I kapitlet redogör vi för rotavdragets konstruktion, utvecklingen av statens direkta kostnader för rotavdrag och de ekonomiska teorier som ligger till grund för rotavdraget.
Avsnitt
2.1 Rotavdragets konstruktion
Rotavdraget infördes den 1 juli 2009 och är en skattereduktion som riktar sig till ägare och innehavare av småhus, ägarlägenhet eller bostadsrätter. Vid införandet var det möjligt att göra skattereduktion för 50 procent av arbetskostnaden, inklusive mervärdeskatten, för tjänster inom reparation, ombyggnad och tillbyggnad av bostaden. Reduktionen fick göras upp till ett tak på 50 000 kronor per person och år. Den 1 januari 2016 sänktes skattereduktionen till 30 procent, men taket på 50 000 kronor förblev oförändrat.[11] Tillsammans med rutavdraget är rotavdraget en del av skattereduktionen för så kallat husarbete som sammanlagt får uppgå till 75 000 kronor per person och beskattningsår.[12] Vidare finns det förslag om att tillfälligt höja det maximala taket under 2024 och att tillfälligt helt särskilja rotavdraget och rutavdraget genom att inte ha något gemensamt maxbelopp.[13]
Rotavdrag får enbart göras mot kommunal och statlig inkomstskatt och mot fastighetsskatt och fastighetsavgift, efter att vissa andra avdrag har dragits av från skatten. Det innebär att skattereduktionen för rotarbeten aldrig kan bli större än den slutliga skatten. Om den preliminära skattereduktionen för rotarbeten är högre än den slutliga skatten, måste överskjutande del betalas tillbaka som kvarskatt. Sammanboende par kan dock skriva över överskjutande del på sin partner om denna person även har haft rätt att göra avdraget. Rotavdraget ges därmed i praktiken på hushållsnivå för personer som bor tillsammans och äger sin bostad gemensamt.[14] En möjlighet att omfördela rotavdraget finns även för andra personer som gemensamt har låtit utföra rotarbete, om båda personerna uppfyller förutsättningarna för skattereduktion.
Endast personer över 18 år får göra rotavdrag. Rotavdrag kan även ges för arbete som utförts i en bostad utanför Sverige men inom EES, och för hushållsarbete som utförts i en förälders hushåll förutsatt att föräldern är bosatt i Sverige. Det finns dock ingen rätt till skattereduktion inom ramen för rotsystemet om den skatteskyldige är närstående till den som utför arbetet.[15]
2.2 Fakturamodellen gör rotavdraget enkelt att använda
Tidigare har rotavdrag använts periodvis som tillfälliga konjunkturstöd och då har hushållen själva fått göra rotavdrag i sina inkomstdeklarationer. I samband med beslutet om att införa rotavdraget permanent infördes också en ny modell för att göra rot- och rutavdrag. Fakturamodellen innebär att köparen av rottjänsten får skattelättnaden direkt på fakturan från företaget som utför tjänsten, se faktarutan nedan. Därefter lämnar företaget in uppgifter om arbetet, kunden och fastigheten som arbetet är utfört på till Skatteverket och begär utbetalning av rotavdraget.
Exempel på faktura med rotavdrag enligt fakturamodellen
Nedan beskriver vi en tänkt faktura med rotavdrag och hur utbetalningen av rotavdrag kommer från Skatteverket till företaget. Vidare redovisar vi även de schabloner som vi använder för att beräkna förhållandet mellan arbetskostnaden (2/3) och material och övriga kostnader (1/3).[16] Vi beskriver också vilka poster på fakturan som påverkar företagets nettoomsättning respektive omsättning, se vidare avsnitt 3.2 och 3.3.
Faktura på rottjänst:
Arbetskostnad | 20 000 kr | Underlag för rotavdrag med 30 procent |
Material och övrigt | 10 000 kr |
|
Summa kostnader | 30 000 kr | Påverkar företagets nettoomsättning |
Moms på arbete 25 procent | 5 000 kr | Underlag för rotavdrag med 30 procent |
Moms på övrigt 25 procent | 2 500 kr |
|
Kostnader inklusive moms | 37 500 kr | Påverkar företagets omsättning |
Rotavdrag | 7 500 kr | Rotutbetalning från Skatteverket |
Summa efter rotavdrag | 30 000 kr | Betalas av hushållet |
2.3 Rotavdraget blev en större kostnad på budgeten än planerat
När rotavdraget infördes beräknades de årliga skattereduktionerna för rotavdrag uppgå till totalt 3,5 miljarder kronor.[17] För 2022 uppgick skattereduktionerna till 12 miljarder kronor, trots att subventionsgraden från och med 2016 sänktes från 50 till 30 procent av arbetskostnaden, se diagram 1. Rotavdraget har därmed blivit en betydligt större kostnad för staten än vad som förutsågs vid införandet.
Beskattningsåret 2015 uppgick skattereduktionerna för rotavdrag till 20 miljarder kronor. Antalet personer som använde rotavdrag ökade också kraftigt samma år. Denna ökning förklaras av att många hushåll valde att tidigarelägga sina köp av rottjänster när sänkningen av subventionsgraden aviserades i budgetpropositionen för 2016, och på så sätt kunde använda den högre avdragsnivån på 50 procent.[18]
Diagram 1 Skattereduktioner för rotavdraget och antalet användare
Källa: SCB.
Anm.: Se bilaga 1 för könsuppdelad statistik.
2.4 Teori om hur rotavdraget kan öka arbetsutbudet
Rotavdraget är i sin aktuella utformning en permanent reform som syftar till att varaktigt öka specialiseringen i ekonomin genom att stimulera arbetsutbudet, till skillnad från tidigare när rotavdraget använts för att tillfälligt stimulera efterfrågan vid en vikande byggkonjunktur. Från en teoretisk utgångspunkt kan man tänka sig att en varaktig arbetsutbudseffekt kan uppstå på två sätt, antingen genom att det tillkommer utländsk arbetskraft[19] eller genom att den befintliga arbetskraften ökar sitt arbetsutbud. Den befintliga arbetskraften kan öka sitt arbetsutbud genom att minska sin fritid, sitt icke-marknadsarbete eller sin sjukfrånvaro (intensiva marginalen), eller genom att personer utan sysselsättning blir sysselsatta (extensiva marginalen).
En ökad specialisering, och därmed en ökning av den totala sysselsättningen, kan endast ske om hushållen ökar sin konsumtion av rottjänsterna till följd av det lägre priset via rotavdraget. Hushållen bör sedan använda den eventuellt frigjorda tiden till att öka sitt arbetsutbud, vilket genererar högre arbetsinkomster. Om hushållens arbetsutbud visar sig vara opåverkat, innebär det att all konsumtion av rottjänster som är större än det belopp som hushållen gör rotavdrag för, finansieras på bekostnad av annan konsumtion. Detta skulle innebära att reformen leder till att företagen som producerar rottjänster delvis höjer sin produktion, samtidigt som den i motsvarande grad minskar eller undantränger produktionen i andra branscher. Sammanfattningsvis bör följande två villkor vara uppfyllda för att rotavdraget varaktigt ska stimulera arbetsutbudet genom en ökad specialisering i ekonomin:
- Det finns kvalificerade personer för att utföra rottjänster, men de står så långt från arbetsmarknaden att det fordras att priset på deras arbete sänks för att de ska bli sysselsatta.
- Rotköparna upprätthåller ett högre arbetsutbud och därigenom högre inkomster än vad de skulle gjort om rotavdraget inte hade införts. Detta kräver i sin tur att följande uppfylls:
- Hushållen köper fler tjänster än tidigare till följd av rotavdraget.
- Hushållen hade själva utfört tjänsterna om de inte hade köpt tjänsterna av marknadsproducenter.
- Hushållen använder den frigjorda tiden till att öka sitt arbetsutbud.
Ett ökat arbetsutbud innebär inte nödvändigtvis att man arbetar mer i form av längre eller fler arbetsdagar, utan det kan även innebära att man inte minskar sin arbetstid. Med det menas att hushåll exempelvis inte väljer att ta en veckas tjänstledighet eller förlänger ledigheten vid byte av arbetsgivare för att renovera hemma, utan i stället går till arbetet.
2.5 Teori om hur rotavdraget kan minska svartarbetet
Rotavdraget är en skattesubvention som sänker priset på vita tjänster för att stärka deras konkurrenskraft mot priset på svarta tjänster. Detta väntas leda till att fler hushåll köper vita tjänster i stället för svarta tjänster. Reformen är, med andra ord, utformad för att minska hushålls efterfrågan på svartarbete, för att därigenom motverka den svarta marknaden av tjänster som nu omfattas av rotavdrag.
Från en teoretisk utgångspunkt kan detta resultera i även en långsiktig minskning av den svarta marknaden då individers skattemoral kan öka av att de aktivt väljer bort att köpa en svart tjänst. Enligt teorin om självsignalering, bestäms individers val av att köpa tjänster svart eller vitt (skattemoral) delvis utifrån individens tidigare handlingar. En individ som tidigare köpt vitt är mer benägen att köpa vitt igen och vice versa. Anledningen är att individer som tar på sig den extra kostnaden att betala vitt önskar att handlingen ska löna sig, och de tenderar därför att bli mer intoleranta mot skatteflykt. På motsvarande vis rättfärdigar en individ som köper en svart tjänst sitt val genom att bli mer tolerant mot svarta köp. Genom att sänka priset på vita tjänster med rotavdraget, väntas fler individer köpa vita tjänster, vilket kan höja individernas skattemoral. Därtill kan individers skattemoral även påverkas av andras åsikter och av sociala normer.[20]