Arbetsförmedlingens matchningsarbete – svag kunskapsbas och brister i styrningen

Arbetsförmedlingen ska förbättra matchningen på arbetsmarknaden genom att effektivt sammanföra arbetssökande med arbetsgivare. Under 2018 använde Arbetsförmedlingen
en tredjedel av sitt förvaltningsanslag, 3,5 miljarder kronor, för matchningsarbetet som flera år i rad inte har nått målet om förbättrad matchning.

Riksrevisionens granskning visar att det finns risker för bristande effektivitet och likvärdighet i Arbetsförmedlingens matchningsarbete. Det kan i förlängningen innebära att arbetssökande riskerar en längre tid i arbetslöshet än nödvändigt.

Skälen till bristerna är flera. Bland annat har Arbetsförmedlingen begränsad kunskap om hur olika arbetssätt kan bidra till förbättrad matchning. Styrningen säkerställer heller inte att alla arbetsförmedlare använder effektiva arbetssätt eller att de gör likvärdiga bedömningar av arbetssökandes behov. Det kan leda till att arbetssökande får olika bra stöd, beroende på vilket kontor eller arbetsförmedlare han eller hon vänder sig till.

För att kunna nå målen om en bättre matchning rekommenderar Riksrevisionen Arbetsförmedlingen att utveckla sin uppföljning av vilka arbetssätt som används. De bör också se över hur de använder sina analysresurser för att utvärdera och utveckla sina arbetssätt. Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att följa upp Arbetsförmedlingens arbete med att göra arbetsmarknadspolitiska bedömningar.