Riksrevisionen logotype
Riksrevisionen logotype

Uppföljning

Nationella kvalitetsregister skapades ursprungligen av specialistläkare i syfte att öka kunskapsnivån inom det egna specialistområdet. Registren är främst landstingens ansvar och det är frivilligt att använda dem. Den statliga finansieringen av de nationella kvalitetsregistren ökade markant från och med 2010, liksom antalet nationella kvalitetsregister.

Riksrevisionen har granskat om statens ökade insatser för att främja utvecklingen av nationella kvalitetsregister skapar rätt incitament för vårdverksamheter att registrera och att använda uppgifter från register för kvalitetsutveckling. Riksrevisionens övergripande slutsats är att så inte är fallet. Statens ambitioner att på relativt kort tid få igång en bred registrering, hög täckningsgrad och ökad användning av kvalitetsregistren för flera olika ändamål, motverkade statens intention om att vårdenheterna själva ska utforma hur de utvecklar vården.

Granskningen visade att problemen med att kvalitetsregistren bidrog till ökad administration i vården hade underskattats, liksom att vårdenheterna inte såg att uppgifterna i registren var användbara för lokalt kvalitetsarbete. Granskningen visade också att vårdpersonalen upplevde att det var problematiskt att beslut om registrens utformning ofta fattades långt från vårdverksamheten. En återkommande kritik mot de nationella kvalitetsregistren var även att registren endast speglade läkarprofessionens kunskapsområden och att registren var alltför inriktade på forskning och nationell uppföljning.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att överväga en minskad omfattning av statens satsningar, att göra en samlad analys av resultaten av de prestationsersättningar som ibland finns kopplade till registren samt tydliggöra statens framtida ansvar för de nationella kvalitetsregistren.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

Socialutskottet tog i sitt betänkande upp att det fanns många exempel på att kvalitetsregister bidragit till förbättrade medicinska resultat, bättre effektivitet och till att patienters delaktighet i vården hade ökat. De nationella kvalitetsregistren var enligt utskottet en stor tillgång för hälso- och sjukvården och omsorgen, genom att de bidragit till de goda resultat för patienter och brukare som Sverige uppvisat i internationella jämförelser. Socialutskottet instämde i regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer när det gäller statens satsningar på nationella kvalitetsregister och föreslog att riksdagen skulle lägga skrivelsen till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. 

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I skrivelsen med anledning av granskningsrapporten menade regeringen att de problem som Riksrevisionen iakttagit till stor del rör utvecklingsområden som redan är kända för regeringen, och att det inom kvalitetsregisteröverenskommelsen pågår insatser för att förbättra och hantera dessa. Regeringen menade också att eftersom Riksrevisionens granskning påbörjades samma år som satsningen hade granskningen genomförts i ett för tidigt skede för att några tillförlitliga slutsatser skulle kunna dras.

I skrivelsen redogjorde regeringen för en rad pågående åtgärder för att komma till rätta med de problem som Riksrevisionen tagit upp i granskningen. Bland annat hade projekt genomförts för att höja kompetensen hos huvudmän och vård- och omsorgsgivare i förbättringsarbetet. Regeringen hade också tillsatt en nationell samordnare med anledning av övergripande problem med hur vårdpersonalens tid användes. Inom ramen för överenskommelsen pågick också en satsning för att främja förenklad datainsamling till registren. Regeringen hänvisade också till att uppföljning och utvärdering både av delar i satsningen och hela satsningen skulle göras, bland annat av Statskontoret och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. 

I skrivelsen redogjorde regeringen också för hur man avsåg att ta om hand Riksrevisionens rekommendationer. När det gällde den första rekommendationen – att överväga en minskad omfattning av statens satsningar – menade regeringen att den utökade satsningen på de nationella kvalitetsregistren hade skapat ett ökat engagemang kring kvalitetsuppföljning och verksamhetsförbättring på alla nivåer samt möjliggjort en professionalisering av utvecklingsarbetet. Eftersom förändringsarbete tar tid såg regeringen därför inga skäl att avbryta satsningen. När det gällde den andra rekommendationen – att göra en samlad analys av resultaten av prestationsersättningarna – ansåg regeringen att man skulle få ett underlag för sitt fortsatta arbete genom uppföljningarna som olika myndigheter skulle göra. Regeringen omprövade också kontinuerligt de prestationsbaserade ersättningarna inom ramen för respektive överenskommelse och därför ansåg man att det inte behövdes några ytterligare analyser. 

När det gällde den tredje rekommendationen – att regeringen skulle tydliggöra statens framtida ansvar för de nationella kvalitetsregistren – avsåg regeringen att återkomma i frågan efter att satsningen upphört och utvärderingar gjorts. 

De olika uppföljningar och utvärderingar som gjorts av olika myndigheter har visat på blandade resultat av de olika satsningarna. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, som hade i uppdrag att utvärdera satsningen på kvalitetsregistren, pekar i sin första utvärdering på att registren har utvecklats under satsningens gång, men att det även finns områden där utmaningar kvarstår. Inom ramen för satsningen satte regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) upp effektmål. Dessa mål var kvantitativa mål för vad som förväntades uppnås vid utgången av 2013 respektive 2016. Ett exempel på ett sådant mål var att vid utgången av 2013 skulle 60 procent av de nationella kvalitetsregistren ha en täckningsgrad på minst 80 procent. Av effektmålen hade en tredjedel uppnåtts när utvärderingen genomfördes. Registrens data användes i liten utsträckning. Statskontoret, som haft i uppdrag att följa upp satsningen på sammanhållen vård och omsorg till äldre, pekade i sin slutrapport på att den prestationsersättning som betalats ut för registrering ibland lett till skeva incitament för huvudmännen. Prestationsersättningen ledde enligt Statskontoret till särskilda risker för felrapportering. Även andra myndigheter har pekat på problem med prestationsersättning. Den regering som tillträdde 2014 har hittills varit mer restriktiv när det gäller prestationsersättning. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys menar i sin utvärdering av satsningen inom psykisk ohälsa att mycket arbete har lagts på att registrera i kvalitetsregister, men att det saknas planer som beskriver hur informationen från registren ska användas. Det har också varit svårt att skapa varaktiga strukturer. Vårdanalys menade i utvärderingen att det var oklart om arbetet skulle fortsätta när finansieringen upphörde. Om arbetet med att registrera skulle kunna motiveras för vårdpersonal var också uttag och användandet av data i registren för att utveckla verksamheterna tvunget att öka. 

I slutet av 2016 tecknade regeringen och SKL en ny, ettårig, överenskommelse om stöd till nationella kvalitetsregister för 2017. Till skillnad från den förra överenskommelsen bidrar landstingen med mera pengar än tidigare. Skälen till överenskommelsen är att den uppbyggnad som skett med stöd av nationella medel och som har lett till förbättringar på flera områden i så hög grad som möjligt bör upprätthållas och vidareutvecklas. Kvalitetsregistren har enligt regeringen och SKL fortfarande stor potential att i ännu högre grad än hittills användas i vårdens verksamhet för uppföljning och kvalitetsarbete samt för registerbaserad forskning. Huvuduppgiften utifrån överenskommelsen är att öka kvaliteten i och användandet av befintliga kvalitetsregister. Ytterligare en uppgift är att kvalitetsregistren och stödfunktionerna ska förberedas och vid behov bidra till kommande förändringar och ett nytt kvalitetsregistersystem.  

Avslutande kommentarer

De problem, risker och brister som granskningen uppmärksammade tycks kvarstå. Inom vissa områden fungerar kvalitetsregister bra och inom andra områden fungerar de sämre.

Registrering i kvalitetsregister tillhör i dag den uppföljning som tar mest tid i anspråk för verksamheterna inom hälso- och sjukvården. Detta konstaterade den utredare som regeringen tillsatte för att bland annat analysera hur vårdpersonalens tid kan användas mer effektivt. 

De myndigheter som utvärderat satsningarna har pekat på att det registreras i registren, och att registreringen har ökat, men att uppgifterna i registren ofta inte används. Den nya överenskommelsen om stöd till registren är tänkt att öka kvaliteten och användandet av befintliga register, men det framgår inte av överenskommelsen hur det ska gå till.

När det gäller Riksrevisionens rekommendationer har regeringen inte minskat omfattningen av de statliga satsningarna. Visserligen har två satsningar där kvalitetsregister ingår avslutats planenligt, men samtidigt har regeringen förlängt den särskilda satsningen på registren. Regeringen har tagit hänsyn till rekommendationen när det gäller prestationsersättning, eftersom den nya regeringen valt att vara restriktiv med denna typ av ersättning. Samtidigt är detta inte ett direkt resultat av Riksrevisionens granskning. Regeringen har inte tagit hänsyn till rekommendationen om att tydliggöra statens framtida ansvar för registren. I den nya överenskommelsen framgår att ett nytt kvalitetsregistersystem kommer att introduceras men inte vad det innebär eller vilken roll staten ska ha i det nya systemet.

Uppdaterad: 20 december 2017

Kontakta OSS

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Flerval