Planering och uppföljning 14 apr 2026

Uppföljningsrapporten 2026

Nyhet

Riksrevisorns förord

Riksrevisionens uppdrag är att genom oberoende granskning bidra till en effektiv statsförvaltning och till att statens resurser används på ett ansvarsfullt sätt. Vårt mål är att bedriva revision som gör skillnad, idag och imorgon. I ett samhälle med långsiktiga utmaningar är det viktigt att vår granskning leder till åtgärder som stärker statens förmåga att leverera verksamhet av god kvalitet.

Den sammantagna bedömningen i denna uppföljningsrapport är att Riksrevisionens granskning, både från den årliga revisionen och från effektivitetsrevisionen, gör skillnad och bidrar till förbättringar i statens verksamhet. Såväl regeringen som de granskade myndigheterna tar i stor utsträckning till sig av våra granskningar och rekommendationer. Samtidigt ger uppföljningen en mer nyanserad bild. Många problem är komplexa och tar tid att åtgärda, och i flera fall krävs fortsatt arbete eller ytterligare insatser för att få bukt med problemen.

Genom uppföljningsrapporten kan jag konstatera att Riksrevisionens granskning är ett relevant och viktigt verktyg för att stärka ansvarstagande, effektivitet och transparens i staten. Uppföljningen bidrar även till lärande och utveckling – både hos dem som granskas och inom Riksrevisionen. På så sätt kan vi fortsatt fullgöra vårt uppdrag att göra revision som bidrar till en väl fungerande statsförvaltning, till nytta för samhället och medborgarna.

Christina Gellerbrant Hagberg, porträtt.

Christina Gellerbrant Hagberg
Riksrevisor

1. Sammanfattning av granskningens resultat

I det här kapitlet sammanfattar vi årets uppföljning. Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att granskningen genom årlig revision och effektivitetsrevision har gett resultat och bidragit till förbättringar i den statliga verksamheten. I de flesta fall har granskningen medfört någon form av åtgärd från regeringen eller andra granskade myndigheter. Åtgärderna ligger ofta i linje med Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer.

1.1 Den årliga revisionen följs av åtgärder

Riksrevisionen har följt upp resultatet av den årliga revisionens granskning för räkenskapsåret 2024. Granskningen omfattade totalt 226 årsredovisningar. En stor del av granskningen sker löpande under året innan myndigheterna har upprättat sina årsredovisningar, genom så kallad tidigarelagd granskning.

1.1.1 Alla modifierade revisionsberättelser följdes av åtgärder

Totalt 26 av de 226 granskade myndigheterna fick en modifierad revisionsberättelse för räkenskapsåret 2024. När vi följer upp dem ser vi att samtliga myndigheter har vidtagit åtgärder efter ett år.

Nio av de modifierade revisionsberättelserna avsåg myndigheter som har ett ackumulerat över- eller underskott i avgiftsbelagd verksamhet där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är att de tagit fram eller uppdaterat planer för att komma till rätta med över- och underskotten.

Tre av de modifierade revisionsberättelserna gällde myndigheter som hade överskridit bemyndiganderamar till belopp eller slutår. Två andra myndigheter hade ingått framtida åtaganden utan att ha något beställningsbemyndigande alls. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är dialoger med departementen, förbättrade rutiner för uppföljning av beställningsbemyndiganden och ändringar i handläggningsprocessen för bidragsgivning.

Två myndigheter hade bedrivit restaurang- och serveringsverksamhet under hela eller delar av 2024 utan befogenhet att bedriva sådan verksamhet. Båda myndigheterna har slutat bedriva sådan verksamhet.

De senaste tre åren har antalet modifierade revisionsberättelser varierat mellan 13 och 26. Antalet modifierade revisionsberättelser 2024 är det högsta antalet sedan 2014, när Riksrevisionen införde fem separata uttalanden i revisionsberättelsen. Främst beror ökningen på att vi skärpt kriterierna för när fel kan påverka revisionsberättelsen.

1.1.2 Rekommendationer i revisionsrapporterna har omhändertagits

Riksrevisionen har följt upp totalt 27 rekommendationer som den årliga revisionen lämnade i tio revisionsrapporter i samband med revisionen av räkenskapsåret 2024. De granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder i linje med rekommendationerna. Uppföljningen visar att myndigheterna helt eller delvis har omhändertagit alla 27 rekommendationer.

Sex av revisionsrapporterna handlade om myndigheter som har ackumulerade över- och underskott i avgiftsbelagd verksamhet där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning. Andra exempel är två myndigheter vars årsredovisningar inte innehåller allt som den ska innehålla. I den ena årsredovisningen finns inte alla återrapporteringskrav redovisade och i den andra saknas ett utestående åtagande i bemyndiganderedovisningen.

Riksrevisionens tidigare uppföljningar visar att myndigheterna i de allra flesta fall helt eller delvis omhändertar våra rekommendationer. När myndigheterna inte har vidtagit åtgärder kan det exempelvis bero på att de ännu inte har hunnit. Det kan också bero på att myndigheterna inte håller med om rekommendationerna, eller att det inte ligger inom deras mandat att åtgärda orsaken till problemet.

1.2 Effektivitetsrevisionen ger resultat

Riksrevisionen har följt upp resultatet av effektivitetsrevisionens granskning. Uppföljningen omfattar 31 granskningsrapporter som publicerades från april 2021 till mars 2022. Uppföljningen visar att de granskade i hög grad har vidtagit åtgärder som adresserar de problem och rekommendationer som Riksrevisionen lyft. Uppföljningen visar även att det skett förbättringar inom de granskade myndigheterna och att Riksrevisionens granskning i hög grad har bidragit till dessa förbättringar. Staten har därmed fått ett mer effektivt utbyte av sina insatser tack vare Riksrevisionen. Vi bedömer dock att det fortfarande finns saker för myndigheterna att göra för att bli mer effektiva.

I en granskning kan Riksrevisionen rikta rekommendationer till både regeringen och de granskade myndigheterna. Uppföljningen visar att Riksrevisionen har lämnat totalt 158 rekommendationer till regeringen eller till de granskade myndigheterna, fördelat på 31 granskningsrapporter. I årets uppföljning har vi följt upp samtliga rekommendationer. I 30 rapporter riktade Riksrevisionen rekommendationer till regeringen och i 26 rapporter till myndigheter. I 25 av 31 rapporter var rekommendationer riktade till både regeringen och granskade myndigheter.

Riksrevisionens bedömning är att de flesta av våra rekommendationer har hanterats. Det betyder att de som fått rekommendationerna har vidtagit åtgärder. Uppföljningen visar att våra granskningar har påverkat vilka åtgärder som har genomförts. Åtgärderna följer inte alltid våra rekommendationer i detalj, men ligger ofta i linje med dem och med vår avsikt att stärka effektiviteten eller öka fokus på de identifierade problemen.

De rekommendationer som riktas till de granskade myndigheterna följs något oftare av åtgärder, jämfört med de rekommendationer som riktas till regeringen. Vi har inte undersökt vad detta beror på, men vi kan konstatera att rekommendationerna till regeringen respektive myndigheterna brukar ha lite olika karaktär. Rekommendationer till regeringen tenderar att vara mer övergripande, medan rekommendationerna till myndigheterna tenderar att vara mer handlingsinriktade och konkreta.

Även om majoriteten av rekommendationerna har följts av åtgärder som adresserar effektivitetsproblemen, är det vanligt att problemen som motiverade granskningen kvarstår. I nära hälften av fallen i årets uppföljning kan vi inte dra slutsatsen att problemen är avhjälpta. Det kan finnas flera skäl till detta. En anledning kan vara att problemen är komplexa och svårlösta, till exempel vad gäller att få bukt med organiserad ekonomisk brottslighet[1] eller omställningar i staten[2]. Ett annat skäl är att det saknas tillräckligt underlag för att dra slutsatsen att problemen är avhjälpta.

1.2.1 Regeringen har hanterat nästan 7 av 10 rekommendationer

Rekommendationerna som lämnades till regeringen handlade ofta om styrning och ansvarsfördelning, uppföljning, utredning och att ge myndigheter uppdrag. Vi bedömer att regeringen i någon mån har vidtagit åtgärder för att hantera merparten (68 procent) av rekommendationerna. Av uppföljningen framgår att regeringens vanligaste åtgärder är att tillsätta en utredning eller ge myndigheter uppdrag i regleringsbrev.

1.2.2 De granskade myndigheterna har hanterat drygt 8 av 10 rekommendationer

Våra rekommendationer till de granskade myndigheterna handlade ofta om styrning, uppföljning och utvärdering samt rapportering och transparens. Vi bedömer att de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera de allra flesta (86 procent) av rekommendationerna. I årets uppföljning framgår att myndigheternas vanligaste åtgärd är att de utvecklar eller ändrar sina instruktioner för verksamheten. En annan vanlig åtgärd är att myndigheten omorganiserar sin verksamhet.

1.3 I media får vi ofta rollen som expert

Riksrevisionen omnämndes i knappt 4 200 artiklar 2025, en ökning med cirka 30 procent jämfört med 2024. Störst intresse hade media för granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen, framför allt i samband med publicering av nya rapporter. Ett antal granskningsrapporter fick stor uppmärksamhet.

En stor andel av den mediala bevakningen av Riksrevisionen var nyhetsartiklar om nyligen publicerade och pågående granskningar inom effektivitetsrevisionen, medan en betydligt mindre andel handlade om den årliga revisionens granskning. Dessa artiklar rörde oftast enstaka myndigheter som fått en revisionsrapport eller en modifierad revisionsberättelse på grund av betydande brister i myndighetens interna styrning och kontroll, alternativt på grund av väsentliga fel i årsredovisningen.

Utöver det utgjorde olika typer av opinionstexter – ledartexter, debattartiklar och insändare – knappt en tredjedel av artiklarna om Riksrevisionens arbete. Riksrevisionens granskningar användes ofta som argument i olika typer av samhällsdebatter. Vanligtvis hänvisar texten till specifika granskningar, men i vissa fall omnämns i stället verksamheten generellt.

Den mediebild som förmedlades av granskningen är oftast neutral, det vill säga varken negativ eller positiv i sin framställning av Riksrevisionen. Vi ges i regel en expertroll i frågor där det finns flera olika åsikter, och i några fall användes samma granskning av flera sidor i en och samma fråga.

Uppföljningen visar också att granskningsrapporterna i stor utsträckning fortsätter att vara relevanta och intressanta för media under lång tid. Under 2025 rapporterade media om 182 effektivitetsgranskningar från Riksrevisionen. De äldsta publicerades 2004, och totalt 128 granskningar publicerades före 2025. Det är i linje med hur det har sett ut tidigare år. De granskningar som under flera år regelbundet nämns i media handlar ofta om politikområden som är präglade av starka åsikter och ideologiska skillnader, till exempel skolan, transportinfrastrukturen, skatteområdet, rättsväsendet och vårdens utveckling. Det kan också handla om att de berör ett ämne som blir aktuellt i samhällsdebatten.

2. Revisionen ska göra skillnad idag och imorgon

Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt och har i uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. Granskningen bedrivs genom årlig revision och effektivitetsrevision. Målet för granskningen är att statens verksamhet redovisas på ett rättvisande sätt, att verksamheten som redovisas bedrivs med god intern kontroll och att ge riksdagen oberoende underlag av hög kvalitet för välgrundade beslut. Riksrevisionens övergripande mål är att göra revision som gör skillnad i dag och i morgon.[3]

Riksrevisionen är en oberoende revisionsmyndighet. Vi har ett långtgående granskningsmandat som innebär att riksrevisorn inom lagens ramar självständigt beslutar vad som ska granskas, på vilket sätt granskningen ska genomföras och vilka slutsatser som ska dras av den. Statliga myndigheter och andra verksamheter som vi får granska[4] ska lämna den hjälp, de uppgifter och de upplysningar som vi begär för granskningen.

Vårt oberoende och långtgående granskningsmandat ställer särskilda krav på hur vi planerar och följer upp vår granskningsverksamhet. Vår granskning ska vara relevant och transparent och det ska vara möjligt att se vad den bidrar till.

Att följa upp granskningens resultat är en naturlig del av revision och följer av god revisionssed.[5] Det är allmänt förekommande bland nationella revisionsorgan att följa upp resultatet av sin granskning, och att redogöra för uppföljningen hos parlament och allmänhet. Det bottnar i en ambition om att revision ska leda till förbättringar och ytterst vara till nytta för de människor som berörs av de granskade verksamheterna. Genom att följa upp granskningen och presentera resultatet av uppföljningen kan nationella revisionsorgan visa för sina intressenter om den verksamhet som de bedriver är relevant och gör skillnad.[6]

2.1 Riksdagen är mottagare av rapporten

Riksrevisionens uppföljningsrapport 2026 är den tjugonde i ordningen sedan 2007. Rapporten ska ge riksdagen underlag för att bedöma resultatet av vår granskning, det vill säga om granskningen bidragit till en bättre statlig verksamhet. Vi lämnar rapporten till riksdagens finansutskott, som har ansvar för att säkerställa relevans, kvalitet och produktivitet i vår verksamhet.

Uppföljningen syftar också till att stärka det interna lärandet inom Riksrevisionen. Genom regelbunden uppföljning och återföring av erfarenhet kan vi utveckla såväl vår granskning som rapporteringen av granskningens resultat.

Vi gör rapporten tillgänglig för allmänheten genom att publicera den på vår webbplats. På så sätt kan uppföljningsrapporten även ge andra än riksdagen kunskap om vår granskning och vad den leder till.

2.2 Granskningens resultat följs upp ur flera perspektiv

Att granskningen har effekt kan betyda olika saker, och flera olika faktorer bidrar till att revisionen gör skillnad på kort och längre sikt. Vi riktar i huvudsak fokus mot utfallet i de granskade verksamheterna, efter vår granskning. Det innebär att vi följer upp granskningen för att veta om den har lett till åtgärder och förbättringar i den granskade verksamheten.[7] Uppföljningen omfattar både den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen.

Att vi regelbundet följer upp vår granskning och rapporterar resultatet till riksdagen och allmänheten kan i sig bidra till att granskningen får viss effekt. Uppföljningen kan ge ytterligare drivkrafter för regering, myndigheter och andra att hantera de iakttagelser vi gjort och de rekommendationer vi lämnat i revisionen. Den innebär även en möjlighet för dem som granskats att visa hur de hanterat vår granskning och vilka åtgärder de har vidtagit baserat på våra iakttagelser och rekommendationer.

2.2.1 Rapportering i media kan bidra till goda granskningsresultat

Att en granskning får stor medial bevakning säger inget om revisionens kvalitet och behöver inte heller innebära att granskningen leder till fler åtgärder av regering eller myndigheter.[8] Det kan dock få betydelse för hur de förstår och accepterar revisionens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer. Det kan också öka allmänhetens insyn i den statliga verksamheten. Vi redovisar den mediala bevakningen av vår verksamhet i avsnitt 1.3.

2.2.2 De granskades uppfattning om revisionen är viktig för resultatet

Hur de granskade verksamheterna upplever att bli granskade, och hur de uppfattar granskningen när den har rapporterats, kan spela roll för vilket resultat den får i verksamheten. Hög kvalitet i granskningsarbetet och god kommunikation med de granskade verksamheterna kan bidra till att granskningen får effekt[9] och göra vårt främjandeuppdrag mer effektivt.[10]

Vi följer bland annat upp granskningen genom enkäter till dem vi granskat, och presenterar resultatet i vår årsredovisning. Resultaten från enkäterna visar att granskningen upplevdes som övervägande positiv under 2025.[11] Enkäterna är en möjlighet för myndighetsledningarna att återkoppla till oss på en övergripande nivå. Resultaten ger oss värdefull information och återkoppling på utfört arbete.

2.3 Att följa upp granskningens resultat ställer höga krav

Att följa upp resultaten från granskningsverksamheten innebär flera olika metodologiska utmaningar. I det här avsnittet beskriver vi hur vi har organiserat vår uppföljning för att kunna bedöma om det är sannolikt att det är vår granskning som har bidragit till förändring hos regeringen och de granskade myndigheterna, på egen hand eller tillsammans med andra faktorer.

2.3.1 Vi utgår från verkställighetskedjan från riksdagen till de granskade

Det finns bestämmelser för hur vår granskning ska omhändertas av riksdag, regering, myndigheter och andra som vi granskat. När de vidtar åtgärder inom ramen för verkställighetskedjan[12] och hänvisar till vår granskning, kan vi med större säkerhet dra slutsatser om granskningens resultat och påverkan.

I vår uppföljning använder vi oss i hög grad av de allmänna handlingar som hanteringen av granskningen ger upphov till, till exempel skrivelser, regleringsbrev och utredningsdirektiv. Vanligtvis tar vi även kontakt med berörda myndigheter och kontaktpersoner på ansvariga departement för att fördjupa förståelsen av granskningens resultat. Genom dessa kontakter kan vi dessutom försäkra oss om att vi har tagit del av underlag som är relevant för uppföljningen.

Bestämmelser för hur Riksrevisionens granskning ska hanteras

Om Riksrevisionen lämnar en modifierad revisionsberättelse betyder det att myndighetens årsredovisning innehåller ett eller flera väsentliga fel. Myndigheten ska då redovisa för regeringen vilka åtgärder den vidtagit eller avser att vidta med anledning av den modifierade revisionsberättelsen. Redovisningen ska lämnas inom en månad efter det att revisionsberättelsen överlämnats.[13] Dessa redovisningar kan vi använda oss av när vi följer upp effekten av vår granskning.

Motsvarande bestämmelser finns för hur regeringen ska hantera granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen. Vi lämnar granskningsrapporterna till riksdagen, som i sin tur skickar dem vidare till regeringen. Inom fyra månader ska regeringen återkomma till riksdagen med en skrivelse med svar på granskningen, och redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av iakttagelser i rapporten.[14] Skrivelsen bereds av det ansvariga utskottet och beslutas av riksdagen. Ledamöterna har möjlighet att väcka motioner i samband med beredningen av skrivelsen, och det förekommer att utskott lämnar så kallade tillkännagivanden till regeringen.[15]

Förutom de iakttagelser och rekommendationer som framkommer i en publicerad granskningsrapport, kan även beslutet att inleda en granskning inom effektivitetsrevisionen initiera processer hos de granskade verksamheterna, och leda till beslut om förändringar av olika slag. Det kan till exempel handla om nya rutiner, ändrade interna prioriteringar eller organisationsförändringar.[16] I vissa fall sker alltså förändringar redan under granskningens gång. För att kunna analysera utfallet av hela vår granskning är utgångspunkten för vår uppföljning av granskningsrapporter därför processpårning.[17]

2.3.2 Resultat och förändring kan ta tid

En del av våra granskningar följs ganska omgående av åtgärder från de granskade, i vissa fall redan under granskningens gång. I andra fall bidrar granskningen till förändring, samtidigt som det också finns andra bidragande skäl. Det kan också vara så att de verksamheter som granskats inte delar Riksrevisionens bedömningar och slutsatser, och därför inte vidtar åtgärder.

Ofta tar det tid innan våra slutsatser och rekommendationer leder till åtgärder. Exempelvis kan iakttagelser från granskningar behöva fortsatt utredning inom Regeringskansliet, myndigheterna eller kommittéväsendet. Våra granskningar kan då utgöra ett underlag som utredningarna refererar till, och då sägas bidra till att problem hanteras.

Vår granskning kan även ha andra effekter än vad som lyfts fram i denna rapport. Det kan handla om påverkan genom att en fråga eller ett problem lyfts högre på agendan, eller genom förändring av ett tidigare givet sätt att se på ett problem. Precis som andra typer av effekter är dessa svåra att mäta och fastställa, och de behandlas inte inom ramen för vår uppföljningsrapport.

Uppföljningen görs på kort och lång sikt

Vi följer upp den årliga revisionens granskning utifrån alla modifierade revisionsberättelser och de revisionsrapporter med rekommendationer som Riksrevisionen lämnade för revisionsåret 2024. Uppföljningen av effektivitetsrevisionens granskning baseras på alla granskningsrapporter fyra till fem år efter publicering.

Vi bedömer att detta angreppssätt ligger i linje med riksdagens önskemål om att vi så långt som möjligt ska redovisa vilka effekter som vår granskningsverksamhet har haft, och om staten har fått ett mer effektivt utbyte av sina insatser tack vare vår verksamhet.[18] Vi har valt att rapportera om utfallet fyra till fem år efter att granskningsrapporten publicerats för att det ska vara möjligt att få en uppfattning om förbättringar och kvarstående problem i de granskade verksamheterna.[19]

2.4 Uppföljningsrapportens disposition

I följande kapitel presenterar vi uppföljningen av den årliga revisionens granskning av myndigheters årsredovisningar för räkenskapsåret 2024. Vi har följt upp vilka åtgärder de granskade myndigheterna har vidtagit med anledning av modifierade revisionsberättelser och rekommendationer i revisionsrapporter. Vi presenterar också analyser av modifierade revisionsberättelser från tidsperioden 2015 till 2024.

I kapitel 4 gör vi en sammanfattande bedömning av effektivitetsrevisionens granskningar. Uppföljningen omfattar alla granskningsrapporter som publicerades under perioden april 2021 till och med mars 2022.

I de fem bilagorna finns mer detaljerade uppgifter om den årliga revisionens underlag för uppföljning, och en kvantitativ sammanställning av uppföljningen av effektivitetsrevisionens granskningar. Här finns också sammanfattande bedömningar från samtliga 31 uppföljningar av granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen. Uppföljningarna publiceras i sin helhet på vår webbplats.

3. Uppföljning av den årliga revisionens granskningsverksamhet

I det här kapitlet presenterar vi uppföljningen av den årliga revisionens granskning för räkenskapsåret 2024. Vår sammanfattande slutsats är att modifierade revisionsberättelser och revisionsrapporter från den årliga revisionen i de allra flesta fall har medfört åtgärder från de granskade myndigheterna eller regeringen.

Skriftlig rapportering från den årliga revisionen

När all granskning är avslutad lämnar den årliga revisionen en revisionsberättelse för varje granskad årsredovisning. Om årsredovisningen innehåller väsentliga fel lämnar Riksrevisionen en modifierad revisionsberättelse. I den modifierade revisionsberättelsen bedömer vi hur felet påverkar olika delar av årsredovisningen och beskriver varför vi bedömer att det är ett väsentligt fel.

Vi lämnar en skriftlig revisionsrapport när den ansvariga revisorn bedömer att det finns betydande brister i myndighetens interna styrning och kontroll. Vi lämnar också en skriftlig revisionsrapport när det finns väsentliga fel i årsredovisningen som behöver utvecklas mer än vad som framgår i den modifierade revisionsberättelsen. I revisionsrapporten beskriver vi de identifierade bristerna, deras eventuella effekter och rekommendationer med förslag på lämpliga åtgärder. Om den ansvariga revisorn bedömer att regeringen bör ta del av innehållet skickas revisionsrapporten med kopia till det berörda departementet.

3.1 Väsentliga fel ledde till 26 revisionsberättelser med modifierade uttalanden

Antalet modifierade revisionsberättelser har de senaste tre åren varierat mellan 13 och 26 per räkenskapsår. I de 26 modifierade revisionsberättelser som Riksrevisionen lämnade 2024 uttalade vi oss med reservation i samtliga fall.[20] Anledningen var till exempel att myndigheterna

överskridit bemyndiganderamar till belopp eller slutår
ingått framtida åtaganden utan beställningsbemyndigande
under flera års tid ackumulerat ett över- eller underskott i avgiftsbelagd verksamhet där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning.

Två myndigheter fick modifierade revisionsberättelser eftersom de inte hade redovisat samtliga återrapporteringskrav i resultatredovisningen. En annan myndighet hade inte redovisat finansiella villkor i anslagsredovisningen och fick därför en modifierad revisionsberättelse.

Två myndigheter bedrev utan befogenhet restaurang- och serveringsverksamhet under hela eller delar av 2024. Eftersom myndigheterna inte hade befogenhet att bedriva sådan verksamhet enligt instruktionen, regleringsbrev eller annat regeringsbeslut fick de modifierade revisionsberättelser.

En myndighet fick en modifierad revisionsberättelse eftersom Riksrevisionen bedömde att myndigheten inte följt förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll. I sitt uttalande i årsredovisningen bedömde myndighetens ledning att det hade funnits väsentliga brister i den interna styrningen och kontrollen under året, till exempel att det saknades en välfungerande och effektiv process för intern styrning och kontroll. Det är myndighetsledningens ansvar att det finns en process för intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt.

Samtliga myndigheter har vidtagit åtgärder med anledning av de modifierade revisionsberättelserna. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är att de

tagit fram eller uppdaterat planer för att komma till rätta med över- och underskott i avgiftsfinansierad verksamhet med det ekonomiska målet full kostnadstäckning
slutat bedriva restaurang- och serveringsverksamhet
sett över och förbättrat processer och rutiner för bidragsgivning, bemyndiganderedovisning och kvalitetssäkring av årsredovisningen
haft dialoger med departement och Ekonomistyrningsverket[21].

Regeringen har vidtagit åtgärder som till exempel att ändra ekonomiskt mål för en avgiftsbelagd verksamhet, lägga till ett beställningsbemyndigande till en anslagspost och ändra slutår på ett befintligt beställningsbemyndigande. Regeringen har haft dialoger med myndigheterna för att komma till rätta med orsakerna till modifieringarna. Regeringen har också gett en myndighet i uppdrag att redovisa hur arbetet framskrider med att stärka den interna styrningen och kontrollen för att främja en god förvaltningskultur.

Revisionsberättelser med modifierade uttalanden

Revisionsberättelsen innehåller fem separata uttalanden. De tre första handlar om årsredovisningen och om den är upprättad enligt gällande regelverk, om den ger en rättvisande bild och om resultatredovisningen stämmer med övriga delar i årsredovisningen. Det fjärde uttalandet handlar om granskningen av ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter, och det femte gäller för de myndigheter som följer förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll.

Om Riksrevisionen bedömer att årsredovisningen innehåller väsentliga fel ska ett eller flera uttalanden i revisionsberättelsen modifieras. Sådana modifieringar kan göras genom reservation, genom uttalande med avvikande mening eller genom att Riksrevisionen avstår från att uttala sig:

Uttalande med reservation används när Riksrevisionen drar slutsatsen att det finns väsentliga fel men att dessa inte är genomgripande för årsredovisningen. Uttalande med reservation används också om Riksrevisionen inte kunnat inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis men bedömer att de möjliga felen inte är genomgripande.
Uttalande med avvikande mening används om Riksrevisionen drar slutsatsen att det finns väsentliga fel som är genomgripande och att årsredovisningen därför inte ger en rättvisande bild.
Riksrevisionen avstår från att uttala sig om det inte går att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis och Riksrevisionen bedömer att de möjliga effekterna av oupptäckta fel kan vara både väsentliga och genomgripande. Riksrevisionen kan även avstå från att uttala sig om myndigheten inte har upprättat årsredovisningen enligt ett ramverk för finansiell rapportering. Om det inte finns regler för hur redovisningen ska vara upprättad har Riksrevisionen inga kriterier att granska den mot.

3.2 Samtliga rekommendationer i revisionsrapporterna 2024 har hanterats

För räkenskapsåret 2024 lämnade vi tio revisionsrapporter. Rapporterna innehöll sammanlagt 27 rekommendationer. Sex av rapporterna avsåg myndigheter som också fick en modifierad revisionsberättelse.

För att säkerställa att fel och brister inte kvarstår följer vi alltid upp vilka åtgärder de myndigheter som fått en revisionsrapport har vidtagit följande år. Ofta har myndigheten redan lämnat ett skriftligt svar på revisionsrapporten innan vi planerar nästa års revision. Av svaret framgår vilka åtgärder myndigheten planerar att vidta för att komma till rätta med de fel och brister som granskningen visat.

Uppföljningen visar att myndigheterna har vidtagit åtgärder för 26 rekommendationer och delvis vidtagit åtgärder för 1 rekommendation.[22] Att en myndighet har vidtagit åtgärder innebär att den har beslutat om eller implementerat åtgärder. I bilaga 3 redovisar vi vad rekommendationerna handlar om, och vilka åtgärder som de granskade myndigheterna har vidtagit.

Tabell 1 Uppföljning av rekommendationer i revisionsrapporter. Har myndigheten hanterat rekommendationen?

Uppföljningsår	Antal revisions-rapporter	Antal rekommendationer	Myndigheten har hanterat rekommendationen	Myndigheten har inte hanterat rekommendationen	Myndigheten har delvis hanterat rekommendationen
2026	10	27	26	01	1
2025	9	26	21	0*	5
2024	13	33	20	0	13

Anm.: Uppföljningsåret 2026 avser räkenskapsåret 2024. Uppföljningsåren 2025 och 2024 avser räkenskapsåren 2023 och 2022.
* I uppföljningsrapporten 2025 bedömde vi felaktigt att en rekommendation inte var hanterad trots att regeringen redan då vidtagit åtgärder som gjorde att rekommendationen inte längre var aktuell. I år har vi ändrat bedömningen eftersom regeringen vidtog åtgärder efter dialog med myndigheten. Rekommendationen var därför hanterad redan vid upprättandet av förra årets rapport och borde ha redovisats som ”Ja”. Vi har därför ändrat siffrorna i tabellen i årets rapport.

3.3 Varierande antal revisionsrapporter och rekommendationer

Antalet revisionsrapporter varierar mellan åren. Det kan finnas flera anledningar till det. En anledning är att Riksrevisionen inte har identifierat så många fel eller brister under ett enskilt år. De brister som vi rapporterar om i revisionsrapporter är ofta av engångskaraktär och inte vanligt återkommande.

Även antalet rekommendationer varierar över tid. Det beror bland annat på hur många revisionsrapporter som Riksrevisionen lämnar, men också på att olika typer av fel och brister kan behöva olika många rekommendationer med förslag på åtgärder som myndigheten behöver vidta. När en myndighet har fått många rekommendationer beror det oftast på att vi har identifierat brister i flera delar av den interna styrningen och kontrollen. Rekommendationerna kan vara mer eller mindre omfattande och av olika karaktär.

3.3.1 Riksrevisionen rapporterar fel och brister muntligt under året

Om Riksrevisionen ser fel och brister i samband med den tidigarelagda granskningen rapporterar vi dessa till myndigheten som då har möjlighet att rätta felen och vidta åtgärder för att komma till rätta med bristen. Det innebär att den årliga revisionens arbete också är förebyggande. Om myndigheten sedan rättar felen eller åtgärdar bristerna innan den upprättar sin årsredovisning minskar risken för fel i årsredovisningen. Då minskar också vårt behov av att lämna en revisionsrapport. Vår muntliga rapportering är lika viktig som våra skriftliga revisionsrapporter.

3.3.2 Samma brist rapporteras sällan i flera revisionsrapporter

Vissa brister är enkla för myndigheten att åtgärda. Det kan till exempel handla om att se över rutiner för att stärka den interna styrningen och kontrollen, eller om att säkerställa att förordningar och regeringsbeslut följs. Andra brister tar längre tid att åtgärda. Det kan bero på att åtgärden kräver insatser av aktörer som står utanför myndighetens kontroll eller att myndigheten behöver utföra ett omfattande eller långsiktigt arbete för att stärka den interna styrningen och kontrollen. I de fall myndigheten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder bedömer vi om det finns behov av att rapportera samma sak igen i en revisionsrapport. Ofta bedömer vi att det räcker att rapportera muntligt och att vi därefter fortsätter att följa upp att myndigheten vidtar åtgärder kommande år.

3.3.3 Fler modifierade revisionsberättelser kan leda till fler revisionsrapporter

Om vi bedömer att vi behöver förklara vad som är fel på ett mer detaljerat sätt än vad som framgår av en modifierad revisionsberättelse, eller om vi har konkreta rekommendationer att lämna, kan vi lämna en revisionsrapport. Ibland kan också enskilda händelser leda till modifierade revisionsberättelser, till exempel att en verksamhet har sålts på ett sätt som inte är affärsmässigt eller att konstverk har restituerats utan regeringens medgivande. Vid sådana tillfällen behöver vi oftast lämna en revisionsrapport som förtydligar varför vi bedömer att det är ett väsentligt fel.

3.3.4 Ändrade regelverk kan öka risken för fel och brister

Vissa år sker större ändringar i regelverk, till exempel i förordningar som styr innehållet i årsredovisningen. Det kan då vara svårt för myndigheterna att hinna anpassa sig till ändringarna, och det kan leda till fel och brister som Riksrevisionen tar upp i en revisionsrapport.

Den årliga revisionens uppföljning och rapportering av fel och brister

Revisionsåret inleds med planering för att bedöma riskerna för väsentliga fel i årsredovisningen. Något som kan öka risken för väsentliga fel är om myndigheten fått en modifierad revisionsberättelse eller en revisionsrapport föregående år.

Efter planeringen börjar arbetet med att granska mot de risker som vi har identifierat. I granskningen följer vi upp vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit om myndigheten fick en modifierad revisionsberättelse eller en revisionsrapport föregående år. Om myndigheten inte har vidtagit lämpliga åtgärder behöver den ansvariga revisorn bedöma om det finns behov av att rapportera samma fel eller brister igen.

När granskningen är avslutad går den ansvariga revisorn igenom alla fel och brister i årets revision för att bedöma om

dessa kan påverka ett eller flera av uttalandena i revisionsberättelsen
det finns behov av att lämna en revisionsrapport eller om det räcker med muntlig rapportering.

3.4 Modifierade revisionsberättelser mellan 2015 och 2024

En modifierad revisionsberättelse beskriver ett eller flera väsentliga fel i årsredovisningen. Ett väsentligt fel innebär att ett eller flera uttalanden i revisionsberättelsen modifieras, se faktaruta i avsnitt 3.1. Antalet väsentliga fel kan därför vara högre än antalet modifierade revisionsberättelser, och antalet modifierade uttalanden kan vara högre än antalet väsentliga fel. Nedan analyserar vi modifierade revisionsberättelser under senaste tio åren, och i bilaga 4 presenterar vi mer utförlig statistik.

3.4.1 Få årsredovisningar innehåller väsentliga fel

För räkenskapsåren 2015 till 2024 lämnade Riksrevisionen totalt 153 modifierade revisionsberättelser, vilket motsvarar cirka sju procent av alla revisionsberättelser.[23] Antal modifierade revisionsberättelser har varierat mellan 10 och 26 per räkenskapsår. Oftast har vi lämnat mellan 10 och 15 modifierade revisionsberättelser. 2018 lämnade vi 21 modifierade revisionsberättelser och 2024 lämnade vi 26 modifierade revisionsberättelser, vilket framgår av diagram 1 nedan.

Det finns ingen enskild förklaring till att det blev fler modifieringar 2018 och 2024. Antalet modifieringar 2024 kan bero på att Riksrevisionen skärpt kriterierna för när fel kan påverka revisionsberättelsen. 2024 avsåg fler än hälften av modifieringarna

över- eller underskott i avgiftsbelagd verksamhet där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning
överskridande av bemyndiganderamar eller att myndigheten ingått framtida åtaganden utan beställningsbemyndigande.

En annan vanlig anledning till modifieringarna var fel som hade kunnat undvikas av en bättre kvalitetssäkring av årsredovisningen. Några exempel är att årsredovisningen saknar återrapporteringskrav, att myndigheten inte redovisat finansiella villkor i anslagsredovisningen eller att det är fel i fördelningen av intäkter och kostnader i resultatredovisningen.

2018 avsåg flera av modifieringarna överskridna bemyndiganderamar, överskridna låneramar, framtida åtaganden utan tilldelad bemyndiganderam och överskriden anslagskredit. En möjlig delförklaring kan vara att det 2018 var riksdagsval och att det tog längre tid än vanligt att bilda regering. Det kan ha bidragit till att det var svårare för myndigheterna att ha löpande kontakt med regeringen om problem som uppstod i verksamheten.[24] Det kan också ha bidragit till att regeringen hade svårare att vidta åtgärder i tid, vilket i sin tur kan ha resulterat i fler modifierade revisionsberättelser.

Diagram 1 Antal modifierade revisionsberättelser fördelat på uttalanden i revisionsberättelsen

3.4.2 Väsentliga och genomgripande fel är ovanliga

I 150 av de 153 modifierade revisionsberättelserna som vi lämnade under räkenskapsåren 2015–2024 uttalade vi oss med reservation. Det betyder att de väsentliga felen inte var genomgripande i årsredovisningen. Bara vid tre tillfällen under perioden 2015–2024 har Riksrevisionen bedömt att de väsentliga felen är genomgripande.[25] Två gånger har vi lämnat uttalande med avvikande mening, eftersom vi bedömt att de väsentliga felen var genomgripande och årsredovisningen därför inte gav en rättvisande bild. En gång har vi också avstått från att uttala oss i revisionsberättelsen. Vi uttalade oss med reservation i samtliga modifierade revisionsberättelser 2024.

3.4.3 Den vanligaste modifieringen rör ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter

Det uttalande som Riksrevisionen har modifierat flest gånger är uttalandet om ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter. Under perioden 2015–2024 har vi modifierat uttalandet i 98 av 152 (64 procent) modifierade revisionsberättelser.[26] Uttalandet omfattar efterlevnad av de regelverk och särskilda beslut som direkt påverkar redovisningen. Det omfattar också de föreskrifter som direkt går att hänföra till användningen av medel som riksdag och regering beslutar om. Det finns fyra huvudsakliga orsaker till att vi modifierar uttalandet om ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter. Det handlar om att

myndigheten har överskridit sin bemyndiganderam eller ingått framtida ekonomiska åtaganden utan tilldelad bemyndiganderam
myndigheten har ett väsentligt ackumulerat över- eller underskott i avgiftsbelagd verksamhet med det ekonomiska målet full kostnadstäckning
myndigheten har överskridit sin anslagskredit
myndigheten inte har följt anslagsförordningen (2011:223) eller finansiella villkor i regleringsbrevet och därför har använt anslaget på ett felaktigt sätt.

Näst vanligast är att Riksrevisionen modifierar uttalandena som rör rapport om årsredovisning, det vill säga att årsredovisningen är upprättad enligt gällande regelverk, ger en rättvisande bild och att resultatredovisningen är förenlig med och stödjer en rättvisande bild i årsredovisningen som helhet. Under perioden var 59 av 152 (39 procent) modifierade revisionsberättelser modifierade i ett eller flera av uttalandena om rapport om årsredovisning.[27] Exempel på orsaker till att vi modifierar uttalandena:

Årsredovisningen är inlämnad för sent, eller att det saknas underskriftsmening eller underskrift från hela eller delar av myndighetens ledning.
Obligatoriska uppgifter i årsredovisningen saknas. Till exempel återrapporteringskrav eller redovisning av ersättning till ledande befattningshavare.
Det finns beloppsmässiga fel i resultat- eller balansräkningen.
Det är fel i fördelningen av intäkter och kostnader i resultatredovisningen, eller så saknas fördelningen helt.

2024 var första gången som Riksrevisionen modifierade uttalandet om ledningens bedömning av intern styrning och kontroll eftersom vi bedömde att myndigheten inte hade följt förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll.

Av diagram 1 ovan framgår hur många gånger vi har modifierat de olika uttalandena i revisionsberättelsen under åren 2015 till 2024.[28]

4. Resultatet av effektivitetsrevisionen granskningar 2021–2022

I det här kapitlet presenterar vi vår uppföljning av samtliga granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen, som publicerades från april 2021 till och med mars 2022. Vår sammanfattande slutsats är att Riksrevisionens granskning gör skillnad och bidrar till förbättringar i statens verksamhet. En majoritet av de rekommendationer vi lämnat är hanterade, och vi har för de flesta granskningar haft en stark eller delad påverkan på utfallet och de granskades agerande. Vi ser dock att de problem som en gång motiverade granskningarna kvarstår i många fall. Detta resultat går i linje med vad tidigare års uppföljningsrapporter har kommit fram till. I bilaga 5 redovisar vi mer detaljerade resultat från uppföljningen av iakttagelser och rekommendationer i respektive granskningsrapport.

Rekommendationer ska öka effektiviteten i verksamheten

I våra granskningsrapporter lämnar vi rekommendationer till dem vi har granskat. Rekommendationerna bygger på våra iakttagelser och slutsatser om effektivitetsproblem i verksamheten. Det är vanligt att iakttagelserna och slutsatserna har en nära koppling till de rekommendationer som lämnas i samma granskningsrapport, men det händer också att vi lämnar mer övergripande rekommendationer.

Rekommendationerna ger förslag på lämpliga åtgärder som bygger på rapportens slutsatser om hur problemen kan lösas. De riktas även till den aktör vi bedömer bör vara ansvarig för att åtgärderna vidtas. Hur många rekommendationer som vi lämnar i en granskningsrapport kan variera.

Inom fyra månader ska regeringen återkomma till riksdagen med svar på granskningen i form av en skrivelse. Skrivelsen ska redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit, eller avser att vidta, med anledning av iakttagelser i rapporten.[29] För att få en bild av i vilken mån de problem som upptäcktes i revisionen är hanterade, har vi undersökt regeringens och myndigheternas agerande utifrån våra rekommendationer.

4.1 Nästan 8 av 10 rekommendationer är hanterade

Vi bedömer att regeringen och myndigheterna har vidtagit åtgärder som kan kopplas till en klar majoritet av rekommendationerna (78 procent). Vi gör också bedömningen att de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera rekommendationerna i högre utsträckning än regeringen. Av uppföljningen framgår att det är vanligt att regeringen tillsätter en utredning eller ger en pågående utredning ett tilläggsuppdrag.[30] En vanlig åtgärd av myndigheterna är att de väljer att utveckla eller ändra sina interna instruktioner, styrdokument eller rutiner i verksamheten.[31]

Totalt lämnade vi 158 rekommendationer till regeringen och övriga granskade i 31 granskningsrapporter. I rapporterna riktade vi 71 rekommendationer till regeringen och 87 rekommendationer till myndigheter. Inom ramen för den här uppföljningsomgången har vi följt upp samtliga rekommendationer. I diagram 2 visar vi huruvida rekommendationerna har hanterats och i vilken utsträckning, uppdelat på regering och granskade myndigheter samt totalt.

Diagram 2 Andel hanterade rekommendationer till regeringen och de granskade myndigheterna

Vi bedömer att regeringen och de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera en majoritet av rekommendationerna. Ungefär en sjättedel av rekommendationerna är inte hanterade, vilket innebär att regeringen eller myndigheterna inte har vidtagit några åtgärder som vi bedömer kan kopplas till rekommendationerna. Ett litet antal rekommendationer är inte längre relevanta att följa upp. Det kan exempelvis bero på att verksamheten förändrats så mycket att rekommendationen inte längre fyller sitt syfte. I ytterligare några få fall har vi inte kunnat bedöma om åtgärder vidtagits, till exempel för att det saknas tillräcklig information.

Granskade myndigheter har i högre grad vidtagit åtgärder med anledning av rekommendationerna, jämfört med regeringen.

4.2 Vår granskning påverkar ofta de granskades agerande

I vår uppföljning bedömer vi vilken påverkan granskningsrapporten har haft på de granskades agerande. Bedömningen redovisas både uppdelad på den granskade aktören (regeringen respektive myndigheterna) och totalt. Den visar att vår granskning oftast är en av flera faktorer som påverkar utfallet och de granskades agerande.

4.2.1 Det vanligaste är att vi påverkar, tillsammans med andra faktorer

I diagram 3 redovisas vår bedömning av vilken påverkan granskningen som helhet haft på de granskades agerande. Vår bedömning är att det är vanligast att granskningen är en av flera faktorer som påverkar de granskades agerande i de frågor som granskningsrapporten berör. Detta är förväntat i ett komplext och föränderligt samhälle. En och samma granskning kan vidare påverka de granskade i olika utsträckning. Till exempel kan en iakttagelse eller rekommendation få en stark och direkt påverkan, medan en annan insikt från samma granskningsrapport inte påverkar de granskade alls.

I en dryg tiondel av fallen bedömer vi att vår granskning haft stark påverkan på de granskades agerande. Det innebär att granskningen sannolikt var den enda, eller en av få, faktorer som påverkade utfallet. I en knapp tiondel gör vi bedömningen att vår granskning inte haft någon nämnvärd påverkan på hur de granskade har agerat. Denna bedömning har enbart gjorts gällande regeringens agerande. De granskade myndigheterna har, när de fått en rekommendation, påverkats i någon utsträckning av vår granskning.

Varje enskild uppföljning presenteras i sin helhet på vår webbplats, och i korthet i bilaga 5.

Diagram 3 Vilken påverkan har granskningen som helhet haft på de granskades agerande?

Stark, delad eller ingen påverkan

Granskningens påverkan på de granskade verksamheternas och regeringens agerande bedöms utifrån de underlag som vi tar fram i uppföljningen. I de fall då vi saknar tillräckliga underlag för bedömningen gör vi ingen bedömning av om granskningen påverkat de granskade. Vi utgår från tre olika nivåer av påverkan:

Stark påverkan innebär att det är sannolikt att granskningen var den enda faktorn eller en av få faktorer som påverkade utfallet.
Delad påverkan innebär att granskningen var en av flera faktorer som påverkade utfallet.
Ingen påverkan innebär att granskningen inte påverkade utfallet.

4.3 Rekommendationerna handlar ofta om styrning och uppföljning

I våra rapporter lämnar vi vanligtvis rekommendationer till dem som har varit föremål för granskning. Rekommendationerna kan riktas till regeringen, de granskade myndigheterna eller till båda. I avsnitten nedan redovisar vi några av de vanligast förekommande rekommendationerna i de 31 granskningar från 2021 och 2022 som vi har följt upp.

4.3.1 Vanligt förekommande rekommendationer till regeringen

I årets uppföljning handlade rekommendationerna till regeringen ofta om

styrning och ansvarsfördelning
uppföljning
utredning och analys
att ge myndigheter uppdrag.

Vi rekommenderade till exempel regeringen att klargöra ansvarsförhållandena mellan Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten när det gäller underrättelseverksamheten.[32] Vi rekommenderade även regeringen att förtydliga Försäkringskassans ansvar och uppdrag när det gäller att förebygga sjukfrånvaro, arbetsoförmåga och sjukskrivningar.[33]

I flera granskningar rekommenderade vi regeringen att utveckla eller förtydliga sin uppföljning och utvärdering. Exempelvis rekommenderade vi regeringen att utveckla informationen till riksdagen kopplat till styrningen vad gäller hållbar utveckling i statens bolagsägande.[34] Vi rekommenderade även regeringen att förtydliga den årliga skrivelsen angående AP-fonderna.[35]

Vidare har vi i flera granskningar rekommenderat regeringen att utreda olika frågor. I granskningen av Pisa-undersökningen 2018 rekommenderades regeringen att ta initiativ till att utreda de rättsliga förutsättningarna för att kunna särredovisa exkluderingsgrunderna i undersökningen.[36] I granskningen av ersättning till rättsliga biträden i brottmål rekommenderas regeringen att utreda möjligheterna att utöka brottmålstaxans tillämpningsområde.[37]

Ytterligare en rekommendation som flera gånger lämnats till regeringen är att ge myndigheter uppdrag. I granskningen av den statliga lönegarantin rekommenderade vi regeringen att ge en myndighet i uppdrag att analysera lönegarantin.[38] I granskningen av digitala läkarbesök och hyrläkare i sjukskrivningsprocessen rekommenderades regeringen att ta initiativ till framtagande av nationella riktlinjer för utfärdande av läkarintyg som är baserade på digitala läkarbesök.[39]

4.3.2 Vanligt förekommande rekommendationer till myndigheterna

I årets uppföljning handlade rekommendationerna som lämnades till de granskade myndigheterna ofta om

styrning
uppföljning och utvärdering
dokumentation, rapportering och transparens.

Myndigheterna fick alltså ofta rekommendationer på liknande teman som regeringen, även om de då ofta hade ett annat perspektiv och andra formuleringar, ofta med högre grad av konkretion. I granskningen av Ekobrottsmyndighetens arbete mot den organiserade ekonomiska brottsligheten rekommenderades Ekobrottsmyndigheten att klargöra vad den brottsförebyggande verksamheten ska innehålla och hur den ska bedrivas i praktiken för att kunna genomsyra hela myndigheten.[40] I granskningen av AP-fondernas hållbarhetsarbete rekommenderades AP-fonderna att förtydliga sina målsättningar inom social hållbarhet, så att de speglar fondernas långsiktiga ambitioner inom området.[41]

Flera rekommendationer handlade om myndigheternas uppföljning och utvärdering. I granskningen av projektbidrag från anslag 2:4 Krisberedskap rekommenderades exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB, numera Myndigheten för civilt försvar) att utveckla uppföljningen i syfte att få en överblick över långsiktiga effekter på samhällets samlade beredskap.[42] I granskningen av statens arbete med suicidprevention rekommenderades Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att följa upp suicidhändelser i vårdverksamheter på en aggregerad nivå.[43] I granskningen av systemet med energideklarationer rekommenderade vi Boverket att ytterligare systematisera uppföljningen av i vilken mån målgrupperna, i synnerhet småhusägare och köpare, nås av och använder informationen för energieffektivisering.[44]

Ett exempel på en rekommendation på temat dokumentation, rapportering eller transparens är den vi lämnade till Migrationsverket i granskningen av rättssäkerheten i anknytningsärenden. Vi rekommenderade då Migrationsverket att förstärka kvalitetssäkringen under pågående handläggning av anknytningsärenden, med särskilt fokus på enmansbeslut.[45] Ett annat exempel, från granskningen av fastighetsbildningen i Sverige, är att Lantmäteriet rekommenderades att säkerställa enhetlig dokumentation i förrättningsärenden för ökad transparens i avgiftssättningen.[46] Ett tredje exempel är att vi i granskningen av kostnadskontroll i infrastrukturinvesteringar rekommenderade Trafikverket att informera regeringen vid betydande kostnadsökningar i ett projekt i nationell plan.[47] Slutligen, i granskningen av Yrkeshögskolan rekommenderade vi Myndigheten för yrkeshögskolan att utveckla handläggningsprocessen i samband med ansökan om att en utbildning ska ingå i yrkeshögskolan och få statsbidrag så att denna blir mer effektiv och säkerställer att besluten innehåller en klargörande motivering.[48]

4.4 Vanligt att problem kvarstår trots åtgärder

Trots åtgärder är det vanligt att de problem som föranledde granskningen ändå kvarstår i någon mån vid tiden för uppföljning. Det kan finnas flera skäl till att problemen kvarstår, inte minst att det ofta är stora och svårlösta problem som ligger till grund för Riksrevisionens granskningar.

Årets uppföljning visar att drygt fyra av tio av problemen som motiverat granskningen är helt eller delvis avhjälpta. I ungefär lika många fall har vi dragit slutsatsen att problemen inte är avhjälpta. En sådan bedömning kan bland annat göras när en granskning motiverats av ett stort och komplext samhällsproblem, och där vi i uppföljningen bedömer att samhällsproblemet finns kvar. Ett exempel på detta är granskningen om organiserad ekonomisk brottslighet.[49] Resterande fall har inte gått att bedöma eller bedömts som ej relevanta. När de bedömts som ej relevanta kan det till exempel röra sig om att en del av problembilden som motiverade granskningen visade sig vara felaktigt uppfattad, eller att motivet för att granska inte var problemorienterat. Diagram 4 visar andel avhjälpta problem.[50] I bilaga 5 presenterar vi sammanfattningar av de enskilda uppföljningarna med beskrivningar av kvarstående problem.

Diagram 4 Andel problem där uppföljningen visar att problemet är avhjälpt

Bilagor

[1] Se uppföljning av Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade ekonomiska brottsligheten (RiR 2021:30).
[2] Se uppföljning av Att ställa om i en föränderlig omvärld – neddragningarna hos Migrationsverket 2017–2020 (RiR 2021:24).
[3] Riksrevisionens långsiktiga plan 2026–2029. Dnr 2025/0588.
[4] Se 2 och 4 §§ lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
[5] SOU 2001:97 Regler för Riksrevisionen, s. 203. Se också bet. 2006/07:FiU18.
[6] International Organization of Supreme Audit Institutions, Intosai-P 12 The Value and Benefits of Supreme Audit Institutions – making a difference to the lives of citizens, 2019, s. 9. Se också ISSAI 3000 Performance Audit Standard.
[7] Bet. 2018/19:FiU27, s. 20.
[8] The Canadian Audit and Accountability Foundation, The Impact of Performance Audits: Defining, Measuring and Reporting Impact, A discussion paper, 2019, s. 24.
[9] Se t.ex. Eurosai, Follow-up of the implementation of audit recommendations. Best practices guide, issued by the project group, 2021; Vital Put, “The Impact of Performance Auditing: A Practice Friendly Review”, International Journal of Government Auditing, 2018; Intosai Capacity building committee, How to increase the use and impact of audit reports. A guide for Supreme Audit Institutions, 2010.
[10] Se 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.; 2008/09:URF3, s. 11 och 13 kap. 7 § andra stycket regeringsformen
[11] Riksrevisionens årsredovisning för 2025, redogörelse 2025/26:RR1.
[12] Bet. 2006/07:FiU18.
[13] Se 28 § myndighetsförordningen (2007:515). Regeringen ska i årsredovisningen för staten samlat redovisa vilka åtgärder den vidtagit med anledning av Riksrevisionens iakttagelser, se 10 kap. 6 § 7 budgetlagen (2011:203).
[14] Se 9 kap. 18–19 §§ riksdagsordningen.
[15] Om riksdagen inte är nöjd med hur regeringen har arbetat med en fråga kan riksdagen i ett tillkännagivande uppmana regeringen att vidta andra eller ytterligare åtgärder i frågan.
[16] Den här typen av s.k. instrumentell påverkan som i första hand berör att acceptera och implementera rekommendationer har god mätbarhet, jämfört med andra typer av påverkan. Se tabell 9.2 i Van Loocke & Put “The impact of performance audits: a review of the existing evidence”, i: Lonsdale, Wilkins & Ling (red.) Performance auditing: Contributing to Accountability in Democratic Government. Edward Elgar, 2011, s. 175-208. Se också Put, “The Impact of Performance Auditing: A practice friendly review”, International journal of government auditing, spring 2018.
[17] Gerring, Case Study Research: Principles and Practices, Cambridge University Press, 2007, s. 172-185; George & Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, MIT Press 2004; Teorell & Svensson, Att fråga och att svara, Samhällsvetenskaplig metod, Liber, 2007.
[18] Bet. 2005/06:FiU2, s. 43 f.
[19] Bet. 2006/07:FiU18, s. 11–12.
[20] En mer utförlig beskrivning finns i bilaga 2.
[21] Ekonomistyrningsverket har bytt namn till Statskontoret från och med 2026-01-01.
[22] Uppföljning av rekommendationerna per myndighet finns i bilaga 3.
[23] Se bilaga 4.
[24] Under året kan myndigheterna kontakta regeringen för att till exempel informera om svårigheter att hålla sig inom beslutade ramar och krediter. Regeringen har då möjlighet att besluta om utökade ramar och krediter.
[25] Se bilaga 4.
[26] Modifierade revisionsberättelser avser revisionsberättelser med reservation och avvikande mening, inte revisionsberättelser där vi avstått från att uttala oss.
[27] Modifierade revisionsberättelser med reservation och avvikande mening.
[28] Se bilaga 4.
[29] Se 9 kap. 19 § riksdagsordningen.
[30] Se tabell 8 i bilaga 1.
[31] Se tabell 9 i bilaga 1.
[32] Riksrevisionen, Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade ekonomiska brottsligheten, 2021.
[33] Riksrevisionen, Försäkringskassans arbete med att förebygga sjukskrivning – ett otydligt uppdrag, 2021.
[34] Riksrevisionen, Hållbart företagande – regeringens styrning av de statligt ägda bolagen, 2021.
[35] Riksrevisionen, AP-fondernas hållbarhetsarbete – investeringar och ägarstyrning, 2021.
[36] Riksrevisionen, Pisa-undersökningen 2018 – arbetet med att säkerställa ett tillförlitligt elevdeltagande, 2021.
[37] Riksrevisionen, Ersättning till rättsliga biträden i brottmål – allvarliga brister i uppföljning och kontroll, 2021.
[38] Riksrevisionen, Den statliga lönegarantin – förekomst av missbruk och myndigheternas kontrollarbete, 2022.
[39] Riksrevisionen, Digitala läkarbesök och hyrläkare i sjukskrivningsprocessen, 2022.
[40] Riksrevisionen, Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade ekonomiska brottsligheten, 2021.
[41] Riksrevisionen, AP-fondernas hållbarhetsarbete – investeringar och ägarstyrning, 2021.
[42] Riksrevisionen, Projektbidrag från anslag 2:4 – ett styrmedel med utmaningar, 2021.
[43] Riksrevisionen, Statens suicidpreventiva arbete – samverkan med verkan?, 2021.
[44] Riksrevisionen, Systemet med energideklarationer – tydligt syfte men oklart mål, 2021.
[45] Riksrevisionen, Att komma till Sverige som anhörig – rättssäkerheten i anknytningsärenden, 2021.
[46] Riksrevisionen, Fastighetsbildningen i Sverige – handläggningstider, avgifter och reformbehov, 2022.
[47] Riksrevisionen, Kostnadskontroll i infrastrukturinvesteringar, 2021.
[48] Riksrevisionen, Yrkeshögskolan – ambitioner, styrning och uppföljning, 2021.
[49] Se uppföljning av Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade ekonomiska brottsligheten (RiR 2021:30).
[50] Se även tabell 12a i bilaga 1.

Uppdaterad: 15 apr 2026