Arbetet med lex Maria och lex Sarah behöver bli mer effektivt

Vårdskador och missförhållanden orsakar lidande för enskilda och stora kostnader för samhället. Riksrevisionen har granskat statens insatser för att förhindra vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre enligt bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah. Den övergripande slutsatsen är att statens insatser inte är effektiva.

Ansvaret för att förhindra vårdskador och missförhållanden genom bestämmelserna om lex Sarah och lex Maria ligger på vård- och omsorgsverksamheterna. Granskningen visar att många vårdskador och missförhållanden inte upptäcks, och att utredningar inte alltid leder till förbättringar. Det gör också att allvarliga händelser inte rapporteras till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som då får svårare att rikta sin tillsyn mot de största problemen.

Staten ska bidra till att målen med bestämmelserna nås. Riksrevisionen konstaterar dock att den tillsyn som IVO bedriver utifrån lex Maria och lex Sarah har vissa brister. IVO avslutar ärenden, trots att verksamheterna inte utrett det inträffade ordentligt och utan att de föreslagit åtgärder som går till botten med grundorsakerna.

Granskningen visar vidare att den statliga styrningen för ökad patientsäkerhet har skapat goda förutsättningar för arbetet med att förhindra vårdskador. Patientsäkerhetsarbetet har dock inte kommit lika långt i den kommunala hälso- och sjukvården, som omfattar vården av äldre. Regeringen och Socialstyrelsen behöver prioritera den kommunala vården i patientsäkerhetsarbetet. Det finns inte en sammanhållen statlig styrning för att minska antalet missförhållanden i omsorgen om äldre, och den styrningen bör stärkas.

– De statliga myndigheterna ska bidra till att lagstiftningen efterlevs. Om det arbetet inte är effektivt ökar risken för att brister i äldreomsorgen inte åtgärdas, och att vårdskador och missförhållanden inträffar igen, säger Olof Widmark, projektledare för granskningen.

Vårdskador och missförhållanden kan ofta vara traumatiska för den som drabbats och deras anhöriga. Det är viktigt att vård- och omsorgsverksamheter utgår från en händelse ur enskildas synvinkel, och inte enbart som ett underlag för att utveckla verksamheten. Idag är det inte obligatoriskt att informera drabbade och anhöriga vid missförhållanden. Det är inte heller obligatoriskt att höra drabbade och anhöriga när vårdskador eller missförhållanden inträffar. Enligt Riksrevisionens bedömning behöver enskildas ställning därför stärkas.

– Regeringen bör stärka den nationella styrningen, till exempel genom att ta fram en nationell handlingsplan för ökad kvalitet i omsorgen, och prioritera den kommunala hälso- och sjukvården i arbetet mot vårdskador. Dessutom behöver patient- och brukarperspektivet stärkas i lagstiftningen, säger riksrevisor Helena Lindberg.