Konsten att styra – regeringens styrning av kulturområdets institutioner

Kulturområdet skiljer sig från andra politikområden på flera sätt. Bland annat består det av många små institutioner organiserade på en rad olika sätt – som myndigheter, föreningar, stiftelser och statligt ägda bolag. Dessutom präglas området av den så kallade armlängdsprincipen, som innebär att politiken ska skapa goda förutsättningar för verksamheten men låta professionen ta ansvar för innehåll och kvalitet.

Riksrevisionen har granskat om regeringens styrning inom kulturområdet lever upp till de kriterier som riksdagen har ställt upp för styrning av statliga verksamheter. Granskningens slutsats är att regeringens styrning är tydlig och resultatinriktad. Styrningen har ett långsiktigt perspektiv och är dokumenterad på ett bra sätt. Det underlättar riksdagens möjlighet till kontroll och insyn. Däremot anser Riksrevisionen att styrningen inte är tillräckligt anpassad till de olika förutsättningar som gäller för bolag och stiftelser jämfört med myndigheter.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se över formerna för påverkan av bolag och stiftelser som får statliga medel inom kulturområdet. Det kan innebära att regeringen tar fram ägaranvisningar som antas på bolagsstämman i stället för att årligen besluta om riktlinjer för de bidrag som den lämnar. Det innebär också att regeringen, i dialog med stiftelserna, bör säkerställa att riktlinjer eller villkor för statens bidrag till stiftelserna inte strider mot stiftelsernas förordnanden.