Uppföljning

Granskningens bidrag till resultatet

Uppföljningen visar att Riksrevisionens granskning i hög grad har bidragit till de åtgärder som vidtagits. Samtliga rekommendationer till Polismyndigheten har omhändertagits i form av återrapporteringskrav i myndighetens regleringsbrev för 2021. Återrapporteringskraven ligger helt i linje med våra rekommendationer som är i princip ordagrant återgivna. Återrapporteringskravet om att uppdatera lägesbilden över utsatta områden och ge en samlad bild av vilka polisiära åtgärder som vidtas ingick även i Polismyndighetens regleringsbrev för 2023.

Efter granskningen har Polismyndigheten fortsatt att följa andelen områdespoliser i utsatta områden trots att just fördelningen i utsatta områden inte längre ingår i återrapporteringskravet. Vi bedömer att detta är mycket positivt då områdespolisens roll är viktig i utsatta områden. Därutöver har Polismyndigheten fortsatt att redovisa fördelningen av bevakningskameror och kroppsburna kameror. Fördelningen baseras delvis på hur många utsatta områden regionerna har. Även detta är positivt eftersom både bevakningskameror och kroppsburna kameror är viktiga hjälpmedel för att polisens ska kunna arbeta effektivt.

Uppföljning av granskningen

Uppföljningen avser perioden från riksrevisorns beslut att inleda granskningen i januari 2019 till och med januari 2025, då uppföljningen avslutades. Underlag till uppföljningen har inhämtats med hjälp av skriftliga frågor till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) och den granskade myndigheten (Polismyndigheten). Uppföljningen baseras även på genomgångar av Polismyndighetens regleringsbrev och årsredovisningar för åren 2020–2023.

Riksrevisionens granskning från 2020 i korthet

Riksrevisionen granskade om polisens arbete i utsatta områden är ändamålsenligt. Ett ändamålsenligt arbete innebär att det ska vara tydligt vilka områden Polismyndigheten identifierar som utsatta. Därutöver ska regeringen och Polismyndigheten ha haft en effektiv styrning som möjliggör för poliserna i utsatta områden att arbeta effektivt. Polismyndigheten och regeringen (Justitiedepartementet) ingick i granskningen.

Granskningen motiverades av att brottsligheten och otryggheten i utsatta områden är högre än i andra områden, trots riksdagens och regeringens tydliga ambition att vända utvecklingen. Granskningen visade att regeringen genom sin styrning av Polismyndigheten hade ökat förutsättningarna för polisen att arbeta effektivt i utsatta områden, men att det fanns brister i polisens arbete.

Polismyndighetens metod för att identifiera utsatta områden utgjorde ett stöd i arbetet med att ta fram lokala lägesbilder. Metoden bygger dock delvis på subjektiva skattningar av områdenas problematik och det saknades rutiner för en enhetlig tillämpning. Det innebär att det fanns en risk att likartade problem kunde bedömas olika beroende på vem som gjorde bedömningen.

Granskningen visade också att Polismyndigheten inte följde upp resursfördelningen till utsatta områden. Därmed var det inte möjligt att följa upp hur stor del av de senaste årens resurstillskott som hade fördelats dit, eller om rikspolischefens beslut att det ska finnas minst en områdespolis per 5 000 invånare i utsatta områden var genomfört.

De poliser som tjänstgjorde i utsatta områden bedömdes ha anpassat sitt arbetssätt och arbetade enligt beprövade metoder i den omfattning som var möjlig sett till resurssituationen, men det fanns omständigheter som begränsade polisens förmåga. Bland annat rådde det brist på teknisk utrustning i form av bevakningskameror och kroppsburna kameror i utsatta områden, vilket påverkade polisens förutsättningar att arbeta effektivt.

Riksrevisionens övergripande slutsats var att polisens arbete i utsatta områden inte var fullt ut ändamålsenligt. Riksrevisionen lämnade följande rekommendationer till Polismyndigheten:

• Öka tillförlitligheten i den process som används för att identifiera utsatta områden. Det kan till exempel handla om att se över bedömningskriterierna och ta fram rutiner för hur metodstödet ska användas på ett enhetligt sätt.
• Följ upp hur många områdespoliser som fördelas till utsatta områden, både för att säkerställa att beslutet om minst en områdespolis per 5 000 invånare i utsatta områden genomförs och för att analysera behovet.
• Säkerställ att polisen har tillgång till den tekniska utrustning som behövs för att kunna arbeta effektivt i utsatta områden. Det kan till exempel handla om att påskynda utbyggnaden av bevakningskameror och fördelningen av kroppsburna kameror.

Revisionens iakttagelser och rekommendationer är helt hanterade

Justitieutskottet anförde i sitt betänkande att man delade regeringens bedömning att Riksrevisionens granskning var ett värdefullt bidrag i Polismyndighetens pågående arbete i utsatta områden. Utskottet såg även positivt på de åtgärder som regeringen och Polismyndigheten hade vidtagit och avsåg att vidta med anledning av Riksrevisionens iakttagelser.[1] Sammantaget bedöms Riksrevisionens granskning ha haft en stark påverkan på Polismyndighetens arbete med utsatta områden. Brottsligheten och otryggheten i utsatta områden har länge varit en prioriterad fråga för regeringen där Riksrevisionens granskning bedöms ha bidragit genom att tydliggöra specifika problem som behövde åtgärdas. Uppföljningen visar att samtliga rekommendationer i Riksrevisionens granskning omhändertogs genom uppdrag och återrapporteringskrav i Polismyndighetens regleringsbrev för 2021.

Polismyndigheten har utvecklat arbetet med att ta fram en lägesbild över utsatta områden

Regeringen välkomnade Riksrevisionens granskning och framhöll i skrivelsen att man hade gett Polismyndigheten i uppdrag i regleringsbrevet för 2021 att uppdatera lägesbilden över utsatta områden. I uppdraget ingick att ge en samlad bedömning och analys av situationen i utsatta områden utifrån ett polisiärt perspektiv. I bedömningen skulle polisiärt relevanta indikatorer användas och underlaget skulle i så stor utsträckning som möjligt bygga på objektiva kriterier för att öka jämförbarheten. Myndigheten skulle även ge en samlad bild av vilka polisiära åtgärder som vidtas i de utsatta områdena samt beskriva hur det fortsatta arbetet skulle bedrivas.[2] [3] Uppdraget återfinns även i en förkortad version i regleringsbrevet för 2023.[4]

Polismyndigheten delade Riksrevisionens bedömning att det fanns ett behov av att öka tillförlitligheten i den process som användes för att identifiera utsatta områden. Myndighetens ambition var att integrera objektiva kriterier och att utveckla de subjektiva bedömningarna i lägesbilderna. Polismyndigheten skulle också förtydliga rutinerna i inhämtningen av underlag till lägesbilden, och i det arbetet bland annat beakta slutsatserna från Riksrevisionens granskning.[5]

Mot bakgrund av att regeringen motiverar uppdraget till Polismyndigheten utifrån Riksrevisionens granskning, bedöms granskningen ha haft en stark inverkan på Polismyndighetens arbete med att utveckla lägesbilden för utsatta områden. Inget liknande uppdrag hade heller givits innan Riksrevisionens granskning.

Polismyndigheten följer fördelningen av områdespoliser i utsatta områden

Regeringen gav Polismyndigheten i uppdrag genom regleringsbrevet för 2021 att fortsatt redovisa vilka åtgärder som vidtas för att säkerställa en långsiktig och tydlig polisiär närvaro i hela landet. Särskild vikt skulle läggas vid att redovisa hur resurser fördelas för att skapa en stark lokal närvaro i utsatta områden. I uppdraget ingick även att redovisa omfattningen av områdespoliser på lokalpolisområdesnivå och åtgärder för att dessa ska kunna arbeta långsiktigt med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete utan att tas i anspråk för annan verksamhet. Antalet områdespoliser i utsatta områden skulle särskilt redovisas.[6]

Polismyndigheten har sedan 2018 haft i uppdrag att redovisa omfattningen av områdespoliser på lokalpolisområdesnivå och i vilken utsträckning dessa arbetar fredat med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete.[7] Först i regleringsbrevet för 2021 anges att omfattningen av områdespoliser i utsatta områden särskilt ska redovisas.[8] Företrädare för Polismyndigheten uppger att myndigheten har fortsatt att redovisa antalet områdespoliser i utsatta områden i årsredovisningen, trots att det inte längre finns som ett återrapporteringskrav i regleringsbrevet.[9]

Riksrevisionens granskning har haft en stark påverkan på Polismyndighetens arbete med att följa andelen områdespoliser i utsatta områden. Områdespolisers roll och i vilken utsträckning de får möjlighet att arbeta fredat i utsatta områden har stor betydelse för möjligheten att vända utvecklingen. Vi ser mycket positivt på att Polismyndigheten dessutom har fortsatt att följa fördelningen av områdespoliser i utsatta områden trots att det sedan 2022 inte längre ingår i återrapporteringskravet.

Polismyndigheten har prioriterat utbyggnaden av bevakningskameror i utsatta områden och fördelningen av kroppsburna kameror

Regeringen gav Polismyndigheten i uppdrag i regleringsbrevet för 2021 att beskriva hur arbetet med kamerabevakning bedrivs och utvecklas. Av redovisningen skulle särskilt framgå hur arbetet med kamerabevakning har utvecklats i utsatta områden. Återrapporteringskrav om att redovisa utbyggnaden av bevakningskameror och kroppsburna kameror återfinns även i Polismyndighetens regleringsbrev för 2023 och 2024, men då utan särredovisningen för utsatta områden.[10] [11]

Polismyndigheten uppger att antalet bevakningskameror som tilldelats till polisregionerna under åren 2022–2024 delvis har baserats på antalet utsatta områden som respektive polisregion har. Därefter är det polisregionerna som själva avgör var kamerorna placeras. I många fall blir det i utsatta områden för att öka tryggheten och verka brottsförebyggande på brottsutsatta platser. Därutöver har ett nationellt införande av kroppburna kameror till poliser i yttre tjänst pågått under 2022–2024. Idag har drygt 10 000 poliser möjlighet att bära en kroppsburen kamera under sina arbetspass.[12]

Företrädare för Justitiedepartementet uppger att uppdraget att beskriva hur arbetet med kamerabevakning bedrivs och utvecklas även uppkom mot bakgrund av lagändringar som möjliggjorde förstärkt förmåga.[13] Riksrevisionen konstaterade i sin granskning att det rådde brist på teknisk utrustning i form av bevakningskameror och kroppsburna kameror i utsatta områden, och att dessa var viktiga hjälpmedel för att polisen ska kunna arbeta effektivt. Återrapporteringskravet ligger därmed helt i linje med Riksrevisionens rekommendation. Granskningen bedöms därmed ha haft en stark påverkan på Polismyndighetens arbete med att fördela bevakningskameror och kroppsburna kameror till utsatta områden.

Referenslista

Bet. 2020/21:JuU32, Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens arbete i utsatta områden.

Regeringsbeslut Ju2020/04577, Regleringsbrev för budgetåret 2021 avseende Polismyndigheten.

Regeringsbeslut Ju2022/03704, Regleringsbrev för budgetåret 2023 avseende Polismyndigheten.

Regeringsbeslut Ju2023/02737, Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Polismyndigheten.

Riksrevisionen, Rätt insats på rätt plats – polisens arbete i utsatta områden. RiR 2020:20, 2020.

Skr. 2020/21:108, Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens arbete i utsatta områden.