Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

2. Granskningar det kommande året

I detta kapitel redovisar vi pågående och planerad granskning för effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen. Redovisningen utgår från de tre huvudsakliga risker i staten som vi identifierat genom vår riskmodell och presenterade inledningsvis.

Sverige har nyligen genomgått en pandemikris, vilket vi har beaktat i analysen som ligger till grund för de granskningsinsatser som presenteras i denna granskningsplan. Vi har, bland annat, också tagit i beaktande att kriget i Ukraina innebär ett förändrat säkerhetsläge och att den stigande inflationen och de höjda priserna på el och drivmedel påverkar statens insatser. Riksrevisionens bedömning är att de huvudsakliga riskerna består och att de i vissa delar kan ha ökat mot bakgrund av de statliga insatser som genomförts i samband med pandemikrisen, till följd av kriget i Ukraina, den höjda inflationen och förändringarna på energiområdet.

Avsnitt

2.1 Risk för brister i offentliga finanser

Följdeffekterna av kriget i Ukraina, fortsatt stora behov av insatser inom vårdområdet och tillfälliga ekonomiska stöd av olika slag innebär betydande utmaningar för de offentliga finanserna även framöver. Underliggande mer långsiktiga trender, såsom att andelen äldre i befolkningen ökar, påverkar också såväl intäktssidan som utgiftssidan i statens budget. Det är viktigt att de statliga resurserna används effektivt och att finanspolitiken samtidigt stödjer en finansiellt långsiktigt hållbar utveckling. Riksrevisionen följer och granskar kontinuerligt dessa frågor eftersom de är en grundförutsättning för att statliga insatser och verksamheter ska kunna finansieras på både kortare och längre sikt.

Merparten av statens intäkter består av skatter som tas in via myndigheternas uppbördsprocesser. I ett fåtal årsredovisningar redovisas betydande belopp för staten där Skatteverket står för övervägande delen. Myndigheternas uppbördsprocesser är ofta automatiserade och föremål för kontinuerlig teknisk utveckling och digitalisering. Det är av central vikt att redovisningen är rättvisande när informationen används av riksdag och regering för att fatta beslut som påverkar de offentliga finanserna.

Den årliga revisionen kommer att granska tillgångsförvaltningen på Riksbanken och de stora uppbördsflödena.

Risker kopplade till Riksbankens förvaltning av tillgångar

Riksbanken förvaltar en stor mängd tillgångar. Den årliga revisionen ser risker kopplat till att värderingen av tillgångarna är korrekt hanterad och att redovisningen blir rättvisande. Riksbankens risktagande har ökat sedan 2020 när de vidtog ett antal åtgärder till följd av coronapandemin, till exempel köp av räntebärande papper. Tillgångsförvaltningen påverkar hela myndighetens balans- och resultaträkning och kommer att ingå i Riksrevisionens granskning.

Risker kopplade till inbetalning av skatter och offentligrättsliga avgifter

För ett femtontal myndigheter bedömer Riksrevisionen att risken för fel, som är kopplade till uppbörd av skatter och offentligrättsliga avgifter, är hög. Det gäller bland annat Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket. Uppbörd av skatter innebär ofta stora ärendemängder och omfattande finansiella flöden i komplexa it-system. Detta medför risker för felaktigheter i årsredovisningarna, och den årliga revisionen inriktar granskningen mot att uppbördsintäkterna är korrekt redovisade.

I årsredovisningen för staten används en särskild metod för att beräkna hur mycket skatteintäkter som är hänförliga till ett visst budgetår. Eftersom metoden bygger på uppskattningar ser Riksrevisionen en risk för att redovisningen inte blir rättvisande.

Kommande effektivitetsgranskningar inom området offentliga finanser inriktas främst mot tillämpningen av det finanspolitiska ramverket, transparensen i budgetprocessen och kvaliteten i planerings- och beslutsunderlagen.

Det finanspolitiska ramverket behöver tillämpas effektivt både vid turbulens och mot långsiktig hållbarhet

De direkta effekterna av pandemin och anpassningen till dess följdeffekter har nu övergått i ett mer normaliserat läge, men samtidigt har kriget i Ukraina inneburit en rad nya utmaningar för staten. Utöver direkta effekter påverkas ekonomin i stort och därmed också de statliga finanserna.

Inflationen har stigit kraftigt, vilket får följder även för svenska hushåll och staten, både direkt och indirekt. Intäkter från mervärdesskatten kan komma att minska, samtidigt som utgifterna för ränteavdrag ökar i takt med höjda räntor. Eventuella stimulanser till hushåll och företag för att kunna hantera exempelvis högre inflation och högre ränteläge kan medföra ytterligare belastningar på de statliga finanserna. Inför kommande granskning följer Riksrevisionen också ökningarna av anslagen till försvaret liksom behoven inom flyktingmottagning och andra insatser som har ökat snabbt. Även eventuella utgiftsökningar och skattesänkningar till följd av prisökningarna på diesel, bensin och el som till stor del hänger samman med kriget i Ukraina kan bli aktuella att granska.

Riksrevisionen har nyligen lämnat rekommendationer till regeringen om att utreda processen för beslutsfattande under kris och behovet av välutredda åtgärder som snabbt kan beslutas vid en kris.[5] Vi planerar nu att granska den skatte- och finanspolitiska beredskapen och anpassningsförmågan. Migrationsverkets hantering av handläggningstider är en annan fråga som är angelägen att granska även ur ett bredare, offentligfinansiellt perspektiv.

Samtidigt som kortsiktiga frågor hanteras behöver mer långsiktiga, strukturella förändringar såsom befolkningssammansättning och urbanisering också hanteras. Det finanspolitiska ramverket ska bidra till att säkerställa en långsiktigt hållbar och transparent finanspolitik. Utvecklingen av transparens, effektivitet och anpassningsförmåga även gentemot långsiktiga utmaningar är viktiga frågor att granska regelbundet. Inte minst har pandemin och kriget i Ukraina lett till ett starkt fokus på det korta perspektivet. Ett stort fokus på snabba åtgärder med en kortare tidshorisont riskerar att motverka effektiviteten i förhållande till mer långsiktiga mål.

Riksrevisionen har återkommande granskat tillämpningen av det finanspolitiska ramverket i de ekonomisk-politiska propositioner som regeringen lämnar till riksdagen. En granskning av budgetpropositionen för 2023 planeras också. Den kommer i så fall att publiceras först 2023 med anledning av att det är valår, vilket medför att budgetpropositionen kommer senare än vanligt.

Risk för otillräcklig kvalitet i planerings- och beslutsunderlag

Tillförlitlig statistik, transparent redovisade analyser och andra väl underbyggda och tydligt redovisade beslutsunderlag ökar möjligheterna att välja effektiva handlingsalternativ. De möjliggör kontroll och transparens vad gäller kostnader, effekter och sidoeffekter. Sådana underlag ger även remissinstanser bättre möjligheter att lämna kvalificerade synpunkter och ger bättre förutsättningar för de som berörs att förbereda sig. Att så långt det är möjligt undvika oförutsedd kostnadsutveckling är viktigt för stabilitet i de offentliga finanserna. Det är också viktigt för den demokratiska processen, eftersom andra beslut kanske hade fattats om de slutliga kostnaderna för en insats hade varit kända och redovisade från början. Riksrevisionen har tidigare granskat underlagen inför beslut om stora reformer, såväl mer övergripande som specifikt när det gäller effekterna av RUT‑avdraget. Nu granskar vi jobbskatteavdragen och om ROT-avdraget fungerar effektivt.

Utvecklingstrender inom staten och samhället i stort kan påverka effektiviteten i olika statliga verksamheter. Ett område som kan bli aktuellt att granska är hur det ökade hem- och distansarbetet påverkar effektiviteten i staten.

Underliggande, långsiktiga strukturförändringar, exempelvis en åldrande befolkning, innebär stora utmaningar för de offentliga finanserna. Varje år betalar arbetsgivare och egenföretagare socialavgifter för motsvarande 600 miljarder kronor. Den långsiktiga utvecklingen av socialförsäkrings- och pensionssystemen är av väsentlig betydelse för de offentliga finanserna. Prognosverksamheten och redovisningen av socialavgifterna är frågor som vi fortsatt följer. Kommande granskningar kan också handla om anpassningen i utformningen av transfereringssystemen till de nya organisationsformerna på arbetsmarknaden och till den ökade rörligheten över gränserna.

Inom områden där ambitionen är att långsiktigt styra om samhället och bryta utvecklingstrender är en transparent redovisning av olika handlingsalternativ extra väsentlig. Utöver de finanspolitiska målen kan det gälla även andra långsiktiga samhällsmål, exempelvis för klimatet. Riksdagen har inom flera områden särskilt framhållit vikten av kostnadseffektiva åtgärder för att nå uppsatta mål. Riksrevisionen har tidigare bland annat iakttagit brister i beslutsunderlag inom transport-, klimat- och energi- och miljöområdena som i sin tur kan medföra bristande kostnadseffektivitet i statens åtgärder. Nu granskar vi bland annat statens roll i utvecklingen av elsystemet, reduktionsplikten för att minska utsläppen av växthusgaser och arbetet med miljömässigt hållbar upphandling.

Transporter och elförsörjning är viktiga exempel på att dagens insatser, exempelvis kostsamma infrastrukturinvesteringar, får stor betydelse för både kostnader och möjlig måluppfyllelse på mycket lång sikt. Framöver kan statens prioritering av infrastrukturinvesteringar, tillståndsprocessen för utvinning av koncessionsmineral och statens insatser för vindkraftsutbyggnad vara väsentliga områden att granska. Även hur staten hanterar de offentliga finanserna, exempelvis genom upplåningen av den svenska statsskulden, kan ha betydelse för utvecklingen.

2.2 Risk för brister i styrning, uppföljning och rapportering

När samhällsutvecklingen medför behov av anpassning till nya förhållanden innebär det utmaningar för styrningen. Det kan handla om pågående utvecklingstrender såsom behovet av arbetskraft inom olika yrken, eller mer oväntade händelser såsom kriget i Ukraina. Ineffektivitet kan uppstå när behoven snabbt ändras och verksamheter ska skalas upp eller ned på kort tid. Utformningen av olika insatser är kanske inte längre effektiv och regelverk kan behöva justeras. Träffsäker uppföljning, kontroll och rapportering är viktiga grundförutsättningar för en effektiv styrning.

Årsredovisningarna är en del i rapporteringen av det statliga åtagandet. Där redovisas det ekonomiska utfallet och resultatet av myndigheternas verksamhet varje år. Att informationen i årsredovisningarna är rättvisande är viktigt eftersom de utgör beslutsunderlag för regering och riksdag. För myndigheter under regeringen konsolideras dessutom den finansiella informationen till årsredovisningen för staten.

Den årliga revisionen kommer att särskilt granska transfereringar, beställningsbemyndiganden, avgiftsbelagda och flerfinansierade verksamheter, väsentliga anläggningstillgångar och stora skulder såsom statsskulden och pensionsavsättningar.

Risk för fel i redovisning av transfereringar

För ett femtiotal myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns en hög risk för fel i årsredovisningen som är kopplade till transfereringar. Det handlar bland annat om större myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Sida, men även länsstyrelser och kulturmyndigheter. Anledningen till att det ofta finns risk för felaktig redovisning av transfereringar är att det

  • finns omfattande eller komplexa regelverk som styr bidragsverksamheten, där besluten i vissa fall bygger på bedömningar
  • är stora it-beroenden i handläggnings- och utbetalningsprocesserna
  • är omfattande belopp som betalas ut.

I flera fall bedömer Riksrevisionen att det finns hög risk för fel i hur myndigheternas verksamhet redovisas, utifrån att myndigheterna hanterar flera olika bidragstyper där både regelverk och rutiner för hantering kan skilja sig åt. Migrationsverket är ett exempel, med många olika typer av bidrag som styrs av olika regelverk som ändras emellanåt. Samtidigt förväntas Migrationsverket betala ut fler bidrag under 2022 till följd av kriget i Ukraina och EU:s beslut att aktivera det så kallade massflyktsdirektivet[6] den 3 mars 2022. Det gör sammantaget att Riksrevisionen bedömer risken för fel som hög.

Den årliga revisionen granskar både att myndigheten har använt anslagsmedlen enligt gällande regler och att medlen är korrekt redovisade. Ofta innebär det att vi granskar myndigheternas rutiner för att både besluta om och följa upp bidragen.

Risk för fel i redovisningen av beställningsbemyndiganden

Flera myndigheter har beställningsbemyndiganden kopplade till sina anslag, vilket innebär att de har rätt att ingå åtaganden som medför utgifter under kommande budgetår. Det handlar framför allt om anslag för transfereringar och infrastrukturinvesteringar.

För ett femtontal myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns en hög risk för fel som är kopplade till bemyndiganden. Det handlar både om risk för att myndigheterna överskrider sina bemyndiganderamar och risk för fel i redovisningen. Riskerna beror bland annat på att det handlar om stora belopp samtidigt som det är vanligt med manuell hantering av åtagandena. En annan orsak är otydligheter i regeringens styrning av beställningsbemyndiganden, vilket medför att det uppstår oklarheter hos myndigheterna, vilket i sin tur kan leda till fel. För Trafikverket handlar det om ett stort antal olika åtaganden och svåra bedömningar som myndigheten behöver göra i beräkningen av åtagandena.

Riksrevisionens granskning har visat att delat ansvar mellan myndigheter ökar risken för att bemyndiganderamar överskrids. Ett exempel på delat ansvar finns i Sidas årsredovisning där Sida ska redovisa åtaganden som Regeringskansliet har ingått.

Risk för fel i redovisningen av avgiftsbelagd verksamhet

Många myndigheter finansierar delar av sin verksamhet med avgifter. Det ekonomiska målet för avgiftsbelagd verksamhet är full kostnadstäckning, om inte riksdag eller regering har beslutat något annat. Det betyder att myndigheterna ska beräkna avgifterna så att intäkterna på sikt täcker samtliga kostnader. För flera myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns en risk för att myndigheterna inte uppnår full kostnadstäckning i verksamheterna på sikt, vilket innebär att det kan uppstå stora över- eller underskott. I vissa fall beror detta på otydligheter i regeringens styrning av myndigheterna.

Det finns även andra risker inom avgiftsbelagda verksamheter som kan leda till väsentliga fel i årsredovisningen. Det kan till exempel handla om hur myndigheten fördelar sina kostnader eller att modellen för att beräkna avgifterna är komplicerad. På vissa myndigheter finns också flera olika typer av avgifter eller manuella moment i hanteringen av avgifterna, vilket också kan öka risken för fel.

Risk för fel i redovisningen av flerfinansierad verksamhet – anslag, bidrag och avgifter

Det är vanligt att myndigheters verksamhet finansieras via flera olika finansieringskällor, det vill säga anslag, bidrag och avgifter. Det är också vanligt att anslagen har finansiella villkor som kan vara både omfattande och otydliga. Det handlar till exempel om tillfälliga anslag som myndigheterna får använda till särskilda ändamål eller möjligheten att finansiera förvaltningskostnader med sakanslag. En myndighet som har flerfinansierad verksamhet eller anslag med finansiella villkor behöver ha tydliga rutiner för att säkerställa att anslag och övriga intäkter används på rätt sätt och finansierar rätt kostnader.

För ett sextiotal myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns en hög risk för fel i årsredovisningen som är kopplade till att myndigheterna har en blandad finansiering eller omfattande eller otydliga anslagsvillkor. Där granskar Riksrevisionen att myndigheterna använder och redovisar anslag och övriga intäkter på rätt sätt.

Riksrevisionen ser risk för att myndigheter överstiger de tilldelade anslagskrediterna. I vissa fall bedömer Riksrevisionen att risken är hög. Det kan till exempel bero på att myndigheten har en komplicerad finansieringsstruktur eller ett ansträngt ekonomiskt läge. Riksrevisionen granskar att myndigheterna håller sig inom de ramar som regeringen beslutat.

Risk för fel i redovisning av anläggningstillgångar

Några myndigheter anskaffar och förvaltar anläggningstillgångar till omfattande belopp, till exempel Statens fastighetsverk, Trafikverket och Försvarsmakten. Det handlar framför allt om fastigheter, infrastruktur och beredskapstillgångar. För dessa myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns risker som är kopplade till värderingen av tillgångarna och redovisningen av pågående investeringar. För vissa myndigheter finns det även risker som är kopplade till upphandling av tillgångarna. Inom försvarsområdet finns det särskilda risker som är kopplade till överlämningen av materiel från Försvarets materielverk till Försvarsmakten samt de tillgångar som staten har i försvarsindustrin. Den årliga revisionen inriktar granskningen mot de risker som är relevanta för respektive myndighet.

Risk för fel i redovisning av skulder och lån

Några myndigheter redovisar och förvaltar stora skulder. Det handlar till exempel om statsskulden hos Riksgälden och pensionsskulder som finns hos Pensionsmyndigheten och Statens tjänstepensionsverk. Statsskuldsförvaltningen innefattar många transaktioner och ett flertal finansiella instrument, vilket ökar risken för felaktigheter i årsredovisningen.

För pensionsskulderna finns komplexa redovisningsregler att beakta eftersom de redovisas i form av försäkringstekniska avsättningar. Samma sak gäller de garantier som staten ställer ut genom Riksgälden, Sida, Exportkreditnämnden och Boverket. Försäkringsredovisning innebär ofta stora inslag av uppskattningar och avancerade beräkningar som sker i komplexa it-system. Risken för fel i årsredovisningen är därför ofta hög för myndigheter med denna typ av verksamhet. Sedan den 1 januari 2022 använder dessutom Boverket en ny riskmodell för kreditgarantiverksamheten. Riksrevisionen inriktar granskningen mot att beräkningarna i riskmodellen blir korrekta eftersom de ligger till grund för beräkningar av avgifter och avsättningar i årsredovisningen.

Centrala studiestödsnämnden redovisar skulder och fordringar som är kopplade till studielån som uppgår till stora belopp. Här bedömer Riksrevisionen att det finns risker gällande värdering och inriktar därför granskningen mot det.

Vissa myndigheter, till exempel Trafikverket, redovisar skulder för sanering av förorenad mark. Redovisningen är ofta behäftad med flera osäkerheter och baseras till stor del på uppskattningar. Därmed ökar risken för fel, och Riksrevisionen granskar myndigheternas värdering av dessa åtaganden om de uppgår till väsentliga belopp.

Risk för fel i redovisningen som beror på komplexa redovisningsregler

Som nämns ovan är försäkringsredovisning komplex och medför ofta högre risk för fel i årsredovisningen. Försäkringsredovisningen påverkar flera olika delar i årsredovisningen och ingår i granskningen. Ett annat område med komplext regelverk är hanteringen av EU-medel som finns hos bland annat Statens jordbruksverk och Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (ESF-rådet). Också denna redovisning påverkar flera olika delar av årsredovisningen och ingår därför i Riksrevisionens granskning av myndigheterna.

Kommande effektivitetsgranskningar inriktas främst mot anpassningsförmåga samt tillsyn och kontroll vid myndigheterna.

Risk för bristande anpassningsförmåga

Effektivitetsrevisionens granskningar är främst inriktade mot effektivitet och effekter i genomförandet och resultatet av de insatser som har beslutats av regering och riksdag.

Om styrning, uppföljning och rapportering inte fungerar effektivt finns risk för att beredskapen för, och nödvändig anpassning till, nya händelser och förhållanden är otillräcklig. Pandemin och kriget i Ukraina, liksom problem som är kopplade till energiförsörjning, har aktualiserat frågor om samhällets beredskap. Riksrevisionen har inlett en granskning av försörjningsberedskapen för mat och vatten vid eventuella bortfall av el.

Ineffektivitet i olika system kan bland annat uppstå när behoven ändras snabbt och verksamheter ska skalas upp eller ned, särskilt om det ska ske på kort tid. Försäkringskassans handläggningstider och kvaliteten i arbetet under pandemin är ett exempel som kan bli aktuellt att granska. Stora satsningar på försvaret mot bakgrund av det försämrade omvärldsläget är ett annat. Att uppbyggnaden inte genomförs resurseffektivt hör till riskbilden. Risken för dyra upphandlingar som omfattar stora belopp kan öka. Försvarsmaktens officersförsörjning, liksom materialförsörjningen, är frågor som kan bli aktuella att granska framöver.

Ökningen av skjutningar och kriminalitet bland unga är problem som innebär svåra och delvis nya utmaningar för statliga verksamheter, inte minst för polisen. Frågor som kan bli aktuella att granska är statens insatser för att bryta ungas kriminalitet liksom skyddet av personer som hotas. Statens insatser mot otillåten påverkan på anställda inom exempelvis socialtjänsten är ytterligare exempel.

Mer långsiktig anpassning såsom expansionen av antalet utbildningsplatser och antalet studenter inom universitet och högskola behöver också följas. Staten har ett ansvar för kompetensförsörjning, bland annat genom olika utbildningar och arbetsmarknadsåtgärder. Brister på arbetskraft drabbar offentlig verksamhet, näringsliv och medborgare. Stora obalanser kan påverka kvaliteten och måluppfyllelsen i verksamheterna, men också de offentliga finanserna och samhällets utveckling i vidare bemärkelse.

Ökade och ändrade kompetenskrav i arbetslivet medför ett behov av effektiva matchningsprocesser och förmåga att anpassa utbildningssystemet. En svårighet är att förena lärosätenas utbildningsutbud med kommunernas behov av olika högskoleutbildade yrkes­grupper. Områden som kan bli aktuella för Riksrevisionen att granska utifrån statens insatser är om gymnasieskolans program och dimensionering är ändamålsenliga. Ytterligare exempel på eventuella granskningar är övergången från kort utbildning till reguljär utbildning, utformningen av de nya introduktionsprogrammen inom gymnasieskolan, ändamålsenligheten i folkhögskolans allmänna kurser för dem som saknar examen på grund- eller gymnasienivå och den samlade effektiviteten i nedsättningarna av arbetsgivaravgifter och andra stöd vid vissa anställningar.

Sysselsättningsgraden är i dag högre än vid den senaste finanskrisen, men det finns ändå stora problem och risker. Långtidsarbetslösheten är hög inom vissa grupper samtidigt som en stor andel i arbetsför ålder har en svag förankring på arbetsmarknaden. Utbildning kan vara en väg ur arbetslösheten, inte minst för dem som har kort utbildning. Statens insatser för att få fler arbetslösa med kort utbildning att välja att utbilda sig kan komma att bli föremål för Riksrevisionens granskning.

Frågor som kan vara aktuella att granska är exempelvis avhoppen från högskolan och om regeringen och lärosätena arbetar effektivt med att motverka de negativa effekterna som expansionen av antalet platser kan ha på kvalitet och genomströmning i utbildningarna. Anknytande frågor är utbildningarnas utformning och planering, exempelvis kompetensförsörjningen inom vårdsektorn. Effektiviteten i sådana åtgärder kan bli föremål för kommande granskning.

Risk för ineffektiv tillsyn och kontroll

Offentlig tillsyn och kontroll ska bidra till att upprätthålla grundläggande värden i samhället, såsom likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet.[7] Medborgarna ska kunna vara förvissade om att deras intressen tas tillvara. Frågor om tillsyn och kontroll handlar också om kvaliteten i offentlig verksamhet och kan inom vissa områden vara avgörande för frågor som rör liv, hälsa och miljö, stora samhällskostnader eller hushållning.

Kriminalitet som är riktad mot de offentliga systemen, felaktiga utbetalningar eller gynnande av oseriösa företag riskerar att öka, exempelvis vid stora volymökningar eller när nya stöd införs. Om regelverk tillämpas olika generöst över tid utan att själva regelverket förändras riskerar intentionerna bakom insatsen att inte uppfyllas. Utöver att viktiga mål för insatsen inte nås kan sådana brister även innebära påfrestningar för de offentliga finanserna. Inom vissa områden kan även samhällets säkerhet riskeras. I förlängningen riskerar allmänhetens förtroende för det offentliga att påverkas negativt. Statens olika mekanismer för tillsyn och kontroll behöver därför vara effektiva så att väsentliga brister upptäcks och rättas till. Förtroendet för statlig och annan offentligt finansierad verksamhet kan även skadas av oegentligheter och korruption. En fråga som kan bli aktuell att granska är om ökade satsningar på värdegrundsarbete inom staten har gett önskade effekter. Ett annat område som kan komma att granskas är frågor om korruption inom biståndet.

Tillsyn och kontroll bedrivs inom en mängd områden och kommer även framöver att bli föremål för granskningsinsatser. Det kan gälla specifika myndigheters arbete eller mer tvärgående frågor där statens tillsyn och kontroll är viktig. Områden för kommande granskning kan exempelvis vara tillsynen av medicintekniska produkter eller exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden (PDA). Andra exempel är om Skatteverket arbetar effektivt med skattefelet (det vill säga skillnaden mellan den skatt som skulle ha blivit fastställd om alla redovisade sina verksamheter och transaktioner korrekt, och den skatt som slutligen fastställs), och Arbetsförmedlingens kontroll av arbetsgivarstöd. Det kan också bli aktuellt att granska hanteringen av Allmänna arvsfondens medel och om inspektionen av förskolan fungerar effektivt.

2.3 Risk för brister i organisering, ansvar och samordning

Det finns många statliga ansvarsområden där flera aktörer är inblandade i genomförandet, vilket skapar behov av samordning och samverkan. Svag styrning av samverkan och samordning, exempelvis om ansvarsförhållandena är oklara eller om målkonflikter inte hanteras och vägs av, kan leda till ineffektivitet. Ju fler aktörer som har ansvar för olika delar av en verksamhet, desto större blir ofta behoven av avvägningar på övergripande nivå och av samverkan eller samordning mellan insatser och verksamheter för att de ska fungera effektivt, inte bara var för sig utan även på övergripande nivå.

En viktig fråga är de uppgifter och skyldigheter som staten lägger på kommuner och regioner. Riksrevisionen följer också organisationsförändringar som kan påverka effektiviteten, exempelvis förändringar i statens insyn i och inflytande över verksamheter när marknader omregleras.

Kommande effektivitetsgranskningar inriktas främst mot samordning och samverkan, utkontraktering och upphandling samt digitalisering.

Risk för brister i samordning och samverkan

Effektiviteten i statens insatser är ofta beroende av hur genomförandet organiseras. Det är en viktig uppgift för effektivitetsrevisionen att granska om statens organisering och ansvarsfördelning är utformad så att den bidrar till hög effektivitet och god anpassningsförmåga. Ofta verkar flera myndigheter eller andra aktörer inom ett område. Om det inte är tydligt vem som har ansvar för vad, kan det leda till dubbelarbete eller till att arbetsuppgifter och information faller mellan stolarna, med konsekvenser såsom bristande effektivitet och resurshushållning på övergripande nivå.

Frågor som kan bli aktuella att granska finns såväl inom som över flera utskottsområden. Nu granskar vi utlokaliseringen av statliga myndigheter, och framöver kan det bli aktuellt att granska styrningen av myndigheternas avgiftsfinansierade verksamhet. Vi granskar även hur ett tiotal statliga aktörer samverkar om frågor som rör återkallande av uppehållstillstånd. Andra angelägna granskningar kan avse samordningsfrågor mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten om försäkringstillhörighet, och Försäkringskassans styrning mot likformig tillämpning av regelverket inom sjukförsäkringen. Detta är en särskild utmaning givet att handläggningen sker vid 50 lokala kontor som är fördelade över 200 enheter. Det kan även vara angeläget att granska om de olika samverkande myndigheterna arbetar effektivt inom sjöräddningen. Att granska regeringens styrning och samordning av biståndet är ett ytterligare exempel.

Integrationspolitiken är ett område där förmågan till samordning är avgörande för att uppnå önskade resultat. Segregation kan leda till utanförskap, social problematik och bristande legitimitet för insatserna inom migrationspolitiken, vilket i förlängningen kan öka samhällets kostnader. En mängd myndigheter och andra aktörer ska på olika sätt samverka för en god integration. De närmast ansvariga myndigheternas arbete, och hur de samordnas och samverkar, är viktigt för migrationspolitikens resultat och väsentligt för oss att granska. Insatser för att öka valdeltagande i socialt utsatta områden är ett exempel som kan komma att granskas. En annan fråga som också kan komma att granskas är om myndigheternas arbete med att tillgodose rätten till tolk är effektivt. Ett annat sektorsövergripande politikområde med många aktörer är funktionshinderområdet. Hur väl staten lyckas samordna dessa insatser är också av intresse.

En viktig aspekt av den offentliga organiseringen och ansvarsfördelningen är de uppgifter och skyldigheter staten lägger på kommuner och regioner. Statens styrning behöver bidra till likvärdighet i samhällsservice oberoende av var medborgarna bor. Kommunerna behöver samtidigt få förutsättningar för att ta ansvar för de obligatoriska uppgifter som staten lagt på dem. När många utförare är inblandade är det extra viktigt att samordningen fungerar väl. Statens styrning begränsas av det kommunala självstyret och det kan vara en utmaning för staten att nå ut till kommuner och regioner. Exempel på frågor som kan föranleda granskning är om statens kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten når kommuner och regioner. I detta sammanhang är även tandvårdsområdet intressant att granska.

Samverkan kan också behövas när de positiva effekterna av en åtgärd i ett system riskerar att tas ut av negativa effekter i ett annat. Denna risk är påtaglig inom de stora trygghetssystemen i form av arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen. Det finns en risk för att exempelvis sjukförsäkringen och pensionssystemet påverkas av åtgärder inom de kringliggande transfereringssystemen. Det kan medföra att intentionerna bakom systemen inte längre uppfylls.

Ett annat exempel är tolkning av och avvägning mellan de olika miljömålen samt hur de ska kunna nås på ett effektivt sätt. Det finns problem med överlappning och målkonflikter mellan miljömålen. Detta blir än svårare när det också finns målkonflikter mellan å ena sidan mer tillväxt- och sysselsättningsinriktade mål och å andra sidan miljömål, till exempel inom de areella näringarna. Behovet av samordning av sådana tvärgående frågor förstärks av att ett stort antal myndigheter har ansvar inom området. (Se även avsnittet Risk för otillräcklig kvalitet i planerings- och beslutsunderlag.)

Risk för brister vid utkontraktering och upphandling

Över tid ökar andelen sysselsatta inom privata tjänster medan offentliga myndigheters andel minskar. Det följer av strukturomvandlingen, men är också en följd av utkontraktering och privatisering till följd av olika omregleringar av marknader. Varor och tjänster upphandlas till stora belopp, och totalt omfattar offentliga, upphandlingspliktiga inköp omkring 700 miljarder kronor per år.

Riksrevisionen har i många fall sett risker för bristande effektivitet inom upphandlingsområdet, där själva upphandlingsförfarandet är en viktig del av styrningen. Upphandlingsfrågornas stora betydelse för staten och övrig offentlig verksamhet kan även föranleda granskning framöver.

Det finns indikationer på att organisationen inom exempelvis transportsystemet brister, i vissa fall kopplat till omregleringar som inte alltid fungerar effektivt.[8] Den kris inom kollektiva färdmedel på land såväl som i luften som utlösts av pandemin visar på transportsystemets känslighet. Behovet av att ha förmåga att klara av störningar kan komma att öka ytterligare framöver i takt med klimatförändringarna.

Olika it-tjänster står för cirka 5 procent av alla upphandlingar (se även avsnittet nedan om digitalisering). Kombinationen av risker vad gäller beställarkompetens, säkerhetsfrågor och samordnings- och effektivitetsfrågor är orsaker till att Riksrevisionen följer detta område ur ett revisionellt perspektiv. För att en upphandling ska fungera effektivt behöver kontrakt följas upp. Det riskerar att förbises eftersom uppföljningen kräver resurser och särskild kompetens, som det dessutom råder brist på.

Risk för brister inom digitalisering

Ökad digitalisering, automatisering och robotisering inom alla delar av samhället kan påverka inriktningen på och behovet av granskning. Att upphandla eller utveckla it-system ligger vanligen utanför myndigheters kärnkompetens, men är ofta centralt för att verksamheten ska kunna fungera effektivt. Små myndigheter kan ha extra svårt att uppnå och upprätthålla tillräcklig kompetens inom exempelvis it- och informationssäkerhet, upphandling och juridik. Problem med misslyckade it-upphandlingar, it-system som fungerar dåligt för verksamheten och läckt information har blivit vanliga i medierapporteringen.

Riksrevisionen följer it-utvecklingen inom staten ur ett revisionellt perspektiv, exempelvis hur myndigheters handläggningstider påverkas.

Riksrevisionen planerar granskningar utifrån tre kompletterande perspektiv för området digitalisering, inom flera granskningsområden som även samlat kan belysa effektiviteten i statens insatser:

Övergripande insatser som påverkar brett kan bli aktuella att granska, exempelvis statens insatser för att främja 5G-utbyggnaden. Ett annat område är samordningen och stödjandet av den förvaltningsgemensamma digitaliseringen genom myndigheten DIGG.

Själva genomförandet ur ett tvärgående perspektiv är också väsentligt att granska, exempelvis frågor om strategiskt viktiga digitaliseringsprojekt med låg måluppfyllelse. Informationssäkerhet vid delning av känslig information mellan myndigheter inom administrationen av socialförsäkringen är ett annat exempel.

Vi planerar också mer specifika och djupare granskningar med utgångspunkt i genomförandet. Nationell e-hälsa och it-stöd till förmån för Arbetsförmedlingens nya arbetssätt kan bli frågor för kommande granskning.

I många av våra övriga granskningar ingår också it-frågorna som en viktig del, även om huvudfrågan i granskningen är en annan.

  • [5] Riksrevisionen, Regeringens underlag till riksdagen under pandemin − extra ändringsbudgetar 2020 och 2021, 2022.
  • [6] Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta.
  • [7] Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
  • [8] Se exempelvis Riksrevisionen Tågförseningar – orsaker, ansvar och åtgärder, 2018.

Uppdaterad: 21 oktober 2022

Kontakta OSS

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?