Små möjligheter att stoppa felaktig förskrivning av läkemedel

Riksrevisionen har granskat statens styrning och tillsyn av läkemedelsförskrivningen. Den övergripande slutsatsen är att den inte är effektiv.

Bristerna beror bland annat på att ansvariga myndigheter saknar förutsättningar för en effektiv tillsyn. Till exempel saknar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) möjlighet att använda befintliga registeruppgifter för att söka efter läkare och andra som felaktigt skriver ut narkotikaklassade läkemedel eller andra åtråvärda preparat.

– I praktiken innebär det en stor risk för att allvarliga missförhållanden aldrig upptäcks. Regionerna varnar för att detta utnyttjas av den organiserade brottsligheten, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Ett annat missförhållande som är svårt att förhindra är när läkemedel felaktigt belastar läkemedelsförmånerna – då skattebetalarna står för en stor del av notan. Det handlar till exempel om potensmedel, botulinumtoxin mot rynkor, diabetesläkemedel för bantning, tillväxthormoner till kroppsbyggare och mjukgörande krämer.

– Bara under perioden november–december 2022 kostade felaktig förskrivning av nya diabetesläkemedel som även är effektiva mot övervikt samhället ungefär 20 miljoner kronor, säger Gabriella Sjögren Lindquist, projektledare för granskningen.

Här består problemet framför allt i att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) inte har tillgång till journaler och andra uppgifter över enskilda vårdgivares förskrivningar som skulle behövas för att bedriva en effektiv tillsyn.

Situationen förvärras av att IVO har mycket långa handläggningstider för sina tillsynsärenden; i genomsnitt över ett år. Eftersom de mest allvarliga ärendena går vidare från IVO till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), som har lika lång handläggningstid, kan den felaktiga förskrivningen pågå i flera år.

– Detta strider enligt vår bedömning mot förvaltningslagens krav på skyndsam handläggning, säger Gabriella Sjögren Lindquist.

Landets regioner har gjort flera försök att stoppa felaktig användning av läkemedelsförmånerna genom att dra in de så kallade arbetsplatskoderna, som behövs för att förskriva läkemedel inom ramarna för läkemedelsförmånerna. Dessa beslut har dock i de flesta fall ändrats av Socialstyrelsen när förskrivarna överklagat, eftersom lagstiftningen ger vårdgivare med förskrivningsrätt, rätt till en arbetsplatskod.

Granskningen visar också att regeringens styrning genom statsbidraget för läkemedelsförmånerna inte är effektiv. Statsbidragets konstruktion ger i teorin regionerna incitament att hålla nere utgifterna, men eftersom utfallet från överenskommelsen kommer allt för sent för att kunna inkluderas i budgetarbetet har det liten styrande verkan. Myndigheternas kunskapsstyrning är också ineffektiv eftersom den i slutändan har en begränsad effekt på vilka läkemedel som skrivs ut.