Rätt insats på rätt plats – polisens arbete i utsatta områden

I vissa delar av Sverige finns det utsatta områden där otryggheten och brottsligheten är högre än i andra områden. Ofta råder en tystnadskultur och de som utsätts för eller bevittnar brott kan vara rädda för att tala med polisen. Situationen ställer särskilda krav på polisens förmåga. Trots riksdagens och regeringens tydliga ambition att vända utvecklingen i utsatta områden kvarstår problemen.

Riksrevisionen har granskat om polisens arbete med utsatta områden är ändamålsenligt. Ett ändamålsenligt arbete innebär att det ska vara tydligt vilka områden Polismyndigheten identifierar som utsatta, att regeringen och Polismyndigheten har haft en effektiv styrning som möjliggör för poliserna i utsatta områden att arbeta effektivt och använda beprövade arbetsmetoder som är anpassade till situationen i utsatta områden.

Granskningen visar att Polismyndighetens metod för att identifiera utsatta områden är ett stöd i arbetet med att ta fram lokala lägesbilder, men att det finns brister i metoden. Polismyndigheten följer inte upp resursfördelningen till utsatta områden vilket gör att det inte går att veta hur stor del av de senaste årens resurstillskott som har fördelats dit. Riksrevisionens enkätundersökning visar dock att rikspolischefens beslut om minst en områdespolis per 5 000 invånare inte är genomfört i en tredjedel av de lokalpolisområden som har utsatta områden. Riksrevisionens bedömning är att de poliser som tjänstgör i utsatta områden har anpassat sitt arbetssätt och arbetar enligt beprövade metoder i den omfattning som är möjlig sett till resurssituationen, men det finns omständigheter som begränsar polisens förmåga att arbeta effektivt.