Riksrevisionen granskar pris- och löneomräkningen

– Trots att modellen har varit i bruk sedan 1993 finns det idag ingen kunskap om vilka effekter den har haft på myndigheternas verksamhet över tid, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Om granskningen

Bakgrund

Statliga myndigheters verksamhet finansieras huvudsakligen med ett årligt förvaltningsanslag från statsbudgeten, som beslutas av riksdagen. Anslagets storlek baseras bland annat på den så kallade pris- och löneomräkningen, som ska kompensera myndigheterna för höjda kostnader för bland annat löner och lokaler.

Modellens konstruktion gör dock att myndigheterna inte fullt ut kompenseras för ökade lönekostnader. I praktiken innebär det att myndigheterna ständigt måste effektivisera sin verksamhet för att få pengarna att räcka. Syfte är att sporra myndigheterna till en effektiv resurshantering.

Modellen har fått viss kritik, till exempel för att den inte tar hänsyn till att myndigheternas förutsättningar att effektivisera skiljer sig åt. En annan problemindikator är att myndigheter som till stor del är avgiftsfinansierade inte berörs av modellens effektiviseringskrav. Det finns dessutom en risk för att myndigheter som inte kan effektivisera mer successivt tvingas krympa sin verksamhet.

Syfte

Granskningen ska svara på om pris- och löneomräkningen är en ändamålsenlig metod för att skapa incitament till förbättrad effektivitet. Eventuella oönskade bieffekter, som kan påverka myndigheternas förmåga att planera och fullgöra sina uppdrag, kommer också att belysas.