Uppföljning

Staten ersätter kommunerna för kostnader för mottagandet av asylsökande och nyanlända genom ett trettiotal ersättningar. Riksrevisionen granskade om staten har utformat ersättningssystemet så att kommuner ges rimliga ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar för mottagandet av asylsökande och nyanlända samt om ersättningssystemet kan förenklas eller effektiviseras. För att ge en samlad bild av statens bidrag till kommunerna med anledning av flyktingmottagandet belyste Riksrevisionen även hur flyktingmottagandet påverkar utfallet i den kommunalekonomiska utjämningen.

Riksrevisionen bedömde att det saknades en tydlig princip för fördelning av kostnadsansvaret mellan stat och kommun. Riksrevisionen ansåg att det är viktigt för ersättningssystemets transparens och legitimitet. Granskningen visade också att regeringen endast hade en fragmentarisk bild av kommunernas faktiska kostnader för mottagandet. En majoritet av kommunerna bedömde dock att ersättningarna motsvarade eller översteg kostnaderna för mottagandet. Granskningen visade också att systemet var omotiverat detaljerat och dyrt att administrera. Migrationsverkets och kommunernas kostnader för detta uppskattades till drygt 300 miljoner kronor. Att Migrationsverket saknade en e-tjänst för ansökan bedömdes bidra till de höga kostnaderna.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förtydliga principerna för kostnadsansvaret, följa upp kommunernas faktiska kostnader för mottagandet och att se över avvägningen mellan träffsäkerhet och enkelhet i ersättningssystemet i syfte att genomföra förenklingar. Riksrevisionen rekommenderade Migrationsverket att prioritera arbetet med att effektivisera handläggningen och förenkla ansökningsförfarandet.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I sin skrivelse över rapporten välkomnade regeringen Riksrevisionens granskning och instämde i rekommendationen att se över ersättningssystemet utifrån en avvägning mellan träffsäkerhet och enkelhet. Regeringen angav att den gett Mottagandeutredningen (dir. 2015:02) i uppdrag att lämna förslag om utformningen av ersättningarna i syfte att effektivisera och förenkla systemet. Regeringen avsåg att se över behovet av förändringar i ersättningssystemets utformning efter att utredningen överlämnat sitt slutbetänkande. Regeringen ansåg dock att det, i och med propositionerna som låg till grund för det nuvarande ersättningssystemet samt till lagen (2010:197) om etableringsinsatser, redan finns uttalade principer för kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Slutligen menade regeringen att flera rapporter har visat på svårigheter att följa upp kommunernas kostnader. Regeringen angav att en eventuell uppföljning av kommunernas kostnader skulle ses över med inriktningen att eventuell påverkan på kommunernas administration ska begränsas och att uppgiftsinsamlingen så långt möjligt ska bygga på befintliga strukturer.

Socialförsäkringsutskottet behandlade regeringens skrivelse med anledning av granskningsrapporten i betänkande 2017/18:SfU14. Utskottet angav att det inte är förvånande att kommunerna anser att systemet är svårt att tillämpa, med hänsyn till komplexiteten i ersättningssystemet. Utskottet ansåg att det därför finns all anledning för regeringen att vidta åtgärder för att underlätta för kommunerna. Utskottet såg positivt på att regeringen i samband med beredningen av Mottagandeutredningens kommande förslag avsåg att se över behovet av förändringar i ersättningssystemets utformning och i möjligaste mån införa schabloniserade ersättningar utan ansökningsförfarande. Utskottet ansåg att även frågan om uppföljning av kommunernas kostnader var angelägen. Däremot menade utskottet att det inte fanns skäl att förtydliga principerna för kostnadsansvaret för mottagandet av asylsökande och nyanlända. Med detta ansåg utskottet att motionsyrkanden om att verka för mer schabloniserade bidrag till kommunerna utan ansökningskrav kunde anses delvis tillgodosedda och avstyrkte dem. Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag att avslå motionerna och lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Vad gäller Riksrevisionens rekommendation att följa upp kommunernas faktiska kostnader för mottagandet, ändrades lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning från den 1 januari 2020 utifrån förslag från utredningen Översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting (Fi 2016:12). Bland annat togs delmodellen för barn och ungdomar med utländsk bakgrund bort med motiveringen att socioekonomiska förhållanden är en mer relevant grund för kostnadsutjämning än härkomst. Regeringen uttalade också i propositionen att det är angeläget att de uppgifter som ligger till grund för kostnadsutjämningen i högre grad uppdateras årligen för att undvika att vissa delar av kostnadsutjämningen urholkas i förhållande till andra. Statskontorets rapport Flyktinginvandring och kommunal kostnadsutjämning – Analys av utredningsbehov (2016:32) utgjorde ett av underlagen till utredningsarbetet.

Vad gäller rekommendationen att genomföra förenklingar i ersättningssystemet, angav regeringen i sin skrivelse bland annat att ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga trätt i kraft den 1 juli 2017. Enligt regeringen innebar detta förenklingar av regelverket, minskad administration och bättre planeringsförutsättningar för mottagandet av målgruppen.

Mottagandeutredningen, som regeringen hänvisade till i sin skrivelse, lämnade sitt slutbetänkande den 28 mars 2018. Betänkandet innehöll förslag om förenklingar och andra förändringar av ersättningssystemet. Utredningens förslag har remitterats, men regeringen har bedömt att förslagen om ersättningssystemet behöver analyseras närmare. Regeringen har därför i skrivande stund inte gjort några förändringar med anledning av betänkandet. Regeringskansliet anger dock att andra justeringar i ersättningsförordningarna har gjorts vid ett flertal tillfällen. Statskontoret har också haft i uppdrag att kartlägga kommunernas mottagandeverksamhet och hur mottagandeschablonen används. Regeringen har också gett utredningen om ett ordnat initialt mottagande för asylsökande i uppdrag att uppmärksamma behovet av följdändringar i ersättningssystemet. Vidare avser regeringen att ge en bokstavsutredare i uppdrag att se över de författningar som reglerar statlig ersättning för asylsökande m.fl.

Riksrevisionen rekommenderade att effektivisera handläggningen och förenkla ansökningsförfarandet. Migrationsverket har efter granskningen utvecklat en e-tjänst som gör det möjligt för kommuner att ansöka om vissa ersättningar digitalt. Fler beslut om ersättningar fattas automatiskt vilket kan förkorta handläggningstiden. Vid årsskiftet 2019/2020 hade 285 kommuner anslutit sig till e-tjänsten. Migrationsverket avser att fortsätta lanseringen av automatiska beslut.

Avslutande bedömning och kommentarer

Förändringar i kommunala kostnadsutjämningen går delvis i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Tiden får dock utvisa om de på längre sikt bidrar till en bättre uppföljning av kommunernas faktiska kostnader för mottagandet, och en enklare och mer träffsäker fördelning av statens samlade ersättningar. Vad gäller förtydligade principer för kostnadsansvaret mellan stat och kommun, angav regeringen redan i sin skrivelse att den inte delar Riksrevisionens bedömning. Vad gäller ersättningssystemet, angav regeringen i sin skrivelse till riksdagen att rekommendationer skulle omhändertas i samband med mottagandeutredningens arbete. Det har ännu inte skett. Utredningens förslag bereds fortsatt i Regeringskansliet och regeringen har tillsatt ytterligare ett antal analyser och utredningar som berör ersättningssystemet. De justeringar som regeringen hittills har gjort i ersättningarna har endast begränsad relevans för Riksrevisionens rekommendationer. Möjligen kan översynen av ersättningarna för mottagandet av ensamkommande barn och unga år 2017 innebära förenklingar som svarar mot Riksrevisionens rekommendationer. Migrationsverkets utveckling av en e-tjänst för handläggning av ersättningarna svarar väsentligen mot Riksrevisionens rekommendation. Tjänsten är dock fortfarande relativt ny, och det är ännu oklart hur väl den uppnår sina syften.