Riksrevisionen logotype
Riksrevisionen logotype

Uppföljning

Alarmeringsverksamheten är en samhällsviktig infrastruktur. SOS Alarm har ansvaret för verksamhetens tekniska och administrativa system, och genom kontakterna med exempelvis polis, sjukvård och räddningstjänst ska människor och egendom räddas och skyddas.

Riksrevisionen har granskat om det finns tillräckliga förutsättningar för att samhällets alarmering ska fungera väl och för att SOS Alarm kan utföra sitt uppdrag. Granskningen omfattade regeringen och SOS Alarm.

Granskningen visade att styrningen av bolaget inte haft den framtida teknikplattformen i fokus. Medelsvarstiderna på 112 var för höga åren innan granskningen publicerades. Det fanns också oklara relationer med landstingen som ansvarar för flest räddningsinsatser i landet. Vissa landsting var missnöjda med SOS Alarms kompetens inom vården, från det att behovet uppstår till dess att patienten kommer till sjukhus. Vidare var det svårt att hitta nödställdas position på grund av att belägenhetsadresser, det vill säga adresser till infarter eller entréer med mera, inte alltid registrerades av kommunerna i Lantmäteriets nationella register. Det fanns också hinder för att dela information mellan SOS Alarm och andra aktörer i larmkedjan eftersom de arbetade med olika tekniska system för information, kommunikation och ledning. Vidare ansåg Riksrevisionen att okynnesanrop riskerade att skapa kö till 112. SOS Alarm lade 33 dygn per år på att besvara samtal med oseriöst syfte. Riksrevisionen bedömde också att valet av driftsformen och dess utformning behövde utredas så att uppdraget och funktionaliteten i verksamheten var i fokus. Slutligen ansåg Riksrevisionen att riksdagen inte fått viktig information och att regeringens rapportering i budgetpropositionen därmed kunde bli bättre.

Riksrevisionen gav flera rekommendationer till regeringen, bland annat att förbättra förutsättningarna för alarmeringsverksamheten genom att utreda möjligheter för lagstiftning eller andra åtgärder för att förbättra registreringen av belägenhetsadresser, att initiera ett arbete för att ta fram en teknisk lösning som möjliggör elektronisk delning av information mellan aktörerna i larmkedjan, och att utreda och skyndsamt införa reglering för att minimera antalet okynnessamtal.

Vidare rekommenderade Riksrevisionen att regeringen låter utreda vilken driftsform som är lämpligast, och utveckla beskrivningen av SOS Alarm till riksdagen med viktiga händelser i bolagets omvärld. Riksrevisionen rekommenderade SOS Alarm att fortsätta arbetet med relationerna till landstingen och att ta fram en ny teknikplattform för att kommunicera med andra aktörer i larmkedjan.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

Utskottet ansåg i likhet med Riksrevisionen att alarmeringstjänsten är en central samhällsfunktion som ska garantera medborgarna tillgång till en snabb, säker och effektiv larmbehandling, och därmed tillgång till samhällets räddningstjänst. Ingen enskild aktör har ett tydligt ansvar för helheten, eller för att säkerställa att den enskilde får en säker och effektiv hjälp i en nödsituation, och därför kan dagens alarmeringssystem på sikt innebära risker för samhällets förmåga att säkerställa människors skydd och undsättning i allvarliga och brådskande nödsituationer. Det bör alltså finnas en enskild aktör som har ett uttryckligt ansvar för att alarmeringstjänsten är samordnad och väl sammanhållen, ansåg utskottet, som betonade vikten av en långsiktig lösning. Man ville därmed minska risken för att systemet blir fragmentiserat, vilket det redan setts tecken på eftersom ett par landsting organiserar sin egen alarmeringstjänst.

Utskottet har därför tidigare föreslagit att riksdagen skulle uppmana regeringen att följa upp Alarmeringstjänstutredningens betänkande En myndighet för alarmering med att utreda hur en sammanhållen myndighet för alarmeringstjänsten bör organiseras. Riksdagen biföll förslaget.

Den 12 november 2015 fattade regeringen beslut om kommittédirektiv för en andra utredning inom området som senast den 31 maj 2017 skulle redovisa sitt betänkande.

När försvarsutskottet behandlade Riksrevisionens rapport välkomnade utskottet en analys av och förslag på hur en nationell alarmeringsfunktion skulle kunna inrättas, för att samordna alarmeringstjänst på ett bättre sätt. Genom att samla ansvaret hos en aktör förbättras möjligheterna till samverkan med alla delar i larmkedjan och likabehandling över hela landet, ansåg utskottet. I linje med Riksrevisionens rekommendationer ansåg både utskottet och regeringen att ett utvecklat system bland annat bör innebära kortare svarstider för nödsamtal och göra det lättare för den hjälpsökande att ge information när han eller hon väl kommer fram med sitt telefonsamtal. Dessutom menade man att ett sådant system kan motverka okynnessamtal, anpassa verksamheten till vårdens behov, och underlätta arbetet med att utveckla teknikplattformar, till exempel för att dela elektronisk information i hela larmkedjan. Utskottet såg positivt på att regeringens styrning av verksamheten och rapporteringen till riksdagen fortsätter att utvecklas. Det pågående arbetet borde enligt utskottet inte föregripas, utan man avstyrkte de aktuella motionsyrkandena och föreslog att regeringens skrivelse lades till handlingarna.

Regeringens och bolagets åtgärder

I sin skrivelse till riksdagen framhöll regeringen att samhällets alarmeringstjänst är en samhällsviktig tjänst som har stor betydelse för den enskilde och för samhällets skydd mot olyckor och krisberedskap. Alarmeringstjänsten måste därför fungera på ett robust, säkert och effektivt sätt. Regeringen höll med Riksrevisionen om att systemet för samhällets alarmeringstjänst har en del brister som riskerar att påverka kvaliteten. En samordnad alarmeringstjänst är enligt regeringen av grundläggande betydelse för att säkerställa effektiva hjälpinsatser vid nödsituationer. Regeringen beslutade därför 2015 att ge en utredning, den så kallade 112-utredningen, i uppdrag att analysera och föreslå hur en nationell alarmeringsfunktion ska kunna inrättas för att samhällets alarmeringstjänst ska samordnas på ett bättre sätt. Regeringen ansåg att Riksrevisionens rapport därmed var slutbehandlad.

Utredaren skulle bland annat, utifrån ett effektivitets- och kvalitetsperspektiv, analysera vilken organisationsform som passar för en sådan funktion, det vill säga en myndighet eller ett bolag. Oavsett organisationsform skulle utredaren analysera och utarbeta fullständiga förslag till hur dels en statlig förvaltningsmyndighet, dels ett bolag, skulle kunna inrättas för att ansvara för den nationella alarmeringsfunktionen

Vidare skulle utredaren analysera och redovisa förutsättningarna för att successivt införa en teknisk plattform för mottagning och behandling av larm samt informationsdelning och informationssamordning mellan berörda aktörer på alarmeringsområdet. Utifrån resultatet skulle utredaren även utarbeta de författningsförslag som behövs för ett sådant införande. Sedan skulle utredaren analysera och föreslå utgångspunkter för hur många regionala alarmeringscentraler som lämpligen bör finnas, och hur de i stort bör vara organiserade och utformade.

I juli 2017 fick 112-utredningen ett tilläggsdirektiv med ytterligare två uppdrag. Det första uppdraget gällde de situationer då hjälporgan möts av hot eller våld eller befarar att de ska göra det. Utredaren skulle därför analysera och föreslå hur hjälporganen ”på ett effektivt sätt skulle kunna dela sådan information med varandra som är av väsentlig och omedelbar betydelse för såväl blåljuspersonalens säkerhet som effektiva hjälpinsatser”. Utredaren fick vidare uppdraget att ”analysera och föreslå hur den nationella alarmeringsfunktionen och hjälporganen genom ett gemensamt system på ett mer enhetligt sätt skulle kunna använda geografisk data för att säkerställa snabba och effektiva hjälpinsatser”.

I budgetpropositionen 2019/20 beskriver regeringen att samhällets 112-tjänst ska vidareutvecklas inom nuvarande system. Sedan alarmeringstjänstutredningen tillsattes 2011 har en utveckling ägt rum som påverkar alarmeringsområdet. Tre regioner har valt att starta egna larmcentraler som på egen hand prioriterar och dirigerar prehospitala vårdinsatser. Inom den kommunala räddningstjänsten pågår också en utveckling som kan leda till att räddningstjänsterna i större utsträckning väljer egna lösningar för utalarmering. Regeringen anser att verksamheten bör vidareutvecklas inom det nuvarande systemet för alarmering, och att SOS Alarm alltså även fortsättningsvis ska ha samhällsuppdraget att besvara anrop till nödnumret 112. Regeringen avslutar med att SOS Alarms ansvar och uppgifter inom alarmeringsområdet eventuellt behöver förtydligas och anpassas till dagens förhållanden. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Därmed anses 112-utredningens förslag vara hanterade.

Riksrevisionen konstaterar att regeringen har utvecklat sin redovisning om SOS Alarm i de senare budgetpropositionerna. Redovisningen innehåller numera mer information om omvärldsförändringar som påverkar bolaget, till exempel den höga personalomsättningen som funnits i verksamheten och det faktum att flera regioner valt att etablera egna larmcentraler för den prehospitala vården.

Sedan Riksrevisionens granskning har SOS Alarm fått en ny vd och styrelse. Under perioden 2017–2019 arbetade den med en strategisk plan som bland annat fokuserat på en ny företagsledning och en ny organisationsstruktur. Kvalitetsarbetet har varit viktigt, inte minst i form av ledarskapet, och effektiviseringar på staben har givit utrymme för investering där den tekniska plattformen är viktig.

Under perioden lyckades bolaget minska personalomsättningen från som högst 18,7 procent år 2017 till 11,7 procent två år senare. Statens ersättning till SOS Alarm för att hantera 112‑samtal har varit oförändrad sedan 2006 med 238 miljoner kronor per år. Under perioden 2018–2020 fick bolaget dock 111 miljoner kronor extra varje år, vilket bland annat förklarar den sjunkande personalomsättningen.

År 2018 valde ägarna att ta en utdelning på 33 miljoner kronor i stället för att låta bolaget behålla hela överskottet, vilket var den första utdelningen sedan 2011. Motivet till utdelningen är enligt Regeringskansliet att utdelningsmålet liksom andra mål syftar till att säkerställa att bolaget är värdeskapande enligt regeringens ägarpolicy.

Vidare har SOS Alarm arbetat med att förbättra den genomsnittliga svarstiden på 112, från 15,3 sekunder 2014 till cirka 9 sekunder 2019, vilket är ett positivt resultat av den minskade personalomsättningen. SOS Alarms ledning har återkommande träffat den politiska ledningen för Justitiedepartementet för att beskriva vad bolaget vill i framtiden och hur det ser på den. Vad gäller alarmering betonar bolaget bland annat att kraven på en väl fungerande alarmeringsverksamhet ökar men att det finns en risk för en fragmentiserad alarmeringskedja. Vidare är det viktigt att se till helheten. Slutligen leder den kortsiktiga finansieringen, enligt bolaget, till otrygghet för verksamheten och dess medarbetare.

Därför har SOS Alarm efterfrågat tydligare spelregler, bland annat en sammanhållen larmkedja för att undvika fragmentisering. Man vill också sätta den hjälpsökande i fokus, så att det räcker med ett samtal och en intervju, samt skapa stabilitet och ta fasta på 112-utredningens förslag. Dessutom vill man inte ha några fler utredningar. Utöver tydliga spelregler behövs en långsiktig finansiering och full ersättning för alarmeringsavtalet. Under de kommande fem åren kommer investeringsbehovet även att öka kraftigt, inte minst för att modernisera gammal dyr teknik.

Om inte bolaget får tydligare spelregler, med en långsiktig finansiering, befarar man personalnedskärningar och en ökad personalomsättning på grund av osäker framtid. Det kan leda till sämre svarstider på 112 och minskat förtroende från allmänheten.

För närvarande arbetar Justitiedepartementet med att revidera alarmeringsavtalet. Texter renodlas och de många bilagorna ses över. Vidare ingår representanter för Justitiedepartementet numera i den analysgrupp för SOS Alarm som finns på avdelningen för statligt ägande på Näringsdepartementet.

Avslutande bedömning och kommentarer

Riksrevisionen bedömer att SOS Alarms verksamhet har utvecklats positivt inom flera områden sedan granskningen gjordes. Svarstiderna har sjunkit och personalomsättningen minskat. Riksrevisionens granskning har lett till att regeringen tillsatte en utredning, som i sin tur kom med ett antal förslag. Utifrån utredningens förslag förtydligade regeringen sin syn på SOS Alarm i budgetpropositionen 2019/20. Regeringen avser också att återkomma till riksdagen med ett eventuellt förtydligande av bolagets ansvar och uppgifter.

Granskningen har också lett till att bolagets styrelse har intensifierat arbetet med att modernisera den tekniska plattformen, som Riksrevisionen menade var en samhällsviktig infrastruktur.

Uppdaterad: 23 april 2020

Kontakta OSS

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?