Uppföljning

Granskningen visade att mål och behov inte i tillräcklig grad hade styrt regeringens fördelning av medel från programmet. Processen för fördelningen av medel var inte transparent och det fanns risk för att jordbrukssektorns intressen fått ett för starkt genomslag i utformningen av programmet. Granskningen visade också att när det gällde Jordbruksverkets och länsstyrelsernas beslut om stöd så var målen inte heller tillräckligt styrande. Regeringen och Jordbruksverket hade sällan tagit hand om slutsatser och förslag från utvärderingar och uppföljningar av programmets resultat och effekter. Granskningen visade också att förändringen av programmet från jordbruksstöd till landsbygdsstöd hade varit trög. Regeringen hade endast avsatt begränsade resurser till företag och projekt utanför jordbrukssektorn. Arbetet med att nå ut till olika målgrupper utanför jordbrukssektorn var inte heller tillräckligt prioriterat av länsstyrelserna.

Regeringen rekommenderades att i större utsträckning utgå från programmets mål och landsbygdens identifierade behov i fördelningen av medel. Regeringen borde också säkerställa att målen preciserades för myndigheternas arbete med programmet. Vidare borde regeringen utnyttja kompetens från hela statsförvaltningen för att få kunskap om hur programmets åtgärder effektivt når målen samt tydliggöra rollfördelningen mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna i syfte att förbättra måluppfyllelse och undvika dubbelarbete. Regeringen rekommenderades också att förbättra de resursmässiga förutsättningarna för handläggande och beslutande myndigheter att nå ut med stöden till programmets målgrupper.

Jordbruksverket rekommenderades att verka för att mlen för myndighetens arbete med programmet tydliggjordes och att säkerställa att länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och Sametinget når ut till programmets alla målgrupper.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse med anledning av granskningsrapporten instämde regeringen i flera av Riksrevisionens iakttagelser, till exempel att en omläggning till miljönytta som grund för miljöersättningarna skulle ge större miljöeffekt per krona och att det är betydelsefullt att tillvarata expertkompetens från hela statsförvaltningen. Avseende Riksrevisionens rekommendation att förbättra de resursmässiga förutsättningarna för att nå alla potentiella målgrupper menade regeringen att resurser för detta måste ställas mot behovet av medel till åtgärderna. Regeringen menade att granskningsrapportens iakttagelser skulle komma att beaktas i arbetet med att utforma landsbygdsprogrammet för perioden 2014–2020. Miljö- och jordbruksutskottet konstaterade att regeringen i arbetet med det nya landsbygdsprogrammet på olika sätt skulle komma att beakta iakttagelserna i granskningsrapporten. 

Miljö- och jordbruksutskottet föreslog att regeringens skrivelse skulle läggas till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Av regeringen skrivelse till riksdagen framgår att regeringen har vidtagit fler åtgärder för att utreda möjligheten att låta miljönytta vara grund för miljöersättningarna. Bland annat fick Jordbruksverket i uppdrag att medverka i EU-kommissionens översyn av områden med naturliga och särskilda begränsningar. Vidare initierade regeringen en studie vid Agrifood Economics Centre av möjligheter till betalning för kollektivt agerande och miljönytta. Ett samarbetsprojekt, ”Miljöeffekter av den gemensamma jordbrukspolitiken”, har bedrivits av Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Projektet syftade till att utreda de WTO-rättsliga förutsättningarna för att betala för miljönytta och inte för kostnader och inkomstbortfall. 

I ett betänkande från Miljömålsberedningen från 2014 rekommenderades regeringen att inom Landsbygdsprogrammet skapa möjligheter till värdebaserade ersättningar utifrån åtgärders miljönytta. Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår i Regeringskansliet. Förändringar av grunden för miljöersättningar har dock inte ändrats för programperioden 2014–2020, utan är i huvudsak likvärdigt utformade som i tidigare perioder. 

Av regeringens skrivelse till riksdagen framgår att arbetet med att ta fram Landsbygdsprogrammet för perioden 2014–2020 ägde rum i en ny form av partnerskap, vilket säkerställde utbyte av expertkompetens från hela statsförvaltningen. Därutöver har en så kallad fondsamordningsgrupp, bestående av Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet och Jordbruksverket, inrättats med uppgift att arbeta med fondöverskridande samverkan. Vidare finns sedan 2013 ett sekretariat för utvärdering av Landsbygdsprogrammet vid Jordbruksverket. Sekretariatet samordnar den löpande utvärderingen av programmet, bland annat i syfte att bättre ta till vara kunskaper om programmets effekter. Jordbruksverket och länsstyrelserna har även i uppdrag att utarbeta ett styrnings- och uppföljningssystem som ska förbättra möjligheterna att följa upp till exempel handläggningstider och måluppfyllnad i programmet. 

Enligt regeringen kan mål och syften i programmet uppnås i högre grad genom att programmet tagits fram inom ramen för partnerskapöverenskommelsen och genom att tvärsektoriellt samarbete främjas i genomförandet. Nytt för den här programperioden är att handlingsplaner tas fram, både nationellt och regionalt, som bland annat styr prioriteringar och urval av ansökningar. Handlingsplanerna tas fram i partnerskap med landsbygdens organisationer och uppdateras årligen. Jordbruksverket godkänner länsstyrelsernas regionala handlingsplaner och de handlingsplaner som Tillväxtverket och Skogsstyrelsen upprättar. I och med att prioriteringarna i handlingsplanerna tas fram tillsammans med landsbygdens organisationer ska planerna vara styrande i myndigheternas arbete med landsbygdsprogrammet, så att målen kan uppnås. 

Avslutande kommentarer

Regeringen och Jordbruksverket har vidtagit åtgärder i linje med flera av Riksrevisionens rekommendationer. Det nya Landsbygdsprogrammet förefaller genomföras med ett tydligare fokus på måluppfyllelse. Den mer tvärsektoriella inriktningen och samarbetet i partnerskap kan komma att ge förutsättningar för att kompetens tillvaratas och för att stöden når programmets målgrupper. Men eftersom Landsbygdsprogrammet för perioden 2014–2020 skiljer sig avsevärt från programmet för programperioden 2007–2013 är det svårt att urskilja vilka förändringar som tillkommit som en direkt följd av Riksrevisionens granskning. De rekommendationer där det inte tydligt går att urskilja om åtgärder vidtagits gäller mer resurser till de handläggande och beslutande myndigheterna och tydligare rollfördelning mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna.