktiskt användes för att hantera prövande till grundutbildningen utgjorde därmed endast 36 procent av de 49 338 856 kr. I kostnaden ingår inte prövningar för FPU, VPU och DPU. Om vi utgår från antagandet att prövande för dessa inriktningar hade klarat sig lika bra i antagningsprocessen som prövande till grundutbildningen, hade den direkta personalkostnaden för samtliga polisprövningar år 2023 uppgått till knappt 20 mnkr. Personalkostnaden skulle då utgöra 40 procent av schablonen för personalkostnader i tabell 5.

Eftersom Plikt- och prövningsverket inte följer upp kostnaden specifikt för polisprövande är det svårt att härleda kostnaderna utifrån Polismyndighetens avgift. Vi kan dock konstatera att kostnaden för mönstringen uppgår till 12 077 kronor per prövad. De som mönstras för värnplikt genomför i stort samma moment som polisprövande, varför det är svårt att förstå anledningen till skillnaden i kostnad per prövad. Riksrevisionen kan konstatera att det faktum att prövningskapaciteten inte är dimensionerad efter behovet innebär att även de tomma platserna genererar en onödigt stor kostnad som inte används för avsett ändamål.

Vår nordiska utblick visar att kostnaden för den svenska antagningsprocessen är betydligt högre jämfört med i de övriga nordiska ländernas. Här ska dock understrykas att kostnaden inte går att jämföra rakt av på grund av skillnader i organisation, genomförande och antal prövande. Exempelvis är Sverige det enda land som har uppdragit åt en extern myndighet att ansvara för genomförandet. I de övriga länderna är antagningsprocessen integrerad i polisutbildningen i stort, vilket gör att det enligt företrädare för polisutbildningen i de nordiska länderna är svårt att särskilja kostnaden specifikt för antagningsprocessen. Sverige är också det enda land som genomför enskilda psykologintervjuer med de prövande, vilket är kostsamt. Övriga länder genomför sin psykologiska bedömning i form av samarbetsövningar där 1–2 psykologer bedömer flera individer samtidigt.[195] Företrädare för polisutbildningen i Norge uppger att kostnaden för antagningsprocessen till bachelorutbildningen uppgick till 6,6 miljoner norska kronor[196] år 2023. De fysiska testerna kostade ungefär 350 000 norska kronor, och lämplighetsbedömningen ungefär 4 miljoner norska kronor. I kostnaderna ingår lönekostnader, resekostnader och hyra av lokaler.[197] Företrädare för polisutbildningen i Danmark, Finland och på Island uppger att de inte kan ange den exakta kostnaden för antagningsprocessen, men den överstiger inte Norges kostnader. Sverige är det land som utbildar flest poliser bland de nordiska länderna och även om kostnaden inte är fullt ut jämförbar är det tydligt att kostnaden för nordiska ländernas antagningsprocesser inte kommer i närheten av Sveriges 115 mnkr. Till skillnad från de övriga länderna genomför Sverige enskilda psykologintervjuer med de prövande, vilket genererar en stor kostnad. I Norge genomförs flera moment digitalt vilket drar ned kostnaderna.

5.4 Nyttan med prövningshelger kan ifrågasättas

Plikt- och prövningsverket har genomfört prövningar till polisutbildningen vid specifika helger under åren 2021–2024. Granskningen visar att prövningshelgerna genererar stora kostnader samtidigt som majoriteten av de prövande uppger att de skulle ha kommit till prövning även på en vardag.

Plikt- och prövningsverket fick uppdraget att genomföra prövningshelger av Polismyndigheten under hösten 2021, i syfte att skapa möjlighet till prövning för personer som eventuellt inte hade möjlighet att komma till prövning på vardagar. Prövningshelgerna skulle därmed kunna öka andelen som kommer till prövning. Under prövningshelgerna har Plikt- och prövningsverket öppet på samtliga tre prövningskontor i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt på huvudkontoret i Karlstad (för att säkerställa drift av it-system).

Företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger att prövningshelgerna medför ett omfattande planeringsarbete avseende bemanning och genererar merkostnader vad gäller personal.[198] Den personal som tjänstgjort under helgerna har även rätt att kompenseras med lediga dagar under andra tider på året, vilket ger konsekvenser i den ordinarie verksamheten i både polisuppdraget och i andra uppdrag.[199] Plikt- och prövningsverket har under åren 2021–2024 genomfört nio prövningshelger. Under dessa helger genomfördes drygt 1 000 prövningar varav omkring en tredjedel antogs till polisutbildningen.[200] Den totala personalkostnaden för prövningshelgerna 2021–2024 uppgår till 10,6 mnkr.[201] Även under prövningshelgerna har prövningsplatserna dock inte nyttjats fullt ut. Plikt- och prövningsverket har inte fullständiga uppgifter för samtliga prövningshelger men för åren 2023 och 2024 uppgick beläggningsgraden till ca 50 procent.[202] Riksrevisionen kan konstatera att detta blir extra kostsamt i och med att personalkostnaderna är högre under helger, och att personalen inte har samma möjlighet att använda luckor i schemat till andra uppdrag.

Polismyndigheten uppdrog åt Plikt- och prövningsverket att utvärdera de prövningshelger som genomfördes år 2022. Utvärderingen hade en svarsfrekvens på 34 procent och samtliga respondenter uppgav att de skulle hade genomfört prövningen även på en vardag.[203] Vi har frågat Polismyndigheten om skälet till att de valde att fortsätta med prövningshelger. De uppger att svarsfrekvensen vid detta tillfälle var så pass låg att det inte gick att dra några säkra slutsatser. Företrädare för Plikt- och prövningsverket uppger dock att Polismyndigheten efter denna utvärdering meddelade att prövningshelgerna inte längre behövde utvärderas. Efterföljande utvärderingar har därmed initierats av Plikt- och prövningsverket.

I Plikt- och prövningsverkets utvärdering av prövningshelgen hösten 2023 uppgav 76 procent av respondenterna att de inte skulle ha avstått från att komma till prövningen om den hade hållits på en vardag.[204] Vår granskning visar att andelen godkända under prövningshelgerna i snitt uppgår till ca 34 procent, vilket i princip motsvarar andelen godkända under vardagar.[205] Riksrevisionen kan konstatera att utvärderingar av prövningshelgerna tydligt visar att de har medfört merkostnader och samtidigt inte har ansetts tillföra någon större nytta. Trots det har Polismyndigheten bedömt att Plikt- och prövningsverket ska fortsätta genomföra prövningshelger.

5.5 Den ordning som delmomenten genomförs i är inte kostnadseffektiv

Att delmomenten genomförs i en ordning som är kostnadseffektiv skulle innebära att de moment som kostar mest i möjligaste mån genomförs i slutet av processen när det är färre kandidater kvar. Granskningen visar att den ordning som delmomenten i nuläget genomförs i kan bli mer kostnadseffektiv.

En viktig utgångspunkt är att försöka undvika att prövande genomför ett delmoment längre fram i processen om det finns något som tyder på att personen inte har förutsättningar att bli godkänd i något av de föregående momenten. Om Plikt- och prövningsverkets personal till exempel utifrån den prövandes svar på frågorna i hälsodeklarationen kan anta att personen inte har förutsättningar att klara psykologintervjun bör personen genomföra psykologintervjun innan den medicinska bedömningen. Granskningen visar att prövningskontoren i Malmö och Göteborg arbetar utifrån en ordning som innebär att prövande i första hand går till den medicinska bedömningen om det inte finns särskilda skäl. Prövningskontoret i Stockholm har hand om den största andelen prövande och uppger att slumpen delvis styr om den prövande slussas till medicinsk bedömning eller psykologintervju.

Säkerhetsintervjun genomförs i Plikt- och prövningsverkets lokaler för att underlätta logistiken för de prövande, men det är Polismyndigheten som ansvarar för genomförandet. Säkerhetsintervjun utgör det näst sista steget i prövningskedjan för polisprövande och drar ofta ut på tiden. De antagningshandläggare som håller i det avslutande samtalet uppger att de därmed ofta får sitta och vänta på att polisprövande ska dyka upp. Antagningshandläggare vid två av tre prövningskontor uppger att väntetiderna kunde förkortas betydligt om det avslutande samtalet hölls före säkerhetsintervjun, i likhet med Plikt- och prövningsverkets hantering av mönstrande. Detta uppges ha framförts till myndighetens ledning, men det visade sig förutsätta en ombyggnad av Plikt- och prövningsverkets it-system. Respondenterna uppger dock att de oftast kan använda väntetiden till andra arbetsuppgifter som inte ingår polisuppdraget.[206]

5.5.1 Säkerhetsintervjun skulle kunna genomföras hos Polismyndigheten

Ett förslag som lyfts fram i granskningen är att säkerhetsintervjun bör hållas i Polismyndighetens lokaler i stället för hos Plikt- och Prövningsverket. Detta görs redan idag i samband med den säkerhetsprövning som görs inför provanställning efter aspiranttjänstgöring. En sådan ändring skulle minska antagningshandläggarnas väntetid och Polismyndighetens kostnader för hyra, resor och hotell. Vidare skulle risken minska för att polisens intervjuledare blir sysslolösa i de fall polisprövande inte dyker upp. En nackdel med förslaget uppges vara att den prövande inte får en sammanhållen prövning där alla moment genomförs vid samma tillfälle. Enligt en respondent skulle det kunna medföra att prövande inte fullföljer antagningsprocessen.[207] Riksrevisionen konstaterar att detta på det stora hela ändå skulle ge förutsättningar för ett mer effektivt resursutnyttjande. Eftersom säkerhetsintervjun kan pågå upp till 4–5 timmar är det dessutom möjligt att de övriga delmomenten skulle kunna slutföras på en dag i stället för två.

Vår registeranalys visar att i stort sett samtliga blir godkända i det drogtest som genomförs i slutet av prövningen. Det kan tyckas vara självklart då den prövande känner till att drogtestet kommer att genomföras och när. Riksrevisionen kan därmed konstatera att det är oklart om drogtestet, på det sätt som det används i dag, fyller någon egentlig funktion. Kostnaden för drogtestet uppgick till drygt 1,5 mnkr år 2023[208]. Inget av de övriga nordiska länderna använder drogtest vid en given tidpunkt. Norge och Danmark har i stället slumpmässiga drog- och dopningskontroller under utbildningen.

5.5.2 Alternativa sätt att genomföra testerna kan vara mer resurseffektiva

Vår nordiska utblick visar de övriga länderna genomför testerna i antagningen på delvis olika sätt. Riksrevisionen bedömer att flera av de nordiska ländernas tester kan ses som goda exempel som i flera fall kan vara resursbesparande.

I Norge genomförs den första delen av antagningsprocessen digitalt, där de prövande får genomföra tre digitala tester och en inledande digital intervju. Testerna består av ett personlighetstest och två begåvningstester, ett induktivt och ett deduktivt. Testerna genomförs hemifrån och på tid. Den inledande intervjun går till så att den prövande får ett antal frågor på som de ska besvara i en inspelad video. Frågorna ges i samband med intervjun, och den prövande får bara några minuter på sig att förbereda sina svar innan inspelningen måste starta.

Finland och Norge har valt att lägga den medicinska bedömningen externt. Det innebär att den prövande tar med sig en blankett till en vårdinrättning som en läkare utgår från för att bedöma den prövandes medicinska tillstånd. Blanketten skickas sedan in i samband med antagningsprocessen. Företrädare för polisutbildningen i Finland och Norge uppger att detta system har gjort det möjligt att effektivisera antagningsprocessen och spara in på kostnader. På Island får den prövande själv bekosta läkarbedömningen.

I Sverige genomförs registerkontrollen i samband med säkerhetsintervjun, vilket utgör det sista steget i antagningsprocessen. I Danmark genomförs den i stället redan innan de sökande kommer till prövning, i en så kallad screening. Det möjliggör för Politiskolen att tidigt sortera ut individer som inte är aktuella för att genomgå övriga tester. Även Norge och Finland genomför registerkontrollen tidigare under antagningsprocessen jämfört med Sverige.[209]

5.6 Regeringen har inte följt upp om antagningsprocessen är ändamålsenligt organiserad

Regeringen har sedan Plikt- och prövningsverket tog över ansvaret för antagningsprocessen inte följt upp om processen är ändamålsenligt organiserad. Företrädare för ansvariga departement uppger att det nuvarande tillväxtmålet om att öka antalet poliser är inte väl underbyggt, och att departementen inte har involverats i beredningen av detta.

Som framgår av avsnitt 2.1 har Plikt- och prövningsverket sedan 2014 ansvaret för att genomföra antagningen till polisutbildningen. Plikt- och prövningsverket har mot bakgrund av att uppdraget genomförs varje år vid flera tillfällen angett i budgetunderlaget att uppdraget i stället bör skrivas in i myndighetens instruktion och finansieras via anslag. Företrädare för Försvarsdepartementet uppger att det är rimligt att antagningsprocessen fortsatt finansieras via avgifter eftersom det utgör en uppdragsverksamhet.[210]

Regeringen har inte initierat någon formell utvärdering av antagningsprocessen sedan Plikt- och prövningsverket tog över ansvaret. I våra intervjuer framgår att det i departementens dialoger med Polismyndigheten och Plikt- och prövningsverket inte har kommit några signaler om att Plikt- och prövningsverket skulle ha några problem med att hantera uppdraget. Varken Plikt- och prövningsverket eller Polismyndigheten uppges heller ha framfört att det finns några otydligheter angående myndigheternas ansvarsfördelning avseende antagningsprocessen. Företrädare för båda departementen uppger att dialogen och samverkan dem emellan angående finansieringen av antagningsprocessen också fungerar bra.[211]

Samtidigt uppger företrädare för Försvarsdepartementet att de känner till det faktum att prövningskapaciteten för polisprövande är överdimensionerad, men hänvisar till att skälen till det bör besvaras av Justitiedepartementet. De framhåller även att mönstringen är Plikt- och prövningsverkets huvuduppgift, som även är reglerad i lag. Därmed är det prioriterat att polisprövningarna framför allt inte påverkar uppdraget att genomföra mönstringar. Företrädare för Justitiedepartementet uppger angående den överdimensionerade prövningskapaciteten att utvecklingen har ändrats i och med att utbildningsplatserna på polisutbildningen på senare tid har börjat fyllas i högre utsträckning. Inget av departementen har följt upp den överdimensionerade prövningskapaciteten eller efterfrågat något specifikt underlag som styrker det fortsatta behovet av medel för detta, utöver den totala kostnaden.[212]

Företrädare för Försvarsdepartementet- och Justitiedepartementet uppger att dessa departement inte har involverats i beredningen vare sig av det tidigare tillväxtmålet att utöka antalet polisanställda med 10 000, eller det nuvarande att nå en polistäthet motsvarande minst genomsnittet i EU. Besluten uppges ha fattats på en högre nivå och föregicks inte av några konsekvensanalyser. Företrädare för båda departementen uppger att det nuvarande tillväxtmålet är problematiskt eftersom det finns en variation i vad som ingår i begreppet polis i de olika länderna, och att det dessutom är ett rörligt mål. Eurostat mäter dessutom med två års eftersläpning, vilket innebär att det genomsnittliga måttet avseende antalet poliser i EU baseras under 2024 på siffror från 2020–2022. Skälet till att regeringen har valt att utgå från detta mål uppges vara att man vill lägga ett större fokus på att öka antalet poliser och inte polisanställda, såsom det tidigare tillväxtmålet formulerades. Det tidigare tillväxtmålet ledde till att Polismyndigheten anställde alltför många civila.[213]

6. Slutsatser och rekommendationer

Riksrevisionen har granskat om antagningen till polisutbildningen är effektiv. I detta kapitel redovisar Riksrevisionen de bedömningar och slutsatser som har dragits av granskningen och de rekommendationer som lämnas till regeringen, Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten.

6.1 Slutsatser

Riksrevisionens övergripande slutsats är att antagningen till polisutbildningen inte är effektiv. Regeringens tillväxtmål i syfte att öka antalet poliser har inte föregåtts av några konsekvensanalyser. Samtidigt har dessa mål varit utgångspunkten för hur många platser som ska finnas tillgängliga på polisutbildningen och därmed hur stor prövningskapacitet Plikt- och prövningsverket behöver ha för att fylla platserna. Riksrevisionen bedömer att det är av stor vikt att beslut som innebär en större expansion av en myndighet föregås av relevanta analyser av hur förutsättningarna ser ut för att uppnå målet. Granskningen visar också att det finns brister i de underlag som ligger till grund för att avgöra och mäta vilken förmåga som krävs för polisyrket, och Riksrevisionen bedömer därför att det är angeläget att Polismyndigheten genomför en översyn av antagningsprocessen.

Riksrevisionens nordiska utblick visar att antagningsprocessen i Sverige skiljer sig från de övriga nordiska länderna i flera avseenden. Sverige har stora utmaningar i och med brottsutvecklingen i samhället, men det finns ändå skäl att anse att kraven på den förmåga som efterfrågas hos poliser i de nordiska länderna borde vara överensstämmande. Kravprofilen för polisyrket är i stort likartad mellan de nordiska länderna, men genomförandet av antagningsprocessen skiljer sig på flera sätt, vilket påverkar utfallet. Därutöver är kostnaden för antagningsprocessen i Sverige betydligt högre jämfört med de övriga länderna. Riksrevisionen bedömer att det finns lärdomar för både Polismyndigheten och Plikt- och prövningsverket att dra utifrån hur antagningsprocessen ser ut i de övriga nordiska länderna.

6.1.1 Det är inte säkerställt att antagningsprocessen är anpassad för att selektera ut lämpade kandidater för polisyrket

Det faktum att Polismyndigheten inte har tagit fram en heltäckande arbetsanalys för polisyrket får följdeffekter för såväl kravprofil som val av tester och gränsvärden. Granskningen visar att delar av innehållet i antagningsprocessen inte är anpassat för att mäta om de prövande har de förmågor som krävs för att lyckas i polisyrket. I huvudsak används samma tester för polisprövande som för Plikt- och prövningsverkets övriga uppdrag, till exempel mönstring. Bakgrunden till de gränsvärden som används i testerna är otydlig, vilket är särskilt problematiskt eftersom urvalsmetoden innebär att de prövande måste klara ett moment för att gå vidare till nästa. Fler prövande antas till polisutbildningen trots att färre kommer till prövning, vilket tyder på att Polismyndighetens intention med de anpassade och delvis sänkta kraven har uppnåtts. Riksrevisionen bedömer dock att det kan finnas risker med att förändra kraven, i synnerhet eftersom Polismyndigheten saknar en heltäckande arbetsanalys.

Riksrevisionen bedömer att Polismyndigheten omgående bör ta fram en arbetsanalys av vad polisyrket innebär i praktiken. Ingen urvalsmetod kan garantera att endast lämpade kandidater antas till en utbildning, men en arbetsanalys av vad ett yrke innebär i praktiken ökar förutsättningarna för en mer träffsäker selektion. Med utgångspunkt i arbetsanalysen bör Polismyndigheten därefter säkerställa att de tester som används möjliggör att mäta de förmågor som krävs utan att diskriminera någon grupp. Gränsvärdena bör ses över för att säkerställa att de ligger på rätt nivå i förhållande till ställda krav under polisutbildningen. Betydelsen av att gränsvärdena ligger på rätt nivå blir särskilt stor när urvalet sker genom en falluckeprincip, där gränsvärdena avgör om en prövande går vidare eller inte. Det faktum att Polismyndigheten har en och samma kravprofil för polisyrket försvårar möjligheten att identifiera korrekta gränsvärden som därmed ska gälla för polisyrkets alla inriktningar.

De nordiska länderna använder en sammanvägningsmodell med lägstavärden i urvalet, vilket även förordas i forskning. Riksrevisionen kan utifrån granskningens resultat inte se att det finns något som talar för att antagningsprocessen fortsättningsvis ska hanteras utifrån en falluckeprincip, och bedömer därför att Polismyndigheten bör utreda hur nuvarande urvalsmetod kan ersättas med en sammanvägningsmodell kombinerat med lägstavärden. Detta kan dock ske först efter att myndigheten har tagit fram en arbetsanalys avseende vad som krävs i polisyrket.

Regeringen har under lång tid uttryckt en önskan om ökad mångfald i poliskåren, med fler kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Trots det har sammansättningen inte förändrats nämnvärt över tid. Granskningen visar att det inte kan uteslutas att styrketestet missgynnar kvinnor, vilket försvårar möjligheten att anta fler. Därutöver faller en stor del av prövande med utländsk bakgrund ur antagningsprocessen tidigt för att de blir underkända på begåvningstestet. Detta kan till största delen inte förklaras av att skillnader i betyg eller poäng på högskoleprovet. Riksrevisionen bedömer att detta är viktig information för Polismyndigheten att ta med sig i det pågående arbetet med att implementera det nya begåvningstestet. Vi har under granskningen inte sett några tecken på diskriminering av personer med utländsk bakgrund i antagningsprocessens övriga delmoment.

Granskningen visar också att återföringen av information om studenters resultat från lärosätena är mycket begränsad. Riksrevisionen bedömer att det försvårar möjligheten att säkerställa att antagningsprocessen mäter rätt saker för att predicera resultatet på utbildningen. Riksrevisionen bedömer därför att det finns ett behov av att vidta åtgärder i denna fråga.

6.1.2 Antagningsprocessen kan bli mer effektiv

Syftet med att ge Plikt- och prövningsverket i uppdrag att ansvara för genomförandet av antagningsprocessen var att skapa en enhetlig, objektiv, kvalitetssäkrad, rättssäker och transparent process. Det skulle även bidra till acceptans hos både sökande och Polismyndigheten, samt tydliggöra roller och ansvar för samtliga parter. Granskningen visar att antagningsprocessen genomförs på ett enhetligt sätt, samtidigt som den inte är transparent för vare sig ansvarig personal eller för de prövande.

Riksrevisionen bedömer att det finns rättsligt utrymme för psykologer och polisens intervjuledare att dela information om de prövandes lämplighet, såsom Plikt- och prövningsverket i dagsläget redan gör i samband med prövningen till officersutbildningen. Eftersom detta framhålls som ett angeläget behov framför allt av polisens intervjuledare bedömer Riksrevisionen att Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten bör utveckla sitt samarbete så att de kan dela sådan information i större utsträckning än vad de gör idag. Detta skulle kunna ske i form av att Plikt- och prövningsverket inhämtar samtycke innan hälso- och sjukvårdsuppgifter från psykolog lämnas ut, i likhet med prövningen till officersutbildningen.

En förutsättning för att det ska vara möjligt att dela information om de prövandes lämplighet är dock att säkerhetsintervjun hanteras i särskild ordning. En företrädare för Plikt- och prövningsverkets ledning har framfört att de av olika anledningar inte anser att psykologer och polisens intervjuledare bör kunna dela information om de prövandes lämplighet. Riksrevisionen kan dock konstatera att detta är en viktig del i arbetet med att genomföra effektiva bedömningar. Riksrevisionen inte heller se att det finns skäl för Plikt- och prövningsverket att behandla uppgifterna om de prövande olika beroende på vilken myndighet som är uppdragsgivare.

Granskningen visar också att myndigheternas lämplighetsbedömningar innehåller delvis likartade frågor, vilket riskerar att leda till dubbelarbete och överprövning av beslut. Riksrevisionen bedömer därför att underlagen för bedömning av lämplighet i psykologintervjun och i säkerhetsintervjun bör ses över. Det är betydelsefullt även mot bakgrund av att säkerhetsintervjun över tid uppges ha blivit allt längre. Därutöver är den information som de prövande som blivit underkända i psykologintervjun får är mycket knapphändig i förhållande till förvaltningslagens krav. Riksrevisionen bedömer därför att Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten bör säkerställa att de prövande får tillräcklig information för att förstå varför de inte blivit antagna.

Granskningen visar att prövande kan bli underkända i säkerhetsintervjun på grund av brister i språk och skriftlig förmåga. Att brister i kunskaper som är grundläggande för att lyckas i polisyrket inte upptäcks förrän den prövande har genomgått nästan hela antagningsprocessen är inte resurseffektivt. Polismyndigheten tog 2012 bort det tidigare språkprovet med motiveringen att språklig förmåga omhändertas i samband med begåvningstestet. Så är det uppenbarligen inte, och utöver språklig förmåga är det viktigt att den prövande kan skriva vilket framhålls i vår nordiska utblick. Riksrevisionen bedömer därmed att det finns skäl att överväga att återinföra ett språktest samt ett skriftligt test. Dessa tester bör ligga tidigt i antagningsprocessen.

Granskningen visar också att majoriteten av Plikt- och prövningsverkets personal har tillgång till rutiner som uppges vara ett stöd i arbetet. Den personal som arbetar med den medicinska bedömningen efterfrågar dock medicinsk bakgrundsinformation om de prövande. Sådant underlag skulle underlätta för personalen att kunna verifiera den information som de prövande uppger under intervjun. Riksrevisionens bedömning är att förutsättningarna för att komplettera läkarnas bedömningsmanual med efterfrågat bakgrundsunderlag såsom läkemedelslistor, bör utredas.

Kontrollen och uppföljningen av avskilda utgör en brist hos Polismyndigheten, som innebär att det är möjligt för avskilda personer att söka igen. Beroende på skälen bakom beslutet att avskilja någon kan den bristande kontrollen innebära allvarliga risker om den enskilde söker och antas till polisutbildningen igen. Riksrevisionen bedömer att det är angeläget att Polismyndigheten omgående tar itu med dessa brister. Vidare framgår att tidsaspekten utgör en stor brist i arbetet med säkerhetsintervjun, där polisens intervjuledare endast i enstaka fall tar referenser på de prövande. Detta uppges öka risken för att olämpliga kandidater antas. Granskningen visar att Polismyndigheten genomför en rad åtgärder för att höja kvaliteten i arbetet med säkerhetsintervjuer generellt sett, och Riksrevisionen bedömer att det är väl motiverat.

Plikt- och prövningsverkets it-system utgör en trång sektor som begränsar möjligheten att effektivisera antagningsprocessen. Systemet begränsar även möjligheten att ta ut data som underlag till förbättringsarbete och uppföljningar av polisurvalet. Granskningen visar att Plikt- och prövningsverkets personal i olika konstellationer har önskat en utveckling av it-systemet för att underlätta arbetet, och Riksrevisionen bedömer att Plikt- och prövningsverket bör prioritera detta.

6.1.3 Antagningsprocessen främjar inte god hushållning

Polismyndighetens mål med att införa kontinuerlig antagning till polisutbildningen var att det skulle vara en flexibel och hållbar process med individen i fokus. Processen skulle anpassas efter individens val av tid för prövning, studieort och aspirantplacering. Processen skulle stå sig över tid och anpassas efter efterfrågad kapacitet. Individen skulle även få en snabb process med snabba beslut, samt tydlig och rättvis information. Riksrevisionen kan konstatera att målen om en flexibel process och att sätta individen i fokus har uppfyllts. Samtidigt visar granskningen att antagningsprocessen som den bedrivs idag på flera sätt innebär ett ineffektivt nyttjande av resurser.

Möjligheten att boka prövningstid året om vid ett obegränsat antal tillfällen utan att behöva lämna återbud, samtidigt som Plikt- och prövningsverkets prövningskapacitet regleras på årsbasis via regleringsbrevet, ger inte förutsättningar för en god hushållning. I stället för att anpassa kapaciteten efter behovet har prövningskapaciteten över tid varit överdimensionerad. Riksrevisionen ställer sig frågande till varför regeringen inte har följt upp detta i samband med bedömning av behovet och beslut om fortsatt finansiering. Riksrevisionen bedömer att regeringen bör se över finansieringen av Plikt- och prövningsverkets prövningskapacitet, och att finansieringen i möjligaste mån bör dimensioneras utifrån behovet. Riksrevisionen bedömer även att prövningskapaciteten inte bör utökas ytterligare till följd av det senaste regeringsuppdraget om att undersöka förutsättningarna för att utöka platserna på polisutbildningen.

Plikt- och prövningsverkets personal använder de luckor som uppstår i schemat till andra arbetsuppgifter som inte ingår i polisurvalet. Därmed är Polismyndigheten indirekt med och delfinansierar Plikt- och prövningsverkets övriga uppdrag. Riksrevisionen bedömer att 5 § i avgiftsförordningens krav på full kostnadstäckning inte går att tillämpa eftersom det är regeringen som har beslutat om avgiftsnivån för polisprövningar. Riksrevisionen bedömer dock att Plikt- och prövningsverket bör utveckla sin uppföljning av resursanvändningen avseende polisprövningar för att underlätta framtida verksamhetsplanering.

Granskningen visar att Polismyndigheten har fortsatt att uppdra till Plikt- och prövningsverket att genomföra prövningshelger trots att nyttan med dessa kan ifrågasättas. Riksrevisionen bedömer att prövningshelgerna inte bidrar till god hushållning med statliga medel och att de därför bör avskaffas. Vidare framgår att Polismyndigheten sedan 2018 med vissa undantag har finansierat prövandes resor och hotell till en sammanlagd kostnad av 37,3 mnkr. Detta i kombination med prövandes möjlighet att boka om sin tid, inte behöva lämna återbud och det faktum att det är oklart om resorna har varit möjliga att avboka innebär en stor risk för rent resursslöseri. Denna åtgärd har dessutom inte gett avsedd effekt i och med att antalet prövande har minskat under senare år. Vår nordiska utblick visar att Sverige är det enda land som med vissa undantag finansierar prövandes hotell och resor. Det är förvisso en service till dem som söker, men Riksrevisionen ställer sig frågande till om det är en rimlig prioritering i arbetet med att attrahera lämpade personer till polisyrket.

Möjligheten att boka tid för prövning året om medför att Plikt- och prövningsverket måste ha en konstant hög bemanning. Att prövande dessutom kan boka om sin prövningstid vid ett obegränsat antal tillfällen samt inte behöver lämna återbud skapar luckor i schemat för Plikt- och prövningsverkets personal. Riksrevisionen bedömer därmed att det finns en effektivitetsvinst i att låta Plikt- och prövningsverket återgå till den ordning som innebär att prövning till polisutbildningen genomförs i anslutning till terminsstarterna. En sådan förutsägbarhet gör det lättare för Plikt- och prövningsverket att dimensionera prövningskapaciteten efter behovet. Den kontinuerliga antagningen kunde även i och med den ökade flexibiliteten ha bidragit till en högre andel prövande. I stället visar granskningen att antalet har minskat över tid.

Riksrevisionen bedömer vidare att det finns en effektivitetsvinst i att förändra den ordning som delmomenten i antagningsprocessen genomförs i. Att lägga säkerhetsintervjun sist skulle minska väntetiden för de handläggare som håller i det avslutande samtalet. Att dessutom genomföra säkerhetsintervjun lokalt i Polismyndighetens egna lokaler skulle innebära besparingar för Polismyndigheten avseende hyra och kostnader för intervjuledarnas resor och hotell.

Slutligen visar granskningen att regeringen inte har genomfört några konsekvensanalyser inför beslut om tillväxtmålen för att öka antalet poliser, eller sett till att antagningsprocessen är ändamålsenligt organiserad. Företrädare för ansvariga departement uppger att det nuvarande tillväxtmålet om att polistätheten ska uppgå till minst genomsnittet i EU är svårt att förhålla sig till. Riksrevisionen kan konstatera att det är en stor brist att inte involvera tjänstemännen i Regeringskansliet i samband med beslut som har stor påverkan på myndigheterna. Eftersom det är ett känt faktum att nuvarande tillväxtmål inte är väl underbyggt anser Riksrevisionen att detta omgående bör ses över.

6.2 Rekommendationer

Med utgångspunkt i granskningens resultat lämnar Riksrevisionen följande rekommendationer till regeringen, Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten.

Till regeringen

• Genomför en översyn av det nuvarande tillväxtmålet om att Polismyndigheten ska uppnå en polistäthet som minst motsvarar genomsnittet i EU.
• Genomför en översyn av finansieringen av Plikt- och prövningsverkets prövningskapacitet för polisprövningar. Finansieringen bör dimensioneras utifrån faktiskt genomförda prövningar.

Till Plikt- och prövningsverket

• Utveckla uppföljningen av resursanvändningen avseende polisprövningar för att underlätta framtida verksamhetsplanering.
• Utveckla it-systemet så att det är möjligt att genomföra nödvändiga justeringar för att effektivisera antagningsprocessen.

Till Polismyndigheten

• Genomför en översyn av antagningsprocessen. Inom ramen för översynen bör Polismyndigheten:
  • omgående ta fram en arbetsanalys som grund för vilka egenskaper och förmågor som krävs i polisyrket
  • säkerställa att kravprofil, tester och gränsvärden utgår från arbetsanalysen och inte diskriminerar någon grupp
  • utreda hur nuvarande urvalsmetod kan ersättas med en sammanvägningsmodell med utgångspunkt i den nya arbetsanalysen
  • undersöka förutsättningarna för att genomföra säkerhetsintervjun lokalt hos Polismyndighetens i stället för i Plikt- och prövningsverkets lokaler.

• Ersätt möjligheten till prövning året om med prövning inför varje terminsstart.
• Utveckla uppföljning och kontroll av ärenden som rör avskilda studenter, i syfte att identifiera olämpliga personer och förhindra att de söker igen.

Dessutom bör Plikt- och prövningsverket och Polismyndigheten

• Utveckla samarbetet så att de kan dela relevant information om de polisprövandes lämplighet. I detta igår att säkerställa att de prövande får tillräckligt information för att förstå varför de inte blivit antagna.

Referenslista