Tillväxthämmande incitament i den kommunala inkomstutjämningen? (RiR 2020:11)

Den kommunala inkomstutjämningen ska bidra till att alla kommuner kan ge likvärdig service. Det har länge befarats att systemet bromsar kommunernas tillväxtambitioner. Riksrevisionens granskning visar att detta saknar empiriska belägg.

Inkomstutjämningen är en viktig del i det kommunala utjämningssystemet, som skapats för att alla kommuner ska ha likvärdiga förutsättningar. Baserat på nationalekonomisk teori och internationell forskning har det framförts att inkomstutjämningen riskerar att leda till lägre tillväxt, eftersom ökade inkomster hos kommuninvånarna leder till sänkta bidrag från utjämningssystemet.

Riksrevisionen analyserar i granskningen hur skattekraften (kommunernas beskattningsbara inkomst) har påverkats av tre regelförändringar som sänkte utjämningsgraden för vissa kommuner.

Vi drar slutsatsen att det saknas evidens för huruvida graden av utjämning i inkomstutjämningen påverkar tillväxten i skattekraften negativt. Regelförändringarna har visat sig inte gå att utvärdera med gängse kvantitativa metoder. Det är känt sedan tidigare att det är metodologiskt svårt att studera kommunernas tillväxtincitament. Den lokala tillväxten är ett komplext fenomen, och att isolera inkomstutjämningens roll är en stor utmaning.

Mot bakgrund av det oklara kunskapsläget, rekommenderar Riksrevisionen regeringen att allsidigt och löpande analysera hur den kommunala inkomstutjämningen påverkar kommunernas tillväxt. Genom att bättre förstå de mekanismer som ligger bakom den lokala tillväxten kan analysen förhoppningsvis komma längre. Regeringen bör också se till att förutsättningarna är goda för att utvärdera framtida regelförändringar i inkomstutjämningen.