

Riksdagens bostadspolitiska mål är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Ett av de bostadspolitiska medel som staten använder är det så kallade bruksvärdessystemet, som ska ge befintliga hyresgäster ett besittningsskydd som fungerar även i tider med bostadsbrist, och på så vis motverka segregering.
Bruksvärdessystemets effekter är omdiskuterade, och det har bland annat framförts farhågor om att skillnaden mellan bruksvärdeshyran och en tänkt marknadshyra som kan uppkomma vid tider av bostadsbrist utgör ett ekonomiskt värde som de boende kan använda till att sänka sina arbetsinkomster. I granskningen analyseras frågan om bruksvärdessystemets konstruktion leder till att hyresinnehavare tenderar att minska arbetsutbudet, i förhållande till andra, vid tider av bostadsbrist.
Granskningen använder ett experiment, där drygt 600 hyresrätter lottats ut bland bostadssökande i Solna kommun under en tioårsperiod mellan 2003–2013. Analysen visar att de personer som fick en lägenhet efter 3–5 år i genomsnitt hade sänkt sina årsarbetsinkomster med 50 000 kronor, jämfört med dem som inte vann i lotteriet. Samtidigt hade flytten en positiv effekt på utbildningsnivån då andelen som tog högskoleexamen ökade med tio procent. Den negativa effekten på inkomst fanns kvar även om hänsyn tas till att de boende påbörjade studier och sänkte sina inkomster på grund av detta.
Granskningen ger stöd för att bruksvärdessystemet medför att tillgången till en hyresrätt på en bristmarknad har effekt på arbetsinkomst. Rapporten bidrar till ny kunskap som bör användas när förslag tas fram om hur dagens system för hyressättning kan utvecklas.