Bilaga 3. Nätinvesteringar

Denna bilaga utgör en mer grundlig genomgång av de nätinvesteringar som diskuteras i avsnitt 5.2. Vår genomgång baseras på en genomgång av samtliga investeringsplaner från 2009 till 2023 inklusive både de 3-åriga planerna och de långsiktiga 10-åriga planerna.[323] Den första långsiktiga planen publicerades 2013, och har därefter utvecklats något i inriktning och omfattning; nätplanering har dock alltid funnits med som en grundläggande komponent i dessa.

De valda projekten har valts utifrån att de är centrala för elsystemet och den utveckling som beskrivs i kapitel 2. Samtliga genomgångna projekt förstärker antingen snitten mellan elområden eller så avlastar de större flaskhalsar som existerar inom de definierade områdena. Flera av projekten berör ledningar som är dragna i ny mark som inte tidigare har berörts av större transmissionsnätsledningar. De valda projekten framgår i nedanstående tabell. Utöver de tre projekten har vi även granskat SVK:s identifiering och förslag på åtgärd med anledning av det så kallade öst–västliga flödet. Anledningen till att vi inte granskar det som ett särskilt projekt är att SVK inte har initierat ett projekt för att specifikt hantera flödet.

Tabell 2 Översikt över valda projekt

Av dessa projekt är Nordsyd i särklass störst, vilket beror på att detta är ett investeringsprogram som består av fyra större åtgärder. Av det skälet har fokus i genomgången legat på detta projekt.

Nordsyd – en omfattande förstärkning av överföringen från norra till södra Sverige som kom i gång sent

Olika projekt för förstärkning av elförbindelserna mellan södra Sverige och Norrland har funnits med i olika former i SVK:s planering sedan (minst)[324] 2009. Under den period som granskats har SVK vid flera tillfällen utrett en ny utformning av projektet.

De drivkrafter som SVK identifierade från början gällande övergång till mer vindkraftsproduktion har bestått under hela den period som granskats. I de genomgångna planerna uppger SVK under samtliga år att anslutningarna av vindkraft utgör en betydande utmaning för SVK att hantera. En central fråga för att bedöma det framtida behovet av kapacitetsförstärkningar är om vindkraften kommer byggas i norra eller södra Sverige. SVK konstaterar samtidigt att vindkraften ökar behoven av överföring oavsett eftersom Norrlands vattenkraft i ökad utsträckning kommer att behöva användas som en reglerresurs i syd när det inte blåser så mycket.[325]

År 2013 tar SVK i sin första långsiktiga (10-åriga) plan upp att scenarier för år 2025 pekar på frekventa prisskillnader, dvs. flaskhalsar, på snitt 1 och 2. SVK tar även upp att de reinvesteringar som kommer krävas på snitt 2 innebär att en ny ledning måste byggas för att skapa en viss överkapacitet för planerade avbrott.[326] Bedömningen är att en ny förbindelse måste ges prioritet.[327] SVK placerar denna utbyggnad för genomförande under åren 2020–2025. I 2015 års långsiktiga plan har nedläggningsbeslut för kärnkraften fattats, och SVK understryker mot bakgrund av detta ånyo behovet av en ny ledning, och att arbetet med att utreda ledningssträckor ska inledas skyndsamt. Företrädare för SVK uppger att ett fördjupat internt utredningsarbete pågick från 2013 och framåt, men att besluten om kärnkraftsnedläggningar innebar en fördjupning mot ett mer omfattande projekt.

Under mitten av 2018 fattar SVK:s styrelse ett beslut om att ställa sig bakom det övergripande programmet Nordsyd, den idag aktuella och mycket omfattande utbyggnaden av elnätet mellan norra och södra Sverige.[328] Nordsyd är uppdelat i fyra större delprojekt, och det dröjer fram till 2020–2022 innan de inriktningsbeslut har fattats som kan ses som en ”gängse” startpunkt för investeringsåtgärder i transmissionsnätet.

Tid från ax till limpa

Behovet av en förstärkning drivs huvudsakligen av följande faktorer:

• Genomfördes löpande under hela den granskade perioden, med snabbare ökningstakt (särskilt i norr) från 2010–2015.
• Utlandsförbindelser. Innebär förändrade flöden i elnätet, främst pga. två större utlandsförbindelser i Norge. Dessa var definitivt beslutade från 2012 då en överenskommelse på statsministernivå tecknades, och processen för koncessionsansökan hade då pågått sedan 2009.
• Nedläggning av kärnkraft. Branschen flaggade för vissa nedläggningar från 2014, och definitivt beslut fattades 2015. Vidare var den planerade driften av anläggningarna 50 år vilket hade inneburit en stängning senast år 2025.

Vi bedömer att SVK uttryckte ett tydligt behov av nyinvesteringar mellan norra och södra Sverige från år 2013, vilket även innefattade en tidsplan om färdigställande till 2025. Behovet inkluderade motiv om att möjliggöra reinvesteringar av det befintliga ledningsnätet som har hög ålder. Vi bedömer vidare att SVK har kommit i gång med processen för att ta fram koncession i de olika delprojekten under 2020–2022. Slutligen är färdigställande planerat 2027/28 för kortsiktiga åtgärder, 2033 för den första nya kapacitetshöjande ledningen och cirka 2040 för de slutliga kapacitetsförstärkningarna. Det finns fortsatt en risk för att dessa tidsplaner försenas om det uppstår förseningar, till exempel i form av överklagandeprocesser.

Figur 2 Genomförandeprocessen för utbyggnadsprogrammet Nordsyd

Tid från tydligt uttryckt behov till projektstart: cirka 7 år.

Tid från projektstart till planerad färdig ledning: 11–13 år för den första ledningen, 18–20 år för den sista.

Ekhyddan–Nybro–Hemsjö, en följd av utlandsförbindelsen Nordbalt

Inom planeringen av Nordbalt som påbörjades av SVK tillsammans med den litauiska motsvarigheten under 2008 beskrevs ett behov av interna transmissionsnätförstärkningar på den baltiska sidan. Ett motsvarande behov uttrycktes inte för den svenska sidan, men under åren efter har det visat sig att de ändå var nödvändiga. År 2011 flaggar verket för att ett projekt utreds i Småland, och under året efter nämns projektet med sin nuvarande sträckning, Ekhyddan–Nybro–Hemsjö.[329] Företrädare för SVK anger i intervju att det hade varit möjligt att upptäcka behovet tidigare i samband med planeringen av Nordbalt.

Koncessionsansökan för sträckan skickas till EI under 2017, vilket således är 5–6 år efter att projektet kom med i SVK:s planering. Behandlingen hos EI pågick under två års tid innan EI nekade SVK koncession för investeringen, varefter SVK överklagade beslutet till regeringen. I dagsläget är tidsplanen (på SVK:s webbplats) att ledningen ska kunna invigas i två steg 2027 respektive 2028.

Under 2020 har SVK även konstaterat att behov av nyanslutningar av havsbaserad vind redan har gjort att den planerade ledningen bedöms otillräcklig. För att ytterligare förstärka överföringen i området har SVK tidigarelagt reinvesteringar för att öka kapaciteten ytterligare.

Tid från ax till limpa

Behovet av en förstärkning drivs huvudsakligen av följande faktorer:

• bygget av utlandsförbindelsen Nordbalt
• vindkraftsutbyggnad, på senare tid även planerad havsvindkraftsutbyggnad.

Vi bedömer att SVK hade kunnat uppmärksamma behovet av detta projekt i samband med att utredningarna av Nordbalt fördjupades 2008–2010. Motsvarande utredningar genomfördes i Baltikum och kom därmed att ingå i den övergripande finansieringen och i genomförandet av Nordbaltprojektet. Från att SVK hade definierat ett tydligt behov dröjde det cirka 2 år innan styrelsen fattade inriktningsbeslutet. Därefter tog det tre år innan koncessionsansökan skickades in. Eftersom EI fattade beslut om att inte godkänna koncessionen överklagade SVK, och ärendet avgjordes av regeringen två år senare.

Figur 3 Genomförandeprocessen på sträckan Ekhyddan–Nybro–Hemsjö

Tid från tydligt uttryckt behov till projektstart: 2–6 år (beroende på om de svenska nätbehoven borde upptäckts i samband med Nordbaltutredningarna).

Tid från projektstart till planerad färdig ledning: 16 år för den första delsträckan, 17 år för den andra.

Västkustsnittet och projektet Skogsäter–Stenkullen

Första omnämnandet av denna flaskhals finns i den 3-åriga planen från 2011, där projektet Skogsäter–Stenkullen nämns.[330] Det motiverades av att överföringskapaciteten på västkustsnittet behöver öka, samt att nya vindkraftsparker då planeras i området. SVK börjar utreda projektet med sikte på att ta fram koncessionsansökan 2013, och året efter fattas inriktningsbeslut i SVK:s styrelse.

SVK skickar in koncessionsansökan 2016. Först tre år senare, 2019, efter vad SVK anser var en omfattande dialog och flera frivilliga åtaganden samt åtgärdsförslag, bedömde länsstyrelsen dragningen av den norra delen av ledningen som oförenlig med ett område klassat som riksintresse för naturvård.[331] Av det skälet begärde SVK anstånd hos EI för att genomföra fler utredningar och kompletterade i november 2020 sin ansökan.[332] Kompletteringen innebär att SVK valde att dela upp projekten i två delar, där Skogsäter–Ingelkärr och Ingelkärr–Stenkullen hanteras i två separata projekt.

Den södra delen, Ingelkärr–Stenkullen, ska enligt projektets tidplan vara färdigbyggd under 2025 och driftssättas 2026 när även den nya stationen Ingelkärr är färdigställd. För den norra delen som tidigare passerade genom ett riksintresse för naturvård har ett nytt separat projekt med namnet Skogsäter–Ingelkärr startat. Projektet är i tidigt skede och tidsplanen får därför ses som osäker, men den pekar i dagsläget på ett färdigställande år 2031.

Tid från ax till limpa

Behovet av en förstärkning drivs huvudsakligen av följande faktorer:

• långvarig flaskhals på ”västkustsnittet”
• vindkraftsutbyggnad, på senare tid även planerad havsvindkraftsutbyggnad.

I detta projekt har SVK i snabb takt startat de nödvändiga utredningarna för att kunna ansöka om koncession. Att det tog tre år in i koncessionsansökan innan länsstyrelsen nekade dragningen av en delsträcka, samt att detta krävde omstart är de två främsta delförklaringarna till den långa genomförandeprocessen i detta fall.

Figur 4 Genomförandeprocessen på sträckan Skogsäter–Stenkullen

Tid från tydligt uttryckt behov till projektstart: 0–1 år.

Tid från projektstart till planerad färdig ledning: 13 år för den första delsträckan, 19 år för den andra delsträckan.

Östväst

I SVK:s systemutvecklingsplan från 2021 skriver verket för första gången om
öst–västliga flöden i transmissionsnätet. Detta är ett flöde som avviker från det typiska nord–sydliga som nätet ursprungligen byggts för. Stora öst–västliga flöden leder till att andra flöden, så som det nord–sydliga, måste begränsas för att bibehålla driftssäkerheten, vilket leder till att flaskhalsarna fördjupas.[333] För att åtgärda detta avsåg SVK att genomföra mindre åtgärder och reinvesteringar under 2022. Utöver detta planerar SVK att införa seriekompensering samt en uppgradering av en befintlig ledning till 400 kV. Båda dessa åtgärder planeras vara färdigställda under 2028.

Projektet har under tiden efter den senaste systemutvecklingsplanen kommit att ingå som en del i projektet Nordsyd.[334]